Dagsarkiv: 17 januari, 2012

Add Comment Register

MY MIRACLE SVARAR

Fick en kommentar…

Nina skrev 17 Januari, 2012 2:57 em   Redigera

Kan inte du berätta hur ni tänkte när ni bestämde er för barn nr 2 så tätt inpå? Var det planerat och är du rädd för att ta hand om två små samtidigt? :) Kram/NIna

Tänkte nu därför ta att besvara frågan, sedan jag blev gravid igen har det ju dykt upp en hel del frågor kring det här med att skaffa barn tätt så tänkte ta och dela med mig en gång ordentligt hur jag och Simon resonerar kring det hela!

”Hur vi tänkte & om det var planerat”

Från allra första början, när jag blev gravid med Alsira och vi bestämde oss för att behålla henne (det bästa vi gjort här i livet, för hon var inte direkt planerad eftersom jag då åt minipiller!), först då började de riktiga tankarna på det här med familj över huvud taget. Jag och Simon hade ganska nyligen träffats då så vi hade inte ens pratat om hur många barn vi ville ha eller om vi ens ville ha barn.

Det visade sig att det mellan oss rådde lite delade meningar kring själva antalet. Om Simon får bestämma kommer inte jag göra något annat än vara gravid att föda barn resten av livet nämligen, men som tur är så bestämmer inte han det utan det gör faktiskt jag. Så tre barn blir det. Varken mer eller mindre.

3 barn betyder 3 graviditeter, 3 mammaledigheter och 3 avbrott från yrkeslivet. I år fyller jag helt sjukt nog 29 (!!!) och jag har alltid sagt och planerat i mitt huvud att jag ska vara färdig med barnfödande när jag är 35. Finns ingen egentlig anledning till det, det är bara så jag känner.

Så då när jag satt där med Alsira i magen och började tänka framåt, fundera och planera, sånt man gör förbannat mycket när man är gravid, i alla fall jag kom jag fram till att 2 barn tätt, det verkade som nåt för mig. Då kan jag ha samma mammapenning som nu, vilken jag är nöjd med, samtidigt som jag slipper ett av tre avbrott från yrkeslivet. Alternativet var att gå tillbaka nu i augusti då tanken i så fall var att Alsira skulle börja på dagis. Jag skulle då fortsätta mitt sista halvår på Universitet, gå på studiebidrag och sedan gå ut i arbetslivet.

Innan det sedan skulle vara ekonomiskt möjligt för oss att bli gravida igen, skulle jag bli tvungen att först hitta ett fast jobb, jobba minst 8 månader för att få mammapenning och först då känna att vi verkligen har ”råd” att skaffa nummer två.

Då skulle det vara nån gång år 2014. Sen skulle jag vara gravid, vara mammaledig och sen klar runt år 2016 typ, innan jag åter är tillbaka på jobbet. Då är jag 32 (?). Sen samma visa igen typ, ut och jobba fast då kanske vill pausa lite, jobba in mig ordentligt för att sedan åter bli gravid, bli mammaledig… Ja, då lär jag väl få mitt tredje barn när jag är runt 38, tidigast.

Och nej, så ville jag inte ha det. För det första så vill jag inte hålla på och hoppa mellan arbetsliv och mammaledighet mer än 2 gånger, som jag känner nu, i alla fall inte om jag inte behöver. Känns skönt att klara av det i 2 stötar. Hade jag fått mitt första barn när jag var yngre hade jag kanske resonerat annorlunda, men nu är så inte fallet. Är detta då anledningen till att vi ville ha 2 barn så tätt? Ja, delvis. Delvis därför men också för att vi tror att de kommer ha otroligt mycket glädje av varandra och att jag/vi kommer klara det galant med en sund och positiv inställning. Både jag och Simon har syskon och vi älskar och värderar dem otroligt högt i livet. Syskon både tätt och lite längre ifrån åldersmässigt.

Rent fysiskt känner jag mig dessutom stark nu, och alternativet hade varit ”2 snabba” nu, eller ”2 snabba” sen. Men, vare sig man vill eller inte så blir man inte yngre, man återhämtar sig inte snabbare, blir inte piggare (ha ha) så det valet, ”2 snabba nu”, kändes självklart. Sen kan jag erkänna att jag inte trodde det skulle gå så snabbt, hann ha mens en gång(!) men lilla pluset var välkommet! Så himla välkommet! ♥

Sen vidare är planen – sen vet man ju aldrig vad som händer – att barn nummer 3 ska komma först om kanske 4 år, när jag är 33 eller nåt. Jag har alltid varit en velmaja så tänkte under dessa år försöka komma lite till rätta med mitt ”vuxna liv”, ni vet ”vad jag vill jobba med när jag blir stor prylen”. Hur det går för min rastlösa själ får vi se.

”Om jag är rädd för att ta hand om 2 samtidigt”

Svaret på den frågan är både ja och nej. Jag är inte rädd för att inte klara av det, att inte fixa att ge 2 barn mat, hålla dem rena och hela, men visst finns där en rädsla om att inte räcka till. Att inte kunna ge dem all kärlek jag vill, all uppmärksamhet, att tvingas låta någon vänta…

M e n  samtidigt så är jag innerst inne inte så orolig för det när jag verkligen tänker till, barn har haft syskon i alla tider, tätt eller inte. Och är det dessutom någonstans små barn får lära sig vänta eller sitta länge inomhus i varma ytterkläder eller vänta med bajsig blöja, så är det på dagis. Ibland händer allt på en gång och där kan det ju vara 5 småttingar före istället för en som det kommer vara här hemma hos oss för mina små gullungar. Minns själv hur det var när jag jobbade extra på dagis. Och det är faktiskt inte hela världen att få vänta lite, inte ens på 5 stycken före, så vänta på en, ska nog mina små överleva utan större men!

super-mom

Att försöka att inte ställa några omöjliga krav på mig själv tror jag är A och O när jag kommer vara hemma med båda. Jag tenderar tro att jag orkar och klarar allt ibland, vilket lett till pannkaka både en och två gånger. Så det är något jag ska försöka tänka på. Att det är lättare sagt än gjort är jag medveten om och jag kommer med säkerhet bryta samman med jämna mellanrum, he he, men jag försöker vara förberedd på det. Kanske ska skriva nån ”peppinglista” att ta fram då och då när jag är som mest nerbajsad och nerkräkt?!

Mammor idag ställer ju hysteriska krav på sig själva det har väl inte undgått någon som hängt runt lite grann på alla forum som finns – personligen har jag från barnsben varit väldigt stark i mig själv, gått min egen väg, och gjort saker så gott som jämt i ”tvärt om ordning” bara för att inte göra som ”alla andra”. Och hittills kan jag uppriktig säga att jag skiter fullkomligt hur den ena eller andra sköter sina barn, vilka metoder som gäller eller inte. Det tror jag är ytterligare en anledning till att jag inte är orolig över hur det kommer gå med två småbarn. Klart det kommer bli en omställning, men man vänjer sig såklart vid det som vid så mycket annat.

När jag var liten vägrade jag exempelvis klänningar på kalas, vägrade mountain bike framför tantcykel, hoppade av skolan, jobbade på krogen som dansare med hemmafixat falskleg när jag var 16, flyttade hemifrån till på tok för tidigt, flyttade till Stockholm innan jag hade bostad, startade företag innan jag visste vad AB stod för, ångrade skolavhopp, pluggade komvux, blev universitetsbrud, blev oplanerat gravid…

Ja, listan kan nog göras lång. Så att jag skaffar 2 barn tätt förvånar nog egentligen ingen som känner mig sedan långt tillbaka.

Kontentan i det här svaret är: Nej jag är inte rädd för att ta hand om två små samtidigt, jag anser mig dessutom som en sjukt effektiv, omhändertagande och kärleksfull person. Å nu har jag ju för sjutton vanan inne. Kan väl lika gärna byta två blöjor när jag ändå ska byta en, natta två när jag ska natta en, mata två som mata en?

Sedan är ju Bugaboo Donkeyn himla snygg. Jag menar, bara en sån sak.

mamma

GRAVVE UPDATE

Min tjusiga mage i vecka 32+3

20120117-100944.jpg

Läget känns bra men jag tycker allt att det är en ganska stor skillnad i gravidupplevelse än med Alsira. Magen känns tyngre, hårdare, mer spänd och sammandragningarna är både tätare och längre. Med tanke på sammandragningar tränar jag noll just nu men försöker ändå ta mig ut på lite promenader, det är det jag fixar innan hela mag- och bäckenparti låser sig. Underlättar ju inte heller direkt att det är vinter, med tanke på alla kläder man tvingas pressa sin osmidiga kropp i. Att jag för jämnan har en barnvagn att släpa runt på gör heller inte saken enklare. Får nog helt enkelt nöja mig med hösäckslivet 2 månader till!

Min njure som fått nån slags ”förträngning” känner jag av men främst gör den sig påmind om kvällar och nätter, så är inte så farligt.

20120117-100955.jpg

Mom-power!