<![CDATA[Nu är den över, fast julen är fortfarande här. Så blir det när man lever i en stjärnfamilj 😀

Igår fick jag bland annat: Ett språkspel, tre böcker till skolan, ett skin till min ipod, ett träningsarmband till min ipod, en söt dubbelbadanka, biocheckar och settlers of catan (ett spel).

Helt klart bra grejer!]]>

<![CDATA[

]]>

<![CDATA[Det är lov och jag läser väldigt gärna. Just nu så läser jag Shopaholic ties the knot. Det är bok tre av fem och de två tidigare har jag tyckt väldigt mycket om. De är iofs väldigt ytliga och säger egentligen inte så mycket – men, de är avslappning för hjärnan. De har hittils främst handlat om pengar och shopping – ganska harmlöst.

Den här boken handlar mer om relationer och jag blir stundtals väldigt arg när jag läser. Becky (huvudpersonen) har ungefär noll ryggrad. Hon står inte upp för sig själv gentemot någon, hon är riktigt mesig och fruktansvärt konflikträdd. Faktiskt är den ganska fjantig, men, jag har läst långt mer än hälften och får väl läsa klart den. Kanske blir den lite bättre mot slutet om Becky kan hitta sina cojones i någon av sina femtioelva handväskor…]]>

<![CDATA[Idag skulle jag åka tåg. Jag med en stor ryggsäck, tre små kassar och en hund. Hahahahahahahaha! Vad tänkte jag på? Missade jag dagens datum kanske, förbisåg det faktum att idag är det bara två dagar kvar till julafton och ALLA ANDRA MÄNNISKOR ska åka tåg idag… Dessutom har det snöat…

Som en bra inledning så är det fullsmockat med folk på centralen. Det är diverse mindre förseningar överallt och jag tackar guden jag inte tror på att jag slipper byta tåg någonstans. Mitt tåg är självfallet en halvtimme försenat, suck. Men, en halvtimme är väl ingen fara. Det är frusna växlar och annat som bråkar. Men, det är fortfarande hanterbart. När tåget sen kommer till Norrköping (stationen innan Linköping som jag skulle till) så hör jag i högtalarna att tåget kommer stå stilla i preliminärt ca 20-25 minuter. Eftersom mamma väntar med bilen i Linköping så ringer börjar de köra mot Norrköping istället, för man vet ju aldrig med SJ…

När jag kommer in i vänthallen så ser jag på skärmarna att det är totalstopp i tågtrafiken mellan Norrköping och Linköping och att den förväntade väntetiden innan elfelet (som var problemet) var fixat låg på runt två till tre timmar. Jäklar vad skönt at mamma var på väg, några minuter senare så säger de i högtalarna att all trafik är inställd och ersätts med bussar.

Av denna erfarenhet drar jag två slutsatser:
1) Det var rätt beslut att be mamma komma och hämta mig. När hon sen kom med bilen så stog mitt tåg kvar på perrongen, inte i närheten av att åka vidare söderut…
2) VARFÖR envisas SJ ständigt med att låtsas att allt är superbra trots att alla egentligen vet hur illa läget är. Om ett fel kommer orsaka flera timmars stopp och att tågen kommer tvingas ersättas av bussar – varför inte bara säga det direkt? Så att passagerarna kan informera sina anhöriga och själva ges en chans på att ställa in sig och förbereda sig. Istället för att nervöst behöva sitta och stirra på klockan hela tiden och stå i jobbigt långa köer för att prata med kundservice som säger samma sak till alla och int orkar med fråga efter fråga efter fråga…

Det är precis samma sak när man väntar på ett tåg som är sent. Först är det tio minuter sent och sen ändras tiden successivt med fem-tio minuter. När tåget slutligen går så är det oftast senare än vad den sista aviseringen på skyltarna sa. Jag är helt överygad att om det är någon som vet hur lång tid en viss sträcka tar att köra och hur lång tid det tar för ett visst antal passagerare att ta sig på tåget så är det de på SJ. Så varför inte bara köra med öppna kort från början, så att man kan anpassa sig efter det direkt? Gå ner i vänthallen om man ser att tåget inte ska gå förrän 40 minuter senare istället för att vänta på ett tåg som kommer tio minuter sent. Eller vänta,det blev just femton minuter, tjugo, tjugofem etc…

]]>

<![CDATA[Facebook. Vilken grej det är egentligen, man kan hitta kompisar man trodde inte längre fanns. Gamla klasskompisar, lärare, lumpenpolare, jobbkompisar etc. etc. Jag gillar det, konceptet känns bra, att kommunicera. Och visst stillar det nyfikenheten också, för vem är inte nyfiken vad klasskompisarna från lågstadiet gör?

Men, det finns en sak som jag är allergisk mot; den evinnerliga ”vem har flest vänner”-tävlingen. Vad är det som driver människor att skicka vänförfrågningar till alla som de eventuell någon gång har varit i samma värdsdel som? Häromdagen fick jag n vänförfrågan från någon som jag har tolv gemensamma vänner med. Men jag har aldrig sett människan och jag känner för mitt liv inte igen namnet… Vad är det för egenhet som gör att folk tvångsmässigt addar alla som facebook tror att man kanske eventuellt känner. Är folk inte smartare än facebook? Nu börjar fasar för vår arts fortlevnad lite…

Jag nöjer mig med att fullständigt och innerligt ignorera hans förfrågan, fast egentligen så skulle jag vilja skicka ett långt och argt mail till honom och förklara att han inte är häftig bara för att han har många vänner… Helst av allt så skulle jag vilja dislikea hela honom!

Ja jag har lånat bilden.

]]>

<![CDATA[Mitt eget Kajsa Warg-godis som blev till av resterna efter allt annat godis jag gjorde. Jag jag tod marshmallows och doppade först i smält choklad/hasselnötskräm och därefter i jordnötskross. Visst ser det underbart onyttigt ut?

]]>

<![CDATA[Idag har jag gjor julgodis! Mycket 😀 (Snälla säg inget till min LCHF-blogg)

Jag har gjort mozartkulor, marsipanbollar med nougat i doppade i choklad och hasselnötsgodis, det vill säga samma sak fast med hasselnötskräm istället för nougat. Jag har gjort min favorit, rocky road (recept), och egen påhittade marshmallowsgodisar – jag doppade marshmallows i smält choklad blandat med hasselnötskräm och toppade med hackade jordnötter. Sockerchock någon?

Vill ni smaka så är det bara att knacka på Det är förövrigt väldigt mysig julstämning här med tända ljus och fina julhyacinter.

]]>

<![CDATA[Som många av er säkert vet så flyttade jag och David ihop i början av hösten. Lägenheten vi flyttade in i köptes i somras, ett renoveringsobjekt av förnämsta klassen – ingenting hade någon framtid, allt skulle väck, no mercy… Detta har lett till att vi under hela hösten inte har haft någon duschmöjlighet, badkaret var något av det första som revs ut. Länge levde vi i någon form av toalettkaos men iaf med en fungerande toalett. Tvätta oss fick vi dock göra på träningen och hos vår snälla och väldigt toleranta granne 😀

För ungefär sex veckor sedan så började då den riktiga renoveringen, hantverkarna tågade in i vårt liv och rummet blev ett tomt, grått hål när all inredning skoninglöst åkte till tippen. Tiden sedan dess har varit en intressant upplevelse innehållande bland annat hål i inte mindre än tre av fyra väggar (som lagats och rivits upp igen…) och uteblivna hantverkare. Lite kaosartet helt enkelt – ungefär vad man förväntar sig när man beblandar sig med hantverkarsläktet…

Det som dock har tagit priset under höstens badrumscirkus var när kaklet äntligen var färdiglagt och rörmockaren kom och skulle installera badrummsinredningen (som i ungefär en vecka befunnit sig i vårt vardagsrum). När badkaret äntligen är insläpat i badrummet så inser rörmockaren att de andra hantverkarna har satt rören till badkarsblandaren en hel decimeter för långt ner. Och eftersom rören sitter INNE I VÄGGEN så var det bara att acceptera att kaklet skulle behöva plockas bort och rören dras om – inte den roligaste insikten. När jag kom hem och fick höra det av David var det tur att det inte var några hantverkare i närheten…

Så, det var bara att uthärda – hantverkarna kom och gick. De rev och gjorde om. Det blev rätt. Det tog sin tid (oväntat… NOT). Vi fortsatte att duscha hos grannen tills häromdagen, för ni har inredningen äntligen flyttat in på sin rätta plats. Badkaret står där det ska, är supersnyggt och har till och med blandaren på rätt plats. I början av veckan så duschade jag och David för första gången i vårt eget hem, det är så nytt och stort att varje dusch känns som en uppenbarelse. Tänk, rinnande vatten inomhus – vilken grej!

Det enda som återstår nu är att hantverkarna ska dyka upp igen och avsluta allt det sista, typ sätta upp badrumsskået, fixa dörrkarm, måla rör och städa efter sig… Ett arbete som fixas på några timmar. De skulle kommit igår men både igår och idag har det varit helt hantverkartomt (skönt att slippa dem men rackarns jobbigt att det aldrig blir färdigt!). Tänk om de för en gångs skull hade kunnat göra som de sa (komma och fixa) eller i alla fall visa så pass mycket hänsyn att de ringer och berättar när de tänker behaga dyka upp…

KAN INTE HANTVERKARE EN ENDA GÅNG BETE SIG SOM FOLK OCH KAN BADRUMSELENDET NÅGONSIN BLI KLART?

Badkaret och övrig inredning i vardagsrummet. Badkaret gör som synes noll nytta uppockner i ett rum utan dragna rör. Men, det är ju snyggt i alla fall…

]]>

<![CDATA[Bratz. Det är så enkelt. Aldrig att jag medvetet skulle föra vidare den kvinnosynen till någon, aldrig. Jag orkar inte ens motivera för det känns så förbanna självklart – men om du ändå funderar över varför så svara på den här frågan: Är ditt eller någon kvinna du känners huvud ungefär tre gånger så brett som din midja?

]]>