Ingen mens. Vågar inte testa än… sen ville mannen vara med när jag gör det! Mår akut illa av lukten av kaffe! Kom till jobbet i måndags och kände lukten och det vände sig i magen. Tur för mig att jag inte dricker kaffe själv! =)

Vad är det annars för symptom? Jag tycker att brösten har blivit större och lite mer öma. Har aldrig öma bröst vid mens…. Känner mig ”stor” i magen och ofta sugen på nått att äta…

Jag har aldrig känt mig såhär och när jag pratade med mannen om det känns det spännande men GUD va besviken jag kommer bli om det inte är nått…

Och inget har hänt än. Vet dock inte hur lång cykel jag har men jag hoppas på det bästa. I natt kom lite, lite blod i trosorna, ganska mörkt va det och man undrar ju vad det kan var för något.

Har mått lite illa under de senaste dagarna. Vill bara veta nu om det är något eller om vi ska börja fundera på nästa… Denna väntan är jobbigt åter igen.

Igår på jobbet var ingen trevlig tillställning. Efter lunch upptänker jag att någon har slängt en kopp kaffe (själv dricker jag inte kaffe) i papperskorgen bredvid kassan jag ska jobba i. Då började jag må illa och det höll i sig hela dagen och kvällen. Jag var glad att maken kom och hämtade mig på jobbet kan jag säga. Har aldrig känt en så ihållade illamående känsla förut… Inte alls kul! Det värsta är nog att jag känner av det lite fortfarande. Så klart börjar man fundera vad det kan bero på.

Annars så skiner solen idag med så jag hoppas att det fortsätter med det så våren verkligen får fäste! I helgen ska vi till mina svärföräldrar så det ska bli trevligt!

På måndag är det dag 28. Då får vi se om det händer nått eller inte!

Trevlig helg!

Är det möjligt att bli åksjuk av tunnelbanan? De senaste dagarna har jag börjat må illa på tunnelbanan både till och hem från jobbet. Jag känner inget hemma eller när jag är ute och går eller när jag är på jobbet- bara tunnelbanan… Jag blir aldrig åksjuk annars…

Det är mycket i mitt huvud nu och jag känner mig lite nere och ledsen. Jag tycker att jag alltid kommer i sista hand hos familjen. Allt annat är viktigare än mig och det är jobbigt. Maken ser mig som en självklarhet att jag ska fixa vissa saker och att han ska slippa. Det var en jobbig kväll igår som slutade med tårar till sömns. Jag vill inte att folk ska ta mig för given. Att jag ska fixa allt för ”du jobbar så lite”. Kan man inte få uppskattning ändå?

Idag känns det bättre då solen skiner igen! Var ute och gick i solen och det var riktigt skönt!

Idag är det 23 dagar sen mens. Vet inte hur lång cykel jag har för att jag fick hjälp av läkemedel att få mens förra gången och hjälp av Pergotime att få äl. Äl hade jag för jag var hos gyn och då såg hon att jag hade äl. Så mens ska komma om jag inte har turen att få ett +.

Idag är det fint väder så jag tog mig en promenad innan frukost, måste få igång träning och kost då mitt blodsocker var liiite väl högt mot vad det ska vara! Men en promenad i typ 10 plusgrader tackar man ju inte nej till =)

Jag överanalyserar allt- har jag några symptom? Gör det inte lite ont i brösten? Är jag inte kissnödig ofta? Jag tror att jag kan själv ”göra” mig gravid genom att tänka ut alla symptom jag har men sååå besviken jag blir om jag inte är det nu…..

Jaja, det är bara att vänta- tålamod är inte min starka sida!

Nu går jag bara och väntar på BIM. Och det är jobbigt!

Det är ganska konstigt hur man kan bli så låst vid en tanke, tanken att man ska bli gravid. Visst händer det att man låser sig vid andra saker, om jag tittar på mitt egna liv så kan jag låsa mig vid vad jag ska handla för kläder och saker. Man kan fästa sig vid något men detta går alltid att lösa, på egen hand. Men att bli gravid krävs lite mer… först ska man ju vara två =) men det är vi ju- check! Sen är det så mycket annat som ska funka, mer än vad jag från början trodde.

Vad trodde jag från början då? Antingen trodde jag att vi kommer kunna bli gravida första månaden eller att vi inte kan få några barn alls… Med facit i hand- vi blev inte gravida första månaden och jag tror att vi kan få barn.