Ett inlägg om min farfar
Jag minns min farfar sittandes inne på sitt kontor i en skinnstol som knarrade med en hög med viktiga papper framför sig. Jag minns min farfar i en lite för liten solhatt och vita shorts ute i trädgården i Skanör, utanför huset han själv hade ritat och byggt. Jag minns min farfar. Jag är så otroligt tacksam för att jag fick lära känna honom, för att jag fick skapa en relation med honom när han var pigg och frisk. Idag gick han bort efter några veckor på sjukhuset, sjuk har han däremot varit en längre tid. De sista gångerna jag träffade honom kom han inte ihåg vem jag var, men han var hel och glad. Sist vi sågs var Emil med och farmor berättade för mig att farfar hade pratat om den lille i flera dagar efter. Det gör mig glad.
Jag kommer alltid sakna min farfar, men jag är tacksam för att han har fått gå vidare nu, han hade ont på slutet och nu har han inte det längre.
Tänker på dig. Kram
Jag beklagar förlusten! Fy vad trist
Vi är många som tänker på din farfar idag. Många som är glada över att få ha känt honom. Och också glada för att han fick sluta nu, när det bara gjorde ont och inte var värdigt längre.
Men han var en stor man, din farfar. Och han älskade sina barnbarn.
Kram
Hej!
Hittade hit via Dahmers blogg. Kul att hitta en ny blogg att läsa! Så härliga bilder på din lilla, så kul att se när barn kläs som barn och inte som ett kön. =)
Själv har jag en snart femåring och har tyvärr sett hur mycket hon har förändrats i sin attityd om vad som är okej att ha på sig. Hon vill klä sig “prinsessigt” som andra flickor. Det kan förstås vara okej det med, men det är synd när hon ratar tidigare favoriter för att andra kommenterar att det inte är tjejfärger.