5dagar utan dagis och min son klättrar på väggarna. Igår kom en fråga jag trodde skulle dröja: Mamma, jag gå dagis? Stackars barn längtar till dagis och sina kompisar ♥ Men det är klart, dagis innebär lite mer fasta rutiner och massa bus och stoj.  Men idag fick han äntligen gå till dagis Det var lite tårar när jag lämnade över honom till I men när jag hämtade honom berättade fröknarna nästan i munnen på varandra vad dom gjort under dagen och hur kul det var att han äntligen var tillbaka Så han hade tydligen inte saknat sin mamma speciellt mycket under dagen och hur ska jag tolka det? För eller nackdel? Hmm… Efter jag lämnade Conny på dagis åkte jag iväg på ett litet möte och sen har jag mer eller mindre suttit med näsan i böckerna hela dan Idag stod det företagsekonomi på schemat och rent ärligt så hinner jag med mycket mer nu när jag sitter hemma hos Tobbe och Sputtnick än förut när jag satt hemma själv. Delvis kanske det beror på att jag inte sitter framför någon dator och sen beror det nog på att Tobbe verkligen pushar mig att plugga Tur jag har honom ibland! Hade tänkt sitta med näsan i administrationsboken hela kvällen, ska nämligen repetera 9kapitel fram tills måndag då vi har prov i det ämnet… HJÄLP! Rent ärligt tycker jag inte administrationen är lika rolig som företagsekonomin men det är mer att hålla reda på i administrationen, många armar som pekar åt olika håll och i företagsekonomin är det bara siffror som man räknar ut olika saker på olika sätt Vilket som så blev det inget läsa nu under eftermiddagen för efter maten blev det att åka till klubben för styrelsemöte. Men jag lyckades plocka fram företagsekonomin innan mötet och räkna på lite tal där nere också Så nu är frågan vad jag ska göra med kvällen, se på film med världens bästa make ♥ läsa lite administration eller ta ett varmt bad om det finns varmvatten vill säga!? Bara framtiden vet för jag har inte bestämt mig ännu

Jag känner mig sviken, sviken av många människor just nu. Människor som ljuger, människor som förskönar sanningen till deras fördel, människor som säger en sak till mig men något helt annat till omgivningen, människor som sviker.  Sen har jag även tröttnat på vissa människor, människor som tydligen inte kan acceptera att man pratar med andra. Är det så att man har ensam rätt på en vän? Mina föräldrar har alltid lärt mig och mina syskon att alla ska få vara med. Det funkade när vi växte upp men nu när man blivit äldre så gäller inte det längre. Man får bara vara kompis med en eller du får bara kompis med flera men det finns en ända som man inte får bli kompis med för om man blir det snackar man bara skit med den personen om alla andra. Hmm någon som hänger med vad jag menar? För ett tag sen tog jag kontakt med en gammal bekant, vi började mejla om lite olika saker och nu tror dom flesta att vi bara snackar skit. Ingen har frågat mig om vad det gäller utan bara tagit saker och ting för givet. Tycker det är så barnsligt, bara för man pratar med en person ska det försvinna fem andra. Men det är skönt och veta vilka som är ens vänner och vilka som inte är det…

God Natt ♥