Och lyssnade på Radio1 tidigare idag. Fantastiska Cissi och Lady Dahmer pratade genus, barnkläder och rosa och jag hängde med på twitter i vanlig ordning. Nu ska jag dock återgå till pluggandet så hej så länge, har ni tråkigt rekommenderar jag min genuskategori, där finns mycket läsvärt!

Dagens bästa tweet, 30 RT:s hittills. Tack för egoboost. Här finns jag på twitter, om du vill ha större dos smarthet.

Igår visade jag några favoriter från kotteshoppen.se, en nätbutik som sorterar sina kläder efter motiv och märke, inte efter kön. Idag tänkte jag dela med mig av några favoriter från ett av mina absoluta favoritmärken på barnkläder – Villervalla!

Villervalla gör enligt egen utsago ”glada kläder för glada barn” och på de Villervalla anser att ”alla barn passar i alla färger och att det är kul att mixa och matcha”.  Jag kan inget annat än att hålla med och Emil har kläder från Villervalla som vi tycker mycket om! Skulle jag få önska fritt skulle även kläderna nedan (och en hel drös till) flytta in i garderoberna här hemma. Kläderna i deras nätbutik är sorterad efter typ (dvs under flikar med rubriker såsom: klänningar/kjolar, byxor, accessoarer etc) och det är väldigt lätt att hitta vad man vill ha.

Alla bilder är lånade från Villervalla.se och kläderna hittar ni här: kortärmad body (på rea, skynda fynda!), ekologisk pyjamas, strumpbyxor, velourklänning, linnebody, leggings, mössa med tofsar, långärmad body.

När Emelie publicerade texten om barnaffärsutopin så fick hon en kommentar från Anna från Kotteshopen som sa: ”På nätet hittar du Kotteshoppen.se som inte heller delar upp dem efter kön utan där hittar du rosa Star Wars Darth Vader t-shirts.” Ja blev såklart nyfiken och gick in och kollade, jag hittade dock ingen rosa Darth Vader tisha på sajten och där finns lite för mycket könsstereotypt för min smak MEN, jag gillar uppdelningen! Kläderna är sorterade efter märken så är man sugen på att köpa Star Wars kläder klickar man på rubriken Star Wars under barnkläder och så hittar man det man letar efter. Så enkelt och så självklart. Här är några av mina favoriter från sajten, för en del fint fanns där!

Kläderna hittar ni här: Body med Lilla My, Stålmannenpyjamasen, solskyddsdräkten med Laban, Darth Vader-tishan.

Igår gick det lite hett till bland kommentarerna under mitt inlägg om barnklädesavdelningar för barn, inte för kön. En intressant debatt som är viktig för mig att driva, för jag tror inte att alla som idag säger inget per automatik är nöjda med hur det ser ut och då se vill jag såklart lyfta den här frågan eftersom jag hoppas på en förändring. Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

Anywho, alla får tycka som de vill, i den här frågan och andra, det är väl ingen som inte håller med om det. Det står alla fritt att välja fritt, enkelt sagt. Och av just den anledningen anser jag att vi behöver förändra hur barnkläder sorteras. Med dagens uppdelning för vi två alternativ presenterade för oss som vi aktivt måste välja att bryta om vi vill det. Idag står klädaffärerna för defaultalternativet, men på vilket sätt är det deras uppgift?

Skulle vi istället se barnavdelningar sorterade efter typ av kläder med avdelningar för tröjor där tröjor i alla färger hänger på rad, bredvid avdelningar för byxor, bodys, underkläder och så vidare –  ja då blir valet ännu friare och friare för alla. De som anser att det finns så stora skillnader mellan könen att det är farligt att klä pojkar i rosa – de skulle fortfarande vara fria att välja kläder utifrån de övertygelserna. Den uppdelningen skulle inte på något sätt förhindra dem att klä sina döttrar i rosa, röda och gula kläder med gulliga djur och hjärtan på, eller att köpa blått och grått med diverse fordon för barnen med snopp. Det skulle även innebära att vi som inte håller med är fria att handla kläder till våra barn utan att prackas på en massa könsnormer vi inte håller med om. Fria val för alla alltså.

Uppenbarligen funkar detta upplägg, på till exempel Polarn och pyret finns idag ingen uppdelning mellan könen på sina kläder – och vad jag vet går det väldigt bra för dem. Så varför skulle inte det funka på de andra kedjorna?

Fina kläder från PoP. Bildkälla.

Ja, tydligen behövs ett litet förtydligande: genus handlar alltså inte om att klumpa ihop barn i en könlös grå massa iklädda så kallade ”uniesexkläder”. Genus handlar bland mycket annat om att bredda världen, att låta barn vara barn och inte begränsas av fåniga saker som färger, mönster och modeller på kläder. För mig handlar genus om att Emil inte ska bli skrattad åt om han råkar ha en rosa tröja på sig. Eller att ett barn som handlat jeans på ”tjejavdelningen” inte kan klättra i träd eftersom jeans gjorda till tjejer är mer än en dm smalare i modellen. För mer diskussion om detta rekommenderar jag min genuskategori.

Jag fick en kommentar igår om att det visst finns människor som vill ha barnkläderna uppdelade. Och ja, det vet jag, men jag kan för mitt liv inte förstå varför och jag tvivlar verkligen på att det är en så överväldigande majoritet som affärerna påstår. Betänk följande:

Tänk dig att du kommer in i en barnklädesbutik.

På en vägg hänger strumpor. Strumpor i alla färger och med massa olika mönster. Bruna med vita ränder, Rosa med gula stjärnor eller hjärtan, svarta med glittriga bilder – några med Spiderman, några med HelloKitty, Lila med Spiderman, blå med gröna traktorer, rosa med lila traktorer, mörkgröna med gulliga hästar på, blå med Bamse, rosa med Bamse, svarta med Nallemaja, röda med Nallemaja… I en låda bredvid ligger olika sjupack några har hela regnbågen representerad, några pack har olika jordfärger, några olika pasteller, några olika blå toner och några olika röda…
Ja, precis alla de strumpor du är van vid att se i butikerna plus lika många till i både dämpade och/eller färgglada kombinationer.
Du plockar till dig av de du tycker är snygga och går vidare.

Nästa vägg är fylld av byxor. Plyschbyxorna och mjukisbyxorna hänger på varsin lång rad i alla färger, Hela regnbågen är representerad från; lila till rött i ordning. Du ser snabbt var den färg du är ute efter hänger och plockar med dig de byxor du vill ha.

Bredvid hänger jeansen. Slimmade jeans finns i ena änden med bland annat Star Wars, Hello Kitty, döskallar, hästar eller med kristallapplikationer i olika möster och färger.
Några har inga tryck alls, några av dessa har kanske rosa, blå, eller vanliga “guldiga” sömmar eller är sydda av grön, röd eller rosa denim. Några har bootcut och några hängslen. Några har båda delar. Inga par är så lågt skurna att de åker ner när barnet försöker leka.
I andra änden hänger mer baggy jeans. Med samma urval av mönster och detaljer som de slimmade men avpassade för en bredare kroppsform.
Du vet ditt barns kroppsform, så du plockar åt dig rätt modell i något snyggt mönster och går vidare.

På ett antal ställningar på golvet finns tröjor av alla de sorter hängande. En ställning är märkt “basic” och har långärmade och kortärmade t-shirts utan tryck eller detaljer.
Och bredvid den en eller flera ställningar med olika tryck och detaljer i olika färgställning på olika bakgrundsfärg. Ja, ungefär som med strumporna och byxorna.
Nästa ställning är märkt “tunikor”, en skjortor, en annan “klänningar”, en med kjolar, en med shorts… Några är märkta med “slim fit” några med “baggy”.

Alla ställningar har inte samma urval av färger och färgkombinationer men självklart ett lika brett urval.
Du hittar en rosa och en svart BlixtenMcQueentröja och en rosa och en svart Tingelingtröja och köper alla fyra.
Storleken skiljer inte mellan rosa och blå utan du kan ta precis den storlek ditt barn har utan att bekymra dig för att det ska sitta för trångt, glipa i midjan eller fladdra runt på barnets kropp.

Sedan plockar du på dig en rosa klänning, en röd BlixtenMcQueenkjol, och en lila StarWarstunika och känner dig ganska nöjd för idag. Du stannar kanske till på accessoaravdelningen för att köpa ett grönt glittrigt diadem och en grön glittrig matchande slips eller så låter du bli det. Det är ju inte som att du blir tvingad att köpa diademet bara för att du vill ha slipsen, eller tvärtom…

Att avskaffa könsindelningen av kläder betyder inte att det blir svårare för någon att hitta de kläder man vill köpa. Svårare att välja, kanske. Svårare att begränsa barnen, ja, troligen, men svårare att hitta kläder? Oh nej!
Istället för att gå till “tjejavdelningen” och leta efter en specifik rosa klänning bland allt rosa så går du till till klänningshyllan och hittar enkelt de som är rosa. Ja, om du inte är färgblind, då…
Och vill du ha ett par svarta byxor så går du till byxavdelningen och letar upp ett par i rätt modell.

Att avskaffa könsindelningen av kläder betyder inte att vilja ta bort allt rosa och blått och byta ut det mot typ brunt och orange. Utan att erbjuda alla barn alla färger och göra alla olika seriefigurer och mönster tillgängliga för alla barn.

Att avskaffa könsindelningen av kläder betyder inte att vilja ta bort alla rosa prinsessor och svarta riddare utan att komplettera med svarta prinsessor och rosa riddare – och låta barnen, oavsett om de är utrustade med snippa eller snopp, själva välja om de vill vara rosa prinsessa, rosa riddare, svart riddare eller svart prinsessa. Eller svartrosa riddarprinsessa eller rosasvart prinsessriddare för den delen.

Är du fortfarande emot att avskaffa könsindelningen av kläder, för att du inte förstått vad det går ut på, så läs igen.
Är du fortfarande emot att avskaffa könsindelningen av kläder, för att du bara inte vill ge alla barn samma möjligheter och förutsättningar, så kan du gå och dra nåt gammalt över dig.

Den här texten hittade jag hos Emelie som i sin tur har tagit den från en diskussion på familjeliv.se. Tänk så fantastiskt det låter. Tänk vilken fin värld som beskrivs, öppenhet och delaktighet för alla. Ingen fjantig uppdelning av färger utifrån vad man har mellan benen och ingen begränsning i passform bara för att man råkar ha snippa och således anses dömd till ett liv i stillhet i kök och vid pysselbord. Hur kan man INTE vilja ha det såhär?

Ett barn. I kläder. Enkelt men ändå så svårt.

Häromdagen efter genomgången på Plus av skillnader mellan ”pojkkläder” och ”flickkläder” deklarerade Audhumble att hon tänkte börja bojkotta de stora kedjorna på grund av deras fjantiga och ibland rent av vidriga uppdelning av barnkläder. Heja säger jag och blir imponerad, för så är det, jag är imponerad och lite avis eftersom jag aldrig skulle lyckas bojkotta. Jag är helt enkelt för svag, jag älskar barnkläder för mycket och tycker om mycket av de kläder som finns på till exempel HM, Lindex, KappAhl och Cubus.

Så jag tänker såhär, om jag inte lyckas bojkotta, vad kan jag göra istället? För det är lång väg med många alternativa steg mellan bojkott och att göra absolut ingenting. När uppdelningen av kläder ifrågasätts hävdar de stora kedjorna i princip alltid att ”våra kunder vill ha det uppdelat”. Men det tror inte jag på, jag tror precis tvärt om, att M Å N G A är väldigt trötta på det här – både uppdelningen i olika avdelningar och de löjliga skillnader som finns i tex storlek och passform. Men hur ska affärerna få reda på det om vi bara sitter hemma och klagar på kammaren?

Att bokjotta är alltså ett alternativ, men jag skulle inte lyckas. Jag tror snarare på att säga ifrån och protestera och visa att det finns de som är missnöjda, så mycket det bara går! Jag tror på att skriva blogginlägg och twittra, det är ett välkänt faktum att många företag regelbundet googlar sig själva, så att skriva om det på internet är ett bra alternativ som många gör. Andra möjligheter är att säga ifrån i affären, en gång är ingen gång men om alla gör det som inte trivs med den nuvarande indelningen så borde det gå fram tillslut. Man kan också mejla, ett alternativ som kanske är lättare då det med större säkerhet når rätt person och inte fastnar hos en osäker anställd i kassan som inte vill framföra klagomål till sin arbetsgivare. Oavsett hur man gör så tror jag att tystnad och passivitet är der absolut sämsta alternativet!

Läs mer hos Audhumble här och här. Och är du sugen på att mejla och protester så har Elin (inte jag, en annan, även om vi är väldigt lika) författat ett finfint utkast till ett mejl, bra att ha om du inte är sugen på att författa ett eget.

Så onödigt, och osant! Ett kvitto från HM, en affär som har noll koll på vad mitt barn har mellan benen.

Idag åkte vi till Mörby och gick på föräldragrupp på BVC. På föräldragruppsträffen fick vi information om kvävning och brännskador vilket var mycket intressant. När träffen var slut vägdes och mättes Emil - han är nu 65 cm lång och väger 7050 gram. En helt lagom stor bebis helt enkelt. Sen åkte jag till universitetet och pluggade i en hel hög med timmar. Resultat: JAG ÄR SKITTRÖTT. Således, det här är ungefär vad jag orkar prestera i bloggväg ikväll.

Imorgon har jag lektion på förmiddagen, sedan är planen att fika och hänga med fina Sofia och på kvällen åka in till stan och lyssna på föreläsningen ”Rosa – den farliga färgen” med Fanny Ambjörnsson.

I många diskussioner förminskas genus ofta till att handla om kläder, färger och former och allt det där, särskilt färgen rosa brukar vara central. Men det blir ju så fel, för genus handlar ju om så otroligt mycket mer än om huruvida pojkar får ha rosa på sig eller inte. Något som ofta glöms bort är att det är otroligt viktigt att som förälder vara en förebild och faktiskt leva som man lär. Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör.

Här försöker vi göra så gott vi kan, men det är inte lika lätt att ändra på sig själv och sina beteendemönster som det är att klä på barnen vissa kläder. Framförallt inte när man hamnar i nya och stressande situationer, vilket det är att bilda familj. När allt annat är kaos är det lätt att luta sig tillbaka på tryggheten i rutiner man kan och på slentrian bara fortsätta eftersom det funkar på så sätt att man får mat på bordet och har rena kläder att sätta på sig. Men vill man uppfostra barn till barn och inte kön måste man våga utmana och bryta även den här typen av mönster.

Att David är föräldraledig så pass tidigt känner jag är väldigt viktigt för jämställdheten i vår relation och vad vi lär Emil om hur världen kan se ut. Vi försöker också dela så gott vi kan på hemarbetet. Just nu är David och Emil iväg och handlar medan jag är hemma och städar. Häromkvällen lagade David middag och ikväll gissar jag att det är min tur. Sen har det även blivit så att David är huvudansvarig för tvätten. Han tvättar oftast och han är den som håller koll på att ny tvättid bokas. Många gånger har jag sagt till honom i panik att vi måste tvätta snart för nu är alla rena kläder slut, då förklarar han lugnt att vi har tvättid om bara några dagar och att han fixar.

Så på hemmafronten vill jag påstå att vi har kommit ganska långt, vi delar inte bara på genomförandet utan även på ansvaret (annars är det en typisk kvinnofälla att ta fullt ansvar för planerandet och tvingas delegera och styra och hålla koll*). Däremot är det fortfarande oftast David som fixar det tunga arbetet med att måla, såga lister och borra. Det är fan pinsamt och det handlar bara om övning, jag kan också om jag bara vill och här behöver vi bättra oss. Jag behöver bli bättre på att göra och David behöver bli bättre på att lämna över ansvar till mig!

*Boktips: Familjens projektledare säger upp sig av Gunilla Bergensten

Nystädat, eller, inte lika stökigt som innan i alla fall.

Ikväll har jag diskuterat genus lite lätt på twitter (alltid lika intressant). Ett vanligt missförstånd är att genus bara handlar om rosa och blått och att man ska klä barn tvärt emot. Så är det INTE! Genus handlar om att öppna upp världen och inkludera allt i ett barns uppfostran. Och inte bara färger utan modell, mönster och lekvänlighet. Kläder är viktigt, men det räcker inte att sätta en blå tröja på sin dotter och tro att man tänker genus. Nä, det handlar om att låta barn vara barn och att inte begränsa dem genom färger, motiv och passform. För mig är lekvänliga kläder med alla färger och motiv otroligt viktigt och det ultimata genusvalet eftersom det låter barn vara barn.

Sen finns det mönster som begränsar: rosa, blommor och hello kitty är för tjejer och traktorer, bilar och mörka färger är för killar. Genom att se de här mönstren och aktivt försöka bryta dem tror jag att man kommer långt. Jag försöker hitta blandningar, för att just bryta och inte bara byta. Rosa bilar och blå blommor och gula stjärnor och gröna hjärtan. Det är dock inte alltid så lätt. När jag var på Name It och akuthandlade kläder för någon månad sedan (jag hade eventuellt glömt extrakläder hemma) så hittade jag en fin body. Den var dock blå med bilar på och vi får tillräckligt mycket blått med bilar på så när jag såg en likadan fast rosa tyckte jag att det var en bra kompromiss. Det var bara det att när jag hade betalt och skulle klä på Emil så var det inte bilar på utan barnvagnar.

Det är så svårt att komma ifrån, vi är så inprogrammerade med vad som är vad och klädföretagen ger oss inte mycket svängrum. Men jag tror att det är viktigt att försöka, att se de här mönstren och försöka bryta dem. Inte bara säga att alla får allting utan faktiskt göra det också. Emil har rosa på sig av den anledningen. Han har även rött, orange, gult, grönt, lila, blått, grått, svart och vitt på sig. Av precis samma anledning.

Sen är det såklart så att oavsett hur vi klär våra barn så kommer vi inte långt om vi inte skärskådar oss själva och ser till att faktiskt BEHANDLA våra barn lika och vara BRA FÖREBILDER.