Ja herregud, M vaknade vid tjugo över två och skulle vara vaken och leka. Det tyckte inte jag! Jag försökte med allt och t o m Hubby kom upp och löste av mig lite. Efter två timmar var jag så trött att tårarna sprutade! Vi tog till slut till välling och då somnade han äntligen! Men inte i sin säng utan våran. Men då var vi alla så trötta att vi inte orkade bry oss om det. Bättre lycka nästa gång. Men nu börjar det sätta sina spår att vara vaken en stund varje natt. För det är ju inte så att han tar sovmorgon efter en sån natt inte. Till saken hör att han är mer mammig än nånsin nu. Ingen annan duger. Med andra ord blir det tuffa dagar och nätter här hemma just nu. Hoppas det bara är en tio-månaders fas som snart ebbar ut, för annars vette sjutton vad vi ska hitta på!


På den positiva sidan finns att han numera kan gå korta stunder med gåvagn eller annat stöd, han säger väldigt mycket ma-ma-ma pa-pa-pa och hänger med mer och mer när vi pratar med honom! Hjärtat fylls till bredden av kärlek varje dag, och ur det förrådet nallar vi när nätterna strular!
Vi har haft mormor på besök sen i söndags, och det har varit såå mysigt! Idag sätter vi dock henne på tåget så hon kan börja jobba på måndag.
- Posted using BlogPress from my iPhone