Idag hände något som inte hänt sedan vi var i Barcelona i somras!
När jag öppnade ögonen för dagen var klockan nämligen 8:30, och Alsira sov! Holy lord! Fy farao vad skönt! Så nu, först efter att klcokan passerat nio sitter jag och matar Alsira med frukost. Dessutom en hittills nässelfri söt liten flicka ♥
Riktigt bra start på denna dag, lika stark som en superhjälte!
…kom Tessie närmast den riktiga vikten på 3624 gram genom att tippa på 3580 gram! En diff på bara fjuttiga 45 gram! Skickligt! 😉
…kom Sawiik närmast 22:e januari med sitt genom att tippa på den 21:e! (Anledningen till att det ej blev delad plats mellan Sawiik Emmet (sorry Em!) är att lillan pushades ut bara 5 minuter in på dygnet så klart närmre den 21:e!
Sawiik, hojta när du är i Stockholm så bjuder jag på tårta! Och Tessie, bara säga till – vi bor ju i samma stad 
– när du blir tårtsugen!
Gör en liten uppdatering från BB. När jag är fullt på benen igen ska jag med glädje skriva lite mer om allt men nu lite grejer i korthet!
Vi ligger kvar här och som det ser ut nu så åker vi troligen hem imorgon. Mitt blodtryck har legat väldigt lågt och det i kombination med allt annat omtumlande som hänt senaste dygnen, känns det skönt att bara få allt ”serverat” ett tag till. Dessutom har jag velat ställa mina 1000 frågor om allt, få tips och råd, och ja, allt det där! Alla barnmorskor är verkligen hjälpsamma.
Alsira ♥ mår i alla fall bra och ligger just nu och hickar i mitt knä, inte snabbaste sättet att skriva, så blir till att köra med ”pekfingervalsen” men det får gå.
Idag har vi har varit på lite läkarkoll, och hon♥ skötte sig exemplariskt. Lite gulsot men förhoppningsvis inte så vi måste sola henne. Ska ta ett litet test ytterligare ikväll för att reka av.
Amningen flyter på till lillskruttans stora belåtenhet, dock har mamma det mindre nöjsamt – lillan har bra sug minst sagt! Aaaooo… Men vad gör man inte för sin lilla skatt?!
Idag fick jag också känna på första natten som mamma på allvar – 4 bajsblöjor, 1 kissning – över hela mig vid skötbordet – och tre, inte helt komplikationsfria, amningar som såg till att hålla mig klarvaken. (piece of cake för många av er antar jag – men väldigt nytt för mig!) …men kan man annat än att bara le?
– nej det kan man inte!♥
Jag är bara så lycklig nu! Och känner redan vilken överbeskyddande mamma jag kommer bli!
Näe nu bajsas och letas det nipple här så dags att göra en insats!
PS. Just det, jag ska se vem som vann tippningarna också!
(man ligger bestämt lite efter här i bloggandet!)
Då var man 2 dagar från datumet som kommit att bli heligt efter nio månaders väntan, längtan, kämpande, oroande, lycka, förberedelser, frågetecken… Ja alla känslor som man kan uppleva har jag fått testa på under den här tiden känns det som. Och än verkar allt peka mot att det fortsätter några dagar till.
Haft en väldigt lugn tjej därinne senaste två dagarna, tycker alltid det är lika obehagligt. Visst ”de säger” ju att nu i slutet kan de röra sig mindre och allt det där, men när man väl sitter där med magen i vädret och alla ”kickar och boxar” man är van vid bara upphör, är det lättare sagt än gjort att bara luta sig tillbaka och lita på nån tidningsartikel… Får hoppas hon vaknar till liv snart, annars får jag väl åka till BB igen Har ju å andra sidan inget bättre för mig!
Simon gick precis till jobbet så nu är jag ensam här hemma. Inga studier kvar – nästan så jag saknar dem! – så vad ska jag nu fylla ensamma hemmadagar med?! Känns ju helt tragiskt att gå till videobutiken och hyra tre filmer lisom!
Fast i och för sig, lite saker har jag att stå i, ska fixa min e-legitimation så jag kan komma åt mina sidor på försäkringskassan, planera om min balla rödlök som bara växer och växer och posta en grej till Universitetet. Storstäda är ju alltid kul också.
Äh fy farao vad positivt jag känner att det här inlägget blev.. 
Men det tar sig nog under dagen!
Min supercoola rödlök!
Jag kan nog nu (nästan) lova att jag kommer föda en vattuman. Såvida hon inte kommer idag eller imorgon då vill säga. Min syster är vattuman och är så vitt jag vet den enda vattuman jag känner. Och henne gillar jag ju himlans mycket så det här ska nog gå bra
 |
Vattumannen (20:e januari- 18:e februari) | ||||
|
|||||
(http://www.ditthoroskop.nu/se/tecken_vattumannen.htm)
Idag är jag så himla trött! Vet inte om det beror på att jag körde rally här hemma hela dagen igår med städning och vet inte allt!
Blev superglad i alla fall när barnmorskan sa till mig att jag såg ut att var pigg och fräsch som en nyponros! TACK! För en gång skull får man en sådan kommentar när man verkligen behöver den! Kände mig allt annat än som en sådan där jag satt med knut mitt på huvudet (otvättat hår!), osminkad i mina förbannade stretchkläder! Såg dessutom när jag kom hem att jag bara tagit på mig ett örhänge, till råga på allt ett sånt där som liksom hänger ner en liten bit – med det sagt så måste det synts tydligt att jag bara hade ett! Och där sitter min kära kille bredvid mig hela tiden och säger inget! Hur kan man inte se sånt?! Nåja, ingen katastrof skedd! 😀
Jag frågade barnmorskan om man på något sätt kunde lista ut hur lång tid det kan tänkas vara kvar tills förlossningen startar, nu när jag börjat öppna mig och allt! Dessvärre inga glädjande nyheter där utan det kan fortfarande ta tills bf och än längre än så.. Själv tippar hon på en vecka över tiden – weee, fasen va skoj!
Hur som haver så ser jag nu slutet! Vi pratade om smärtlindring, förlossningen, olika ställningar och gick igenom och skrev klart förlossningsbrevet. Fick min ”Liberoklubbenväska” också
Bild lånad från Google.com
Hamnade på förlossningen igår för då jag nojjade mig över att inte ha känt min lilla bebis sparka som hon brukar. De är så underbara med att ta emot en och ta en på allvar på SÖS! Kopplades upp på CTG, vilket såg normal ut och sedan blev det ett ultraljud för att se rörelser. Rörelserna var vaga och hon var inte alls lika livlig som hon brukar. Läkaren trodde verkligen inte att det var någon fara men bad oss ändå komma tillbaka en dryg timme senare.
Så Simme och jag tog en grekisk middag på söder för att fördriva tiden.
Väl tillbaka kopplades nytt ultraljud på och nu fick vi se en riktig kick och jag kände några välbekanta hälsningar från lillan igen Kändes underbart! Jag fick lite sammandragningar där jag låg och den nya läkaren som var överläkare, frågade om fick kolla livmodertappen och ja såklart vi hon gjorde det. Snabbt som ögat gick det och ett blodigt finger drogs sedan ut. Lite scary men det var tydligen normalt. Jag var öppen 2 cm så lite saker har med andra ord börjat hända!
Fick på mig den största och tjockaste BLÖJAN jag sett när jag stapplade därifrån. (Inser nu att tipset om att ta med egna bindor till förlossningen är en mycket bra idé!). Simon som längtar som en tok (å jag med såklart!) till hon kommer frågade även henne, om vi kunde snabba på allt och svaret blev långa promenader. Så det var bara att vid 23-tiden när vi kom hem klä på sig och ge sig ut å traska en timme. Men ingen bebis inatt!
Däremot känns det lite molande i både mage och rygg, något som inte kännt så mycket av innan. Läkaren sa också att genom att stoppa upp fingret så där kan snabba på processen så nu jädrar håller vi tummarna!
Snabbt ska nu ett skolarbete avslutas sen ska här hållas igång idag – storstädning står överst på dagens planering!
Precis när vi satt oss i bilen och skulle vrida om nyckeln såg vi en liten svart hårboll komma traskandes på gatan – Boris! Weee! Kissen är hemma igen efter en natt på vift!
Så nu kan jag i lugn och ro med min smoothie, sitta här på Simons jobb och försöka hinna knappra ner min uppsats som skulle varit färdig igår. Ett femsidigt paper om psykopater, sjukt intressant och skrämmande! Är lite stressad bara men det är självförvållat. Cirka en av 150 personer är en psykopat!
Kl.13 idag ska jag förresten till barnmorskan, får vi se om hon har två rumpor lillan, om hon ligger kvar rätt eller om hon är ute på simtur i fostervattnet nu igen!
1. Min bebis har två rumpor.
2. Min bebis har stora runda fötter (detta alternativ kan redan uteslutas då jag både sett och räknat alla tio tår på ul)
3. Min bebis har vänt sig igen – huvudet snett upp…
4. Jag är så totalt kass på att känna vad som är vad på lillan där inne.
Eller vänta nu, nu verkar ”huvudet” ha försvunnit igen! Oh my lord, jag tror jag är knäpp alltså! Får fasen sluta med de här nojorna nu 😀 På tisdag är det dags att ta sig till bm igen och då får jag det svart på vitt. Klart hon ligger kvar rätt, hon bordeär väl uppe i 3.7 kg nu eller nåt!
Eller hur mycket är det bebisarna går upp i veckan så här i slutet?
Sådär ja, då har man inhandlat sin första amningsbh! Sladdade förbi på ”Babyproffsen” på hemvägen nämligen – bara kika lite… Inte för att jag direkt behöver en amningsbehå ÄN, men eftersom jag inte kan ha en enda av de vanliga jag äger i nuläget utan går omkring i mina bikiniöverdelar och tighta linnen, var det dags att göra något åt saken. Dels får jag ingen luft i mina vanliga och dels känns det som om byglarna skär mig mitt itu – minst sagt obehagligt. Därav behövde jag en soft och skön liten variant och då kunde jag ju lika gärna slå till på en sån. Den känns superkön, men måste erkänna att det känns lite patetiskt att sitta med en amningsbehå på sig när man inte ammar och när man faktiskt inte ens har fött! Ha ha, men va tusan – bekvämlighet och comfort är ju prio ett i dessa höggravida dagar!
Kolla förresten in vår supersöta vagga till lillan! Pojkvännen låg i den lille för 26 år sedan! Helt galet! Måste dock tvätta om sängkläderna för en viss svart kissekatt har hittat en ny favoritplats! Så där gäller det att ha ögonen öppna när lillan dimper ner på jorden och ska vaggas. För precis som när det gäller allt annat när det kommer till graviditeter och spädbarn, hör man ju x antal skräckhistorier – och i det här fallet såklart den om katten som gosade in sig hos spädbarnet som kvävdes.
Men näe, inga skräckisar nu!
Här ska lillan vaggas :)
Vattumannen härskas av planeten