Kanske överskattade jag min förmåga att blogga lite när jag inser att det var dryga veckan sen jag skrev sist. Vart tar tiden vägen? Jo, jag ska berätta att tiden springer iväg lika fort som min dotter. Hon är överallt precis hela tiden och det absolut roligaste som finns är när mamma och pappa jagar, busar, leker titt-ut bakom gardinerna, men också att hoppa i soffan, hänga i grinden i trappen, försöka smita högst upp i klätterställningen, hälla vatten på hela golvet, riva ur alla skåp. Vi är rätt så tillåtande mot Svea, hon får utforska världen och lära sig att vissa saker gör ont, så länge hon inte kan skada sig allvarligt. Men det är ändå ett evigt passande och plockande. Så trots att hon somnar sött klockan 19 varje kväll så är inte arbetet slut för det!

Sen har både jag och Erik våra träningsscheman. Jag försöker hinna med 4 pass CrossFit i veckan, oftast blir det bara 3. Sen vill jag också gå på gymnastiken. Erik har betydligt högre träningskrav då han tränar inför nästa års triathlonsäsong, så runt 10 timmar i veckan för honom går det åt. Jag är glad att vi båda är så överens om att prioritera träningen, att vi tänker lika. Det får stå disk på bänken och vara lite skitigt i hörnen så länge vi båda får göra det vi blir lyckliga av.

Nu ska jag sätta mig med lite jobb. Jag ska hjälpa en vän komma igång med en hemsida för sitt företag och att nå ut till nya kunder genom nya marknadsföringskanaler. Det känns himla kul att komma igång men lite arbete på sidan av!

Jag är alltså mamma på heltid just nu. Mer eller mindre i alla fall. Svea är 15 månader, och hade vi bott i Sverige hade jag med största sannolikhet börjat jobba åtminstone halvtid nu. Här ser läget ganska annorlunda ut.

I Sverige har vi en subventionerad barnomsorg, vilket är alldeles fantastiskt. I England finns inte det, om det inte är så att man har hjälp från det sociala och får stöd på det sättet. Här kan man istället välja på ett par olika alternativ.

Nursery vilket i princip betyder dagis. Jag har själv inte besökt ett, men hört mycket gott om dem från vänner. Alla är privata och många har olika inriktningar som till exempel Montessori, eller fokus på arts and crafts. Detta kostar mellan £50-70 per dag, i runda slängar 550-750 kronor om dagen.

Childminder som är dagmamma. För att hitta en dagmamma kan man använda sig av en sida på nätet som annonserar lokalt. Det är som ett community med annonser med både föräldrar och arbetstagare som söker. Dagmammorna har en ”Ofsted-report” vilket betyder att de fått ett omdöme av den ”myndighet” som kontrollerar dem. Det är upp till föräldrarna att kolla upp hur det ser ut med godkännande, utbildning, referenser osv. Många dagmammor har ett cv med alla referenser och utbildningar på nätet. En dagmamma kostar mellan £5-7 i timmen, alltså ca 55-75 kronor i timmen. Då ingår oftast mat, men inte blöjor. Oftast stannar barnen långa dagar, 8-18. Dagmammorna gör också school-runs, dvs hämtar och lämnar barnen som går i skola eller förskola.

Nanny är i princip en barnvakt, men på heltid. Många familjer har anställda nannys som kommer in på morgonen när föräldrarna åker till jobbet, och stannar hela dagen. Det är lite som en aupair, men de bor inte hos dig. De jobbar även helger. Kostar från £8-10 i timmen och du får stå för deras mat men de sköter även vissa hushållssysslor när de är på plats.

Eftersom jag har börjat plugga under hösten så behöver vi någon form av barnpassning vissa dagar. Vi försökte med en dagmamma i somras men det gick väldigt dåligt med inskolningen. Dels klickade de inte riktigt, Svea verkade inte lite på henne helt. Dels var vi mitt uppe i en flytt och det blev för mycket av allt. Så därför har vi nu kontaktat en nanny som kommer att ta hand om Svea här hemma hos oss de dagar vi behöver. Hon kör på ad-hoc basis och kan alltså komma in när det passar oss, vilket är väldigt bra. Vi kommer inte ha fasta dagar. Svea har redan fattat tycket för Fran, ”Nanny Franny”, som är en ung, pigg, glad och erfaren barnpassare med en del utbildningar med sig, i tex första hjälpen. Vi hoppas att det kommer fungera, vi tror det. Dels får Svea vara hemma, det blir bara ett par timmar åt gången och så får hon även gå på sina aktiviteter, eftersom Fran tar med henne dit.

Nej det är inte enkelt och inte billigt med barnomsorg i England. Dessutom är föräldraförsäkringen dålig, ett par månader kan man få. Detta resulterar i att många mammor stannar hemma, det blir både billigare och enklare. Mer om hur jag känner för det här i ett annat inlägg.

Minst tre gånger i veckan hittar man mig här, i min älskade box. Jag har börjat träna Crossfit, något jag har velat göra länge men inte riktigt haft möjlighet till på grund av tid och avstånd. Men nu har jag en box (ja det kallas så på crossfit-språk) runt hörnet, så jag försöker att träna så ofta jag kan. Crossfit har höjt min träningsnivå extremt mycket, utvecklat min teknik, min styrka och framför allt min kondition. Jag kan inte ens jämföra det med att gå på gym. Här är vi 8-12 personer som i grupp kämpar oss igenom träningspassen med pepp från tränaren som genast rättar till oss om vi brister i tekniken. Det finns liksom inte utrymme att maska.

Förutom Crossfit så har jag även börjat med gymnastik. Varje onsdag så hålls ett pass för vuxna på en gymnastikklubb här i stan. Vi är ett gäng mestadels mammor, men även en del killar, som alla ligger på helt olika nivåer. Vissa har tränat gymnastik som barn, andra är totala nybörjare.

Själv tränade jag gymnastik på en lite lagom medelnivå fram tills att jag var ungefär 15 år. Jag är inte direkt duktig, men jag är ganska orädd och har en fördel av att ha tränat regelbundet i alla år, både muskler och rörlighet. Så på bilderna ovan ser ni mig göra en ”flickis” dvs som en bakåtvolt men med handisättning. Jag gör den inte helt själv utan vill gärna ha en passande hand av coach Tom.

Och den tredje träningsformen jag har dragit igång med är Pole-fitness. Det hinns inte med så ofta i och med att studion ligger några mil bort. Men det är kul, och extremt svårt. Ett bra sätt att väva ihop styrka, smidighet och akrobatik. Jag hoppas hinna med fler pass under hösten, men just nu ligger fokus på Crossfit och att bygga kroppen ännu starkare och vassare.

Så här spenderar jag numera en stor del av mina dagar, med dottern i parken i ett soligt England. Svea är nu 15 månader, hon är en fartfylld liten sak som springer, hoppar och klättrar överallt. Hon älskar att vara upp och ned, precis som sin mor. 

I mars flyttade vi från Cambridge till en mindre stad närmare Stansted Airport där Erik jobbar. Vi stortrivs är, det är en fin, välskött och barnvänlig stad med bra skolor och stort utbud av aktiviteter. Jag är fortfarande hemma med Svea men har börjat plugga inne i London en dag i veckan.

Vi har sålt lägenheten i Sverige och är numera här på heltid. Det känns både bra och dåligt, trist att vara ifrån alla hemma men spännande för oss, för vi trivs så bra.

Hej vänner!

Mitt senaste inlägg skrevs i februari, oj vad tiden har gått! Jag har inte saknat bloggen alls, förrän senaste veckorna. Jag har massor jag vill skriva om så jag kände att nu får det minsann bli någon form av nystart. Finns någon av alla mina gamla läsare kvar? 

Jag såg den här videon länkas runt på Facebook och kände att jag ville uppmana alla föräldrar att kolla. Det tar 3 minuter och visar tydligt hur du kan agera om ditt barn har satt i halsen och inte får luft. Kolla in den här! 

Nej, jag är inte tillbaka för gott. Men jag tänkte tacka för alla söta kommentarer som jag har fått om mitt bloggavslut. Jag ser på statistiken att ni är några som tittar in här varje dag ändå. Jag tänkte göra en liten uppdatering om hur vi har det. Det blir en lång sådan.

Sen bloggen tog sin paus så har jag haft det helt förträffligt. Det var och är fortfarande rätt beslut för mig för jag har frigjort väldigt mycket kvalitetstid. Trots det måste jag erkänna att jag då och då tänker ”Oj det här måste jag skriva om” när Svea gör ett framsteg eller om jag hittat på något kul. Så här kommer en liten sammanfattning i alla fall och vi börjar med bebisen min. I morgon blir hon 7 månader gammal och sen en vecka tillbaka så kryper hon. 

Det har varit på gång länge och oj vad hon har kämpat. När hon väl kom på hur man skulle hålla balansen med bara en hand i marken så gick det undan och nu kryper hon för fullt. Sen tar hon sig även upp på fötter som på bilden ovan. Nästa steg är väl att greppa tag i någon möbel och dra sig uppåt. Min stora tjej! Hon har också lärt sig att brumma med munnen och nu är hennes första ”ord” här. Hon säger ”Bwua Bwua” typ. Haha, det kan väl knappast kallas ord men hon repeterar det hela tiden. Erik menar att hon säger pappa, jag fnyser bara åt det. Oavsett vad hon nu säger så är det så himla kul. Det går inte att locka fram det utan hon snackar mest när hon får sitta ifred och pyssla med något helt ostört. Då pratar hon med sig själv. Supergulligt är det!

Jag har börjat träna, riktigt ordentligt dessutom! Jag köpte mig ett medlemskap på Sats och har snittat ca 4 pass/vecka sen 2 januari. Och gissa om jag känner skillnad, jag har blivit stark igen! Från min eländiga magsjuka efter jul till att känna mig fit for fight. Jag har kört spinning, core, shape, soma move, och stron mama. Massa pass med funktionell styrka och så lite kondition på det. Och så försöker jag att promenera för att röra på mig lite extra. Nu känns i alla fall min mage och bål rejält starka, jag har inte det minsta ont i ryggen förutom träningsvärk. Det är fortfarande en bit kvar till min gamla styrka men jag känner mig faktiskt hur pigg och bra som helst nu så fortsätter jag bara så här i vår så är det inga problem. Svea har hängt på Mini Sats och det har gått över förväntan. Och på Strong mama så får hon ju följa med in, vilket har funkat helt okej. Sista gången ade hon lärt sig krypa så det blev lite jagande :)

Sömnen då? Jodå, den är helt okej. Nu sover hon 19-07 ungefär med något uppvak på natten. Det kan jag ta. Ibland sover jag förmiddag med henne och det är hur skönt som helst. Hon somnar själv på kvällarna och kommer till ro väldigt lätt. Men en kväll när jag lagt mig för att läsa lite så vaknade hon till och blev såklart nyfiken på vad mamma hade för sig. Goa unge försökte ha span över sänggavel, haha. Jag hittar henne lite här och var i sängen nu,

Och hörreni, vet ni vad mer jag har lyckats med? Det där jäkla plugget som höll på att suga musten ur mig totalt tidigare i höstas, det har jag nästan klarat av nu! De senaste två veckorna har det varit omtentaperiod i båda kurserna och jag har suttit varenda kväll och gjort klart allting. Nu ska jag småpilla lite på det sista för inlämning på söndag. Men fy fasen va grym jag känner mig. Jag har haft energi och tid över till att göra det och det har vart väldigt roligt! Jag har även pluggat med Svea vaken. Vi har suttit i soffan och myst, hon har pillat ed leksaker eller en tidning som hon river i. Jag har läst och skrivit. Jag är så förbaskat stolt över mig själv att jag faktiskt har lyckats. Så om jag bara blir godkänd nu, vilket jag gör bli, så ar jag fixat 14 av 15 möjliga högskolepoäng denna hösttermin. 1 poäng saknas för en tenta jag inte kunde göra om nu utan får göra i vår. Det är helt okej. 

Och eftersom jag inte har bloggat, och knappt heller läst bloggar, samt varit mycket mer restriktiv med mina nätvanor så har jag hunnit med massor av lek med Svea, umgänge med vänner samt skönlitteratur! Ett nyårslöfte var att hänga mindre på nätet och det är otroligt vad värdefullt det är att stänga ner dumsurfandet och istället göra något ”vettigt”. Jag hann två tentor, bara en sån sak!

Jag är i ett himla skönt flow just nu, med massor av positiv input i mitt liv. Träningen som ger så mycket energi och resultat, min fina familj som jag älskar så, plugget och läsandet som gör att jag känner mig smart igen efter amningskoman. Jag har så gott som slutat amma nu, bara ibland på nätterna. Det har gjort underverk för min mentala kapacitet! Jag känner mig stark och positiv helt enkelt. Och jag känner mig mentalt stark också. När jag tränar och håller på att avlida för att det är så tungt så tänker jag ”Sluta mesa, du har fött barn för f-n, det här träningspasset är bara en fjärt i rymden i jämförelse”. Det funkar, jag blir vrålstark och aspeppad. Erik sa också det till mig häromdagen att han tycker att jag har blivit mycket tuffare. Det gillar jag! Nu är jag så här klämkäckt positiv ser jag, men varför inte? Jag har inget att gnälla på och det är mycket roligare att ha en glad inställning till saker.

Nu väntar en oviss vår. Blir det flytt, vart tar vi i såfall vägen? Det blir spännande, bring it on säger jag bara!

Vi får se om det dyker upp ett inlägg snart igen. Kanske att jag tittar in ibland och gör en liten sammanfattning av tiden. Något dagligt bloggande blir det definitivt inte för jag har insett hur värdefull min tid är när den spenderas på annat.

Kram till er!!

På kort eller lång tid vet jag inte. Men det jag vet är att jag inte längre hittar den tiden jag behöver för att kunna hålla igång en blogg. De senaste veckorna har jag vägt fram och tillbaka om jag ska sluta eller inte och jag har varit i samma övervägande flera gånger tidigare. Jag har dokumenterat min graviditet och månaderna fram till att Svea har blivit sex månader. Nu känns det lite som att jag tummar allt för mycket på den integritet som ett barn trots allt har, när jag skriver om henne här. Och vad är en bebisblogg utan en bebis?

Nyårslöftet till mig själv är att njuta mer av livet, spendera mindre tid vid datorn och att träna mer. Jag fortsätter att dokumentera vårt liv genom fotografier.

Kanske tar mitt sug efter att skriva över igen, då blir det nog ett återseende. Så kika in här någon gång ibland för kanske dyker jag upp igen, om inte annat med en länk till en ny blogg. Men nu tar jag ett långt och välbehövligt bloggstopp och fokuserar istället på min fina familj, att läsa böcker, gå promenader, träna, vara. Kanske blir det också så att jag hör mer från de vänner som läser bloggen då, eftersom de inte får allt serverat här ;)

Gott nytt år till er alla!!

Gårdagskvällen blev en enda lång dans mellan sängen och toastolen. Nu har jag kräkts ner mig själv till 55 kilo och jag är så uttorkad att mina läppar har spruckit. MEN!!! Inga fler kräkor sen midnatt igår, kan det vara på väg att vända? I morse orkade jag till och med ta upp Svea och ge henne frukost och jag står fortfarande på benen. Nu blir det till att klunka resorb och försöka få tillbaka lite vätska i kroppen. Jag ska hålla mig hemma i 48 timmar till, även om jag inte tror att det var magsjuka. Varken Svea, Erik eller min mamma har ju smittats. Jag undrar vad tusan det var jag åkte på.

Ett som är säkert är i alla fall att jag aldrig hade grejat detta själv med Svea. Återigen tänker jag på alla ensamstående superföräldrar som grejar det själva. De borde få medalj av kungen, eller nåt.

God morgon säger jag efter att ha sovit i drygt två dygn. Jag var hängig i förrgår och hade ont i magen, nu förstår jag varför. Elakt magvirus tog mig natten till igår och jg har knappt orkat stå upp. Fy fan för det!

Tack och lov att Erik var hemma, han är inte smittad. Min mamma har också hjälpt till massor. Jag försöker äta lite blåbärssoppa, nåt smörgåsrån och dricka resorb. Men jag orkar vara uppe någon timme innan jag kraschar helt. Så här mycket har jag inte sovit sen jag var bebis tror jag …

Imorgon hoppas jag på att vakna lite piggare, det känns som att det är på rätt väg iaf.

Pillmästarinna Svea älskar fjärrkontroller. Det är så kul att skrapa med fingrarna på knapparna-krafs krafs! Men roligast just nu är att ligga i soffan och slänga ner fjärrkontrollerna på golvet för att sen titta över kanten och se var de tog vägen. Hon börjar koppla det här med orsak och verkan nu, helt klart :)

Hon förstår också att den leksak som mamma gömmer under filten faktiskt ligget kvar där och när vi leker tittut så kollar hon åt det håll där hon såg mamma sist. Det är så kul att leka med henne och se hur hon lär sig mer och mer för varje dag. Att vara mamma är ett himla kul jobb måste jag säga!

Vilka intensiva dagar det har varit. Förvisso ett väldigt lugnt och skönt julfirande enbart med närmsta familjen, men ändå fullt upp. Jag hade energi till tusen dagarna innan och under jul. Bakade, lagade mat, hade middag för åtta personer, handlade, städade och tog hand om Svea och ja, ni vet. Men idag gick energin totalt ur mig. Jag har varit så trött! Det blev bara en halvtimme nere på stan för att kolla in reorna. Jag gick in på Lindex och handlade till Svea, sen höll jag på att tuppa av nästan, så trött blev jag. Så det blev att åka hem och sova middag istället.

Julen var härlig och precis som jag bett om så fick jag inte en enda klapp utan alla hade handlat via Unicef eller andra hjälporganisationer. Svea fick några smågrejer, ett par jeans, en bok och en tröja. Vi åt lagom mycket julmat och en del gott. En skön jul, men nästa år åker jag nog gärna utomlands!

Här kommer lite bilder från dagen. Sveas klänning har hennes mormor sytt.

Sveas nya grej, rynka på näsan och fnys-skratta. Så kul!!

Extremt oväntat så fick Erik ledigt över jul. I sista minuten ansökte han och blev beviljad ledighet fram till 5 januari. Både jul och nyår tillsammans alltså, vilken lycka!! Han kom hem i lördags och sen dess har vi bara haft en massa mys ihop, lilla familjen.

Ikväll kommer storfamiljen över på lite middag och spelkväll. Jag ska laga en fiskgryta, helt julfritt förutom lite saffran i. Och imorgon kommer tomten, Svea har redan börjat spana efter honom, haha. Vi hittade henne här imorse, hon hade rullat hit och stod och beundrade utsikten :)

Du har fått ett paket vinterkläder. 

De har skickats till barn som verkligen behöver dem.
När krig och naturkatastrofer tvingar barn och deras familjer
att fly från sina hem, behövs vinterkläder för att klara vinterns
kyla. UNICEF skickar vinterkläder till barn till
katastrofdrabbade områden världen över.
Tack vare den här gåvan får fler barn skydd mot kylan.

Ja, så står det på ett av de gåvobevis jag just betalade för inför årets julklappsutdelning. Jag har så sjukt svårt att motivera att vi ska bränna massa pengar på grejer till varandra i familjen när det finns de som behöver mina pengar så mycket bättre. I år har jag köpt vinterkläder till barn på flykt. Tänk er själva så vidrigt det är. Vi som läser och skriver bloggarna här på Minbebis är ju alla blivande eller relativt nyblivna föräldrar. Tänk att våra små hjärtan skulle behöva fly från alla dessa hemska fasor som krigsbarn utsätts för och dessutom inte vara klädda för att hålla kylan ute utan konstant frysa. Det går liksom inte att föreställa sig den smärtan som barnen och föräldrarna till de barnen genomlider. Att det skulle ha kunnat vara Svea som behövde frysa sig igenom en vinter om vi inte hade haft turen att vara födda i detta fantastiska land som vi faktiskt bor i.

Jag köpte även vätskeersättning. Det kostade 67 kronor. Tidigare idag köpte jag en pocketbok till mig för nästan samma summa. En bok jag egentligen hade kunnat låna på biblioteket helt gratis.

Jag tycker inte att de är fel att köpa julklappar, men jag hatar denna hets. Vi behöver inte grejerna, det köps för sakens skull, det ska liksom finnas massa paket där under granen. Vi överkonsumerar och i andra delar av världen så svälter barn, eller fryser ihjäl. Jag tycker det är väldigt tråkigt.

Jag är inte perfekt, jag köper massor av skit också. Men jag försöker att kompensera det genom att även ge till andra. För mig handlar det om Unicef där jag handlar varje jul, SOS barnbyar där jag är månadsgivare och så har vi ett fadderbarn som kostar 200 kronor varje månad. Det handlar om småsummor för oss men jag tror och hoppas att pengarna gör skillnad någon annan stans. För mig hade de förmodligen lagts på en utelunch på stan. Igen.

Sen finns det såklart 134 andra sätt att förbättra min livsstil på för att verka för en bättre värld. Jag jobbar på det men kommer aldrig att bli perfekt. Mitt nästa steg handlar om det här med köttproduktion. Jag försöker vara så ekologisk jag kan, när jag orkar. Det gör jag inte alltid och det finns egentligen ingen bra ursäkt till det. Men jag tänker mig att jag ska dra ner på köttkonsumtionen framöver och jag har börjat kolla in allt fler vegetariska recept. Men det kan vi återkomma till en annan gång!

Så här såg dagens mamma ut idag. I alla fall tills Svea kräktes på mig så att jag fick byta till en annan svart tröja. Så himla käckt!

Tillbaka till rubriken, Svea är fröken pillerill just nu, de där små fingrarna bara krafsar och pillar. Hon håller på att utveckla sin finmotorik märker jag. Speciellt kul är knappar, dragkedjor och snören.

Lära-gåstolen är en riktig höjdare, hon snurrar runt fram och tillbaka på vardagsrumsgolvet, pillar på allt hon kommer åt. Härom dagen höll hon på att dra ner min systemkamera från tv-bänken.

Det är med andra ord verkligen dags för att börja ha koll på prylarna här hemma.

Svea har precis haft sin andra förkylning, dock en ganska mild variant med bara nästäppa på natten. Vi köpte denna nässpray från apoteket och den var riktigt bra. Den innehåller koksalt och är renande och löser upp snor. Det gör att bebisarna lättare kan svälja ner slemmet. Jag tror inte riktigt på nässugen för enligt de råd jag läst från läkare så sväljer bebisar ner allt snor, de kan ju inte snyta ut det. Så att hålla på att suga ut snoret när det naturliga för dem är att dra in det och svälja känns som lite motsatt effekt.

Denna spray löste i alla fall upp snoret ganska bra och jag märkte att Svea fick bort det ur näsan. Den är absolut det bästa jag har testat hittills. Som koksaltdroppar fast ett strå vassare eftersom den löser upp snor och återfuktar slemhinnorna.

Helt omedvetet men oj vad vi matchar idag. Svea i topp till tå från Lindex och jag i Nike och Adidas. Träningsklädd är jag eftersom vi väntar in min kompis Vivi och Sveas kompis Bianca för ett träningspass. Vi vuxna ska ha mammaträning istället för mammafika. Bebbarna får ligga och kolla på, träna lite rygg på golvet. Vi har ju pilatesboll, TRX-band och gummiband hemma – det kommer man långt på! Jag tänker mig att vi ska köra femhundringen – dvs massa olika övningar och totalt 500 repetitioner. Vi får se hur långt vi hinner mellan blöjbyten och lunch :)

Så där, nu verkar det här utvecklingssprånget vara över, och jag känner igen min lilla tjej igen. Sov från 18.30-08, med en amning runt 02. Inget skrik, inget gnäll och alldeles nyss somnade hon för sin förmiddagssömn helt utan protester i sin spjälsäng. Det har varit gallskrik och panik de senaste fem dygnen så fort jag har lagt ner henne. Nu kom hon till ro hur trygg som helst.

Något annat som jag är himla glad för är att hon nu tar nappen. Jag testade den igår och istället för att bara trycka in den i munnen på henne så lät jag henne leka med den först, känna på den och komma på själv vart den ska. Sen förde jag den mot hennes mun och hon tog den glatt. Sen sov hon med den hela natten. Hon vaknade till ett par gånger och då har jag bara petat in den igen och hon har somnat om. Även nu när hon sover så har hon den i munnen. Tjohoo! Den hjälper ju verkligen enormt mycket för sömnen, det kan jag inte förneka. Däremot vill jag försöka hålla nappen till sömnen, så att det inte blir något hon går runt med för jämnan. Jag tycker inte det ser så himla kul ut med en stor napp i munnen på barn som är vakna. Men vi får väl se vad lilla damen säger om det.

Nu är det en vecka sen vi åkte från England, en vecka sen jag träffade Erik. Jag saknar honom vansinnigt mycket. En gång i tiden levde vi så här. Fyra år närmare bestämt. Distans, saknad och längtan. Vi har blivit bortskämda med att bo ihop hela sommaren och hösten. Eller bortskämda, det är väl ”normalt”.

Nu känns det lite som tidigare, att vi pendlar till och från varandra. Det som är positivt är ju just den här saknade och vad den gör. Jag älskar min man mest av allt men kanske att jag inte alltid uppskattar allt med honom. Det känns säkert igen. Småtrasslet som kan bli. Han är stökig, jag gillar ordning osv. Så jäkla meningslöst att tjafsa om. Vi har ett enda liv, ska jag då gnälla på min underbara kärleksfulla spontana levnadsglada ambitiösa smarta snygga man för att hans strumpor ligger på golvet? Vad är egentligen värt att lägga sin energi på? Inte smågnabb i alla fall.

Jag vill att vi ska ha ett varmt och kärleksfullt hem för våra barn att växa upp i. Det ska vara tillåtande, högt i tak, finnas mycket rum för samtal och kärlek. Det ska INTE vara ett hem där man gnäller på varandra för småskit. Det är så jäkla oviktigt ju det ser ut på ytan, det viktiga är väl hur vi mår! Självklar ska vi plocka undan efter oss och ha en fungerande vardag, men till en viss gräns. Jag vill inte bli en pedant morsa som måste ha det på mitt sätt. Vi är fler i familjen.

Sånt här kan jag ligga länge och fundera över. Vem är jag, hur betet jag mig och hur påverkar det dem runt omkring mig? Jag vill att det ska finnas tid för närhet, samtal och kramar, inte att energin som ska räcka för det går åt till annat oväsentligt.