Inför namngivningen funderade vi jättemycket på hur vi skulle göra. När man väljer bort dop väljer man även bort en ganska bekväm tradition med ceremonier och sånger och tusen andra saker man bara kan repetera lite sådär bekvämt. Det är egentligen inget som känns jobbigt, snarare tvärtom, jag skapar gärna nya traditioner som passar oss och som inte har något som helst att göra med en gud vi inte tror på. Men det krävde lite tankar. Jag rådfrågade familjen och twitter och utifrån många bra och intressanta svar så satte vi ihop en liten ceremoni som jag blev väldigt nöjd med.

Först fick min mamma hälsa välkomna, vi var ju hos henne och hon bjöd på hela kalaset så det var inte mer än rätt. Hon berättade även lite om alla våra gäster, det tyckte jag var skoj. Sen berättade jag om namnen, lite om hur vi hade tänkt och om vilka som heter samma (alla tre namnen är ju faktiskt släktnamn). Därefter fick alla mor och farföräldrar säga något om de ville, min mamma läste ur Ronja Rövardotter om när Ronja kom till världen. Och till sist fick faddern (moster Marie) sätta namngivningskransen på Emil och doppa Emils fötter i champange.

Vi är nöjda, det var lagom långt och lagom mysigt. Vi behöll dopdelen där man blöter ner en kroppsdel men vi bytte bort vigvattnet till förmån för champagne och tog fötterna istället för huvudet. Sen var det mat och fika. Under fikat hade vi frågesport med Emilrelateradefrågor, folk klagade på att det var för svårt men jag kunde minsann alla svaren! Lämpligt nog vann faddern, pinsamt hade det varit annars kan man tycka…

Hur har ni gjort om ni har haft namngivning för era barn?

Tack faster Sofie för bilden!