Det har tagit sin lilla tid, men här kommer i alla fall min förlossningsberättelse. Nästan 2 månader efter att Matteo föddes. Det är mestadels för min egen skull jag skrivit ner allt, men vill ni, så läser ni. 
Förlossningsbeättelse
Den 4/5 2011 hade vi BF. Två dagar senare, på fredagen den 6/5 hade ännu inget hänt och därför hängde jag med mina kollegor till Restaurang Esters för att se när en annan kollega spelade med sitt band. Jag hade hela tiden sagt, att om inte Sesam tittat ut så hänger jag med er. Sagt och gjort. Vi åt god mat och passade även på att fira M som skulle gifta sig några veckor senare.
Bandet skulle gå på ca 23.00. Men av någon anledning blev de försenade. Vid 23.15 orkade inte jag vänta längre utan kände att det var dags för valrossen att bege sig hemåt.
Väl hemma tog jag en dusch och kröp i säng. Hubby sov redan då han skulle upp och jobba vid 5.30.
Vid midnatt, cirkus, kände jag att jag behövde gå på toa och göra nummer 2. Jag gjorde detta – 5 GÅNGER!! Jag fick riktigt ont i magen och låg till slut och körde profylax andning i sängen, helt övertygad om att jag blivit MATFÖRGIFTAD! Till slut vaknade Hubby av mina stånk och stön och frågade om det var på G. Nej nej, jag är bara dålig i magen sa jag och sprang ytterligare en gång på toa. Hubby trodde mig inte, utan ringde förlossningen. Jag fick prata med en sköterska som sa att hon ”hörde” att det satt igång. Jag skulle ta ett bad och sedan ringa tillbaka.
Jag badade och kände att nu började det kännas lite kraftigare. Det var dock 6 min mellan varje värk men vi fick komma in ändå när vi ringde. Vi skulle föda i Varberg och hade därför en bit att köra.
Vi kom snabbt i ordning och i bilen fick jag be Hubby sänka farten vid varje värk då det kändes mer annars.
Klockan 2.45 kom vi in och fick ett rum av en jättego sköterska. Hon sa att vi skulle få vänta en liten stund då det nästan var fullt.
Jag satt på golvet med armarna upp på sängen för allt annat gjorde ont. Vi fick vänta vansinnigt länge – kändes det som. Men när sköterskan kom nästa gång bad Hubby i alla fall om att jag skulle få lustgas. Det fick jag och vi blev vänner på en gång.
När BM sedan kom blev det otäckt. Hon tuggade tuggummi, hälsade inte ens på Hubby och sa åt mig att lägga mig på sängen. Hon slet av mig byxorna och slängde på Hubby och sa att han var tvungen att vänja sig vid att ta hand om sånt. Hon skulle kolla hur öppen jag var och gjorde det väldigt osmidigt. Jag skrek så ont gjorde det!! Hon konstaterade att jag bara var öppen 2-3 cm och gick sedan ut igen. Jag grät och sa till Hubby att henne vill jag inte ha. Han gick ut och sa till att vi ville byta. Hon kom in igen och försökte låta lite snäll. Jag sa att vi kanske kunde prova men då sa hon att det nog var bäst att jag bytte.
03.20 kom underbara Kristina, BM, in. Hon var mjuk och tog oss på rätt sätt. Hon tyckte jag skulle ta en morfin spruta för att få sova. Jag som är totalt spruträdd kunde inte tänka mig detta då. 05.10kunde jag dock tänka mig detta, för då var jag tröööött och hade hyfsat ont. Det var riktigt skönt att kunna slappna av och slumra mellan värkarna.
Sedan var det dags för skiftbyte och goa Susan, BM, tog över. Vid 08.42 bedömde hon att jag var i aktiv förlossning. Då hade jag värkar med 3 min mellanrum.
09.33 var det dags för bad. Oh, vad härligt det var! Jag låg där i ett varmt bad, med lustgasen i ena handen och larmknappen i den andra och lyssnade på Sophie Zelmani. Hubby sprang ärenden åt mig och jag njöt av lugnet. Här någonstans gick slemproppen. Mysigt, javisst!
Sedan var det tillbaka till rummet och flera försök att få i mig något mer än banan och saft. Det gick dock inte utan Hubby fick snällt äta den fisk som egentligen var till mig.
Klockan var nu ca 12 och här någonstans gick jag in helt i mig själv. Smärtan var hemsk och lustgasen satt som klistrad vid mitt ansikte.
Vid 12.45 fick jag Eda (ryggmärgsbedö.) Jag kände dock ingen skillnad och ville bara sooova. I journalen dyker orden ”patient uppgiven” upp för första gången.
När klockan blivit 14.40 kommer sista teamet in. Jag ser dock inte dem förrän efteråt. Anna, BM, och Paula, usk, blir mina nya bästa vänner. De fick mig att balansera på en medicinboll och gå i gåstol.
Vid 15.40 tyckte Hubby att jag behövde få någon sorts energi (då jag endast ätit 2 bananer sedan vi blev inskrivna). Jag fick då Rehydrex, vad nu det är.
Klockan 15.45 stack de hål på fosterhinnan.
Klockan 16.25 kontaktades förlossningsläkaren då Sesam inte riktigt ville komma ut. Det började pratas om sugklocka och då reagerade Hubby. Han gick in i andra andningen och pushade på mig ordentligt.
16.40 fick jag äntligen börja krysta med hjälp av läkaren och Hubby. När huvudet var på väg ut sa Hubby ”Det ser ut som en annans ananas”.
Sesam ville dock stanna lite längre och för att undvika sugklocka la sig en BM på magen och tryckte ut honom när jag krystade.
Klockan hann och bli 17.07 innan vår lille Sesam kom ut. Han hickade till och började sedan skrika utan hjälp från personalen. Som en grå, slemmig boll, med en massa hår lades han på min mage och lyckan var total!
Att jag var totalt slut och att de började sy och ha sig spelade noll roll. Vi hade vår lille skrutt och han mådde som en prins.
Då jag var så utmattad fick Hubby åka hem och Matteo tas omhand av BB-personalen så jag fick sova.
Dagen efter vaknade jag och insåg att jag blivit ♥mamma♥.
Vi stannade på BB i fyra nätter, varav Hubby var kvar två av dem. Där njöt vi av vår son som tog bröstet på en gång och bara knorrade när han var hungrig eller skulle byta blöja. När det sedan blev dags att åka hem, var vi mer än redo!
♥
Bilder från vårt sagobröllop. 
