Gästspelar lite ;) Folk säger att andra graviditeten går mycket fortare än första och i början tänkte jag att tid är väl ändå tid? Hur mycket fortare kan det gå? Men det är sjukt! Tiden bara springer iväg! Veckor och månader i rasande fart. I onsdags var det två månader kvar tills lilla Doris i magen förväntas ploppa ut. Två månader! Vad hände med de andra sju?! Jag vet inte heller om det är en Doris. Det är bara en känsla. Och ett roligt namn.

Jag går in här ibland och läser om graviditeten med Rocky. Vet ni hur sjukt lika de är? Hur jag mår, hur jag känner, måtten på magen, viktuppgång – allt! Röven växer lika snabbt som magen och nu börjar det tryta i garderoben. Den där magen är i vägen mest hela tiden faktiskt. ;) Jag har världens sjukaste luktsinne, mannen säger att jag borde knäcka extra som knarkhund. Så illa är det. Och så är jag så sjukt trött jämt. Sover typ 10 timmar per natt (tack, världens bästa Rocky!) och kan ändå ta mig en tupplur ibland. Nu i veckan slog foglossningen till med full kraft. Om mina höftben fick bestämma skulle de lämna sina små hållare och simma iväg långt åt helvete. Men i övrigt så… Jag trivs med att vara gravid! Tycker om att mysa med buffande bebis. (Kom ihåg att jag sa det.)

Det är sjukt mycket smidigare att vara preggo på sommaren, förresten. På med någon käck klänning och ett par foppa och man är redo, liksom. Nu ska man hitta heltäckande kläder, böja sig ner för att få på sig kängor och fanskap och så ska man ha ytterkläder med. Jag som älskar vinter längtar tills det blir varmare ute. Det kan aldrig vara bra.

Så här har de senaste gravidkollarna sett ut:

Vecka 28 (19/1):
SF: 29 cm
Vikt: +11 kg
Hjärtljud: 144 slag/minut

Vecka 32 (10/2):
SF: 32 cm
Blodtryck: 120/60
Hjärtljud: 148 slag/minut

Vet att ‘rapporterna’ var lite mer detaljerade med Rocky men små saker och petitesser flyger iväg likt tiden, himla konstigt. Förlåt för det Doris! En sak är i alla fall samma, om inte större – längtan efter att få träffa den där lilla krabaten där inne. Räkna fingrar och tår. Fråga hur du mår. Se på dig när du sover. Dra in din alldeles egna doft. Krama dig, vagga dig och älska dig. Kooom nuuu!

Alltså, vad fan gör ni här? Fortfarande?
På sätt och vis glädjer det mig att ni inte gett upp hoppet samtidigt som jag tycker synd om er med tanke på att jag inte har några som helst planer på att börja blogga igen. HAHAHA!

Nu kommer ni ångra jävligt mycket att ni inte följer mig på Twitter (eller någon annan socialmedia, för den delen ;)):
1. Rocky ska bli storebror. Min lilla fis! Storebror! Det är halvlek idag. Så runt den 8 april beräknas ett nytt litet liv göra entré och förgylla våra dagar. Hoppas h*n blir lika fin som fisen. Känslan säger att det är en tjej men fan vet. I smyg hoppas jag på en pojk till. Jag triva med att vara pojkmamma. Gillar att kunna säga “mina killar”. Fast samtidigt vore det ju helt fantastiskt om man fick en liten tjej att klä i rosa och fluffiga klännigar :)

2. Jag tituleras numera fru. I fredags klockan 12 gick vi från att vara sambos till man och hustru. Det är jävligt stort ändå. 111111. Vår dag. Av alla dagar så känns det heeelt klockrent.

Så nu vet ni. Love on you!

Okej, såhär är det…
Jag tänker inte komma med ursäkter och undanflykter – det blir Twitter. Tillsvidare. På prov.
Bloggen är ett stressmoment. Jag behöver inte stress.
Twitter känns roligt. Jag behöver roligt.

Jag hoppas ni hänger med. I stort är det ingen skillnad. Förutom att det krävs ett konto om man vill “kommentera”. Annars är det fritt. Välkomna att snoka!

http://twitter.com/SkruttMamman

Over n’ out.

Nu drar vi! Bloggfri semester -  vi hörs, hörrni. Upp, upp iväg :)

Rensar hjärnan. Rocky är på folkrace så har grejat hela dagen. Allt under kontroll nu. Längtar efter att få vila. Bli serverad allt på silverfat. Någon som städar.

I need this.

Vad konservativa ni är! Kanske därför jag gillar er så mycket :)

Det är så jäkla mycket just nu. Den enda fritid jag berättigas är när Rocky sover… Igår ägnade jag förmiddagen åt att panikstäda och sedan besök och eftermiddagen var jag ute med hunden. Andreas jobbar sent, bygger sandlåda och lagar folkracebil till på lördag då han ska vara iväg hela dagen. Tillråga på allt är Rocky surig och missnöjd. Det enda som duger är klättra upp och ner i matstolen. Bebisar ska inte kunna sånt!!! Det är därför han slår sig emellanåt.

Sååå jag förstår inte riktigt var, när och hur det ska hinnas packas… Eller fixas med allt annat, som att betala räkningar… Eller vaffan, Rocky somnar ju redan nio, då har jag ju en hel halvtimme innan jag själv deckar! Förlåt att jag är lite bitter, vet att det kommer vara värt det i slutändan men har lite, lite svårt med att tänka happy thoughts just nu…

Om jag byter bloggen mot Twitter, följer ni med då?

Vilken dag! Jag är helt slut, både i kropp och själ.

Vi började dagen 05:43. Då blev jag lite nostalgisk. För ett år sedan var fisen TVÅ minuter gammal, blå och lite kletig. Men ack så underbar. Allt var helt fantastiskt, jag hade överlevt och gjort det bra. Och han var min. Denna lilla, lilla varelse.

Vi gjorde välling och väckte lilla hjärtat med skönsång. Han var så söt och fattade ingenting. Men vi hade med oss skojiga grejer inslagna i papper och med festliga snören. Han fick fyra pyjamasar, en AC/DC t-shirt, himla och två spadar till sandlådan, en cd med “skojiga låtar” och en sköldpadda som man stoppar former i skalet på. Vi myste lite på morgonen, lekte med de nya grejerna och han somnade inne för en gångs skull vid halv 10.

Det var då allt gick åt helvete. Tanken var att jag snabbt och lätt skulle slänga ihop en marängtårta medan han sov. Först vägrade det bli “tjock, hård marängmassa” men jag sket i det och hävde upp det på bakplåtspapper och skjuts in i ugnen! 1 timma och 15 minuter senare: marängjäveln vägrar lossna från pappret. Det blir marängklet. Mmm. Vad fiiint! Gör rulltårta för att använda som vanliga bottnar. Varmluftsfanskapet strular till allt och även rulltårtan blir skit. Vaffan, liksom. Vanlig jävla rulltårta. Rocky är såklart vaken och skitförbannad för längesedan. Kul födelsedag! Jag hade ju planer på roliga grejer. En superfödelsedag. Inte en dag värre än någon annan!

Bryter ihop och känner mig totalt jävla fail. Världens sämsta jävla morsa. Blir räddad av lillasyster M som tar hand Rocky. Jag åker och handlar färdiga bottnar, lägger emellan vaniljkräm, smörgojs och marängklet. Städar. Dekorerar smörgåstårta och vanliga tårtan med grädde och choklad. Göra i ordning. Och sedan – tadaa – KALAS. Världens bästa kalas. Farmor, fastrar och mostrar med tillbehör var här och förgyllde Rockys allra första födelsedag. Han fick massa fina grejer och älskade varenda sak, tror jag. Gungor, traktor, kläder, små lantdjur, pussel, dagis-/skötväska, bok med vovljud, sandlådebakform och bankbänk. Ja, ni hör ju! Tårtorna gjorde oxå succé.

Så trots att jag ville kasta allt åt helvete är jag så jävla nöjd nu. Det är det lilla extra som gör det. Dagen avslutades på bästa möjliga sätt, so what om den inte blev som tänkt i mitten. Min läxa för dagen: Sänk ribban. Jag är ingen dålig mamma. Jag vet det. Jag har bara lite problem med oflyt och prioriteringar. Nu sover fisens gött, ett år gammal. Och jag har fått en gó fotmassage. Totally worth it. Hoppas att finaste bebisen tycker det med. Vi älskar dig, plutten!

Vi är som man sa: Ready to RUMBLE! Imorgon smäller det. CraAazy!

Idag är det födelsedagsfix för hela slanten. Måste handla, köpa sista paketen, börja med tårtan osv, osv… Ni har förstås saknat mitt tårttjat och ni ska veta att jag velat fram och tillbaka. Så sent som igår bestämde jag mig för marängtårta eftersom en av fastrarna är glutenallergiker. Syster har lovat att göra smörgåstårta med, så tårtkalas it is – verkligen!

Nu tar Rocky en liten tupplur och jag ligger i sängen och kollar på gårdagens Svenska Hollywoodfruar. Det är fan farligt, jag blir så inspirerad och mitt i allt “vad fan ska jag bli när jag blir stor” vill jag bli hemmafru. Jag vill finnas där. Vill inte att Rocky ska behöva gå på dagis 6-18, varenda dag. Vill orka uppehålla ett städat hem, middag på bordet och rena kläder, liksom. Ja, det är jävligt 50-tal men det är ju ett fritt val, tänker jag. Andreas hjälper mer än gärna till hemma men tänk om han skulle slippa det? Han är inte riktigt lika inne på det här som jag så vi får väl se vart det slutar :)