Taggarkiv: panik

Add Comment Register

FÖRSTA HJÄLPEN

Tänkte ta upp lite tänkvärt från Första Hjälpen kursen!

Den var verkligen så givande! När man hör föresläsaren, eller vem som än säger det här sakerna, slås man ofta av tanken ”ja men det där är ju självklarheter”. Och ja, det är det kanske, men i nödsituationer handlar och tänker vi inte alltid klart och rationellt.

Första grejen vi talade om var så ”simpelt” som ”vet ni var ni är”? Med den frågan menade Marit (föreläsaren från mbrescue) vet vi var vi befinner oss om vi i panik tvingas ringa 112. Det behöver självklart inte vara så att man befinner sig på sin hemadress, man kanske är på dagis, på öppna förskolan, på jobbet med sitt barn eller var som helst egentligen. Det visade sig att långt ifrån alla kunde adressen till exempelvis sin öppna förskola, där man kanske är ofta och det är hög risk att man behöver ringa till 112, för sitt eget barns skull eller någon annans. Kanske har man inte reflekterat över hur många trappor upp i ett hus man gått, om det finns flera ingågar, portkod?

I en nödsituation handlar det ofta om sekunder och då är det den typen av information larmcentralen behöver. Den måste vi kunna! I alla fall se till att lära in dem på de ställen man är ofta med sitt/sina barn. OCH heller inte glömma ge denna information till barnvakter. Kanske skriva upp på en lapp, och lägga fram synligt hemma när man man har barnvakt. Där man skrivit ner sin hemadress, eventuella portkoder, hur många trappor, telefonnummer och barnets personnummer – om det nu skulle låsa sig i skallen på fröken barnvakt!

FÖRSTA HJÄLPEN kan man verkligen inte repetera för många gånger! För mig var det nytt att göra det praktiskt på dockor små som Alsira i kroppen. Jag hade bara sett otaliga filmer på youtube och försökt prova på mjukisdjur här hemma. Men nu fick man till hur hårt/mjukt man gör kompressioner (inte hårt! Med 2 fingrar, i mitten på kroppen i höjd med armhålor, alltså på bröstkorgen), hur mycket luft (max en dl i en liten under 1 år), hur man håller mm.

Att man innan man börjar göra hjärt-lungräddningen först gnuggar bröstkorgen – med handflata på barn 0-1 år, med knyten näve på barn över 1 år (detta gör mycket ont men skadar inte, vaknar man inte av smärtan, då börja hjärt-lung räddning.

HJÄRT-LUNGRÄDDNING KOM-I-HÅG
Innan man börjar göra hjärt-lungräddningen gnuggar man först bröstkorgen med handflata på barn 0-1 år med knyten näve på barn över 1 år (detta gör mycket ont men skadar inte, vaknar man inte av smärtan, då börja hjärt-lung räddning.
– fria luftvägar? – andas? andas inte blås in luft, titta på bröstkorgen -puls? -ingen puls gör 30 hjärtkompressioner, 2 blås, och fortsätt sedan tills personen andas själv eller till hjälp kommer, sluta inte!

Annat vi tog upp och gick igenom var bland annat brännskador, huvudskador och kvävning. Jag köpte även två första hjälpen kit, ett att alltid ha i bilen och det andra vet jag inte än om jag alltid ska ha med i vagnen eller om jag ska lämna det hemma. Men bra att ha garanterat! Läs mer om väskan HÄR

Som sagt, en mycket givande kurs som vi alla bör gå, helst en gång om året!


20111130-092326.jpg

20111130-092334.jpg

HÄR hittar ni tips på en bra Första Hjälpen kurs!

ÅNGEST

lite ångest det är vad jag har…

Min ”flygterapipsykolog” bad mig fundera på om jag ville satsa på att hinna med en övningsflygning med honom innan vår resa till Los Angeles nu på fredag. Och om jag har funderat.

Flygövningen skulle i så fall innebära att jag och han tillsammans flyger tur och retur från Bromma till antingen Göteborg eller Malmö.

Jag tror, och innerst inne vet, att det skulle hjälpa en hel del och att det med säkerhet är bra. Men bara tanken att fasen flyga totalt 4 gånger den här veckan får mig att vilja kräkas. Nej tack. Det blir nog lite mycket. Så jag fattade beslutet – rätt eller inte får vi se – att inte göra övningen. Istället blir det två till samtal med honom nu i veckan då det blir fokussnack om resan och hur jag på bästa sätt ska möta den om jag får panikångestattack där uppe i luften.

sas airbus

Jag hoppas så att det kommer att gå bra!

Flygfobiterapi

Flygterapin idag var lika intressant som vanligt. Känns som om jag lär mig något nytt om mig själv varje gång jag är där.

Idag pratade vi om, och konstaterade att jag är en rastlös person.Tydligen typiska drag hos en flygrädd person. Jag blir snabbt uttråkad, är ständigt på språng, vill ha mitt liv någorlunda planerat och trivs som sämst när jag inte kan vara med och påverka och inget händer.

Det vill säga exempelvis när jag sitter i ett flygplan, oförmögen att varken kunna påverka, planera eller göra något å min situation.

Jag kan bara sitta där, gilla läget och umgås med mig själv. Känna det jag känner. Och det är förmodligen just det jag är rädd för. Känna det jag känner, rädd för att det jag känner är rädsla. Eftersom jag sedan fokuserar på att jag kommer bli rädd, blir jag rädd. Och i värsta fall få panik.

Nu jobbar jag därför på att försöka acceptera dessa känslor. Det är så här jag känner.

Japp, helt solklart! Visst?