Igår kl typ 23.00 fick jag nog. Då kom värkarna tätt och hyfsat regelbundet. Jag var spyfärdig och det kändes nästan som att jag skulle svimma. Vi ringde in till koordinatorn och hon hänvisade oss till Mölndals sjukhus. Där tog dom en ctg kurva och kontrollerade att jag var öppen 3 cm. Alltså för lite för att bli inlagd på förlossningen. Vi fick ett latensrum med två sängar. Jag fick en morfinspruta, sömntabletter och två alvedon.

Vi bäddade ner oss i sängarna. Jag somnade som en stock efter några värkar. Jag kände mig som en ny människa när hav vaknade kl 07.00 idag. Kände av några värkar men inte så tätt. Somnade till emellan. När Andy vaknade gick han och köpte frukost. Sen var det dags för kontroll igen. Inte många sammandragningar men vattnet började sippra under tiden.

Vi blev ordinerade en lång promenad med lunch för att sedan komma tillbaka för ytterligare en kontroll i förhoppning om att värkarna skulle komma igång. Men icke sanicke! Dom kom men med alldeles för lång tid emellan. Vi blev därför hemskickade med lite starkare värktabletter.

Så… Nu är vi hemma. Värkarna kommer med kanske 10-20 min mellanrum och så lite vatten på det.

Hoppas hoppas att det sätter igång ikväll/natt. Annars blir det besök på Östra imorgon. Får inte glömma och ta tempen ikväll heller.

Kram på er

Just nu är inte detta ett roligt äventyr. Inne på andra dygnet utan sömn med regelbundna och oregelbundna värkar. Självklart har dom trappat ner nu på morgonen precis samma sak som igår. Dagen går väl i repris. Var nära att ringa förlossningen i tidig morgon för jag var på väg att bara tappa allt men så dök min envisa sida upp. Kämpa på!!

Fick typ stänga min bruna några gånger då tiden emellan värkarna var som längst. Är det någon annan som hade set likadant? Hur gjorde ni? Hur lång tid tog det innan förlossningen kom igång på riktigt? Jag är sjukt rädd för att det ska var såhär i flera dagar. Jag kommer gå sönder.

Igår gick delar av slemproppen och här har man varit vaken sen kl två inatt. Då började värkarna. Dom kom väldigt tätt mellan 3-5 minuter. Värkarna gjorde ont men gick att hantera. Jag tog två alvedon i hopp om att få sova lite men de hjälpte inte särskilt mycket.

Efter några timmar avtog värkarna och kom mer sällan. Och nu är dom som bortblåsta! Vad hände? Kan inte ligga ner för då rör Klumpen på sig och det gör fruktansvärt ont. Jag tror knappt att det är sant. Hur ska den här dagen bli nudå? Vad ska man göra? Promenera? Vila? Leva dagen som om ingenting har hänt?

Igår kom min kompis med ett paket. Det innehöll en fin svart väska. Hon ville pigga upp en gravid och frustrerad kvinna. Så gulligt! Jag blev glad.

Annars så tänker jag inte skriva om framsteg eller baksteg angående födandet för jag har ingen aning om vad min kropp håller på med. Känner mig alldeles förvirrad. Får helt enkelt be om att få återkomma. Men ni får gärna hjälpa till med att hålla tummarna för att det blir bebis i helgen.

Och statusen är oförändrad. FRUSTRERAD! Men tack för alla goa tips och kommentarer!

Då sitter man och väntar hos barnmorskan. Jag tror nog att fotmassagen gjorde sitt lilla ändå. Berättar mer sen!

Efter tipset i förra inlägget kom jag ju på att jag såg någon bloggare här på minbebis som hade lagt upp en video om detta igår. Nu har jag suttit på youtube och sökt. Titta vad jag hittade! Nu vet ni vad jag ska sysselsätta mig med ikväll.

Näeeej men jag kör på att vara gravid en vecka till då. Bara för att det är jävligt roligt liksom. Gå hemma mestadels ensam och äta sig fet på allt gott som ligger i alla skåp. Jag menar ska man bli tjock, kan man ju lika gärna bli TJOCK.

Jag har verkligen försökt, en del dagar går det faktiskt väldigt bra men just nu är jag inne i en ”tycka synd om mig själv” period och det slinker ner mer godsaker än vad jag egentligen vill. Jag skyller lite på Klumpen, hade han behagat att titta ut hade jag haft annat för mig just nu. Jag är så fruktansvärt dålig på att vänta i vanliga fall och så nu detta…

Och så alla dessa huskurer och små trix för att få igång förlossningen. Det finns ju verkligen både bra och lite sämre sysselsättningar och jag har provat allt.

Äta ananas: Svingott! Men munnen tål inte så värst mycket. Just nu är det extrapris på annanas i vår affär. 13 kr styck och I´m in ananasheaven.

Färdknäppen: Provat och inga närmare kommentarer kommer ges förutom att det är ingenting jag föredrar just nu.

Promenader, gå i trappor: Läste precis här på minbebis att en barnmorska tror att detta kanske till och med kan stanna upp förloppet och att det ska undvikas. Iallafall att gå i trappor. Jag som hade spenderat dagen i tvättstugan och låtsats som att vi inte har någon hiss. Promenader tar jag nästan varje dag. Idag gick jag i 50 min. Hann bli dödshungrig på vägen och trodde fingrarna skulle sprängas efter att dom hängt ner i nästan en timme.

Stark mat: Det har inte blivit så mycket av den varan. I helgen gjorde vi iallafall egen pizza. Självklart blev det min favorit med banan och (väldigt mycket stark) curry. Det var stark och gott.

Massera bröstvårtor: Yes typ varje dag när jag smörjer in mig med min havandeskapsolja. Verkar ju funka sådär alltså.

Sammanfattningsvis: Jag gör alltså allt detta fast jag egentligen inte tror på att något hjälper till om inte kroppen verkligen är redo. Helt onödigt alltså med andra ord. Men vad ska man annars hitta på när man är helt uttråkad? Då kan man lika gärna gå promenader, ha oskönt sex och massera lite bröstvårtor. Eller?

Eller så slappnar man bara av och tar dagarna som dom kommer, men lär mig hur då!

Uppdatering:

Molvärken försvann. Magen började kurra och det blev frukost.

Jaha… Då ligger man här vaken med molvärk. Jag har funderat på en ny teknik. Det kanske är bättre att förneka varje liten smärta och känning.

Jag kanske ska ta en alvedon och fortsätta sova istället för att bli överlycklig och tro att detta är ännu ett tecken på att något är på gång.

Kroppen jobbar säkert men jag vill få allt på en gång inte lite fjutti fjutti pö om pö. Give me the real stuff!

Kan det verkligen vara så bra där inne i magen? Jag lovar att jag kommer gå över hela tre fruktansvärda veckor och behöva bli igångsatt och det blir en mardröms förlossning. Kan inte låta bli att måla upp det värsta scenariot. Jag förknippar verkligen igångsättning med en komplicerad förlossning. Man har ju läst att igångsättning oftast slutar med något slags hjälpverktyg och jag är så jävla livrädd för den där sugklockan.

Igår på kvällen hade jag som sagt en massa sammandragningar, magen var stenhård typ hela tiden. Gick och la mig, somnade och vaknade sedan av att jag hade ont i magen. Menssmärta i nedre buken, den kom och gick i nästan två timmar med olika tidsintervaller för att i slutet vara mer bestående en stund. Sen försvann det tydligen helt för jag somnade om och vaknade av arbetarna ute på gården. Det blev alltså inte mycket sömn i natt. Därför har dagen bjudit på två filmer och häng i soffan.

Nu ska jag bli go och gla av en kexchoklad