Idag har varit en grå och tråkig måndag, vi är förkylda allihop och jag har ont i huvudet. Dessto viktigare att fokusera på vad vi är tacksamma för. Jag är tacksam för:

• Emil. Att vi fick just honom, i all sin perfektion. Underbart.
• Att vi kunde få barn. Det är inte självklart för alla, tyvärr.
• Att jag har privilegiet att få studera, lära mig och utvecklas.
• Att jag har en sambo som gör mitt liv så mycket bättre.
• Huvudvärkstabletter.

…

Fler måndagslistor hittar ni hos Jennyn.

Jag tittade lite på Barn till varje pris? på ettan tidigare i kväll och berördes framförallt av konceptet surrogatmödrar som har blivit en hel industri i Indien. Barn är en gåva i mina ögon, barn inte en handelsvara. Jag är väldigt tveksam till ett koncept där någon betalar för att få ett barn och någon annan får betalt för att bära ett barn. Någon på twitter jämförde det med glorifierad människohandel och jag kan verkligen hålla med om det. Samtidigt vet jag hur det är att längta efter ett barn, och då har jag inte behövt utstå så många motståndare som barnlösa gör.

Jag föredrar adoption, för mig är det kärlek som gör en familj – inte dna. Det finns så många föräldralösa barn i världen som behöver bli älskade och så många barnlösa vuxna i världen med all kärlek i världen att ge. Den ekvationen borde inte vara så svår att lösa. Samtidigt måste man vara ödmjuk inför det faktum att alla inte tänker på samma sätt. Ett annat alternativ är att adoptera ett embryo, något man tex kan göra i Ryssland. Då bär man fostret själv men man delar inte dna. Det tycker jag också är en bra lösning och jag ifrågasätter starkt det faktum att man i Sverige idag inte kan få både donerade ägg och sperma.

De som faller mellan stolarna här är dock homosexuella män. De har inga egna limödrar att implantera något alls i och även om Sverige tillåter dem att adoptera så är det ytterst få länder som tillhandahåller barn för adoption som tillåter att “deras” barn tas emot av homosexuella, framförallt män. Här gillar jag icke heteronormativa lösningar, och det finns det många av. Hade jag varit barnlös och singel hade jag kunnat tänka mig skaffa barn själv, med en vän eller med ett gaypar. Så länge det finns kärlek finns det också potential för en familj.

Älskade Emil, jag är så tacksam för att vi fick just dig <3

Idag är vi ynkliga här hemma. Jag är fortfarande snorig och nu är Emil också förkyld. Stackaren. Och eftersom David har undervisning idag och jag ändå är ynklig så valde jag att stanna hemma med Emil.

Vi har hittils sovit, tagit en promenad med djuren, gått och handlat och nu hänger vi i soffan och har ätit lunch. Om en stund kommer David hem och då hoppas jag att jag får lite pluggar så att jag inte helt hamnar efter.

Vi har en lugn dag här idag. Jag är småförkyld och ligger just nu och gosar med en trött bebis. Livet är allt fint ibland <3

De här bullarna heter egentligen rosenbröd eller kuvertbröd men när jag har alltid tyckt att de ser ut som tulpaner så nu fick de äntligen heta det. Min mamma brukade göra de här när jag var liten, det är väldigt enkla bullar men ack så goda!

Ingredienser:

• 50 g jäst
• 5 dl ljummet vatten
• 1/2 dl brödsirap
• 1/2 dl olivolja
• 13-14 dl vetemjöl
• 3 tsk salt
• 1 ägg för pensling
• Sesamfrön

…

Gör såhär:

1. Smula jästen och lös upp den i lite av vattnet.
2. Tillsätt resten av vattnet, brödsirapen, oljan och hälften av mjölet och blanda länge.
3. tillsätt saltet och resten av mjölet och blanda ihop till en deg.
4. Jäs under duk i 40 minuter.
5. Dela degen i två delar.
6. Dela varje degbit i 15 mindre bitar och rulla bullar.
7. Jäs på plåt under duk i ca 40 minuter.
8. Sätt ugnen på 225 grader.
9. Klipp ett kryss i toppen på varje bulle så att de ser ut som tulpaner.
10. Pensla med ägg och strö över sesamfrön.
11. Grädda i nedre delen av ugnen (annars bränns topparna) i 13 minuter.
12. Låt svalna på galler utan duk för en krispig yta.

…

Jag fick den här bilden på mejlen av min fina svärfar. Visst är han fantastiskt söt vår lilla Emil? Här är han med sin farmor.

David är sjuk, Emil sover. Jag ska idag hinna: baka, städa köket, gå med återvinning, tvätta, städa badrummet, städa resten av lägenhet.

See you on the other side!

Här kommer det, min förlossning i form av de tweets jag skrev från det att värkarna satte igång tills det att Emil var med oss.

Inne igen efter en kort promenad och frisk luft. Värmekudde på ryggen gör just nu bra saker med mig

Jag fick frågan idag om jag inte kunde blogga mina tweets från förlossningen. Jovisst tänkte jag och började backa i arkivet på twitter. Men helt plötsligt tog det stopp för tydligen sträcker sig det arkivet bara någon vecka tillbaka – och det suger ju! Så jag började googla, hittade en massa sidor med massor av olika sökverktyg. Till slut landade jag i två som verkade lovande (snapbird.org och twimemachine com om ni letar efter gamla tweets), de klarar dock bara 3200 tweets av någon anledning och när jag letade mig allra längst bak med de verktygen landade jag DAGEN EFTER Emil föddes. Så. Jävla. Värdelöst.

MEN, nu har jag äntligen hittat dem. Jag loggade in på yfrog.com vilket är verktyget jag använder för att twittra bilder och tadaa, där fanns de helt plötsligt när jag bläddrade bakåt. Konstigt det här. Google, världens bästa sökmotor, och specialdesignade verktyg hittade inte dem – men så sprang jag på dem bland mina bilder. Underbart!

(Jag var faktiskt riktigt ledsen där ett tag, för tweetsen från förlossningen är så otroligt viktiga för mig. Med dem kommer jag närmare den stunden. Och nej, jag har inte läst dem på länge, men vetskapen att de fanns där var lugnande. Nu ska jag kopiera dem och spara dem separat så jag vet var jag har dem i fortsättningen.)

Nu kör vi myskväll här hemma. Vi har ätit god kycklinggryta, druckit vin och knaprat chokladöverdragen fransk nougat framför de sista avsnitten av Star Trek Voyager. Nu är Emils farfar här och fikar, Emil sitter i hans knä och äter omväxlande på sig själv och en kräkhandduk. Fina liv!