För exakt ett år sedan började jag krysta. Krystvärkarna varade i 30 min. 18.07 kom han ut och jag fick upp honom på bröstet. Lyckligaste stunden i mitt liv. Såå värt mödan. Världens häftigaste känsla. Tänk att det har gått ett år, känns ju som nyss, samtidigt som det känns som att han funnits hos ss ås mycket längre, och på sätt och vis så har han ju det också.

Tänkte se om jag kunde sammanfatta förlossningen lite.

Kom till förlossningen kl 07.30 den 7 februari, för överburenhetskontroll. Jag och bebisen undersöks. Bebisen mår bra och jag är öppen 1,5 cm och barnmorskan säger att bebisen inte vill komma ut idag. Typiskt, tänker vi och förbereder oss på att få åka hem och vänta. Barnmorskan går iväg och talar med en läkare och kommer tillbaka och säger att jag ska få ta på mig en snygg rock för jag blir igångsatt idag! Vi blir chockade och fattar inte riktigt att vi faktiskt kommer ha en bebis inom det kommande dygnet (förmodligen).

Läkaren kommer och gör ett ultraljud för att se hur bebisen ligger och mängden fostervatten. Även där ser allt bra ut, lite mindre fostervatten än normalt, fast han sa att det inte var så konstigt när jag gått två veckor över tiden. Han konstaterade att bebisen är redo för att komma ut trots att den inte fattat det själv. Han berättar att de kommer ta hål på fosterhinnorna för att få förlossningen ska få en chans att sätta igång av sig själv sen.

Kl. 09.08 sätts en elektrod på bebisens huvud och då går hinnorna sönder och de kan via elektroden hålla koll på bebisen hjärtljud. Inget fostervatten rinner ut, det kommer lite grann då och då senare.
Kl. 09.50 - För att få igång värkarna får vi traska runt på förlossningen. Känner ingenting.
Kl. 11.05 börjar jag känna några enstaka sammandragningar och är då öppen 3 cm och elektroden lossnar från bebisen huvud.
Kl. 11.40 sätter de ett värkstimulerande dropp för att hjälpa min kropp att få igång värkarna. Tar min nya vän i handen och traskar en vända till på avdelningen.

Kl. 12.50 – Känner fler sammandragningar och de sätter en ny elektrod på bebisen  och jag är fortfarande öppen 3 cm. Lite fostervatten börjar rinna.

Kl.13.05 - Går en sväng till men får stanna upp vid varje värk och känner att jag vill vara på rummet så vi återvänder dit så fort jag orkar.

Mellan ca kl. 12 och 14 ökas droppet hela tiden och jag märker fort hur värkarna blir starkare och starkare men fortfarande uthärdliga, kan fortfarande prata samtidigt som jag får en värk.

Kl. 14.30 är det personalbyte och vi får en jättebra barnmorska med barnmorskestudent, båda två var helt underbara under hela förlossningen. Barnmorskan masserar min rygg och visar Dan hur han kan göra, det var väldigt skönt en period.  Jag koncentrerar mig endast på att andas genom värkarna och kan inte prata med någon under värktoppen. Sitter mest grensle över en stol och lutar mig över kuddar på sängen, försöker stå upp med hjälp av gåbordet emellanåt men det börjar bli jobbigt. Mår från och till illa efter varje värktopp, känner mig jättetrött och hade helst av allt velat sova.

Kl. 15.15 – öppen 6 cm. Värkarna blir värre och värre och kl 15.35 börjar jag andas lustgas. Tar ett ca 40 minuter innan jag verkligen kan känna att den gör nytta., förutom enstaka gånger då jag lyckas börja andas i tid. Jag fokuserar ibland för mycket på ctg:n som känner av mina värkar och tittar på den för att försöka pricka in värkarna, men får tipset av barnmorskestudenten att lyssna till min kropp och inte titta på ctg:n, det fungerar bättre och jag tror inte jag tittar mer på ctg:n under resten av förlossningen. Dock kommer värkarna så fort så jag inte riktigt hinner få tag i lustgasen innan värktoppen är nådd alltid. Men just då är lustgasen min bästa vän och jag använder den fram till krystvärkarna.

Kl. 16.10 – Öppen 10 cm! Yes! En stund efter undersökningen har jag svårt att bara andas genom värkarna utan då börjar det trycka väldigt mycket neråt och jag får lite smått panik och säger ifrån att nu kan jag inte stå emot utan nu kan jag inte göra något annat än att ”krysta” när värkarna kommer. Det gör ont under värkarna men inte samma onda som tidigare utan nu bara trycker det neråt som tusan.

Kl. 17.41 – Krystvärkarna sätter igång. Då får jag inte ha lustgasen utan ska bara koncentrera mig på att krysta, får inte låta någonting. All kraft ska användas till att krysta. Nu gör det ont hela tiden, även mellanvärkarna, vilket inte är så konstigt eftersom huvudet är på väg ut. Även om det gör hur ont som helst så längtade jag till varenda värk, tyckte pauserna mellan värkarna var sjukt långa. Allt kändes helt sjukt. Att se hur de plockade fram alla saker som behövdes för att ta emot bebisen och som behövdes efter förlossningen. Jag börjar verkligen inse att snart har vi vår efterlängtade bebis här. Längtan efter att få se denna varelse och att veta att allt snart är över ger en hur mycket kraft som helst. Det finns ingen återvändo.

Kl. 18.07 – Världens finaste pojke föds. Det känns som en evighet från dess att jag känner att han kommer ut tills dess jag får upp honom på bröstet fast det bara handlar om sekunder. Jag ser honom komma ut och de torkar av honom och jag vet fortfarande inte könet vilket är det enda jag tänker på. Mellan tårarna frågar jag: ”Vad blev det för något?” Då lyfter de upp honom och jag säger: ”Åh, jag visste ju att det skulle bli en pojk.” får kort därefter upp honom på bröstet och Dan och jag bara gråter av lycka.  Världens lyckligaste föräldrar.

Känner en fruktansvärd lättnad över att få se honom och veta att allt är över. Jag har klarat det. Jag hade önskemål om EDA men jag klarade det med enbart lustgas och det känns sjukt bra efteråt. Jag är verkligen stolt över mig själv. Sen hade jag världens bästa stöd hela tiden. Tack Dan! tack Barnmorskan och barnmorskestudenten.

Välkommen till världen vårt lilla mirakel.
Den 7 februari 18.07 tittade vår vackra Henning ut. 53 cm och 4090 gram. Hur underbart fin som helst. Förlossningen gick mycket smidigare och bättre än jag kunde hoppats. Jag klarade det med enbart lustgas och är så stolt över mig själv. Personalen och Dan var helt fantastiska. Förlossningsberättelse kommer någon gång när vi kommit hem från BB. Nu ska jag njuta av vår son.