Arkiv för mars, 2013
Lilla hjärtats hjärtfrekvens- Vårt lilla hjärta 10+1
Åh, underbara Malta och en ny vecka är här!
Skrivet av peachpetra den 31/3/13 - 11:30
Nu är jag hemma igen efter vår trip till Malta. Det var ett vackert land med spännande historia. Men om jag ska vara ärlig så spenderade vi den mesta av tiden att shoppa och äta god mat.
Vi hade ju aldrig varit i Malta och hade egentligen ingen aning om vart man skulle bo, men innan jag beställde hotell så läste jag en massa om de olika stadsdelarna på nätet och hom fram till området ”Sliema” som ligger strax utanför huvudstaden Valletta. Och jag är så NÖJD med det valet! Det var precis det vi var ute efter. Det var nära till shopping, goda restauranger, det var inte mycket party på nätterna och det var precis vid havet. Eller man såg Valletta på andra sidan vattnet. Och med ”nära” till shopping så menar jag verkligen NÄRA. Det var ca 200 m till Maltas största shoppingcenter (enormt) och 50 meter åt andra hållet så var det en lång shoppinggata med en massa affärer. Vi var i shoppinghimlen.
Jag hittade några affärer med mammakläder också, men har kommit fram till att det är faktist ganska fula kläder de menar gravida ska gå med! Jag köpte i allafall mina första gravidbyxor för de var så billiga (25 euro) och en del vanliga toppar som man kan använde med en växande mage. Ska ladda upp bilder lite senare på det jag hittade. Köpte tuffa svarta pumps också. Kunde inte motstå 
Men…. i fredagas välkomnades en ny vecka också: 14. Magen har kännts så mycket större den här veckan, men jag är osäker om det beror på all den maten jag har stoppat i mig den här veckan eller om det faktist är lilla Tarzan som börjar visa sig med sin livmoders-lya. Får se, hur det utvecklar sig senare, nu när man får lite vanliga matvanor utan stora bakelse-desserter och sena middagar. Tog en bild på magen som vanligt på söndagar (+2) dagar och kan fakstist se att jag inte har någon riktig midja utan allt putar ut som om jag hade ätit en massa mat. Jag har liksom inte en söt gravidkula utan allt börjar puta…. hmmm.
Vikten hade gått upp 2,5 (kg!!!) tror jag. Vägde mig imorse innan frukosten, men nu när jag skulle skriva det så har jag glömt vad det visade igen. Men jag tror vågen visade + 2,5 kg. Wooooow, måste dubbelkolla imorgon. Men det var det värt! Så god mat som jag har ätit den här veckan var det länge sen jag gjorde. Det var så himla smakfullt och bra lagat att jag blev helt chockad över att man kan få god mat utomlands. Det är ofta liksom turistmat man får på såna restauranger, alltså maten har blivit lagad länge innan och så värms det bara upp när man beställer, och att allt serveras med pommes frites och några torra sallads,tomat och gurkskiver. Men icke! Det var såååå gott… Ska inte tjata om mat längre, heheh.
Men kan väl nämna att det inte är helt problemfritt att äta ute på restaurang utomlands. Man måste verkligen tänka och fråga mycket hela tiden. Har grönsakerna ordentligt tvättade innan de gjorde salladen? (frågade aldrig men tänkte ofta) Har osten blivit pastoriserad? (mozzarellan), köttet ordentligt värmts upp innan serverig? Det var några gånger de inte kunde svara på det så jag droppade att beställa det. Men annars gick det väldigt bra.
Kram och glad påsk!
Mage 14+2
Publicerad i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Åh, underbara Malta och en ny vecka är här!
Välkommen vecka 13!
Skrivet av peachpetra den 24/3/13 - 11:59
En ny vecka och ny magbild. Jag tycker man inte ser så stor skillnad på magen just nu! Men tidigare i veckan jag jag faktist börjat känna en hårdare ”klump” under naveln. Det måste vara livmodern som är på väg upp ur bäckenet!
Annars har symptomen gått upp och ner denna vecka. Jag känner fortfarande av illamåendet vissa dagar, och jag är fortfarande väldigt trött. Måste sova VARJE dag efter jobbet. Jag är idrottslärare och har varit ganska aktiv då jag har undervisat salsa och spänst-träning och då har jag blivit så andfådd! Det är nästan pinsamt för jag känner mig i så dålig form! Eleverna vet så klart inget än, men jag tror jag måste säga som det är efter påsk.
Jag berättade för en kollega på jobbet igår. Hon sa att hon hade tänkt på mig så mycket efter sommaren och hon hade misstänkt att jag var gravid för jag inte har varit med på fester och en gång när det var tjejmiddag så sa jag att jag inte kunde dricka för jag skulle vara barnvakt senare den kvällen…. hahahah… SÅåå dålig ursäkt. Sen frågade hon om det var därför jag har gått med lite större och lösare kläder det sista. Hmm…. ja. Jag trodde inte andra tänkte så mycket på det. Men tydligen!
Snart kommer min sambo hem! ååhh…. jag längtar så himla mycket.
Men nu bjuder jag på en magbild från idag. 13+2. Viktuppgång varierar men idag +1,7 kg.
13+2
Publicerad i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Välkommen vecka 13!
Vår i Malta!
Skrivet av peachpetra den 20/3/13 - 18:28
Nu har vi äntligen beställt påskresan för iår! Jag har ledigt nästa vecka och måndagen efter det och jag och mamma brukar åka på en tjejresa till europa någon gång per år. Vi har ofta pratat om att åka till Malta, men sen har vi ändå valt något annat resmål eftersom det inte passat med datumen eller att det hade blivit så dyrt med flygbiljetterna. Men nu ska vi njuta av en tidig vår på den vackra ön Malta. Jag har hört så mycket bra om landet så jag ser verkligen fram emot resan! Jag har jätte lust att hitta fina gravidkläder, och surfade lite på nätet för att se om det fanns några butiker som sålde det i Malta, men det var inte så lätt. Får bara shoppa runt och kanske så snublar man förbi några söta butiker med fina kläder.
Jag nämnde det till min läkare när jag var där förra veckan och hon sa att jag måste vara föriktig med maten, speciellt kött och grönsaker så att de är ordentligt uppvärmt och att grönsakerna är tvättade. Får se hur hysterisk man kommer att vara med maten. Det har ju alltid varit så lätt när man har kunnat äta allt och dricka god vin till, men nu får man helt enkelt använda huvudet hela tiden.
Min sambo har dratt till Dublin och kommer inte hem förräns på söndag och jag hade verkligen separationsångest när han skulle åka igår! Fick en såndär känsla när man var liten och saknade sina föräldrar. Det gjorde faktist ont i magen! Konstigt. Då var det gott med en skål italiensk glass som tröst…
Publicerad i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Vår i Malta!
Mage vecka 12 och nytt namn på bebben!
Skrivet av peachpetra den 17/3/13 - 14:33
Jag och min sambo satt igår kväll och tittade på tv och han brukar ofta gosa med magen (som ofta är mer svullen på kvällarna) och så kallade han bebisen för ”tarzan” och jag och han började gapskratta. Det är ju supersött tycker jag! hahahahha. Så nu kallar vi bebben för tarzan. På något sätt så passar det bäst på en liten kill-bebis, och jag har en känsla att vi väntar på en lite kille. Min sambo ”önskar” en lite tjej och jag ”hoppas” på en liten kille. Men så klart spelar det absolut ingen roll vad det än blir så länge den är frisk och mår bra.
Nu har min sambo berättat för sina föräldrar och de blev såklart jätteglada. Jag har fortfarande inte sagt något på jobbet, förutom till chefen, men jag ska vänta tills efter påsklovet. Då är jag redan i vecka 14+3 och då kanske det syns tom. *hoppas*
Det är en kollega som är tre veckor längre än mig och hon har jättemage och har gått upp 6 kg! Så på henne såg man redan vecka 8. Det är hennes andra barn så det betyder nog en del, men jag jämför mig hela tiden med henne och hoppas att min mage också ska vara så sött snart.
Men den som väntar på något gott….
Mage 12+1
Publicerad i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Mage vecka 12 och nytt namn på bebben!
Total lycka och lättnad!
Skrivet av peachpetra den 14/3/13 - 20:19
Äntligen! Då var den stora dagen här! Och allt är bra med vår lill-skrutt! Får nästan tårar i ögonen när jag skriver detta…
Jag har haft svårt att koncentrera mig på jobbet idag. Jag tittade på klockan 45 gånger och har hunnit tänka så många tankar under dag…. Tänk om…. både om allt är bra, och om det inte är några glada nyheter.
Min sambo var med denna gång. Jag märkte på honom att han faktist var ganska spänd han också, men att han försökte spela lite lugnare för att lugna ner mig. Han började läsa en jakt-tidining helt på måfå och sa många gånger att, ”det här intresserar mig egentligen inte alls” och fortsatte att bläddra. Och sen skrattade vi åt några djurbilder på söta jakthundar. Jag kände mig faktist svimfärdig i väntrummet och det började snurra runt i huvudet. Shit.. ska jag svimma nu? Sambon sa att jag måste andas. Ja, ok… det är inte så bra att hålla andan. Det var exakt denna dagen i graviditeten då jag och sambon var på ultraljud förra gången för att titta på fostret. De minnena snurrade i huvudet och jag inser nu vilka djupa spår det har satt i mig. Jag kommer fortfarande ihåg läkarens ord när hon tittade på skärmen…. ”Åh, nej…. tyvärr……”. Men det var förra gången….
Vi fick komma in till läkaren. Hon frågade hur jag mådde och så började hon räkna på sin lilla vecko-gradskiva för att ta reda på vilken vecka jag är i. 11+6 svarade jag, som om jag skulle vart nån expert. Jahaa….. ok, men då säger vi det, och så skrev hon in det på datorn. DÅ, ska vi se hur det ser ut. Jag tror jag babblade en massa, men jag kommer inte ihåg vad jag sa. Det var vaginal ultraljud denna gången också. Direkt när hon stack in UL-staven såg jag att det rörde sig häftigt. Oj det var armar och ben som snurrade runt på skärmen. Vilken action.. hahahahah. Jag såg inget hjärta men jag såg att h*n r¨rde på sig massor och jag bara kände hur allt bara lättnade. Jag kände en otrolig kärlek och jag var så lycklig! Min sambo såg också. Man kunde se armar och ben, en slags ryggrad, nacke, huvud. Det var en minimänniska! Hon satte på ljudet så vi kunde lyssna på hjärtat. Underbart! 146 var hjärtfrekvensen. Sen började titta på nacken för att se om det var något avvikande där. Jag kunde inte se något men hon sa att ”nakkefolderen” som det heter på norska såg bra ut och att det inte var något som visade på Downs syndrom. Eller hon sa inte det ordagrant men jag fråga det om det var det hon menade. Ja,sa hon. Allt ser bra ut. Allt ser bra ut… allt ser bra ut. Hon sa det säkert 20 gånger under konsultationen. Kan man begära något mer?
Jag är så lycklig. Jag har precis ringt till mamma med de glada nyheterna.
NU kan jag säga att jag är gravid! Jag kan köpa en gravidtidning. Jag kan gå in i barnavdelningen. Jag kan surfa på nätet och kanske till och med beställa snygga gravidkläder. WOW! JAG är gravid!!!! Jag har inte vart det de första 11+5 dagarna!
Jag ska ladda upp en bild på bebben, men den rörde på sig så just när hon tog en stillbild för att mäta så hamnade h*n med ryggen mot och man ser tyvärr bara en stor klump hehe. Vår lilla potatis. Men så älskad potatis….
Det var action, men här ser vi en söt rygg.
Publicerad i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Total lycka och lättnad!
Mage vecka 11+3
Skrivet av peachpetra den 13/3/13 - 19:56
Jag tycker inte att det är någon skillnad på magen än. På kvällarna är det svullet men sen på morgonen är det mindre igen. Längtar tills magen putar lite så man ser lite gravid ut! På träningarna både känner man sig och ser bara tjock ut. Jag märker att jag drar ut tröjan när jag sitter och sånt. Man skäms att man ser så otränad ut… hehe.
Nu har jag berättat för mamma om att jag är gravid igen. Hon blev så klart jätteglad! Vi pratade om cravings och hur hon mådde under sina graviditeter. Det var verkligen två helt olika graviditeter. När hon väntade min bror så spydde hon massor och mådde jätte illa och var supertrött. När hon väntade på mig så hade hon nästan INGA symptom. Hon mådde jättebra och hade inga problem med graviditeten. Så alla graviditeter är verkligen olika även hos samma personer.
Tomorrow is the BIG big big day…. Jag har börjat tvivla lite igen på att allt fortfarande är bra. Trött på mina hjärnspöken… Men efter imorgon så vet vi. Klockan 14:15 får vi svaret.
Mage 11+3
Publicerad i Okategoriserade | 2 kommentarer
Vecka 11 och bestämma om jag vill ha lustgas?
Skrivet av peachpetra den 12/3/13 - 19:48
Jag var hos läkaren idag på min första ritktiga kontroll. Hon mätte blodtrycket, järnvärdet i blodet, vägde mig och vi skrev ”hälsokort” till mig. Jag bor i Oslo, så jag översätter de olika namnen till lite knacklig svenska. Vet inte vad ”helsekort for gravide” är på svenska. Allt såg bra ut med de olika värdena. Härligt. Då ska jag tillbaka dit redan vecka 14. Då ska vi lyssna på bebisens hjärta. Så mysigt!
Jag visste att hon skulle fråga mig den omöjliga frågan om vart jag ville föda. Jag vet inte hur det är i Sverige, men här i Norge får man välja vilket sjukhus man ska föda på. Jag bor mitt i Oslo och har ca 5 minuter till de två största sjukhusen, Ullevål och Rikshospitalet. Det låter som ett lyxproblem att få välja mellan tre, men det har varit SÅ SVÅRT att välja. Har försökt att googla och läsa så mycket som möjligt på nätet, men jag blev inte smartare av det. Huvudproblemet är detta: Både Ullevål och Rikshospitalet har sedan ett år sen SLUTAT med lustgas eftersom de har så dålig ventilation i rummen att de som jobbar där blir påverkade av det. (De har större risk för missfall osv). Ok… Jag har hört/läst om så många som verkligen har ”behövt” lustgas och att det hjälpte dem jätte mycket. Då nästa problem. Det finns ett sjukhus till (A-hus) som (utan trafik) tar ca 30 minuter att köra. Men om det är rush-trafik kan det ta någon timme. Det sjukhuset är modernt med fina rum och badkar i alla rum och bra ventilation, dvs lustgas i rummen. Men… det sjukhuset har varit i blåsväder den sista tiden, med många fel som läkarna och barnmorskorna har gjort med fatala följder. Ahh….
Och sen är det skillnad på de två sjukhusen här brevid.
Rikshospitalet: expertise och otroligt duktiga läkare om det skulle uppstå komplikationer. Men det sjukhuset har INTE pasienthotell (eget rum, som ett hotellrum med dubbelsäng som sambon kan övernatta med mig)
Ullevål: Duktiga läkare med många födslar/år plus att de har pasienthotell. Min bästa väninna födde där och jag fick komma och hälsa på henne när hon var på ”hotellet”. Hon fick en massa hjälp av barnmorskorna med amning och alla frågor hela tiden.
Ja… lustgas eller inte? pasienthotell eller expertläkare? Det skulle jag svara på idag…. Min läkare lugnade ner mig och sa att det är jätteduktiga läkare på Ullveål eftersom de har så många födslar per år och stor erfarenhet. Det andra sjukhuset ss hon att låg onödigt långt borta och att jag inte skulle tänka på lustgaset. Ahh….. Så min prioritet blev 1. Ullevål 2. Rikshospitalet 3. A-hus.
Annars är jag i vecka 11+4 idag och det är 2 dagar kvar till det ultraljudet som är 12 veckors ultraljud. Jag tror de kan se på fostret och räkna sansynligheten på downs syndrom och andra genetiska fel. Min sambo ska vara med för första gången. Jag längtar samtidigt som jag är SUPER nervös.
Please…. låt allt bara vara bra med lill-skrutten så jag kan börja släppa ner axlarna och börna njuta av graviditeten….
Publicerad i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Vecka 11 och bestämma om jag vill ha lustgas?
Dags att dokumentera magen!
Skrivet av peachpetra den 03/3/13 - 12:31
Ja, kan nog påstå att magen inte blir mindre än detta på x-antal månader så man kan lika bra börja dokumentera hur magen växer från vecka till vecka. Jag fick ju panik då jag kände att magen ”gick ner” nu i veckan, så nu ska jag faktist jämföra med bilder. Min mage har varit mycket större (tidigare veckor), då den har vart svullen på kvällarna, men det har blivit mindre nu igen. Igår kväll spände det lite i magen på kvällen igen och den svullnade upp. Jag ska bara ta bilder på magen på morgonen innan frukost så då blir det mest riktigt.
Vikt: Jag har gått upp 1,1 kg sedan vecka 4. Så någonstans har vikten hamnat
Första magbilen 10+2
Publicerad i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Dags att dokumentera magen!
Då är hemligheten ute….
Skrivet av peachpetra den 02/3/13 - 17:58
Nu kom jag precis hem från en väninna. Jag är gudmor till hennes dotter och det var underbart att få leka med henne igen. Vi bor i samma stad men jag har varit så dålig på att besöka dem och ha tid till min älskade guddotter. Men nu åkte jag dit och hadde några värdefulla timmar med henne.
Det var underbart väder, solen sken och vi gungade med dottern. Vi började prata om min väninnas vikt och träning efter graviditeten. Vi fortsatte prata om cravings och helt plösligt frågade hon mig ”har du något att berätta, eller?” och log lite lurt…. Oj, jag blev helt paff och mumlade…ööhh… ja, det har jag nog. Då var hemligheten ute. Äntligen kunde jag berätta fritt och kunde berätta om mina hemska dagar. Hon sa att jag skulle ha ringt henne så hon hade blivit med till läkarn idag, men att hon förstog mig efter den historian jag gått igenom tidigare. Men NU…. vet den första personen förutom min sambo. Jag hade nog inte berättat om jag inte hade fått sett våran böna på ultraljud idag. Men just nu så är jag faktist fortfarande gravid så då kunde jag berätta.
Hon blev jätte glad och erbjöd mig en massa graviditetskläder och allt möjligt, men jag sa att jag väntar lite med allt det där den här gången också. Förra gången tittade jag inte ens på några mammagrejer eller tidningar, för det kändes ju inte att jag var gravid. Det kändes som om att jag ljög när jag sa att jag var gravid! Konstigt att man känner på sig sånt…
Nu har jag faktist smygtittat på några graviditetstoppar på nätet….. men jag väntar lite till innan jag beställer något
Kram
Publicerad i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Då är hemligheten ute….
Inga graviditetssymptom = Spökvecka?
Skrivet av peachpetra den 02/3/13 - 13:29
Jag har inte skrivit något på några dagar för jag har varit allt för rädd för att ens skriva vad jag har kännt och tidvis trott de senaste dagarna. Jag har ju haft dagar forut där symptomen har varit så mycket mindre, och jag har då googlat som en galning om allt. Men rätt som det är så kommer allt tillbaka efter en dag och allt är frid och fröjd. Men nu sedan i torsdags har jag inte kännt NÅGOT! På kvällen på torsdag så klämde, shakade, och hoppade upp och ner för att få någon som helst slags känsla av ömhet i brösten… Men Nej…. Brösten hade nästan krympt och jag kände ingenting. Ingen hunger/illamående, inte trött på kvällen, magen hade blivit LÖS istället för förstoppad som den har varit hittils. Jag har varit lite svullen över magen, men den har också gått ner. Åh, nej…. Nu händer det igen.
Jag har varit så långt nere med känslorna och tankarna i två dagar och varit SJUK av oro. Det var precis såhär det kändes sist. Jag kände inga symptom längre och det var ju så klart missed abortion då.
Min sambo har åkt till fjällen med sitt kompisgäng och jag har suttit hemma ensam med mina tankar och oro. Jag ville liksom inte ringa honom för att göra honom orolig också. Han kan inte göra något därifrån och det hjälper inte att han åker hem för, har vi förlorat barnet denna gång också så är det inte så mycket han kan göra.
Igår när jag kom hem från jobbet ringde jag till en privat akutmottagning här i stan och förklarade min oro. Hon hade en tid redan idag 9.40. Jag tar den! Efteråt tänkte jag många gånger om… vill jag gå dit själv? Ska jag ta med någon? Ska jag ringa mamma och berätta först att jag är gravid och sen att jag tror att det är dött och jag vill att hon kommer hit? Nej… jag skulle sova på saken och ta avgörelsen på morgonen.
Idag vaknade jag, och åkte själv till akuten. Jag var så rädd att jag skakade och började gråta nästan direkt när jag kom in på kontoret med ultraljudet. Jag var så rädd…. Läkaren lugnade ner mig och sa att det är inte alltid det betyder att något är fel när man känner mindre symptom. Jag fick hoppa upp i gynstolen och efter 15 sekunder sa hon ”Jag har goda nyheter… det slår ett hjärta här!” Allt ser bra ut. Jag grät floder och fick inte ut något mer än ”åh, herre gud”…. Hon satte på ljudet och man hörde hjärtat slå. Åååhh…… kan man känna en sådan lättnad och lycka? I mitt huvud var allt över. Lilla bönan låg och sov, och läkaren tryckte och skakade på magen flera gånger för att väcka den, men nej h*n var tött och fortsatte sova…:)
Jag pratade med läkaren efteråt och frågade varför min kropp har stängt av alla symptom som om man hade tryckt på en knapp. Hon förklarade att det är flera gånger i graviditeten att kroppen sänder ut prolaktin som är ett hormon (?) och det flyter runt i kroppen som gör att brösten blir ömma och att det spänner i magen. Ibland är det mindre och då känner man mindre… Och nu är jag i en vecka där många känner att illamåndet och många symptom försvinner och blir mindre så att man känner sig mycket bättre. I mitt fall så blev det tvärtom att jag kände mig värre på grund av det. Läste i många forum om att det kallas för ”spökveckor”. Ja, det kan man mycket väl kalla det.
Så NU…. är jag lycklig igen. Nästa fredag ska jag träffa min bästa tjejkompisar och vi ska äta god mat och ”dricka vin” och då ska jag berätta för dem att jag är gravid. Längtar….
Kram
Publicerad i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Inga graviditetssymptom = Spökvecka?
