Kom iväg en kvart för sent när jag skulle knalla vägen till BVC så var lite småstressad på vägen dit. Var dessutom första gången jag gick den vägen så visste inte riktigt hur jag skulle gå. Men tacka vet jag tunnelbanespåret – höll mig längs det och kom fram utan större omvägar. I ”power-walk tempo” tog det 40 minuter, så en timma innan är nog smart att starta om man vill få en skön promenix utan att behöva byta kläder p.g.a. lökringar när man är framme. Man har ju tillräckligt med ombyten och släpa runt på ändå!

Som sagt i tidigare inlägget körde vi en snabbamning innan vi gick in, blir så mycket smidigare om hon inte får hungerattack på vågen liksom!

Jag gillar verkligen min sköterska på BVC, en sån där kvinna man kan säga vad som helst till känns det som, helt naturligt. Tog upp frågor idag kring amning och alkohol, amning och äta ostron, relationsproblem, lite bebis eksem grejer med tanke på Skorpans sebborroiska eksem, magont och bajs

Sen vägde vi henne såklart. Och fy tusan vad arg hon blev när hon lades ner på den kalla hårda vågen. Skrek så högt jag tror jag aldrig hört! Lilla hjärtat mitt, tog klart upp henne mot mig och trösta henne så snabbt jag kunde när jag stolt sett 5170 gram på vågdisplayen.

Och då plötsligt blir jag alldeles blöt av vad jag först tolkade som en spya – men icke – men nähärå! Ett rejält kisslass var det som avgick. Rakt över mitt linne (förvisso redan nedkräkta sedan i morse), mina byxor och över UGG’sen! Ja jesus, mycket får man stå ut med, men konstigt är det, för hennes kiss torkar jag bort som vatten!

♥ ♥ ♥ Det är då kärlek det! ♥ ♥ ♥

♥ ♥ ♥ MIN LILLA DOCKA ♥ ♥ ♥

Sumam sumarum av besöket såg allt kanon ut, hon ligger stadigt över kurvan med sina dryga 5 kilo, 57 centimeter och imorgon 6 veckor!