*Har ni sett avsnittet av Solsidan när Mickan får buffningsarm? Typ så fast ont i axeln efter att gungat babyskyddet på tåget i en halv evighet för att få Emil att sova.

Ja, alltså, Emil är ju för det mesta en väldigt nöjd och glad bebis som inte protesterar eller gör livet utmanande för sina föräldrar så ofta. Men nu, nu är det tänder eller nån jävla period på gång. Kvällarna den senaste veckan har inte varit nådiga. Det skriks, tårar sprutar och kroppen värker efter att ha gungat, buffat, hoppat och jag vet inte för att få liten bebis att sova. Igår somnade han ovanlig lätt på tåget men sen vaknade han och när vi skulle natta om hemma hos mamma slutade det med att jag gungade liggdelen till vagnen i sängen samtidigt som Emil gjorde en väldigt imponerande imitation av en mistlur. Aj. Att ta upp honom var inget alternativ eftersom han då imiterade både en mistlur och felvänd, stenhård ostbåge.

Ovanpå den här aversionen mot att sova så har han även börjat vakna MITT I NATTEN HELA JÄVLA TIDEN och helt plötsligt tycker han att det är morgon FEM PÅ NATTEN. Pust. Jag är inte byggd för det här. I needz my

Skoj. Eller nej. Nu ljög jag.

Nu sitter vi på tåget hem från Skåne. Emil sover efter intensivt gungande, dock inget skrik idag (prisa Gudrun!). Det återstår dock att se hur transporten från tåg hem till sängen går. Jag hoppas inte på en repris av gårdagen.