Hett tips när man ska laga snabb mat som garanterat slinker ner fort!
Kanske inte helt enligt tallriksmodell men ändå nåt från djur- och nåt från växtriket.
Om det nu skulle vara något slags kriterium.

Bacon, kokta morötter, gul lök – mixa mixa mixa!
Färdigt!

Sådärja! Då har mitt stackars arma barn blivit flaskmatat! Dessvärre verkade han inte ett dugg ledsen av att få lite flaska istället för tutte. Han tyckte det nog var prima “åh, napp med fyllning”!

Skönt att han fattade grejen i alla fall. Han ska ju få hänga med sin syster, mormor, morfar och moster imorgon kväll och även på lördag. Så oansvariga är nämligen hans föräldrar, hi hi. Imorgon blir det Skokloster Slott och mordgåta och på lördag ska vi ut på kärleksmiddag jag och Simme. Himlans skoj för oss, men roligast blir det för barnvakterna som kommer hela vägen från Göteborg för att passa Alsira och Silas. De har nämligen längtat så efter sina små barnbarn! Mig längtar de visst aldrig efter nu för tiden

Här är min älskade och störtcoola pappa med sin störtcoola dotter – jag
alltså! Bilden togs för ganska många år sedan.
23 år sen nåt typ.Fy vad tiden går!

Mina nyinköpta solglajjer för i år är fasen inte helt olika farsans då alltså!

• Nina skrev 24 April, 2012 10:21 fm   Redigera
  Hoppas Alsira frisknar till idag! Jag har en liten “dilemma” med min 11 månaders dotter. Hon har börjat vakna på nätterna och vägrar somna om i sin egen säng utan vill sova med oss. Visst är det jätte mysigt att sova med henne men jag sover inte bra när hon ligger bredvid oss och jag vill ändå att hon sover i sin egen säng men vet inte hur jag ska få henne att göra det. Så jag vädjar om din hjälp Vet inte om du haft samma problem med Alsira, har du några tips på vad jag kan göra. Igår kväll försökte jag sitta bredvid hennes säng och lägga henne tillbaka varje gång hon satte sig upp och det resulterade i 2 timmars sömnlöshet för både henne och mig. Vet inte om det är värt att fortsätta så eller va fan jag ska göra. Hoppas du har några råd till mig:)
  Tack för en underbar och underhållande blogg!!
  Kram/ Ina

Är säkert fler som undrar och fler som har tips och knep till Ina
så därför har jag valt att besvara frågan här!

Här är mitt svar och mina tips på dina frågor och funderingar!
OBS! Jag “hänvisar” till viss kunskap jag har från min psykologiutbildning
men varken har eller orkar leta upp källor i nuläget!

Utan att veta hur ni har gjort hemma så uppfattar jag det som att er dotter vid flera tillfällen har “fått” komma in och sova hos er, hon kanske till och med sov hos er jämt när hon var mindre (?). Detta gör ju såklart att hon vet hur det är och hur himla mysigt, gosigt, varmt och tryggt det är där och i och med det förståeligt att hon vill tillbaka in dit. Med det i bakhuvudet är klart nummer ett att hon ska börja känna och tycka samma om sitt eget rum och egen säng, såklart lättare sagt än gjort.

Jag tror i alla fall att grundbulten är trygghet. Är man trygg kan man slappna av och först då kanske hitta nya saker runtom sig som är gosiga och mysiga, typ nallar, nån mysig nattlampa, speldosa etc, men så länge hon känner sig ledsen och otrygg är dessa små saker obetyliga. Jag hörde en barnpsykolog säga att “oavsett hur liten man är måste man övervinna sina demoner” (okej, det lät lite väl, men ta demoner med en nypa salt!). Det han menade var att lär hon sig inte sova – och framför allt somna själv nu, blir det bara svårare och svårare. Barn som inte “lär” sig sova själva blir generellt oroligare (observera att vi alla föds med en viss “dos av grundoro”) och får ofta svårigheter med att ex. sova över hos kompisar när det blir äldre exempelvis.

Hur skapar man då denna trygghet hos sitt barn när man inte är där? Inte helt lätt, och garanterat svårare när barnet är van att somna i samma rum eller till och med bredvid förälder. Jag tror att man gör det genom att visa för barnet att man är där även om man inte är det. Att de förstår att man är hemma, exempelvis genom att de hör ens röst och rörelser utanför rummet.

Med Alsira har vi aldrig haft stenhårda “nedvarvningsrutiner” utöver pyamas och välling, men en del barn kräver mer för att komma till ro. Rutiner är för de barnen såklart extra viktiga, så gör vad som krävs för att varva ner ditt barn – ex. pussla, sjung sånger (gärna samma varje kväll), borsta tänderna, pyamas, bada, gör välling tillsammans och sedan hoppa i säng. Rutiner skapar trygghet, lugnar och underlättar på så sätt insomnandet.

När det gäller större barn som sätter och ställer sig upp som verkligen inte vill sova så känner jag väl igen detta i Alsira! Och faktum är att Alsiras “vägra sova period” var precis som i samma ålder som Inas dotter, vid 11-månader. Så gott som inget “klassiskt” funkade överhuvudtaget d.v.s. läsa saga, sjunga (Alsira hatar när jag sjunger, blir alltid svinsur även om hon innan var glad!), prata lugnande… Så vi körde typ med 5-minutersmetoden. Hon fick stå därinne och morra medan vi med jämna mellanrum gick in och la ner henne och stoppade om, gick in och la ner henne och stoppade om, gick in och la ner henne och stoppade om, gick in och la ner henne och stoppade om…

Blev snabbt mycket bättre och nu får hon såna där “fasoner” ibland men tröttnar snabbt eftersom hon vet att hon inte kommer upp ändå!

Hallå?!
Lyft upp mig!

Vi har varit ute i trädgården hela förmiddagen. Alsira och Silas har båda sovit i vagnen medan jag skrotat i trädgården. Har verkligen inte fått gjort något bland buskar och trädgårdsland den här så kallade våren. Får hoppas att det gjorde Alsira lika gott att få lite frisk luft som det gjorde mig.

Mellan tagen med kratta och spade har jag försökt spruta i henne vätskeersättning, något som varit sjukt opoppis. Idag har hon verkligen inte velat äta någonting… 100 ml välling, that’s it.

I trädgården börjar det bli vår i alla fall!

Gick skrämmande snabbt att fylla den här skottkärran med ogräs…

Älskade barnen sover!

De ser inte mycket ut för världen just nu mina rosenbuskar,
en på var sida av dörröppningen. Men snart så!
Sen är planen att fixa till nån slags rabatt ytterligare,
där på höger sida “innan” den rosenbusken.

Jordgubbslandet har sett snyggare ut, he he!

Mer än hälften av allt ogräs fick jag nog bort från landet i alla fall,
en förmiddag till, lite jord på det och sen är det dags att börja så!

Vi befarar att Alsira drabbats av mässling! Så nu är hon tillsammans med Simon på akuten vid Huddinge sjukhus. Vi hoppas så på provsvar som bara visar rejäl förkylning. Tyvärr är det lite väl mycket som tyder på att det inte är så…

Idag kom nämligen febern tillbaka, förkylningen blivit sämre och detta på “dagen”, enligt inkubationstiden, mässlingen skulle bryta ut. Åh min stackars lilla tjej, vad hon får stå ut först 3-dagarsfebern, sedan magsjuka som avlöses med det här!

Läs om Mässling HÄR

Ja vad passar inte bättre en ösregning fredag än att ta hand om
kräksjuk Simme, kräk- och febrig dotter och frisk *peppar peppar!!!* Silas?

Yepp yepp, när Alsira för fjärde gången kräkts upp det lilla som gått ner i  stackars lilla magen slås hon ner av feber. Hela 39.4 grader (hög feber = mässlingstecken…), den följdes som tur var inte av fler spyor (hon åt i och för sig inget efter det men…) men av vätskevägran. Tror att jag tillslut fick i henne några små klunkar av utspädd välling, hur mycket det var är omöjligt att säga, men kissat hade hon gjort i morse så det är ju ett gott tecken på att hon inte är uttorkad i alla fall.

Två gånger i natt har jag varit inne och kollat av febern och den har legat på 39.1 båda gångerna. Nu i morse var hon uppe med mig nån timma och stuffa runt, glad – ledsen – glad – ledsen. Tog tempen då och då var den nere på 38.5. Med en enorm tur, vilket vi inte verkar ha i det här “sjukhuset” så kanske den inte stiger igen.

Och sen som grädden på moset kräktes Simme här under morgonen nu också!
Gör mig extra ledsen (om jag får lov att tänka lite på mig själv) idag att det åter är sjukdom som präglar vardagen här, jag skulle/ska(?) nämligen på Loppis WeAreFamily Event på Fotografiska idag med Alexandra alias Soon To Be. Vill verkligen gå, så hoppas helt sjukt mycket att Simon piggnar till och kan ta hand om Alsira under eftermiddag och kväll. Dessutom skulle jag verkligen behöva andas lite annan luft än sjukdom.

GE MIG STYRKA!

Sötstrumpan på benen efter 4 rejäla kräkvändor!
Hoppas hoppas lilla nyponsoppan får stanna i magen nu!

Tillägg 1 timma senare:
Nyponsoppan inte längre i magen…

Hela dagen tog oväntad vändning när jag hittar Alsira på hennes sovrumsgolv kräkandes upp frukosten… Orkar inte säga mer än att det dag blev en dag hemma med magsjuka. Så nu går tvättmaskinen full med nedkräkta kläder, snuttar, filtar och sängkläder. Alla nappar i huset står på spisen för sterilisering - man vet aldrig vilka av Silas nappar som åkt in i hennes mun senaste dygnet – och Alsira ligger nu helt utslagen i sin säng efter sin tredje kräkvända.

Oroligt nog är hon hostig också, om jag inte minns fel kunde det vara ett första mässlingtecken… Måste kolla upp det där ordentligt. Idag och 3-4 dagar framåt är det enligt inkubationstiden gången från det eventuella smittotillfället på akuten.

Så kära gode gud, gör så att Silas klarar sig och att det “bara” är magsjuka…

Vad är oddsen att just den kvällen vi var inne på akuten med febriga Alsira fanns där samtidigt en unge med mässling?! Mässling som smittar som sjutton och mässling som varken hon eller Silas, (såklart) som också var med, är vaccinerade mot.

Så nu sitter vi i bilen på begäran från Sachsska Barnsjukhus, på väg för att vaccinera Alsira och eventuellt Silas(?!) mot mässling eftersom de löper risk att ha blivit smittade. Så vårt rännande på sjukhus fortsätter…

Men fy, ska vi verkligen behöva vaccinera den här lille knutten?! Snyft…

Då var det morgon här i stugan. Är förbaskat less på att skriva om sjukdomstillstånd, gravidbesvär eller andra besvär men det verkar luta mot att jag kommer klaga och skriva lite om det i ytterligare några inlägg.
I det här inlägget till exempel.

Alsira sover och känns skållhet, var inne och kände på henne för en liten stund sedan. Så blir garanterat en dag i feberns tecken även idag. Får hoppas att den är borta imorgon och anta att det är den berömda tredagarsfebern hon fått. Annars får vi väl åka tillbaka in till sjukhuset med henne.

Och apropå sjukhus ska jag strax sätta mig i bilen och köra dit. Mina kära ögon med konstaterade sår på hornhinnorna har nämligen inte blivit bättre sedan jag började behandla dem med salvan jag blev ordinerad av läkaren. Ida har jag i alla fall fått en tid så jag slipper ögonakuten en fjärde gång på 2 månader!

Nu är jag förbannat trött på mina röda, skavande, torra, suddiga ögon!