Nu har Alex och sin lilla söta Juno varit här på besök! Åååh man vill ju ha en bebis till NU ju! Silas är ju faktiskt ingen bebis längre, eller ja, inte om man jämför med typ 50 centimeter långa lilla Juno. Ursöt och så himla näpen var hon! Skrutt, snutt plutt!

Hann, trots 3 timmar tillsammans, bara höra halva delen av förlossningen och typ inget om någonting, ha ha, som vanligt när vi ses, man blir ju konstant avbruten av en den ena en den andra! Men tillslut så somnade alla barnen och vi vuxna, syrran var också här, kunde snacka lite skit om ditten datten.

Alex med sin lilla sessa

Syrran vet då hur man poserar framför kameran

Lilla Juno

(Bildkvaliten är usel nu jag vet, men har min gamla mobil då min nya är på reparation…
Och det vet ju alla att de reparationerna tar hundra år. Minst.)

Laddar med äggmacka inför dagens “Strong Mama utbildning”, en ny gruppträningsform på SATS, . Ska bli himla kul, och intressant att se hur “svag” jag är kontra de andra instruktörerna, har ju faktiskt haft det lite svårt att ordentligt komma igång efter en sommar där jag mer eller mindre varit på resande fot och dessutom själv tagit hand om barnen nästan varje dag då Simon tvingats jobba hela sommaren med undantag på 2 veckor.

Men lite löpning och 2 pass på gymmet har jag lyckats klämma in, så helt bakom hoppas jag att jag inte är *ser skraj ut*!

Men innan dess är det frukost och kontrollringning till syrran som borde vara på väg hit för barnvakteri. Stackars Simme har redan åkt till jobbet då han redan sitter med kund!

Maria Wigbrant håller utbildningen,
bloggar om träning för gravida, hennes blogg hittar ni HÄR!

Lille Silas var när han kom till världen 3810 gram tung och 50 cm lång. Alldeles lagom med andra ord. Ganska exakt 200 gram tyngre än Alsira som landade på 3625 gram. Men så låg han i magen en dag längre än hon också. Alsira kom ju på självaste BF-dagen medan Silas kom 40+1 eller hur det nu blir. En dag efter BF i alla fall.

En förlossningsberättelse kommer under veckan, en kort sådan eftersom han var ute på 1 tim och 20 minuter från det att vi kom in till Södra BB!

Har märkt att det jobbiga med att komma hem så här snabbt från BB är att, om man nu är som jag, man vill fixa och dona med så mycket! Jag vill iväg och shoppa babygrejer, testa vagnen, köpa blå filtar, nappar, kudde, sängkläder, gosiga nallar, snuttisar, tossor… Ja shit, som jag längtat efter att handla babyblått!

Men sen känner jag snabbt hur kroppen inte orkar och att jag är tröttare och mer tagen än jag känner när jag bara sitter. Blev lite yr här precis när jag var uppe och bytte blöja, så nu har jag käkat äpple, lagt ifrån mig Silas i vaggan och satt mig för att andas en stund.

Eftervärkarna är inte heller att leka med den här gången och hans till trots, lätta vikt, blir tung på magen då. Barnmorskan kallade de eftervärkarna man får som omföderska för “En omföderskas straff”. Fattade aldrig vad det där straffet skulle symbolisera, men så säger man barnmorskor emellan i alla fall!

Nu blir det sängen tills Simon och Faster Sofia kommer vid lunch. Bredvid älskade Silas!

Mors i snöstormen!

Blev sjukt deppig när jag såg att flingor stora som corn flakes flög vågrätt utanför fönstret. “Var är våren” skrek jag (lätt överdrift) till Simon! Men min prins Simon (är ju prins- och framförallt prinsessdag idag) svarade då att “våren minsann redan kommit”. “I Skåne”. Eeh, jaha men åh vad kul för dem. Och sen möts man av nyheten att lilla prinsessbarnet kommit till världen. Men ååååh vad kul för dem! Jag då?! Jag tror jag ballar uuur! Jag vill föda NU!
Fasen, var jag så här trött på graviditeten sist?! Just nu fattar jag inte hur jag ska stå ut i typ drygt 3 veckor till… Bläk.

I alla fall så var jag ju på MVC igår. Och beträffande vattkopporna så är det lite utredning igång där. De rekar under dagen mitt blod för att se om jag har antikroppar och har jag det, betyder det att jag haft vattkoppor och läget är lugnt. Har jag däremot inga antikroppar så ska jag åka in för att få antikroppar i pillerform. Förhoppningsvis händer då inget.

För övrigt såg allt bra ut, bebis växer och hjärtljuden är fina. Huvudet är fortfarande nedåt men inte en uns till fixering. Det “flyter fortfarande högt”.

Nu tänkte jag tvätta av gårdagens smink och snabba på här för vi ska till Öppna Förskolan och härja, sjuna och leka.

En grej slog mig precis. Eller rättare sagt två. För det första så vägde inte Alsira 3225 gram när hon kom ut som jag skrev i föregående inlägg, utan 3625 gram. Allstå var hon 400 gram större än bebisen i magen om läkarens beräkningar idag stämmer.

För det andra, när jag väntade Alsira var jag också sent i graviditeten inne och gjorde ett tillväxtultraljud. Tror det var av samma anledning som idag, minskade fosterrörelser. Minns då att enligt läkaren som gjorde ultraljudet var Alsira också en “stor och rejäl bebis”, något som senare när hon kom ut, inte alls visade sig stämma. En liten plutt var hon ju inte (eller jo det var hon, men i “nyföddmått” mätt inte!) med sina 3625 gram, men knappast säger man väl att en bebis under 4 kilo är en “jättestor” bebis.

Hur som haver så letade jag i mina papper och hittade att jag var inne på ultraljudet exakt en dag senare i graviditeten än idag med nuvarande bebis. (Hängde ni med?) Ultraljud idag v.36+2, med Alsira ultraljud v.36+3, komiskt va?!
Det roliga är att måtten med de båda är väldigt lika! Alsiras mått är till och med större, vilket känns betryggande i födselsynpunk för endast min egen del!

Alsira var då beräknad till 3472 gram till skillnad från Bebis Nr.2 med sina 3287 gram. Alsiras lårben var 3 mm längre, hennes huvud 2 mm kortare i diameter och hennes buk 5 mm bredare.

Så med andra ord, kan man utifrån dessa mått och Alsiras faktiska födelevikt ändå tro (och hoppas) att bebisen även denna gång kommer falla inom ramen “typiskt standardbebis”! Det är i alla fall vad jag kommer ställa in mig på när det är dags att klämma ut den “lille”. Eller “lilla”!

Kolsvart ute, andra advent och vecka 26 är sedan igår här. Nu börjar jag tröttna på att vara gravid. Precis som med Alsira i magen konstaterar jag att det är lagom att vara gravid 6 månader. Sen är man fasen trött på det. Synd att inte den lille knodden där inne är färdigbakad bara…

Mamma sitter inne och leker med Alsira och jag ligger raklång på soffan, dricker kaffe och kollar Pokemon. Snart dags att styra frukost. Har verkligen längtat efter det. Oavsett hur mycket man äter av ett julbord så mår man liksom lite småilla efter. Så skönt att börja på ny kula idag. Inga svulliga julgrejer ska då ner i min mage idag. Bläk.

Tänkte ta upp lite tänkvärt från Första Hjälpen kursen!

Den var verkligen så givande! När man hör föresläsaren, eller vem som än säger det här sakerna, slås man ofta av tanken “ja men det där är ju självklarheter”. Och ja, det är det kanske, men i nödsituationer handlar och tänker vi inte alltid klart och rationellt.

Första grejen vi talade om var så “simpelt” som “vet ni var ni är”? Med den frågan menade Marit (föreläsaren från mbrescue) vet vi var vi befinner oss om vi i panik tvingas ringa 112. Det behöver självklart inte vara så att man befinner sig på sin hemadress, man kanske är på dagis, på öppna förskolan, på jobbet med sitt barn eller var som helst egentligen. Det visade sig att långt ifrån alla kunde adressen till exempelvis sin öppna förskola, där man kanske är ofta och det är hög risk att man behöver ringa till 112, för sitt eget barns skull eller någon annans. Kanske har man inte reflekterat över hur många trappor upp i ett hus man gått, om det finns flera ingågar, portkod?

I en nödsituation handlar det ofta om sekunder och då är det den typen av information larmcentralen behöver. Den måste vi kunna! I alla fall se till att lära in dem på de ställen man är ofta med sitt/sina barn. OCH heller inte glömma ge denna information till barnvakter. Kanske skriva upp på en lapp, och lägga fram synligt hemma när man man har barnvakt. Där man skrivit ner sin hemadress, eventuella portkoder, hur många trappor, telefonnummer och barnets personnummer – om det nu skulle låsa sig i skallen på fröken barnvakt!

FÖRSTA HJÄLPEN kan man verkligen inte repetera för många gånger! För mig var det nytt att göra det praktiskt på dockor små som Alsira i kroppen. Jag hade bara sett otaliga filmer på youtube och försökt prova på mjukisdjur här hemma. Men nu fick man till hur hårt/mjukt man gör kompressioner (inte hårt! Med 2 fingrar, i mitten på kroppen i höjd med armhålor, alltså på bröstkorgen), hur mycket luft (max en dl i en liten under 1 år), hur man håller mm.

Att man innan man börjar göra hjärt-lungräddningen först gnuggar bröstkorgen – med handflata på barn 0-1 år, med knyten näve på barn över 1 år (detta gör mycket ont men skadar inte, vaknar man inte av smärtan, då börja hjärt-lung räddning.

HJÄRT-LUNGRÄDDNING KOM-I-HÅG
Innan man börjar göra hjärt-lungräddningen gnuggar man först bröstkorgen → med handflata på barn 0-1 år → med knyten näve på barn över 1 år (detta gör mycket ont men skadar inte, vaknar man inte av smärtan, då börja hjärt-lung räddning.
- fria luftvägar? – andas? andas inte → blås in luft, titta på bröstkorgen -puls? -ingen puls → gör 30 hjärtkompressioner, 2 blås, och fortsätt sedan tills personen andas själv eller till hjälp kommer, sluta inte!

Annat vi tog upp och gick igenom var bland annat brännskador, huvudskador och kvävning. Jag köpte även två första hjälpen kit, ett att alltid ha i bilen och det andra vet jag inte än om jag alltid ska ha med i vagnen eller om jag ska lämna det hemma. Men bra att ha garanterat! Läs mer om väskan HÄR

Som sagt, en mycket givande kurs som vi alla bör gå, helst en gång om året!

HÄR hittar ni tips på en bra Första Hjälpen kurs!

Alsira är några dagar från fem månader och jag känner att nu är det dags att bli gravid igen. Ja jag vill det. Tror jag är säker.
Hoppas att senast i september har jag åter ett litet liv i magen.

Min mens är precis tillbaka så nu borde ju allt vara igång och fungera för att få en liten spermie ska fastna!

Höggravid, kan ha varit på julafton det här, fullt ös vid diskmaskinen!

Jahapp, då har man vimsat hela morgonen!

Har bokat in mig på första spinningklassen sedan förlossningen idag! Ser så himla mycket fram emot det så hoppas det är en bra instruktör, kände inte igen henne vid namnet men det blir nog kanon. Så 11:30 lämnar jag Alsira till Simon på hans jobb så jag kan vara redo i cykelsadeln kl.12:00 för en timmes svettande. Ska bli underbart! Självklart har jag känt mig rätt rejält förkyld de 3-4 senaste mornarna när jag vaknat men förnekar det ett tag till, hoppas jag inte vaknar sjuk imorgon nu bara.

Lite strulig start på dagen som sagt! Åkte med Simon mot stan vid 9-tiden för att ta en frukost tillsammans på Café CoMO som ligger precis vid hans jobb. Hade sedan planerat gå ett par ärenden kring Odenplan – hämta skor hos skomakaren och svänga om banken – för att sedan komma förbi med bäbis kring halvtolvtiden. M E N jag hade glömt att ta med mjölk till lillan (hon lär ju bli hungrig som tusan under just de två timmar jag blir borta!), ta med lappen som behövs för att vi efter träningen ska kunna fixa pass till henne, lillskruttan, och sen hade varken jag eller Simon tänkt på att vi inte kunde lämna Splif ensam hemma eftersom ingen av oss kommer komma hem förrän sent ikväll.

Så var bara för mig att sätta mig bakom ratten tillbaka hem efter frukosten – jag som tänkt ta långfrukost med tidning och hundra koppar påtår! – för att hämta Spliffen, mjölk och passpappret… Insåg nu när jag kom hem att jag nu lik väl kan byta om här och åka direkt till gymet så fick lite tid över. Bestämde mig för att betala en räkning under tiden. Bra och duktig flicka kan tyckas – men strulig och disträ som jag uppenbarligen är denna morgon knapprade jag in fel siffror otaliga gånger på bankdosan så nu spärrades den. Suuuuuck… Jag som skulle betala in till Blogg galan som jag redan är försenad med! Well well, får ta det på banken när jag ändå ska dit sen

Nu har vi köpt oss en Baby Björn bärsele!

Spontanhandlade den på stan igår! Vi hade planerat att köpa en på Blocket för att spara några kronor men när vi såg den så kunde vi inte låta bli. Dessutom var den så snygg i den här färgen tyckte vi och ja, sen är det skönt med en ny och fräsch till vår lilla princess! En riktigt fin Baby Björn Active Fit i Organic Cotton – miljötänk nu som mamma!  Hade tänkt ta en morgonpromenad och testa den “in real life” – gled bara runt här inne lite med den på igår och det funka kalasbra! – men här ösregnar det så känner mig inte direkt motiverad. Orkar inte gnälla mer om vädret så kniper igen där.

…

Sitter uppe och chillar med lite kaffe med mamma och Alsira nu, och det är i alla fall  mysigt! Läser i tidningen om dock mindre mysiga saker. Om det som hänt i Japan, vilken otäck tsunami! Det händer så mycket otäcka naturkatastrofer hela tiden världen över nu. Vad händer egentligen? Det ena rekordet efter det andra, vare sig det gäller temperatur, stormar, nederbörd, vågor eller jordskalv. Riktigt otäckt. Väntar bara på att något ska drabba Sverige.