Emil blev sämre igen igår, han hade feber, var rejält dålig i magen och han var trött och gnällig mest hela tiden. Under dagen gav vi honom Baby Semp varvat med vätskeersättning men det åkte med expressfart genom hans lilla kropp. Vi bytte blöja efter blöja, våta men aldrig av kiss. Mot kvällen dränkte han mig i kräk igen, två gånger, och då ringde vi sjukvårdsupplysningen som rådde oss att åka in till akuten.

Andra besöket i hans korta liv.

Vi kom in, snällaste svärfar skjutsade oss, vi väntade, gav mer vätskeersättning, väntade lite till. Emil blev såklart skitpigg och när vi väl kom till receptionen blev vi hänvisade till närakuten vilket bara kändes bra eftersom han då inte var tillräckligt sjuk för riktiga akuten. På närakuten var köerna om möjligt ännu längre och när vi väntade fick Emil ännu mer vätskeersättning och blev ännu piggare. När vi hade blivit inskrivna fick Emil träffa läkaren ganska snabbt och hen konstaterade att Emil hade vätska i kroppen (bra!) och att vi kunde åka hem men att vi skulle fortsätta ge vätskeersättning, dock inte mer Baby Semp utan utspädd välling istället för tydligen kan barn som får magvirus bli temporärt mjölkproteinallergiska, vilket förmodligen var anledningen till att Emil hade fortsatt kräkas så länge.

Vi åkte alltså hem, Emil somnade i min famn i soffan och imorse vaknade han full av energi. Nu är planen att ge vätskeersättning till magen har stabiliserats och undvika mjölk i någon vecka framöver.

Emil med sin spatel (?) som han fick av läkaren.

Vi frågade förresten läkaren om hur vi skulle göra med vår resa och hen sa att så länge Emil inte blir sämre så är det ingen fara alls att åka. Så det blir till att kurera lilla familjen i solen. Om två dagar åker vi!