Dagsarkiv: 15 juli, 2011

Add Comment Register

Galghysteri

Hos BM gick det bara bra! Hon var jättetrevlig, Susanne. Visade mig runt så jag fick se förlossningsrummen – de var som hotellrum! En stor dubbelsäng, en vagga till de små nyfödda, ett stort badrum med badkar och ett litet matbord med två små stolar. Lite bättre än bara en sjukhussäng! Sen fick jag se matrum och typ ”sällskapsrum” och lite annat.

Vi pratade igenom graviditeten med Alsira, pratade förlossningen, och lite allmänt om frågor hit å dit. Jag hade inte så mycket frågor eftersom jag praktiskt taget ”nyss” var gravid.

Jag fick min nästa tid redan 26/7, då ska vi kolla min sköldkörtelvärden eftersom de sjönk under graviditeten med Alsira. Fick ju äta hormontillskott då och lär förmodligen behöva göra det nu igen. Det är inte helt ovanligt, tvärtom så var på era barnmorskor om att testa era tyroxinvärden, speciellt om ni har struma i släkten.

Nu har vi, Simme och jag, varit på IKEA och handlat galgar till agenturen, de tog visst slut igår! Är så sjukt trött nu. Bad om en Mc Flurry som liten energikick. Det skulle jag dock aldrig gjort. ”Ballerina Kladdkaka Flurry” var enda smaken och fy farao vad bara ”för mycket” den var. Ändå satte jag i mig hela. Mår sjukt illa nu. Så sitter nu och lipar över illamående i ett hav av vita IKEA-galgar. Närmare 50•5 stycken. Orkar inte räkna men sjukt många är det. Jo, 250 stycken måste det bli va?

20110715-152636.jpg

Simme kan skatta sig lycklig som får sitta fram!

20110715-152856.jpg

Sockerchock via Glassgegga

På Södra BB

Sitter i väntrummet på Södra BB. Verkligen sjukhuskänsla (inte så konstigt är ju ett av Sveriges största sjukhus!) jämfört där jag gick tidigare.

Med Alsira gick jag hos Privata Barnmorskor på Östermalm, en liten supermysig mottagning. Hade gått där igen tror jag, om det inte vore för att vi nu flyttat från norr till söder om söder.

Lite nervös faktiskt, tänk om det skulle visa sig att det inte är nåt liv därinne!

P.S. Nu är jag glad igen, inga mer regnmoln över mig inte! 😉

Kram till mina underbara läsare!

20110715-111115.jpg

D.S. Visst är det intressant hur vi människor beter oss olika beroende på miljö. På sjukhus börjar vi alltid viska, har ni tänkt på det?

RADERADKOMMENTAR

Igår fick jag min första kommentar jag inte tänker publicera. Den gjorde mig så oerhört ledsen. Så ledsen att jag inte ens tänker ta upp vad det stod. En kommentar som för första gången fick mig att ställa mig frågan ”Är det rätt av mig att blogga här, om Alsira?” ”Lägga ut bilder på min totalt ovetandes, oskyldiga älskade dotter?”

En sak känner jag att jag vill klargöra för er som missförstått det hela, och uppenbart du (som självklart är anonym)  som skickade kommentaren:

Det är barn det här ”bloggforumet” handlar om i första hand. Barn till föräldrar som älskar dem över allt annat på denna jord. Barn och vår kärlek till dem. Och då pratar jag om villkorslös, obeskrivbart stor kärlek. En kärlek du känner vare sig du vill eller inte, oändlig.
I den här oändliga kärleken ryms tyvärr också lika mycket oro. Oro för att något är fel, att något ska hända dem, att man gör fel, att man är dålig mamma, att de inte utvecklas normalt, att de ska ramla och slå sig, att de ska få otäcka sjukdomar… Till och med oroar jag mig redan över när hon ska ta sig hem ensam om kvällarna, oroar mig över min oro när hennes mobil kommer dö mitt i natten… Jag kan sitta och rabbla i evighet.

Men för att inte svamla iväg för mycket –  jag bara måste förutsätta att du som skrev den inte har egna barn. Då kan jag förstå dig lite bättre.

Har du däremot barn vet jag inte vad, då borde du begripa hur det känns när någon ifrågasätter ens barn – min största skatt i livet, mitt perfekta mirakel♥ Fy dumma dig, det gjorde ont.

En sak kan jag i alla fall säga till dig: Din så kallade ”oro” är totalt obefogad.

SKANSEN2

Tack Alex för att du tog denna fina bilden på oss!