Sen jag beklagade mig om att vi inte var så bra på att låta Emil äta egen mat utan bara fuskade med flaskan hela tiden så har vi faktiskt blivit bättre. Nu är det minst en rejäl omgång mat varje dag, oftast frukost. Det är så roligt att se att han blir bättre och bättre på att äta och att han verkligen får i sig mer.

En standardfrukost innehåller oftast ett stekt ägg med smält smör på som han får i bitar, en halv portion gröt och något mer (tex grönsaksstavar, en bit melon, lite fruktpure, lax eller färsbiff). Idag fick han ingen gröt, istället fick han lite kycklingpaj som David gjorde häromdagen, ett stekt ägg och några bitar tomat. Kycklingpajen var definitivt populärast, tomaten var däremot inte så poppis. Bäst av allt var dock efterrätten han fick: en bit chokladkaka vi åt igår. Det var inte många smulor av den som han inte fick i sig, jag var riktigt imponerad!

Och om ni undrar varför han får chokladkaka till frukost förresten så kan jag lugna er med att säga att den var gjord på mörk choklad och inget socker (LCHF-style) så det handlar inte om att ge honom en sked och ett sockerpaket, vi är ju som sagt restriktiva med socker än så länge av självklara anledningar.

Idag fick Emil följande till frukost: stekt ägg, rån med viltost (fast egentligen mest viltost, det är godast nämligen så det slickas av) och gröt. Det blir, hur ska man säga, lite stökigt i köket efter en sådan session. Men tänk, här sitter jag och tittar ner på ett rent (nåja, inte kladdigt i alla fall) golv.

Hur kommer det sig?

Jo, i samband med att vi gav upp frukosten och gick och tog ett morgonbad så släppte jag ut odjuret Bamse från sovrummet och eftersom han inte hade fått någon frukost så gick han gladeligen lös på köksgolvet.  Således: rent. Nu återstår bara att göra rent det som Bamse inte når, tex bordet, stolen och mig.

Ser ni, rent golv under en så skitig stol! Allt är Bamses förtjänst <3

Så lät det på mig i söndags, Emil fick ju såklart inte smaka på kakorna, jag tycker verkligen det är onödigt att ge socker till en bebis, totalt onödigt. Och uttalandet stämmer till ca 99 % men ibland så blir det inte som man tänkt. Ibland kanske det händer att den lilla bebisen får en ruta choklad och att man inte kan låta bli att låta honom fortsätta att äta bara för att det ser så sjukt roligt ut när han är helt förtrollad. För så koncentrerat som han tuggade på den här chokladbiten, så koncentrerat har han aldrig ätit på något tidigare.

PS. Såklart åt han själv, jag höll aldrig åt honom förutom just här när Emil var upptagen med att blåstirra på pappa med kameran.

PS2. Det var mörk choklad och således inte så farligt mycket socker trots allt.

Vi BLWar ju vilket innebär att Emil får äta själv redan från start, något han tycker väldigt mycket om. Framför allt gillar han bröd, det är lätt att greppa och gott att tugga på. Ikväll åt vi middag på Vapiano och Emil fick några bitar bröd och var överlycklig genom hela måltiden. Jag filmade lite, dock på fel håll, men det är ju bara för er att vrida lite på huvudet så ser ni hur bra som helst.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=wp16yi5XgSY[/youtube]

Jag har fortsatt läsa om BLW och jag är helt såld! Vi kommer lätt börja med det, jag längtar redan till Emil blir några månader äldre och vi kan börja hans matresa. Tills dess fortsätter jag läsa och leta tips, jag är ju lite av en informationsnarkoman som ni kanske har märkt.

Här har jag hittat mycket bra information hittills:

Familjen Toad

En tråd på familjeliv – full av konkreta mattips

Babyleadweaning.com

Idag var det föräldragrupp igen. Det är skoj även om hela konceptet kan kännas lite bajsnödigt. David var enda pappan där och sen var det bara mammor överallt. Idag kom en dietist och pratade mat med oss, det var lite rörigt eftersom livsmedelsverket precis har kommit med nya rekommendationer kring när bebisar ska börja med smakportioner.

Vi har dock börjat luta mot att köra BLW med Emil, det går ut på (som jag har förstått det) att barnet fortsätter ammas/äta ersättning helt till runt 6 månader och att man sedan låter dem själva styra avvänjningen genom att de får äta själv. Det tar sin tid och är kladdigt men ska ge en otrolig kärlek till mat och det ger verkligen barnet utrymme att äta själv så slipper man sitta och truga och måltiderna blir trevligare istället. Det är en till i gruppen som också tänkte prova det här vilket känns roligt, då har man någon att prata med. (Dock hade dietisten aldrig hört talas om BLW vilket kändes lite lustigt, nog för att hon rekommenderar enligt livsmedelsverket men att inte ens veta…)