Nu har jag och min allra käraste syster äntligen bokat flyg och hotell till Italien! Under månadsskiftet september oktober i år drar vi i 4 nätter! Jag längtar som en ko som ska ut på grönbete! Ska bli helt underbart att komma bort och bara tänka på mig själv, inte på någon annan, bara mig, mig, mig. …Fast jag lär väl tänka på barnen hela tiden ändå antar jag, men ändå, jag ska försöka att unna mig lite egenlyx och njuta av att kunna sova. Åh snacka om att jag ska sova ut. Sova ut 4 nätter i rad, inte igår det!

Milano

Vi kommer flyga till Milano och spendera de två första nätterna där för att sedan ta tåget till staden Como för att vara där de två resterande nätterna. Så vi kommer få både pulserande storstad och vacker, historisk småstad.

Vackra Como och Comosjön,
vårt hotell ligger precis vid vattnet!

Drygt halvvägs, i Linköping, kör vi nu litet mellanmål på en Schellparkering. Alsira verkar dock helt ointresserad av allt utom mitt kaffe och alla spännande sladdar i bilen.

Bilen fulltankas nu i Borås! Nu jädrar kör vi!

Framme i Göteborg sen nån timma tillbaka, så himla skönt att släppa händerna från ratten. Alsira var måttlig road i slutet hon också, så nu är det fri lek med mormor på köksgolvet! Vet inte vem som har roligast, mormor eller barnbarn?

Då var vi på väg mot Göteborg! Hittills har vi bara kört dryga timman, men tog ändå kaffe- och smörgåspaus på nån Statoil. Ingen riktig koll på var men ja, nånstans är vi i alla fall.

Syrran är inne å kirrar kaffe och Alsira är för ett tag befriad från bilbältena. Shit, ingen dans på rosor att ha henne fastspänd bredvid sig i 5 timmar. Väldigt, väldigt tråkigt att sitta fastspänd tycker hon. Guld värt att syrran kan agera lektant från baksätet!

Än så länge ingen kräkning från mig här i baksätet, men brukar väl ta lite längre tid om jag nu drabbas. Men men, kommer det så kommer det, det lär vi ju märka.

Nu är vi i alla fall i Stockholm, något som märks både på den extra filen på motorvägen, belysningen och antalet bilar. Och i våra stackars rumpor. Träsmak som heter duga.

Natten till julafton kräktes Alsiras 2 kusiner. Natten till förrgår kräktes Simon och Alsira. Och natten till idag Alsiras tredje kusin och Simons pappas fru.

Vi minns från och med nu den är julen som “magsjukejulen”…

Redan vid frukost idag fattade vi beslutet att fly pesten snarast möjligt. Så middagen ikväll hos Simons äldre bror m familj ställdes in och vi är i detta nu runt 25 mil från hemma. Håller nu alla tummar jag har för att jag klarat mig från bacillerna. Min mage jobbar hårt som det är i dagsläget, med tanke på alla sammandragningar som fortfarande kommer konstant och sitter länge i.

Än så länge mår jag bra i alla fall och snart väntar cheeseburgare på Mc Donalds i Mjölby.

När vi väl var framme igår hade Simme blivit supersjuk. Så stackars han fick klara annandagen utan den årliga kalkonmiddagen med stora tjocka, skånska släkten. Sån maximal otur.

Men idag mår vi bättre, Alsira är dock förkyld men inget värre än så (peppar, peppar…).

Chilla och eventuellt åka in till Kristianstad idag står på schemat. Mellandagsrea är alltid kul! Jag har dessutom kommit på den briljanta idén att finns inte plagget i Alsiras storlek kan man ju alltid köpa större så hon har nåt att växa i!

En del av coola gänget här i Åhus

Segt och förbannat obekvämt att med gravidmage spendera 6 timmar i bil! Stormen Dagmar känner vi inget av nu i alla fall, snarare är det vår – 9 plusgrader, solsken och vårfåglar.

Då sitter vi inpacketerade i bilen mot Skåneland. Ska till Åhus och hälsa på Simons pappa och fru. Nu känns läget bra men natten har varit hemsk.

Varken Simon eller jag har kunnat sova pga stormen som vinit ute, trodde taket skulle flyga av ett tag. Sen vaknade Alsira, gnällde och mådde illa, kräktes sen stackarn. Så hon fick komma in till oss. Somnade tillslut, vaknade igen kräktes, drack vatten.. Sen var vi alla klarvakna någonstans där vid 4-tiden, övervägde att åka men beslutade oss för en timma till i sängen.

Äntligen somnade vi alla tre och sov 2 timmar. Simon kände sig lite illamående när vi åkte men vi håller tummarna för att det var inbillning. Alsira är i alla fall gladare än någonsin!