Idag är ingen vanlig dag, idag är det nämligen hubbys födelsedag!!

Grattis fina älskling!

Bästa bästa

Trött hubby med en 1 dag gammal Matteo

Vi älskar dig!

Tyvärr firar han födelsedagen med jobb och bortamatch så vi firar först imorgon.

Idag firar jag och mitt stora hjärta bröllopsdag.

3 år av kärlek under samma namn som gett en liten prins som resultat.

Kärlek

En ros för varje år med hubbys positiva egenskaper...

Idag fick jag skämmas lite. Hubby jobbade lite extra nu på förmiddagen och när han kom genom dörren vid 11.30 hade han en stor, fin, romantisk bukett i händerna. Jag blev naturligtvis otroligt glad över detta och tackade för en så fin överraskning på en lördag. “Du kanske inte minns att det faktiskt är 5 år sedan vi blev tillsammans just idag”, sa han då med ett leende lika stort som den smilande katten i Alice i underlandet. Oops… Jag måste erkänna att jag totalt glömt bort vår årsdag! Det har nog aldrig hänt och jag kan inte annat än skylla på graviditeten då den orsakat många glömska stunder under de senaste 9 månaderna. :)

Hursom, idag är det alltså 5 år sedan vi stod inne på Excet, i ett rökigt rum och jag helt sonika frågade chans på den man som senare skulle bli min man. Jag hade liksom tröttnat på att inte veta. Den här underbara personen fick mig att sätta mig på tåget var och varannan fredag, ha långa vinkvällar via telefon och känna fjärilar i magen så fort jag såg eller hörde något som jag kunde associera till honom. Och tro mig, det gick att associera allt! Ändå visste jag inte var vi stod. Så det fick bli till att ta till det gamla hederliga knepet med att fråga chans. Det gick hem och idag är vi gifta, väntar på Sesam och ska snart (hrm november…) flytta till nytt! Tänk om vi ändå vetat det då…

♥

En av de första bilderna på oss. Stockholm juni-06

Ikväll blir det därför middag inne i Göteborg på Caleo. En italiensk restaurang som vi lääänge velat prova.

Tills dess blir det vila så denna förbenade förkylning äntligen släpper sitt järngrepp… Pöss

Morr, alla bilder hamnar konstigt och inte alls som dem ska… Orkar inte pilla mer så ni får ta det som det är…

Det är jag som är den så kallade Hubby a.k.a  The Father, pappan, farsan. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om… Eller jag vet ju vad jag ska skriva om, men kanske inte riktigt hur. Sesam har ju blivit ett begrepp i vår lilla familj, men det är lite svårt att greppa riktigt än.

Jag har väl förstått, genom lite lekmannajournalistiskt grävande, att man inte riktigt kan greppa vad som händer innan det första ultraljudet. Jag förstår inte riktigt vem det är jag pratar med där inne i frus mage. För ett tag sen var det ett sesamfrö, nu är det helt plötsligt en kiwi.

Jag kommer ofta på mig själv att jag funderar kring vad jag ska lära ut till vår lilla avkomma och hur. Så fort jag stöter på problem eller funderingar försöker jag ta lärdom av dem på ett helt annat sätt nu, för att sedan kunna vidareförmedla dessa kunskaper på ett vettigt sätt till Sesam.

Nu är tydligen maten klar… På återseende.