Vad hände med EC-andet?
En EC-rapport hos Audhumble påminde mig att jag inte har berättat om vårt EC-ande på länge. Men faktum är att vi har tagit helt paus och således har det inte funnits så mycket att säga.
Först pausade vi temporärt när han var sjuk och sen när vi åkte utomlands, av bekvämlighetsskäl. Sen kom vi hem och började igen, och det gick bra på så sätt att han gjorde sitt på pottan ibland, framförallt hade vi en bra rutin på morgonen när han vaknade med potta direkt som nästan alltid gav utdelning. Men han började så sakta uppvisa väldigt tydligt missnöje på så sätt att han gallskrek så fort vi satte honom på pottan. Inte helt okej.
Jag försökte avleda och göra det kul på pottan men ganska snabbt kändes det bara jättejobbigt och därför bestämde vi oss för att avbryta.
Mest troligt tycker han att pottan är obekväm. När jag sätter honom på toaletten säger han nämligen inte ett knyst! Där fick jag för att vi spontanköpte en dålig potta. Nu är planen alltså att hitta antingen en bättre potta eller en bra ring till toaletten, sen kör vi igen!
Okej kanske konstig fråga, men när börjar man tvinga barn att göra saker? För konceptet ”sluta när han visar missnöje” fungerar ju uppenbarligen inte hur länge som helst, men NÄR måste man börja tvinga ungen att göra saker trots att hen gnäller? Varierar det jättemycket från moment till moment och situation till situation? Jag kan ingenting om barn, så jag bara… undrar.
Jadu, bra fråga som har väldigt många olika svar. Mitt svar: jag vet inte!
Det hänger mycket på situation såklart, i vissa lägen är det viktigare och mer nödvändigt att tvinga. En sån sak som tandborstning är ju inget man kompromissar bort. Att gå på potta däremot, ja, det är klart man kan jobba med det men det är ju å andra sidan omöjligt att tvinga barnet att faktiskt prestera om hen inte vill.
Just potta för oss nu handlar om att vänja och bekanta, dvs ingen press att ta bort blöjan. Och med den inställningen så är just missnöje något som känns väldigt relevant, eftesom om vi förknippar pottan med missnöje och tvång så går vi ju direkt emot vår egen ambition. Men i andra situationer kan det se annorlunda ut såklart.