Igår tittade jag på Kvällsöppet på fyran som till stor del handlade om det könsneutrala pronomenet hen och genusarbete i förskolor. Det var på många sätt en intressant debatt som var rolig (läs upprörande) att följa men det som slog mig var mängden okunskap från motståndarna.

Till exempel kom frågan “Men vem är hen då?” tätt följd av en uttläggning om att de minsann vill ha rätt att vara män och kvinnor. Det är så sorgligt, för ingenstans i den här debatten finns någon som vill att vi ska radera ut kön, snarare tvärt om. Ett könsneutralt pronomen har som främsta funktion att användas som alternativ i situationer där kön är okänt eller ovesäntligt, ungefär som man kan använda ordet syskon istället för syster eller bror – är det någon som har känt sig avkönad när de har omnämnts som någons syskon månne? Eller förälder istället för mamma och pappa? Eller handlar det mest om att folk är rädda för förändring?

Sen skulle Katerina Janouch berätta om ett fall där genusuppfostran motbevisats, det var en “genusmedveten” familj som enbart hade gett dottern bilar att leka med och dottern hade börjat amma en av bilarna vilket tydligen var bevis för att vi är biologiskt olika. För det första: Emils kusin Otto har vid flera tillfällen setts amma sitt koalagosedjur. Jag väljer att tolka det som att alla har instinkter både att omhänderta och att härmas (han hade ett nytt syskon just då) snarare än att tolka det som att han egentligen är tjej, vilket skulle vara den logiska tolkningen enligt Janouch.

Såhär är det: att enbart erbjuda en typ av lösning, tex en färg på kläder eller en sorts leksaker, det är inte genus! Om och om igen så upprepar jag och andra med mig att genus handlar om möjligheter och breddning för alla, det handlar inte om att byta norm utan om att bryta den. Alla barn oavsett vad de har mellan benen ska få leka med både dockor och bilar och allt däremellan. Jag förstår inte hur det kan misstolkas över huvud taget?

Om vi tar oss som exempel så kan jag meddela att Emil har bland annat 4 bilar, 1 docka, femtioelva gosedjur, klossar och böcker till förbannelse. Han har även kläder i regnbågens alla färger till skillnad från kläder i enbart tråkiga mörka grå/blå/gröna nyanser. Kan någon snälla förklara för mig hur detta skulle begränsa honom? Ni säger att vi vill styra och överakademisera barnen genom att satsa extra på genusarbete i förskolorna. Men snälla förklara: hur styr jag Emil genom att ge honom den här bredden? Är det inte snarare så att ni som har era färdiga lösningar för hur flickor respektive pojkar ska vara styr era barn, när ni inte ger dem någon chans att utvecklas utanför den mallen?

Igår visade jag några favoriter från kotteshoppen.se, en nätbutik som sorterar sina kläder efter motiv och märke, inte efter kön. Idag tänkte jag dela med mig av några favoriter från ett av mina absoluta favoritmärken på barnkläder – Villervalla!

Villervalla gör enligt egen utsago “glada kläder för glada barn” och på de Villervalla anser att “alla barn passar i alla färger och att det är kul att mixa och matcha“.  Jag kan inget annat än att hålla med och Emil har kläder från Villervalla som vi tycker mycket om! Skulle jag få önska fritt skulle även kläderna nedan (och en hel drös till) flytta in i garderoberna här hemma. Kläderna i deras nätbutik är sorterad efter typ (dvs under flikar med rubriker såsom: klänningar/kjolar, byxor, accessoarer etc) och det är väldigt lätt att hitta vad man vill ha.

Alla bilder är lånade från Villervalla.se och kläderna hittar ni här: kortärmad body (på rea, skynda fynda!), ekologisk pyjamas, strumpbyxor, velourklänning, linnebody, leggings, mössa med tofsar, långärmad body.

När Emelie publicerade texten om barnaffärsutopin så fick hon en kommentar från Anna från Kotteshopen som sa: “På nätet hittar du Kotteshoppen.se som inte heller delar upp dem efter kön utan där hittar du rosa Star Wars Darth Vader t-shirts.” Ja blev såklart nyfiken och gick in och kollade, jag hittade dock ingen rosa Darth Vader tisha på sajten och där finns lite för mycket könsstereotypt för min smak MEN, jag gillar uppdelningen! Kläderna är sorterade efter märken så är man sugen på att köpa Star Wars kläder klickar man på rubriken Star Wars under barnkläder och så hittar man det man letar efter. Så enkelt och så självklart. Här är några av mina favoriter från sajten, för en del fint fanns där!

Kläderna hittar ni här: Body med Lilla My, Stålmannenpyjamasen, solskyddsdräkten med Laban, Darth Vader-tishan.

Ikväll har jag diskuterat genus lite lätt på twitter (alltid lika intressant). Ett vanligt missförstånd är att genus bara handlar om rosa och blått och att man ska klä barn tvärt emot. Så är det INTE! Genus handlar om att öppna upp världen och inkludera allt i ett barns uppfostran. Och inte bara färger utan modell, mönster och lekvänlighet. Kläder är viktigt, men det räcker inte att sätta en blå tröja på sin dotter och tro att man tänker genus. Nä, det handlar om att låta barn vara barn och att inte begränsa dem genom färger, motiv och passform. För mig är lekvänliga kläder med alla färger och motiv otroligt viktigt och det ultimata genusvalet eftersom det låter barn vara barn.

Sen finns det mönster som begränsar: rosa, blommor och hello kitty är för tjejer och traktorer, bilar och mörka färger är för killar. Genom att se de här mönstren och aktivt försöka bryta dem tror jag att man kommer långt. Jag försöker hitta blandningar, för att just bryta och inte bara byta. Rosa bilar och blå blommor och gula stjärnor och gröna hjärtan. Det är dock inte alltid så lätt. När jag var på Name It och akuthandlade kläder för någon månad sedan (jag hade eventuellt glömt extrakläder hemma) så hittade jag en fin body. Den var dock blå med bilar på och vi får tillräckligt mycket blått med bilar på så när jag såg en likadan fast rosa tyckte jag att det var en bra kompromiss. Det var bara det att när jag hade betalt och skulle klä på Emil så var det inte bilar på utan barnvagnar.

Det är så svårt att komma ifrån, vi är så inprogrammerade med vad som är vad och klädföretagen ger oss inte mycket svängrum. Men jag tror att det är viktigt att försöka, att se de här mönstren och försöka bryta dem. Inte bara säga att alla får allting utan faktiskt göra det också. Emil har rosa på sig av den anledningen. Han har även rött, orange, gult, grönt, lila, blått, grått, svart och vitt på sig. Av precis samma anledning.

Sen är det såklart så att oavsett hur vi klär våra barn så kommer vi inte långt om vi inte skärskådar oss själva och ser till att faktiskt BEHANDLA våra barn lika och vara BRA FÖREBILDER.

Många är vi som irriterar oss på klädföretagens uppdelning av barnkläder efter kön och denna envishet att specificera på kvitton vilken typ av kläder det handlar om. Jag tycker det är synd för det signalerar så tydligt att det finns en uppdelning, något som jag och många andra bara tycker är löjlig. Klädföretagen påstår att kunderna vill ha det såhär, men jag tror inte det stämmer. Ja, jag köpte kläder idag som kategoriserades som tjejkläder så de säljer ju sina kläder trots en kass uppdelning, men kläderna är ju till Emil – oavsett vad det står på kvittot och vad affären tror.

Det är dock såhär, vi måste protestera och säga ifrån! För om vi inte gör det och visar att vi, deras kunder, faktiskt inte vill ha en uppdelning som baseras på tråkiga könsnormer utan på färg och form istället, så kommer de aldrig fatta!

Idag påpekade jag i kassan att det faktiskt var min son som skulle ha kläderna och att jag tycker att uppdelningen var löjlig och onödig. Och nu bloggar jag om det. Om ALLA ni andra som också stör sig på det här tar sig tiden att säga ifrån när ni handlar och gör det om och om igen så kanske något händer till slut. Och så kanske företagen sluta skylla på oss och börjar ändra sig istället.

Faktiskt fick jag medhåll från killen i kassan, och det kändes skoj, men det räcker ju inte…