v.27+0

Idag var jag då på glukosbelastning. Det var bara jag där, vilket jag iofs tyckte var rätt skönt. Fick inte äta eller dricka från kl 24 på natten, alltså inte käka någon frukost. Kom dit kl 8.15 och fick då dricka 3 dl glukosvatten. Var inte så farligt som jag trodde, men det var ju inte gott på slutet om man säger så. Fick 5 minuter på mig att dricka upp det. Sen skulle jag vänta i 2 timmar på att få göra ett blodprov för att se om jag har graviddiabetes. Det fanns massor av gravid-, mamma- och föräldrartidningar så jag skulle säkert ha kunnat sitta där i flera timmar, hade ju mobilen också. Men jag fick faktiskt ha mitt besök hos barnmorskan under tiden också, det var skönt faktiskt. Jag kom iväg därifrån tidigare då också, eftersom jag egentligen skulle haft besöket efter de 2 timmarna. Dock kunde Dan inte vara med då, men det var nästan bra för han har en bit att köra från jobbet och bilen krånglade och lite sånt. Det gick bra ändå. Vi pratade om amning och om min inställning till det och varför jag tänker som jag gör. Jag kände mig något fånig då jag inte direkt har funderat på det så mycket. Jag vill försöka amma ett tag i alla fall, och ska försöka kämpa för att få det att fungera, men jag tror inte det går att bestämma helt innan. Ibland är det så mycket man ska fundera på, jag orkar liksom inte tänka på allt det där hela tiden. Det kommer liksom lösa sig när man är där. Man har ju folk att fråga hela tiden. Men jag kanske borde börja fundera på amning och förlossning lite mer? Ingen graviddiabetes hade jag i alla fall. Bebisen hade vuxit och fick höra hjärtljuden också, dock verkar det som att bebisen somnade under tiden hon lyssnade för pulsen gick ner något på slutet. Hon sa inget om att det skulle vara något farligt så jag hoppas allt är bra. Så länge jag känner den röra sig därinne med jämna mellanrum så litar jag på att det är bra.

Idag går jag in i tredje och sista trimestern. Sista tredjedelen av graviditeten är påbörjad och bebisen väger ca 1200 gram och är ca 39 cm lång. Den hickar en hel del eftersom den övar sig på att svälja. Jag har börjat känna det, jag märker skillnad på hicka och när den bökar. Barnmorskan sa att den fortfarande rör sig en hel del där inne, men att när jag var där så låg den troligtvis med huvudet neråt. Jag märker mer och mer att magen är i vägen, jag kan inte direkt märka att den växer på något annat sätt, jag ser det inte längre. Men det var en pärs att sitta och knyta skorna på en låg pall idag på jobbet. Jag nog undvika knytskor framöver, i alla fall såna som tar lång tid att knyta. Eller får jag helt enkelt sitta på en stol med en pall framför så jag ta upp fötterna när jag ska knyta, haha. Annars känner jag mig fortfarande ganska smidig, kanske bli andfådd lite väl lätt.

(Nu fick nog bebisen ryck, det vibrerade i hela magen, haha!)

Pyret, vi älskar dig och längtar så efter dig. Hormonerna lever sitt liv, kan gråta för minsta lilla, men jag försöker att inte gråta på olämpliga ställen

v. 26+5

Idag är det alltså den 23 oktober, vilket innebär att det idag är precis 3 månader kvar till beräknad förlossning. 3 månader!!!! Det är ju ingenting, tiden går fort redan nu och framöver är det mycket som ska göras så den kommer nog inte gå saktare. Det är flytt och sen är det ju faktiskt jul med allt vad den innebär. Jag längtar så himla mycket efter advent och allt julmys. Kommer nog bli alldeles för mycket glögg, pepparkakor och julmust den här julen, men det ska bli helt underbart. Jag får julkänsla av utblåsta ljus och tända tändstickor. Det är underbart. Just det, gravidblogg var det, kommer av mig mitt i allt.

Vi har kommit tillbaka lite till tankarna om vad som ska inhandlas innan januari. Vagnen är ju den största utgiften som är kvar. Var och kollade på vagnen som brorsan har till deras yngsta nu, det är ju guld värt att få tips från några som testat. De har varit supernöjda med sina vagnar så om vi hittar en liknande eller likadan som de har så blir det nog en sån, ja vi får se. Dan var ju inte med och kollade men vi har ju sett den förr och provkört den också, men kanske inte tänkt så mycket då. Sen blir det nog en begagnad också, sparar in en hel del på det och hittar man en i bra skick så tror jag det blir perfekt. Annars är det bara småsaker som ska inhandlas. Önskar oss lite filtar och sånt, men det räcker ju med att man får i samband med födseln, lite har vi ju redan.

När ska BB-väskan packas och vad behöver man egentligen i den?? En del säger att det är bra att ha den packad i ca 30:de veckan. Men det är ju snart, shit! Ska man skriva förlossningsbrev och sånt också då eller? Jag har inte ork och tid att tänka på det nu. Just nu vill jag bara njuta av nuet och det underbara med graviditeten. I morse låg jag på sidan i sängen och såg tydligt bebisen böka runt en massa, till slut hade den lagt sig till rätta och somnade för då blev det alldeles stilla. Shit vilken konstig form magen kan få när pyret bökar runt. Det var så himla mysigt, tror den vände sig helt och hållet, från att ha haft huvudet på vänster sida till att till slut ha huvudet på höger sida som jag tror den brukar när den sover. Ska fråga BM på tisdag om hon kan känna hur den ligger.

Något som inte är så underbart är att jag idag vaknade med jätteont i halsen och det har inte gått över. Hoppas det inte blir värre, men känner mig inte så pigg idag. Lite krasslig. Men vi ska försöka ge oss ut i det vackra höstvädret och ta lite bilder på de vackra höstfärgerna och få lite frisk luft.

Jag och magen v. 25+5 (med halsbandet gjort av Ellen: itsybitsyelenito.blogspot.com)

Sitter ensam hemma, men man känner sig inte längre lika ensam. Även om jag är ensam hemma så är vi ju ändå 4 stycken här. Jag, katterna och lilla pyret. Jag känner mig inte särskilt ensam när jag känner pyret i magen. Sen har jag även insett hur mycket jag kommer sakna pyret i magen när h*n väl är ute. Det kommer ju vara en helt annan sak då och hur underbart som helst. Men jag har ju redan börjat vänja mig vid att allt som oftast känna dessa underbara fosterrörelser. Jag kan inte sluta förundras över att det ligger en 1-kilosbebis i min mage som är en riktig människa. Bara i miniatyr just nu. Även om jag fattar det så är det på något sätt overkligt. Men fasiken vad rädd jag hade varit om jag hade känt dessa rörelser i magen utan att vara gravid. Creepy

Om knappt en vecka är det 3 månader till bebisen kommer. 3 månader!!!! Det är ju ingenting. Nervös? Ja! Förväntansfull? Ja! Nyfiken? JA!

Det sjuka är att jag som mest längtar efter att få se Dan med vår lilla älskling i sin famn. Jag kommer störtlipa!  Jag ser mer fram emot det än att själv få hålla henne/honom. Det är ju rätt konstigt, men han längtar också och jag vet att han kommer bli världens bästa pappa. Jävla hormoner, lipar för allt

Bjuder på en liten tjockis i v. 25+1, hehe. Skillnad va?

v. 25+5

Har inte skrivit på ett tag. Har haft fullt upp i veckan. Dagarna bara rullar på. Men helgen har blivit lugn och det har varit så skönt, funderar faktiskt på att vila lite en stund nu innan vi ska iväg på lite kalas.
Igår tog vi det bara lugnt, fast dagen sprang iväg i alla fall, men det behövdes. Kan tänka mig att jag imorgon känner mig ordentligt utvilad. Hoppas det i alla fall.

På bebis- och magfronten händer inte så jättemycket. Jag bara njuter av att känna bebisens sparkar mer och mer under dagen. Nu känns det inte bara på ett ställe när den rör sig utan nu börjar det nog bli lite trångt i magen för nu känns det liksom i hela magen när den rör sig. Det känns konstigt att jag kan känna pyret på både höger och vänster sida samtidigt. Innan kände jag bara på en punkt och oftast nere vid buken. Men nu tar den mer och mer plats hela tiden. Passar på att njuta nu när det är mysigt, för framöver kommer den ju sparka hårdare och hårdare, en del får ju riktigt ont av sparkarna.

Jag börjar få lite namnpanik. Eftersom jag har på känn att det blir en kille så är jag kanske extra nojig för just killnamnet/namnen. Har ju några förslag men inget som känns definitivt rätt, jag vill ha det klart. Jag vet att det är ett tag kvar men vi har funderat på det här länge nu och inte kommit någon vart. Varför är det så svårt med killnamn? Tjejnamn har jag haft klart i flera år, i alla fall förnamnet. Vi har i princip andranamnen klara också. Men INTE på killnamn. Får fundera vidare helt enkelt. Idag innan kalaset hade jag tänkt ta några bilder, när man kanske är någorlunda fräsch, kanske kommer upp några bilder senare, eller om nån dag. Nu får vi se om jag vilar lite eller om det blir en dusch istället.

<3 Pyret

v. 25+0
Då går vi in i vecka 26 idag. Shit vad tiden springer iväg. Bebisen är nu ca 35 cm lång och väger runt 900 gram. Pyret börjar bli stor och kan titta och blunda med ögonen, reagera på ljus, känna igen min och Dans röst med mera. Bebisen skulle nu kunna överleva på utsidan om något oväntat skulle hända. Men den får gott stanna där inne i några månader till.

Jag är så glad över att jag känner bebis tydligt många gånger om dagen. Dock hade det nog varit ännu tydligare om moderkakan inte legat i framvägg. När andra ska känna måste jag vara helt stilla, typ hålla andan och den som känner måste koncentrera sig för att det ska kännas tydligt för dem. Särskilt om man är ovan. Hade jag inte haft moderkakan i framvägg så hade vi kanske tillochmed kunnat känna om det är en fot eller hand som sparkar eller boxar. Jag kan inte sluta att fascineras av det lilla livet. Jag reagerar fortfarande starkt på när jag får en “rejäl” spark. Wow, liksom!!!!

Vet inte om det är graviditeten eller förkylning på ingång. Några som är förkylda på jobbet och umgicks med en förkyld brorsdotter i helgen så det kan ju vara det. Men jag är trött och hängig. Hade behövt vila. Men får dåligt samvete för att jag inte jobbar när jag inte är på jobbet. Helst skulle jag vilja sova nu, men jag inväntar sambon som är på snickarkurs. Han ska snickra ett skötbord och blivande farfar en “trip-trap-pall” till vår bebis!!

v. 24+6

I helgen har vi varit hemma hos min mamma och pappa, tittade då på vaggan som min pappa gjorde till mig när jag var liten. Den var som jag minns den, fin och lagom stor, eller liten kanske man ska säga. Den kommer inte passa på länge men är inte klumpig, tänkte ju bara ha den en kort stund i början och sen köper vi en spjälsäng. Det är lite roligt att vår bebis ska ligga i samma vagga som jag gjorde när jag var lika liten.
Vi längtar efter dig, pyret! Drömmer om dig varje natt.

Igår hade jag ont i höger sida av magen igen, hela dagen, det var inte kul. Jag är bara glad att jag inte har ont idag, hade fasiken inte orkat jobba då.

Träffade lite gamla vänner i lördags, blev en massa bebisprat, men för min del är det bara roligt, däremot tror jag inte killarna tyckte det var fullt så intressant, förutom Dan då. Men det är nog svårt för killar att förstå. Det är verkligen världens största händelse. Meningen med livet som jag brukar säga. Och det sker i min kropp, helt naturligt. Det är så häftigt och så stort.

V. 24+3
Testar just nu att blogga via min nya mobil. Blir det några stavfel så får ni ursäkta.
Igår var vi hos barnmorskan, jag är så glad att jag har en sambo som både vill och kan vara med på dessa kontroller. Vi fick höra pyrets hjärta för första gången, kändes bra att de lät som de skulle. Allt annat såg oxå bra ut, har inte gått upp så mycket men det är bra, graviditeten i sig väger ju omkring 10 kilo och dit har jag inte så långt. Ska börja med järntabletter oxå, mitt järnvärde är bra men det sjunker lite hela tiden så lika bra att börja tillföra järn i tid.

Jag älskar att vara gravid. Vaknar med ett leende varje morgon när jag förstår att det inte är en dröm utan verklighet. Ibland känns det overkligt, men magen och sparkarna gör det verkligt.

v. 24+1

Såhär ser min mage ut idag. Utan kläder ser den gigantisk ut, i alla fall på kvällen Men de bilderna håller jag för mig själv o sambon I alla fall för tillfället.

Igår kväll hade jag ont på höger av magen, långt ner. Det gick över efter några timmar. Det var inte alls kul, tror bara det var sammandragningar eller nåt, efter att ha legat på vänster sida (läste tips på nätet), helt stilla i en halvtimme gick det till slut över och jag blev människa igen. Även om det inte gjorde extremt ont så ville jag helst bara sova så jag slapp det, hur fasiken ska jag palla med en förlossning, hehe. Egentligen skulle vi varit hos barnmorskan idag, men blev ändrad tid så vi ska dit imorgon, så då ska jag fråga om man ska oroa sig. Men det ska ju vara normalt att ha lite ont ibland, kroppen förbereder ju sig inför förlossningen och jag har inte haft ont knappt någonting tidigare, bara korta sammandragningar (?) och lite molvärk i början.

Nu är jag hungrig (igen), har fått tillbaka aptiten idag, tycker jag har ätit en massa men är fortfarande hungrig, hoppas det håller i sig, för jag är ju som sagt lite orolig för att jag har gått upp för lite sen sist vi var på kontroll.

v.23+5

Idag har vi suttit en bra stund inne på försäkringskassans hemsida för att komma fram till hur vi vill fördela föräldrarpenningen och se lite hur mycket pengar vi får. Men shit det verkar ändå lite krångligt. Dagarna försvinner ju hur fort som helst och fattar inte allt det där med sjukpennings nivån och lägstanivån. Nej allt är bara så krångligt, och vad ska man prioritera, hur ska man tänka? Försöka få ut så mycket pengar som möjligt? Det känns liksom inte som att pengarna är så viktiga när det handlar om ett barns uppväxt, alltså misstolka inte, men tiden med sitt barn måste ju vara viktigare än pengar, men lite måste man ju tänka på ekonomin. Min önskan är att när jag är mammaledig är jobbar Dan fyra dagar i veckan, så får vi tre dagar ledigt tillsammans. Men det förlorar han inkomst på som hans föräldrarpenning sen ska grunda sig på. Dan kommer få högre föräldrarpenning än mig, ska han då vara hemma mer? Fast iofs han tjänar ju mer i vanliga fall och jag har inget jobb att gå tillbaka till så jag kanske måste vara hemma längre än tänkt, beroende på om jag hittar jobb eller inte.

Det skrämmer mig lite hur fort föräldrardagarna tar slut, och då har jag ändå bara tänkt ta 5 dagar i veckan, en del sparar ju hur länge som helst, hur kan de? Jag vill också spara så att man i framtiden kan vara hemma längre på sommaren med både semester och föräldrarpenning, men det verkar ju omöjligt som det ser ut nu? Åh vad svårt det är. Får nog bli en tripp till försäkringskassan på ett möte för att reda ut det här.

Någon som har något tips på hur man kan göra, eller rättare sagt, hur gör ni? Delar ni lika och hur många dagar i veckan tar ni? Jag undrar en massa så berätta gärna!

Såhär såg jag ut i måndags. Svart tröja är inte det ultimata. Men det går liksom inte att fånga magen på bild med kläder på

Bebisen var helvild i morse. Det var hur mysigt som helst. Låg länge och både kände och såg hur den rörde sig för fullt där inne i magen. Underbart!

Vi försöker nu också sjunga en massa för barnet. Det gåtfulla folket med Olle Adolphsson är bra och ganska passande så den både sjunger och spelar vi för bebisen. Jag har blivit grymt sugen på att hämta hit en gitarr igen så kan jag spela den också, vore hur mysigt som helst, så länge magen inte är i vägen

I onsdags var jag och tog blodprov i armen. Eftersom jag tog det på ett laboratorie på sjukhuset så gick det jättebra. Kändes inte mer än ett stick i fingret, dock är det ju inte bara en gång det känns, det känns när de sticker, tömmer och drar ut den, men det är så lite så jag fattar inte varför man blir nervös. Smidigt var det i alla fall. Dock är blåmärket nu efteråt lite läskigt, hehe. På onsdag får vi höra bebisens hjärta. Längtar.