Följ med backstage. Med dammråttor och valkar hittar ni denna småbarnsmamma i sina bästa år. Hon har tidigare bloggat på flertalet portaler men väljer nu att starta bloggen other side, här kommer hon skriva om den andra sidan av hennes vardag på gott och ont.

Add Comment Register

Att ta steget!

Vi har alla våra bägare och min rann över för väldigt länge sedan, efter att ha försökt med allt så fanns bara en utväg, att ringa en advokat som kunde hjälpa mig att ansöka om ensam vårdnad. Men vägen dit var lång, egentligen bara ett år, men det var ett år av frustration och maktlöshet.

Det hela började ganska snabbt efter separationen, det kom in en oros anmälan till socialtjänsten angående hur Elias hade det hos sin pappa. I samma veva var även jag i kontakt med socialtjänsten och pratade om min oro. Detta gjorde att man beslutade att göra en utredning. Kontakten mellan mig och Elias pappa försämrades under tiden trots att socialtjänsten gjorde allt i sin makt för att hjälpa. Dom utsåg kontaktpersoner som förde kontakten mellan oss men ingenting fungerade speciellt bra.

Det dröjde ytterligare tre anmälningar och säkert 1000 samtal med mig, gråtandes, orolig och frustrerad, innan socialtjänsten höll med mig om att det inte var lämpligt för Elias att bo så mycket som varannan vecka hos sin pappa, men sedan den kom har han inte haft någon kontakt med pappa alls. I och med att hans pappa undvek både mig, socialtjänsten och kontaktpersonerna så avslutades alla insatser då det inte fanns något mer man kunde göra i dagsläget.

Att ha gemensam vårdnad med någon som inte är närvarande eller gör sig nådd är väldigt svårt då det mesta behöver den andra vårdnadens underskrift. Så efter många om och men kände jag mig tvungen att ta den sista utvägen, söka ensam vårdnad.




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *