Får flera gånger i veckan mejl från er läsare, unga tjejer som är gravida eller misstänker graviditet men inte har en aning om hur  ni ska göra, om ni kommer att klara det eller inte och hur ni ska våga berätta det för era föräldrar.

Då jag alltid inte har tid eller möjlighet att svara till var och en tänkte jag därför försöka hjälpa er så gott jag kan genom detta inlägg. För hur gör man egentligen när pluset väl är där?

Tänk igenom ordentligt på vad Du vill och känner inför allt. Alla reagerar olika och det kan ta ett tag att smälta hela situationen i sig. Har du pojkvän? hur känner han inför det hela, även fast det är svårt och förmodligen jättejobbigt/känsligt att diskutera så försök. Har du inte pojkvän, hur tar killen ställning till det hela, kommer han att vara delaktig? om inte, vad har du för förutsättningar att klara av allt ensam?

Se dig omkring i ditt nätverk, vem kan ge dig kloka råd utan att välja åt dig. Oavsett beslut så kommer du behöva ha någon där att bolla dina frågor och funderingar med. För du kommer att undra, “tänk om”, “ska jag, ska jag inte”. Beslutet kan vara enkelt till en början men när du väl ställs inför en abort eller en graviditet som löper på kommer du att fundera på om du verkligen gjort rätt val eller inte.

“Jag vill behålla men mina föräldrar kommer att döda mig” Det är det vanligaste tonåringar tänker. Jag tänkte precis lika dant. Hur fan ska jag berätta för min mamma och inte minst pappa. Jag som skulle studera, resa, plugga vidare och allt vad planerna nu var. Klart att dom blev besvikna till en början men allteftersom blev det lilla livet lika efterlängtat av dom som av mig. Pappa som var helt emot allt de första månaderna köpte gladligen spjälsäng mm. till sitt blivande barnbarn när förlossningen började komma allt närmare.

Hur berättar jag och när berättar jag? Det kan bara du avgöra. Ta dig den tiden du behöver, känn efter precis som jag tidigare nämnde och när du väl känner dig redo så välj rätt tillfälle. Att utbrista att du är gravid på släktmiddagen och sedan gå från bordet kanske inte är det smartaste draget. Har ni fredagsmys i soffan och stämningen är bra, be att få tala med din mamma enskilt en stund. Eller varför inte be henne komma in på ditt rum när du ska sova om det känns bättre. Säg som det är, även fast hon kanske inte jublar så förstår hon. Har du bättre relation med din pappa, prata med honom först.

Hur klarar man sig ekonomiskt? Har du inte jobbat något tidigare får du ut lägstanivå dagar dvs. 180kr per dag vilket blir ca 4500kr i månaden ifall du tar ut alla dagar om jag inte minns helt fel. Utöver det får du barnbidrag på 1050kr + underhållsstöd på 1273kr om du inte lever ihop med pappan. Rätt mycket pengar kan man tycka om man tidigare levt på studiebidrag men glöm inte bort -barn kostar mer än vad man tror.

Hur klarar man av alla fördomar, sneblickar mm? Fördomar finns i alla sammanhang och samhällsklasser så det är inget att bry sig om. Att andra människor kollar snett speglar bara deras egna osäkerhet och dåliga självkänsla och är definitivt ingenting att ta åt sig av. Bemöt det med ett leende på läpparna och klappa lite extra på magen. Sträck på dig, du är ung och snygg!

Vad bör man tänka på under graviditeten och när barnet sedan har kommit? Var egoistisk och ta hand om dig själv under graviditeten. Njut fullt ut! Ni eller Du, har en fantastisk resa framför er och även fast det kommer att dyka upp stunder då man känner sig ensam, ledsen (med eller utan kille) så kommer du så småningom att få den finaste gåvan här i livet. Då är allt annat obetydligt.

Hoppas att det var något till hjälp. Har ni fler funderingar så släng iväg en kommentar eller ett mejl så ska jag försöka få med det med. Pusss