Taggarkiv: vändningsförsök

Add Comment Register

Huvud Ner, Fötter Upp!

* * * YIIIPPEEE!!! * * *

Då var det med spänning jag la mig på britsen hos barnmorskan idag. Och vad som var förra besökets stora besvikelse var nu ett minne blott! För vips så har nu lillan i magen vänt sig rätt igen, så huvudet är nu alltså åter ner och fossingarna är upp :) Med spänning får vi nu se huruvida hon kommer ligga kvar eller icke. Men den här gången kommer jag inte ta ut någon lycka i förskott eftersom hon uppenbarligen vänder sig om hon vill, och nyss har hon vänt sig vilket betyder att hon fortfarande kan vända tillbaka sig i sin gamla favvoposition om hon vill. Kan ju allt om kejsarsnitt och dess (kalla dem om du vill) fördelar och nackdelar så är helt enkelt inställd på både och. Kändes på nåt sätt som en lättnad att boka av det preliminärt inbokade vändningsförsöket 😀

Barnmorskan hade dock svårt att kolla hennes tillväxt, blir svårt att jämföra mellan gångerna eftersom hon legat på tvären, i säte, med huvudet ner, i säte och nu med huvudet ner. Hon fick nämligen svaret att hon inte vuxit alls på två veckor, och så vill vi ju inte ha det! Så blev till att göra ett ultraljud. Har verkligen svårt att ligga på rygg, fick ligga på sidan större delen av tiden eftersom jag håller på att svimma så fort jag ligger mer än ett par minuter på rygg.

Ultraljudet var i alla fall positivt gällande tillväxten – nästan lite för positivt, hon uppskattas väga nästan 3.5 kilo och är drygt 3 veckor kvar till BF! Puh, det blir en rejäl bebis att klämma ut! Blev lite skraj där ett tag och frågade barnmorskan om jag verkligen kan få ut en så stor bebis ur min lilla kropp… Men hon skrattade bara, så tydligen ja. GULP…

Dan Före Dopparedan

Mötet hos narkosläkaren igår gick i alla fall bra :) Han var väldigt förtroendeingivande och vi gick grundligt igenom min bakgrund där jag fick berätta om de gånger jag ej svarat på lokalbedövning. Han trodde att sannolikheten att jag inte skulle svara på spinalbedövningen, som läggs om det nu blir kejsarsnitt, var minimal. Han kollade och kände på ryggen så att kotorna syntes väl trots att jag har lite sned ryggrad, vilket inte heller var något problem. Skönt att också få chansen att ställa alla ”dumma” frågor man går och bär på. Tycker att kejsarsnittet i sig inte verkar så läskigt men just bedövningen in i ryggen.. Fy farao! Men känns i alla fall lite tryggare nu.

Så nu ska jag bara försöka komma fram till om jag ska göra vändningsförsöket eller inte. Typ en veckas betänketid har jag…

För övrigt ska jag strax åka ner på stan för att köpa de sista julklapparna, har väl egentligen bara en grej jag vill köpa ytterligare till älsklingen. Sen ska jag vidare och handla all julmat! Vi skulle har förberett oss för julmatsfix lite varje kväll hela denna veckan men har inte gjort en enda grej! Så idag blir det minst sagt huset fullt tills mamma och pappa kommer upp från Göteborg för att installera sig i gästrummet. Action, action, action!

Vilken Dålig Dag!

Vem är du, dumma tomte som stal min finaste julklapp?!

Då har man fått drömmen om att genomgå den ”vanliga” förlossningen raserad ytterligare en gång. Idag i v.36+4 är lillan därinne återigen i säte med huvudet upp… Misstänkte att det var så då jag igår inte hittade något huvud där nere och ett nytt rörelsemönster de två senaste dagarna. Trodde fasen inte det var sant, varken jag eller barnmorskan. I knappt en vecka låg hon med huvudet rätt. Blir fasen helt jäkla förtvivlad! Med tanke på att jag inte svarar på bedövning så är det verkligen inte det bästa alternativet med ett snitt… Och inte ur någon annan synvinkel heller för den delen…Ska i alla fall till SÖS (Södersjukhuset) idag kl.13 och möta en narkosläkare, får se vad han säger och tror om hur ett eventuellt snitt bäst görs på mig.

Trots att jag är fullkomligt livrädd för ett vändningsförsök så är det i alla fall preliminärt inbokat ett sådant nu. Den 3:e januari. Blir nog en hel del tankar fram tills dess.

Sovmorgon till 09:00 idag!

Har lite sämre matlust har jag märkt. Inte det att jag mår illa eller så men ingen mat tilltalar mig fullt ut längre. Ser till att äta precis det jag brukar ändå, är ju viktigt nu, men varje dag när vi pratar här hemma om vad vi ska äta för middag så kan jag inte komma på nåt jag är sugen på. Ja oj, vilket problem men… Grejen är att jag är en person som verkligen tycker om god mat och mysiga middagar, och framförallt nu när jag är hemma mest om dagarna och pluggar. Middagen med älsklingen är ju faktiskt dagens höjdpunkt! Hrm, lite konstigt faktiskt. Men kanske är för att det finns en bebis som tar upp hela magen som gör att man redan känner sig rätt fylld om man säger så…?

Inbillar mig nu för tusende gången i rad att hon vänt på sig, men vågar inte längre hoppas… Barnmorskan på fredag så då får jag veta säkert. Det är väl egentligen då vi också på allvar ska ta ställning till det där med vändningsförsök, som jag tycker verkar vara värre än själva förlossningen… Manipulera och pressa och putta utifrån, utan att se hur hon ligger och hamnar, vet inte, gillar inte alls den där tanken! Men gillar inte tanken på kejsarsnitt heller å andra sidan…

Överfylld med tankar efter BM

Idag blev vi 35 minuter tidiga till barnmorskan, med andra ord var vi där 07:25. Man kan ju aldrig förutspå Stockholms morgontrafik och än mindre i det här vädret. Så vi slog på värmen på högsta och fällde bak våra stolar och slumrade en halvtimma. Skönt. Sen väl inne hos barnmorskan konstaterades i vanlig ordning att den lilla ”sitter kvar” där hon sitter. Jag hade inte väntat mig något annat heller eftersom hennes huvud är klart märkbart mellan mina revben! Hon verkar dessutom ligga med benen rakt upp, alltså mot huvudet, vikt som en fällkniv, vilket tydligen kan göra att det kan ta lite tid att ”vika” ner dem igen. Man kan ju inte annat än att tycka det är sött, samtidigt som man blandas av oro över att hon inte ligger ”som vanligt”. Annars var allt som det skulle och hennes hjärta tickade på fint i 140.

Vi ska ses dagarna efter jul och bestämma om jag ska göra ett vändningsförsök eller inte. Blir i så fall aktuellt ett par dagar efter nyår så jag har tills dess på mig att fundera. Fick även låna en bok av barnmorskan om kejsarsnitt, så får läsa på där lite grann nu också. Så man vet vad man eventuellt har framför sig. En remiss är också skickad till Specialmödravården på SÖS för att se om det eventuellt behövs en utredning angående mitt lilla dilemma kring lokalbedövning – jag tenderar ju inte svara på sådan! Så måste kanske bli nedsövd om nu kejsarsnitt blir vägen ut för bebisen.

Kändes klart mycket idag efter besöket hos BM. Är så mycket tankar i skallen att jag blir alldeles slut. Min underbara kille valde därför att jobba hemifrån. Känns så skönt att inte vara ensam i huset när man känner så. Jag somnade sedan som en stock på soffan efter att ha överöst honom med mina tankar och känslor. Nu har vi precis ätit lunch och jag känner mig piggare och ska göra mitt bästa för att ta tag i lite plugg. Sedan har jag faktiskt värsta actionkvällen framför mig :)  Ska först iväg till frisören, sen på bowling och julbord med min pojkväns företag. Känslan just nu är att man bara vill ställa in både frisör, bowling och julbord ikväll, men antar att det kanske är precis vad jag borde göra, om inte annat smälter jag nog snyggt in bland bowlingkloten, he he 😉

Tankar

Samtidigt som det känns som nyss jag berättade för de omkring mig att jag var gravid, känns det som evigheter sedan. Helt otroligt nog har jag varit mer gravid än inte under mitt nuvarande förhållande! Ja shit, minns inte ens när jag tog ett glas vin bara sådär på stan efter jobbet. Börjar faktiskt på allvar sakna mitt ”gamla jag” emellanåt. Min kropp, min styrka och energi. Märkligt att inte känna igen sig själv! Hör mig själv säga ”jag orkar inte ses” till mina vänner, fy farao! Det är inte jag! Eller jo, tydligen är det jag, mitt gravida jag!

Hm… Satt precis och tog en te och lussebulle med min 6 år yngre bror, vi konstaterade att han skulle bli morbror, min syster moster och mina föräldrar – MORMOR OCH MORFAR! Mormor och morfar – då är man ju gammal tant och gubbe likosm, och det stämmer ju inte på dem… Och jag vill aldrig att det ska stämma heller… För att inte tala om det märkligaste av allt ATT JAG SKA BLI MAMMA!

Ja, det är konstigt.

Barnmorskan imorgon bitti som sagt, den här gången behöver jag i alla fall inte fundera över om hon har vänt sig eller inte. Nu både syns och känns det tydligt att hon ligger på tvären igen! 2-kilos bebis på tvären ger en klart bred mage! Ha ha, herre gud, verkligen en envis ung dam i kistan!

Sittande bebis i magen

Föräldrakursen var helg okej. Mycket snack om förlossning, förberedelser inför den och om pappans viktiga roll! Lite svårt bara att på nåt sätt ta in allt så länge hon ligger felvänd och jag inte ens vet pm jag ska genomgå en själv…

Barnmorskan som höll i kursen kände på min mage och konstaterade hennes lilla huvud (som visserligen känns hårt och stort som ett bowlingklot!) mitt under revbenen. Med moderkakan högt upp i framkant i förhållande till hur hon låg trodde hon att det kunde vara knixigt att eventuellt vända henne.

Igår var vi på tillväxtultraljud också, är så svårt att mäta henne så som hon ligger idag. Där fick vi det också tydligt konstaterat för oss exakt hur hon låg. Ryggen längs med ena sidan, fötter och händer i andra, stjärt ner och huvud upp! 33+6 idag och hon vägde 1280g om jag inte minns fel. Lite över kurvan där hon stadigt legat hela tiden.

Känns lite olustigt att behöva göra ett eventuellt kejsarsnitt, jag har tidigare nämligen inte svarat på lokalbedövning så risken är nog stor at jag tvingas bli nedsövd i så fall.. Narkos är Inge kul och att inte vara vaken nä ens barn kommer till världen är ju fruktansvärt!

Så snälla, älskade lilla bebisflicka – VÄND DIG OM!!!

Och världens störtsta grattis till Aja som födde sin efterlängtade William igår!!

Färdiggooglat!

Jag måste sluta googla mig runt om vändningsförsök! Det här har ju fullkomligt satt sig på skallen och jag blir fasen knäpp snart tror jag! Vet ju inte ens säkert om jag kommer behöva ta ställning till det över huvud taget! Drygt en vecka kvar till vi ska kolla hur hon ligger (tänk OM hon vänt sig?!)

Idag hittade jag självklart en tråd där bebisen DÖTT av inre blödningar troligen orsakade av vändningsförsöket! Suck! Så från och med nu härmed, bestämmer jag mg för att inte någon mer gång skriva in det där förbannade ordet i sökfältet på google (eller någon annanstans heller för den delen).

Om det blir aktuellt får magkänslan DÅ avgöra mitt beslut. Punkt.