Jag fick en kommentar på mitt töntiga småbarnsmorseinlägg om att Emil hade gått på pottan för första gången.

Grattis! Hur lyckades ni? Lillan sitter gärna på pottan men står upp och bajsar och kissar.
- Tant Mango

Eftersom jag ändå hade tänkt skriva ett inlägg om det här så börjar jag med att svara på kommentaren. Såhär är det: jag tror vi har haft väldigt mycket tur och bra timing. Än så länge går det kanon och eftersom Emil sitter stadigt men ännu inte har börjat resa sig själv så sitter han bra men han kan inte resa sig upp eller springa iväg .

Vi har hittills pottat ganska mycket och varje gång har det kommit något. Vi pottar på rutin, dvs när han har vaknat, ofta efter han har ätit och ibland däremellan. På pottan så pratar vi eller så leker han med någon av mina badankor. Han har blöja på sig i övrigt än så länge, vi får se hur den biten utvecklas.

Jag försöker tänka så att vi tar det som det kommer. Det är jätteroligt att det funkar och jag har stora förhoppningar om framtiden, jag tror kanske inte att han blir helt blöjfri jättetidigt men jag tror att vi nu kan lägga grunden för en bra relation till pottan och att när det väl blir blöjfritt så kommer det gå snabbt och lätt.

I en kortare diskussion på twitter fick jag höra att genus var galenskaper och att det var ungefär som att “säga till en kvigkalv varsågod, välj om du vill bli tjur eller ko“. Och jag tycker det är så sorgligt, den här tanken om att vi som människor har två olika val, val som egentligen redan är förutbestämda. Föds du med snippa ska du bli si, och föds du med snopp ska du bli så. Vi är ju så mycket mer, vi är individer med tusen olika egenskaper, önskemål och preferenser. Att tro att alla de preferenserna är lika bara för att man har samma kön är ju befängt. Den här missuppfattningen om att det är antingen eller är så sorglig, för det är så långt ifrån sanningen som man kan komma.

Genus går ut på att erbjuda bredden. Allt ifrån det yttersta “flickiga” till det yttersta “pojkiga”. Bredden. Alternativen. Det handlar alltså inte om att ta motsatt norm utan om att ta lite av allt, och ta det som ligger mittemellan. Jag vill inte förbjuda Emil att leka med bilar, men jag vill ge honom möjligheten att utforska så mycket annat också. Och trot eller ej, men han har blåa och gröna kläder, men han har inte bara blåa och gröna kläder!

Det är dock inte helt enkelt alla gånger. Häromdagen gick vi inne i stan och letade pyjamasar till Emil. Inne på KappAhl fanns två ställningar med pyjamasar, på den ena var det blått, grått, grönt och svart i olika kombinationer, och på den andra var ca 90 % av kläderna mer eller mindre rosa. Och missförstå mig rätt nu, det fanns jättemycket fint men det är så tråkigt. Var finns kombinationerna, blandningarna? Snyggast av allt är ju kläderna som är flerfärgade, glada och spralliga. Färgskalan är just det, en skala, inte två ändar.

Det här är vad vi köpte tillslut. Inte helt ostereotypt men det finaste och roligaste vi hittade. Den rosa och de gröna från KappAhl, den svarta från HM.

Finaste ungen i body från KappAhl, byxor från Cubus och alldeles för stora strumpor från HM. Finaste du, jag älskar dig för precis den du är!

Igår tittade jag på Kvällsöppet på fyran som till stor del handlade om det könsneutrala pronomenet hen och genusarbete i förskolor. Det var på många sätt en intressant debatt som var rolig (läs upprörande) att följa men det som slog mig var mängden okunskap från motståndarna.

Till exempel kom frågan “Men vem är hen då?” tätt följd av en uttläggning om att de minsann vill ha rätt att vara män och kvinnor. Det är så sorgligt, för ingenstans i den här debatten finns någon som vill att vi ska radera ut kön, snarare tvärt om. Ett könsneutralt pronomen har som främsta funktion att användas som alternativ i situationer där kön är okänt eller ovesäntligt, ungefär som man kan använda ordet syskon istället för syster eller bror – är det någon som har känt sig avkönad när de har omnämnts som någons syskon månne? Eller förälder istället för mamma och pappa? Eller handlar det mest om att folk är rädda för förändring?

Sen skulle Katerina Janouch berätta om ett fall där genusuppfostran motbevisats, det var en “genusmedveten” familj som enbart hade gett dottern bilar att leka med och dottern hade börjat amma en av bilarna vilket tydligen var bevis för att vi är biologiskt olika. För det första: Emils kusin Otto har vid flera tillfällen setts amma sitt koalagosedjur. Jag väljer att tolka det som att alla har instinkter både att omhänderta och att härmas (han hade ett nytt syskon just då) snarare än att tolka det som att han egentligen är tjej, vilket skulle vara den logiska tolkningen enligt Janouch.

Såhär är det: att enbart erbjuda en typ av lösning, tex en färg på kläder eller en sorts leksaker, det är inte genus! Om och om igen så upprepar jag och andra med mig att genus handlar om möjligheter och breddning för alla, det handlar inte om att byta norm utan om att bryta den. Alla barn oavsett vad de har mellan benen ska få leka med både dockor och bilar och allt däremellan. Jag förstår inte hur det kan misstolkas över huvud taget?

Om vi tar oss som exempel så kan jag meddela att Emil har bland annat 4 bilar, 1 docka, femtioelva gosedjur, klossar och böcker till förbannelse. Han har även kläder i regnbågens alla färger till skillnad från kläder i enbart tråkiga mörka grå/blå/gröna nyanser. Kan någon snälla förklara för mig hur detta skulle begränsa honom? Ni säger att vi vill styra och överakademisera barnen genom att satsa extra på genusarbete i förskolorna. Men snälla förklara: hur styr jag Emil genom att ge honom den här bredden? Är det inte snarare så att ni som har era färdiga lösningar för hur flickor respektive pojkar ska vara styr era barn, när ni inte ger dem någon chans att utvecklas utanför den mallen?

Jag sitter i skolan idag och försöker plugga, det går dock sådär. Man kan säga att min relation till mina skolböcker just nu är ungefär som Håkans relation till prästens predikan i Sunes jul. Bla bla bla bla.

Ca 4.50 in i klippet, om ni är tråkiga och inte vill se hela.

Tidigare idag lämnade jag en kommentar på sajten Din svenska om pronomenet hen. Jag gillar som ni kanske vet hen och en av anledningarna för mig är att jag tycker det flyter på bättre i text än när man skriver hon/han eller h*n som är lösningar som för mig bara ser konstiga ut och de stör mig när jag läser. Ett motargument jag ofta får är dock att det nya och inte helt väletablerade pronomenet hen har samma resultat när det används, dvs att eftersom folk är ovana vid det så stör det läsningen och riskerar att resultera i felläsning.

Ja, jag kan inte säga mer än: visst är det så! Men…

Det är inte konstigt att ett nytt ord i språket orsakar viss förvirring och ser konstigt ut, det är så det är, vi är ovana och vi reagerar därefter. Alla förändringar, språkliga eller icke-språkliga, får oss att reagera så eftersom vi är vanedjur och när något nytt kommer och bryter våra bekväma mönster ja då är det naturligt att vi reagerar. Ta tex stavningsreformen eller avskaffandet av pluralböjning på verb i svenskan, såklart fanns det de som tyckte att det såg jättekonstigt ut att skriva vad istället för hvad och de som tyckte att de gick istället för de gingo var helt bananas och störde läsningen så mycket att de fick ont i huvudet, minst!

På samma sätt reagerade jag när jag började på Språkkonsultprogrammet och fick veta att anglicismer inte var så hett. Jag hade tidigare skrivit mail genomgående men insåg snabbt att mejl eller e-post var att föredra. Det såg jättekonstigt ut och jag våndades varje gång jag skrev eller läste det eftersom jag var ovan. Efter ett tag insåg jag dock att den känslan hade försvunnit och nu tycker jag att mail stör något ofantligt i en text, precis som jag gissar att många som en gång reagerade på vad och gick till slut tänkte om hvad och gingo. Det är ju det här förändring går ut på: alternativ ställs emot varandra och ibland blir det så att den nya varianten får sådant genomslag och håller i sig så länge att vi till slut vänjer oss. Och ibland blir det tvärt om, tex skriver vi sällan jos trots att det har funnits personer som försökt få den stavningen etablerad istället för juice.

Om vi kommer tillbaka till hen så tror och hoppas jag att det är en förändring som kommer hålla i sig och etableras och som till slut känns helt naturlig för oss språkbrukare. För med ordet hen finns den möjligheten eftersom hen faktiskt är ett ord som till form och funktion kan likställas med hon och han, de är identiska i struktur med konsonante h följt av en vokal och därefter konsonanten n. De språkligt inkorrekta eller klumpiga alternativen h*n och hon/han har däremot inte den potentialen då de involverar tecken som vi inte har något ljud för vilket resulterar i att de bara fungerar i skrift och även där blir de problematiska eftersom vi (i alla fall jag) läser genom att ljuda i huvudet. De alternativen kommer alltid vara språkligt klumpiga på ett sätt eller ett annat, hen är däremot klumpigt enbart av anledningen att det är nytt, något som tar slut förr eller senare. Därför tror jag på hen.

En romantisk jävla helg. Ja, så skulle man kunna sammanfatta vår helg. Man skulle också kunna sammanfatta såhär: S Ö M N!

I fredags åkte vi ut till Davids föräldrar, vi käkade middag och hade det trevligt, sen sov Emil nere hos dem hela natten när vi låg i gästrummet på ovanvåningen. Win på det! Sen i går började vi med att storhandla, sen åt vi mat i stan, gick på bio och efter det åkte vi ut till Vaxholm och checkade in på hotell. Emil var kvar hemma hos sin farmor och farfar och hade det jättebra. Jag och David åt ost och kex, drack vin och sov hela natten utan att bli väckta.

När vi vaknade i morse åt vi lyxig frukost innan vi åkte hem och möblerade om vardagsrummet. Emil kom hem vid två och efter det har vi varit på babysim idag som vanligt. Det har verkligen varit en toppenhelg, på alla sätt, och Emil trivdes bra hemma hos farmor och farfar precis som vanligt vilket såklart känns bra.

Mina finaste bästa, igår hemma hos Sigge och Ulla.

Idag bajsade Emil på pottan för första gången. Jag applåderade. Slut på meddelande.

Alldeles nyss satt jag med Emil och åt lunch, han är så söt när han äter så jag knappt vet var jag ska ta vägen. Idag fick han några bitar mozzarella, stekt ägg med dragon och smält smör och mosade jordgubbar blandade med turkisk yoghurt. Yoghurt och jordgubbar var nytt för den här gången och det verkar populärt, det var verkligen lite kladd i jämförelse med tidigare och ingen sked på golvet.

Idag har varit en lång dag med flängande och görande, skoj på sitt sätt och påfrestande på sitt sätt. Bäst har varit att jag köpte ett snyggt nagellack och att jag har varit på kårbesök hos Djursholms scoutkår, det var hemskt trevligt! Emil står för sin beskärda del av underbarhet också, på bilden nedan äter han kvällsmat – dvs bland annat puré direkt ur burken. Kladdig är ett ord för att beskriva den situationen, sen skulle jag behöva ett dussintal till för att göra äventyret helt rättvisa.