AKTUELLT HOS MIG JUST NU ÄR FLYTTEN TILL ULRICASTRAND.COM Min mammablogg tar klivet ut i verkligheten och transformeras på vägen till en tränings- och lifestyleblogg med, inom kort, tjänster som PT-ontline – nischad mot kvinnor som ska, eller nyligen fött barn, samt kvinnor i största allmänhet! Jag har själv inom loppet av 2 år fött två barn, vet vad det ställer för krav på kroppen och lämnar för spår. Jag är utbildad PT och vill nu hjälpa andra till en stark och frisk kropp! Och knopp! Och samtidigt visa att man kan ha kul på vägen!

Annons
Add Comment Register

Googlar Skallskador

Ligger här på sjukhuset och googlar skallskador. Halkade in och läste en så bra grej jag hittade på ”prolina.se/vårdgivande-artiklar” som jag bara måste dela med mig av.

Inte för att Alsira nu föll men nåt föll ju ändå ner på henne.. Snacka om att man ligger och klandrar sig själv…

Pulsen tagen ytterligare två gånger nu på snuttan och den verkar stabil, lite låg men bara för att hon sover… Hoppas allt är helt som det ska med henne. Hon har inte fått någon stor bula i alla fall och verkar inte jätteöm när man trycker mot lilla huvudet. Fy vad otäckt det här är.

TACK FÖR ERA KOMMENTARER!!! De värmer här på den kalla britsen. Önskar jag fick plats nere i vagnen bredvid min älsklingstös…

Så här skrev hur som helst ”syster Inga-Lill” i alla fall, tyckte det var tänkvärt. Så läs om ni orkar!

>> Varför barn trillar från säng och skötbord?
Jag har läst någonstans, alternativt sett på typ national Geographic eller liknande, att människobarnet egentligen skulle ligga lika länge i magen som elefantungen, dvs drygt tjugotvå månader. Det lär vara förklaringen till att vi är de enda däggdjur som föder helt hjälplösa ungar. Vi går ju inte och står förrän efter ca 22 månader så det är ju ingen helknasig teori. Anledningen till att vi inte ligger kvar och utvecklas i lugn och ro är förstås våra stora skallar. Vi måste ut innan skallens plattor börjar växa ihop!

Många föräldrar tror att det går att träna barnet att gå tidigare eller att röra sig överhuvudtaget. Ofta möter vi i hälso- och sjukvården stolta föräldrar som visar upp sina telningars färdigheter. Eftersom det är så gulligt med glada och stolta anhöriga så säger vi oftast inget om det, vi lever bara överseende.

Men det finns en farlig baksida av att vi ler så fint i stället för att undervisa om barnens neurologiska och motoriska utveckling.

Som rådgivningssköterska och SOS-sköterska talar jag, kanske inte dagligen, men näst intill, med gråtande föräldrar vars barn fallit från soffan, sängen eller skötbordet.

De har vänt sig om en tiondels sekund och under tiden har barnet fallit.

Det som egentligen hände är att ungen plötsligt kunde något den inte kunde en sekund innan.

Varje färdighet barnen plötsligt har, tillkommer blixtsnabbt. Det finns ingen förvarning. Man kan säga att nervsystemet växer som två klängväxter som närmar sig varandra,plötsligt är de så nära så de touchar varandra och de två växterna förenar sig bildlikt till en. Och småkrypen kan krypa över.

När barnets nervbanor är tillräckligt nära kan impulsen från hjärna gå över från en nervbana till en annan och plötsligt kan barnet exempelvis vända sig! Det går inte att förutsäga när det ska ske, det går framför allt inte att träna upp.

Förmåga att gå finns bara en dag. Sorry, alla föräldrar som stolt håller barnet upprätt i händerna och visar hur barnet trampar luft – det är inte gångträning. Det är reflexer.

Och det är viktigt att förstå och acceptera det för att förebygga till exempel fallolyckor. För om man vet det så tänker man inte fel:

-Han har alltid legat stilla på skötbordet, jag kan ta upp de rena byxor från golvet.

Vet man hur det fungerar tänker man rätt:

– Tänk om han plötsligt vänder sig första gången medan jag böjer mig ner! Jag håller en hand på hans mage – jag når ändå.

Och då lämnar inte barn i soffan, eller i sängen utan att lägga något framför så att de inte plötsligt kan rulla runt och ner.

Vi som jobbar på BVC (jag gör det inte för närvarande men räknar fortfarande in mej i skaran )måste nog sluta le när föräldrar är gulligt okunniga.

Alltför många ungar åker i golvet på grund av den gulligheten.

För det mesta går det ju bra, i regel åker de i golvet innan skallplattorna har klistrat ihop och det gör att smällen i huvudet fördelas snyggt, men det är trots allt en mycket onödig och tråkig upplevelse för familjen.

Vad gör man om det har hänt då ?

Har ungen varit avsvimmad och/eller kräks mer än en gång ringer man 112.

Om så inte är fallet så ringer man sjukvårdsrådgivningen så man är säker på att man inte gör en felbedömning. Men har ungen skrikit efter den första chockade sekunden och inte kräkts mer än en gång (har dom nyss ätit kräks dom ibland när dom är upprörda) kan man i regel vara hemma. Dom får sova, barn sörjer när dom gör illa sig och sover bort sorgen, men man ska kolla vakenhetsgraden var tjugonde minut i fyra timmar.

Det gör man genom att killa dom under fotsulorna eller i handflatorna var tjugonde minut. Barnet ska då dra sig undan, så där som man gör när man vill fortsätta att sova. Gör det inte det måste man kontrollera att det går att väcka barnet. Det gör inget att barnet blir vansinnigt argt och irriterat. Ett skrikande barn är i alla falll inte särskilt sjukt. Om det inte går ringer man 112.

En bula i huvudet är oftast inte så farligt. Om vi får en ytlig blödning i våra stora muskler så sjunker dom ju ner i musklerna och vi ser bara ett blåmärke. Men kring huvudet så har vi fina, tunna muskler och en blödning där har ingenstans att ta vägen, därför får vi bulor när vi slår huvudet.

Men som sagt, även om barnet verkar oskadat ringer man sjukvårdsrådgivningen. De kan avgöra om det är en farlig bula eller om det är något annat som verkar lurigt. Det här gäller ju det bästa vi har och det är om inte annat skönt att dela upplevelsen med någon annan.

Syster Inga-Lill. <<

Gjorde precis "kittla under foten testet" som Syster Inga-Lill skrev om och Alsira reagerade som hon skulle! :)

20110628-002944.jpg

En reaktion på ”Googlar Skallskador

  1. Usch, tänk om de kunde lämna ut denna text på BB! Jag tänkte ju tyvärr så att Love ligger ju alltid stilla och därmed så föll han ner från skötbordet på BVC dessutom! Hjälper dem en med att tänka rätt från början skulle man slippa denna oro och att olyckor sker.

    Nu håller jag alltid stenkoll på Love och lämnar inte blicken en sekund när han är på skötbord eller andra höga höjder. Hemskt är vad det är!

    Bra att kittla testet funkade! Kram!




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


7 − = två