Jag har aldrig varit så opepp på vägning som idag. Jag har inte haft stenkoll under veckan men efter mina beräkningar har det inte varit helt åt helvete. Tills jag vägde mig igår kväll +1kg. Men jag tog mig i kragen, tänkte att jag ska fan gå dit och hämta inspiration och motivation, det är ingen tävling osv…

Vågen visade -0,2kg. Snacka om att bli paff! Och glad! Det betyder att alla mina gravidkilon nu är putsväck! Me so happy. Det betyder även att jag gått ner 10% av min vikt vilket är ett viktigt delmål inom ViktVäktarna. Då får man en fin nyckelring som det är tänkt att man ska samla guldstjärnor i när man nått målvikt. Det känns långt bort.

Firade med promenad och kinamat med bästaste P denna härliga sommarkväll. Inte mycket att klaga på nu. And I like it!

Jag är inte mig själv när jag är hungrig. Jag bli irriterad och grinig, klumpig och får svårt att fokusera. Dessa är alla tecken på lågt blodsocker man jag spekulerar inte i huruvida det är sjukligt eller inte. Så när det kryper i hela kroppen och jag bara vill skrika ut min frustration över min svaghet brukar jag tolka det som akut hungerläge och stoppa i mig något sött. Väldigt lämpligt.

Vissa gånger känns det helt obefogat – jag kanske precis har ätit eller så. Och i dessa fall hjälper heller aldrig sockerchocken och först nu, efter 24 år har jag hittat felet – törst! Vi pratade om det på VV denna veckan, hur viktigt det är med vatten och jag har faktiskt upptäckt det själv att det hjälper om jag dricker! Mitt låga blodsocker är alltså mitt “låga blodsocker” = törst. Det känns så skönt att ha kommit på det!

Galet. Galet bra!

-0,9 kg! Fördelat på två veckor, förvisso, men jag är HELNÖJD! Det börjar kännas i kroppen nu. Najs!

Chocktillstånd. -1,fucking7kg. Jag vägde mig tom två gånger.

Man kan alltså kalasa oxå. Kalorier in, kalorier ut.

Jag firar med en bar som syster bett mig köpa. Yifuckingha.

-0,4kg. På TVÅ veckor. Varför i h-vete då? Jag tycker inte att jag fuskar… Äter skit men inom ramen ändå liksom.

Men denna veckan ska jag vara så sjukt noggrann att klockorna stannar. Nästa vecka vill jag inte känna mig frustrerad.

Jag har fuskat. Nepp, icke vräkätit eller betett mig illa (tolkningsfråga…) men jag har inte vägt mig idag. Det kändes inte bra. Jag vet att det är då man behöver det som mest men nu blev det såhär. Fast jag sköter mig. Räknar och kalkylerar.

Hade kunnat vara fetaste minuset ever idag men jag är snorförkyld, vandrande vattenbomb och pmsig så tack, men nej tack. No regrets, liksom. Har ju fått massa mystid med min underbara bebis idag istället. Vem behöver egentid? (Eh… jo…)

Fan ta den som kom på semledagen. Iofs.

Ja det är ju onsdag och vägning. Jag fuskade som en dåre och käkade tårta i helgen sååå…

-0,4 är fasiken inte dåligt!

Det betyder även att jag gått ner 5% av min vikt. I present av VV fick jag ett måttband – yeay! Nästa mål är 10% och dit har jag 4,3 kg. Nuuusååå.

Vaaa? Ingen vägning igår?! Nepp, såklart – vi är ju i fjällen! Men idag ska vi åka hem. Hem till mitt eget, sockersanerade, hem.

Jag hade tänkt pausa nu i veckan. Av praktiska skäl (läs: av lathet). Men fy fan vad jag är okontrollerad. Jag säger till mig själv innan att jag ska tänka efter före men det skiter sig alltid. Utan undantag.

Ikväll ska jag väga mig. Och förmodligen ha lite ångest. Men skitsamma. Jag behövde pausa. Och nu är jag galet taggad och längtar efter min mat. Och egentligen – vem fan har bråttom?! Det får ta den tid det tar!

Så, istället för att känna mig som en dålig förebild ska jag känna mig grym. För jag kommer igen.

Edit: Detta inlägg skrevs fredag kväll men ville inte publiceras…

Dagen igår gick ganska snett, matmässigt. Jag visste att jag åt “dyrt” men inte sååå helt åt skogen. Det hamnade 20 över mina dagliga. Men jag tog det.

Nu vill jag äta ännu mer fel. Släppa allt å vräka. Fuuuck, det går ju inte! Då kommer ingen i sina jeans! Jag behöver proffesionell hjälp. Hur det nu kan komma att stavas.

Jag blev ju lite besviken på mina 0,4kg idag. Tyckte veckan hade känts så bra å allt. Så jag började leta orsaker. Men hittade egentligen ingenting. Så jag kände mig lite besviken och surig. Det hjälper ju, menar jag.

Sen kom jag på vad konsulenten alltid säger och som passar extra bra att ha i åtanke just idag:

1 hg i veckan – känns ganska lätt fixat. Går man ner 1 hg i veckan blir det 5,2 kg på ett år. 5,2 kg är inte fy skam.

2 hg i veckan blir 10,4 kg på ett år. Lite större utmaning men ändå genomförbart.

3 hg i veckan – 15,6 kg. På 3 hg i veckan skulle jag vara i mål på ett år. Och sååå länge är faktiskt inte ett år.

Om jag fortsätter som nu med 0,4 kg (4 hg) i veckan blir det 20,8 kg på ett år.

Och. Så. Vidare. Hajar ni?! Det behöver inte vara kg på kg varje vecka… Make the hg’s count! :)