Vilken dag! Jag är helt slut, både i kropp och själ.
Vi började dagen 05:43. Då blev jag lite nostalgisk. För ett år sedan var fisen TVÅ minuter gammal, blå och lite kletig. Men ack så underbar. Allt var helt fantastiskt, jag hade överlevt och gjort det bra. Och han var min. Denna lilla, lilla varelse.
Vi gjorde välling och väckte lilla hjärtat med skönsång. Han var så söt och fattade ingenting. Men vi hade med oss skojiga grejer inslagna i papper och med festliga snören. Han fick fyra pyjamasar, en AC/DC t-shirt, himla och två spadar till sandlådan, en cd med “skojiga låtar” och en sköldpadda som man stoppar former i skalet på. Vi myste lite på morgonen, lekte med de nya grejerna och han somnade inne för en gångs skull vid halv 10.
Det var då allt gick åt helvete. Tanken var att jag snabbt och lätt skulle slänga ihop en marängtårta medan han sov. Först vägrade det bli “tjock, hård marängmassa” men jag sket i det och hävde upp det på bakplåtspapper och skjuts in i ugnen! 1 timma och 15 minuter senare: marängjäveln vägrar lossna från pappret. Det blir marängklet. Mmm. Vad fiiint! Gör rulltårta för att använda som vanliga bottnar. Varmluftsfanskapet strular till allt och även rulltårtan blir skit. Vaffan, liksom. Vanlig jävla rulltårta. Rocky är såklart vaken och skitförbannad för längesedan. Kul födelsedag! Jag hade ju planer på roliga grejer. En superfödelsedag. Inte en dag värre än någon annan!
Bryter ihop och känner mig totalt jävla fail. Världens sämsta jävla morsa. Blir räddad av lillasyster M som tar hand Rocky. Jag åker och handlar färdiga bottnar, lägger emellan vaniljkräm, smörgojs och marängklet. Städar. Dekorerar smörgåstårta och vanliga tårtan med grädde och choklad. Göra i ordning. Och sedan – tadaa – KALAS. Världens bästa kalas. Farmor, fastrar och mostrar med tillbehör var här och förgyllde Rockys allra första födelsedag. Han fick massa fina grejer och älskade varenda sak, tror jag. Gungor, traktor, kläder, små lantdjur, pussel, dagis-/skötväska, bok med vovljud, sandlådebakform och bankbänk. Ja, ni hör ju! Tårtorna gjorde oxå succé.
Så trots att jag ville kasta allt åt helvete är jag så jävla nöjd nu. Det är det lilla extra som gör det. Dagen avslutades på bästa möjliga sätt, so what om den inte blev som tänkt i mitten. Min läxa för dagen: Sänk ribban. Jag är ingen dålig mamma. Jag vet det. Jag har bara lite problem med oflyt och prioriteringar. Nu sover fisens gött, ett år gammal. Och jag har fått en gó fotmassage. Totally worth it. Hoppas att finaste bebisen tycker det med. Vi älskar dig, plutten!