I en kortare diskussion på twitter fick jag höra att genus var galenskaper och att det var ungefär som att “säga till en kvigkalv varsågod, välj om du vill bli tjur eller ko“. Och jag tycker det är så sorgligt, den här tanken om att vi som människor har två olika val, val som egentligen redan är förutbestämda. Föds du med snippa ska du bli si, och föds du med snopp ska du bli så. Vi är ju så mycket mer, vi är individer med tusen olika egenskaper, önskemål och preferenser. Att tro att alla de preferenserna är lika bara för att man har samma kön är ju befängt. Den här missuppfattningen om att det är antingen eller är så sorglig, för det är så långt ifrån sanningen som man kan komma.

Genus går ut på att erbjuda bredden. Allt ifrån det yttersta “flickiga” till det yttersta “pojkiga”. Bredden. Alternativen. Det handlar alltså inte om att ta motsatt norm utan om att ta lite av allt, och ta det som ligger mittemellan. Jag vill inte förbjuda Emil att leka med bilar, men jag vill ge honom möjligheten att utforska så mycket annat också. Och trot eller ej, men han har blåa och gröna kläder, men han har inte bara blåa och gröna kläder!

Det är dock inte helt enkelt alla gånger. Häromdagen gick vi inne i stan och letade pyjamasar till Emil. Inne på KappAhl fanns två ställningar med pyjamasar, på den ena var det blått, grått, grönt och svart i olika kombinationer, och på den andra var ca 90 % av kläderna mer eller mindre rosa. Och missförstå mig rätt nu, det fanns jättemycket fint men det är så tråkigt. Var finns kombinationerna, blandningarna? Snyggast av allt är ju kläderna som är flerfärgade, glada och spralliga. Färgskalan är just det, en skala, inte två ändar.

Det här är vad vi köpte tillslut. Inte helt ostereotypt men det finaste och roligaste vi hittade. Den rosa och de gröna från KappAhl, den svarta från HM.