Vi var ju inne och kollade på högvakten idag. För fyra år sedan var det jag som stod där. Nu kollade jag igenom lite lumpenbilder och sitter här med lika delar nostalgikänslor och fanvadsköntattdetärhistoriakänslor. Att göra lumpen är maffigt, jag lärde framförallt känna mig själv på ett nytt sätt och det var väldigt utmanande och utvecklande. Det är jag tacksam för idag.

1. Jävlar vad smal jag var mot slutet. 2. Jävlar vad kort hår jag hade.

Det är jag till vänster om någon undrar, knappt jag känner igen mig själv.

Ja, jag rakade av håret. Frågor på det?

Svettig, kladdig och sinnes. Överväldigande.

Baskern efter baskerprovet. Baskerprovet var för övrigt, jämte förlossningen såklart, det bästa, läskigaste och mest overkliga jag någonsin gjort.