Ja, snabbt växer han, min stora lilla Emil. Häromdagen rensade vi i klädlådorna, ut med allt 68 och in med allt 74. Nu sitter han i en lila body med rävar på från Snoffs (köpt på Underbara barn-mässan i höstas, då var han pluttigare än pluttigast) och jeans från Lindex.

Ja, med betoning på när. Det är som jag har nämnt tänder på ingång så de senaste dagarna och kvällarna har varit gnälliga. Framförallt är det svårt att somna, nu när det kliar och gör ont i munnen hela tiden.  Men, när han väl sover då sover han bra, och gölligt. Världens sötaste sovstil har han, det är så att jag får akta mig för att skratta så han vaknar!

Jag håller just nu på att lägga upp nästan alla Emils pyttesmå bebiskläder på tradera (ni hittar mina auktioner här!). Vi har rensat hårt och sparar väldigt lite eftersom vi inte har plats att spara på (vi har ju knappt plats att leva på). Att lägga ut och administrera på Tradera är dock ett evighetsgöra så jag funderar på att sälja direkt till folk istället. Hojta gärna till i en kommentar ifall ni är intresserade av kläder i stl 62-68 så kan jag fota och mejla vad vi har. Vi har ju lite av allt och jag är snäll med priserna om jag vet att kläderna kommer till ett bra hem!

Idag har varit en bra dag. Emil vaknade förvisso tidigt men somnade om efter någon timme och sov sedan i min famn i två timmar. Sen åt vi frukost hela familjen och på eftermiddagen tog vi en promenad. Nere vid vattnet hos oss ligger ett jättemysigt fik som heter Kafé Sjöstugan som vi går till ibland. Det finns platser ute (och filtar att låna) så vi kan ta med Bamse dit. Vi fikade och Emil somnade i min famn igen. Efter fikandet åkte vi och överraskningsfirade Davids kusin som fyller 30 idag. Hurra!

Nyäten och nybadad. Mys i soffan. Älskade nakenpruttbebis <3

Tiden när Emil sov till åtta-nio-tiden är förbi. Med marginal. Nuförtiden gör vi ofta morgon runt sextiden, plus/minus en timme, det betyder att 6.30 som idag är ett ganska bra resultat. Dock hade det varit önskvärt att vi hade sluppit gallskrik i omgångar genom natten. Tandsprickning och förkylning på en gång, det är grejer det!

Morgonens bebis i body från Lindex och byxor från Italy Kids.

Jag har ett barn. En liten filur som snart är åtta månader. Mitt uppdrag i livet är numera att hålla ett litet liv i handen och säkert leda vägen till stora stygga världen. Jag är förälder nu. Mitt älskade barn, jag vill ge dig allt och lite till, jag vill att världen ska vara din och att du ska få vara precis den du vill vara.

Vad jag inte vill är att din väg ska stakas ut med utgångspunkt i vad du har mellan benen. För jag vet att du har potential att vara så mycket mer än bara ett kön.

Jag vill att du ska få växa upp utan att din väg kantas av ”riktiga karlar gråter inte” och ”fina flickor är försiktiga”. Jag vill att du ska få känna efter helt själv, få styras av vad du har inom dig inte vad andra tror att du har inom dig, baserat på antingen X eller Y.

Vad jag inte vill är att det första personer som möter dig är att basunera ut vad du har för kön. Jag vill att de ska se dig, bortom din könstillhörighet. Jag vill att du ska mötas av ”Hej min vän”, inte ”Hej tjejen” eller ”Hej killen”. Jag vill att du ska slippa kategoriseras på löpande band, att du ska slippa att ständigt bli påmind om vilka förutfattade förväntningar som oombedda läggs på dig.

Jag vill att du aldrig ska få höra orden tjejfärg och killfärg. Jag vill att du varje dag påminner mig om en regnbåge som glittrar i solen och sprider glädje istället för att vara en spegelbild av en opersonlig stereotyp som någon annan har skapat åt dig.

Tänk om det var så enkelt. Tänk om alla såg det fina i att erbjuda hela världen istället för att automatiskt sortera bort hälften av alternativen med en kroppsdel som argument. Tänk om jag slapp höra strunt om att genus begränsar och raderar ut, när det enda jag ser framför mig är dina möjligheter att själv upptäcka världen, att skapa dig en egen verklighet och leva i den med bravur.

Mitt älskade barn. För dig fäller jag ut klorna och stångas mer än gärna med alla trångsynta som inte gitter förstå innan de fördömer. För dig gör jag allt, även om jag stryker med på kuppen. Min uppgift är att hålla dig i handen och leda dig på din väg till verkligheten och jag hoppas att jag på vägen mäktar med att ge dig verktygen att kämpa för din egen unika person.

Mitt barn, jag älskar dig. Din framtid är mitt viktigaste uppdrag.

Ja, det händer mycket, ungefär hela tiden. Skoj kan man tycka, hjälp vad snabbt det går kan man också tycka… Emil är nu en fena på att flytta sig från magläge på golvet till sittande. Upp och ner och upp och ner och upp igen. Han kan även resa sig upp på knä med stöd, och han står bra mot möbler om vi hjälper honom upp. Han fortsätter att äta och tycker det är superskoj, för det mesta. Favoritleksaken just nu är en tandborste som är god att tugga på.

I eftermiddags när jag borde ha pluggat och helst tränat också fick jag världens sug efter en semla. Jag hade tänkt vänta till i helgen men det gick bara inte, så jag gick till Coop och handlade och sen började jag baka (för det m å s t e vara hembakt, annars strejkar jag!). Resultatet blev världens största och mäktigaste semlor, riktigt goda men nu, fyra timmar senare, är jag fortfarande mätt. Det känns som att det rinner mandelmassa ur öronen på mig.

Jag fick en kommentar på mitt töntiga småbarnsmorseinlägg om att Emil hade gått på pottan för första gången.

Grattis! Hur lyckades ni? Lillan sitter gärna på pottan men står upp och bajsar och kissar.
- Tant Mango

Eftersom jag ändå hade tänkt skriva ett inlägg om det här så börjar jag med att svara på kommentaren. Såhär är det: jag tror vi har haft väldigt mycket tur och bra timing. Än så länge går det kanon och eftersom Emil sitter stadigt men ännu inte har börjat resa sig själv så sitter han bra men han kan inte resa sig upp eller springa iväg .

Vi har hittills pottat ganska mycket och varje gång har det kommit något. Vi pottar på rutin, dvs när han har vaknat, ofta efter han har ätit och ibland däremellan. På pottan så pratar vi eller så leker han med någon av mina badankor. Han har blöja på sig i övrigt än så länge, vi får se hur den biten utvecklas.

Jag försöker tänka så att vi tar det som det kommer. Det är jätteroligt att det funkar och jag har stora förhoppningar om framtiden, jag tror kanske inte att han blir helt blöjfri jättetidigt men jag tror att vi nu kan lägga grunden för en bra relation till pottan och att när det väl blir blöjfritt så kommer det gå snabbt och lätt.