Author Archives 
Välkommen till min blogg! Fredagen den 25/1-13 kom vår älskade son till världen med planerat snitt. Här kan du läsa om hela min graviditet, ända från plusset till den stora dagen! Och vill du, får du mer än gärna hänga med på våra vardagliga bäbisäventyr!
12 veckor i ett nafs!
Skrivet av Sessan den 21/4/13 - 19:09
Det är ju larvigt att börja varje inlägg med att ursäkta sig om hur dålig jag är på att uppdatera, men jag känner att det är på sin plats eftersom jag ser att jag har några trogna läsare varje dag! <3
I fredags blev Milo 12 veckor och på torsdag fyller han hela 3 månader prick! Tiden rusar som vanligt iväg och han har passerat 60 cm för ett bra tag sen och nu väger han säkert 5½ kg eller nåt i den stilen. På onsdag får jag veta mer exakt för då ska vi till BVC för vaccination. Aj aj aj.. men bra!
Och det har hänt så himla mycket på Milofronten, han har verkligen utvecklats! Inte bara det att han skrattar, härmas, rullar från rygg till sidan och tvärtom, äter upp sina händer, har börjat tok-dregla, blivit väldigt stadig osv… utan han har liksom blivit en egen liten person! Förutom att han börjar bli mer lik pappa så märks hans egenskaper så otroligt tydligt. Han är så inihelvitti bestämd, vissa saker ska bara vara på ett sätt, allt annat är bullshit. Att bli runtburen och vaggad, vyssjad och sjungen för är det bästa, eller bara hänga på morsan eller farsans axel och dregla är inte heller dumt. Skulle man försöka sätta sig ner i soffan efter att ha promenerat 1 mil i lägenheten och han äntligen somnat så vaknar han förstås och blir tvärförbannad. Suck. Samma när man försöker vara smidig och lägga honom ner när man är övertygad om att han sover djupare än en björn i ide… så vips, tittar de där stora bruna ögonen på en och det är bara att börja om från början igen. Gaaaah!
Som tur är har jag faktiskt fått honom att somna i Babybjörnen ett par gånger för att sen smuggla ner honom i sängen, men vissa gånger blir han vansinnig och då är det bara att lägga ner känguruprojektet.
Tidigare har jag skrivit om att han har varit en riktig rackarns kräkbäbbe, men ÄNTLIGEN har det blivit mycket, mycket bättre. Häromdagen tänkte jag på att vi inte har tvättat lika ofta som vi gjort tidigare, och nästan alla bibbar och små handdukar är så gott som oanvända. Yes!
När det gäller skit-delen så har det däremot förändrats drastiskt den senaste veckorna, ca drygt 1 månad tillbaka. Förut bajade han varje dag, mer eller mindre, men sen slutade han plötsligt och sket inte på drygt 1½ vecka, nästan 2. Och det lustiga är att ersättning får han väldigt sällan, kanske nångång på natten eller om det blir tajt med matning och man ska iväg och inte känner för att slänga ut lökarna offentligt. Saken är den att eftersom jag så gott som helammar är han alltså lös i magen, så efter att inte ha bajat på så lång tid blir det översvämning. Och han verkar inte ha så jättejätteont även om jag förstår att det är jäkligt besvärligt (han fjärtar så att man svimmar), men jag ringde till BVC som tyckte att när han inte bajsat sen tisdag förra veckan och det nu var fredag, ändå skulle ha is i magen och massera (men inte när han verkar vara besvärad av magen), böja upp benen, cykla och sträcka lite till. Hade det inte kommit nåt på söndagen så blev vi rådda till att åka in för lavemang. Men jag kände att nääää, jag kan inte låta den lilla kraken bli utsatt för det så vi hade värsting-gympapass, och vad tror ni hände? På lördagen kom en skitkanon deluxe! Detta har nu upprepats 2 gånger, och båda gångerna har det gått ca 10 dagar. Förutom att vi ger honom Minifom innan varje amning och Semperdroppar när det börjar närma sig bajs-tajm, så fick vi tipset att ge Bifidus. Vi testade och det kan nog ha gjort sitt det med. Men nu oroar jag mig inte lika mycket så siktar jag in mig på att ge mycket massage och lattja med benen så verkar det faktiskt lösa sig!
På hemmafronten är det faktiskt hyfsat lugna gatan mot vad det varit de första 1-2 månaderna. Nu när bäbis kommit in i någorlunda rutiner så är det lättare för oss att leva igen… dvs. duscha, äta, sova lite längre = göra fullständigt normala saker ^^ Jag brukar faktiskt skriva upp när han äter och igår åt han 22:00, 03:45, 07:00, 10:00, 15:00… känns väldigt skönt att det börjar gå längre mellan målen nu, framför allt på natten så man hinner återhämta sig lite.
Just därför är det dags att ge honom käk nu, innan det blir kaos-liv-i-luckan!
Tack för att ni fortfarande orkar titta in på min sida <3
Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer
Grym pollenallergi men inte äta tabletter när man ammar…
Skrivet av Sessan den 28/3/13 - 14:24
Det känns som att min kära blogg och jag har genomgått en skilsmässa, för jag inser att det nästan var 1 hel jäkla månad sen jag skrev ett inlägg sist! Snacka om att tiden försvinner i ett nafs.
Nu är vår älskade son Milo 2 månader och 3 dagar och i mina ”mammaögon” har han blivit så himla stor (fast jag vet att han egentligen är en liten pluttis)!!! I tisdags var vi på BVC på 2månadersbesök, och då lös läkaren med en lampa i ögonen för att leta efter nån röd reflex (?), hon lyssnade på hjärtat, kollade höfter och testiklar, vägde och mätte. På en månad har han vuxit från 53 till 59 cm och ökat i vikt från 3.910 till 4.925! Och jag som var lite orolig att han inte fick i sig tillräckligt med näring med tanke på att han kräks som bara den ibland. Men jag tycker att han kräks något mindre nu än tidigare, och det märks att det påverkar sömnen för han sover mycket längre när lilla maggen är full av mumsig mat! Sen får man ju ta till lite trix efter amningen också, att verkligen se till att han rapar (ibland känns det som om jag är med på nån skattjakt, den som hittar rapen vinner!) så att han inte kräks pga all luft, att hålla honom i ett upprätt läge ett bra tag efter så att man inte svänger runt och hissar honom upp och ner direkt efter typ… så det blir mycket hänga på morsan och farsans axel innan man kan lägga ner honom i snugglan.
Sen att han är inne i en fas där det tydligen är en omöjlighet att vara ensam i en sekund är en annan femma, så det där med att lägga ner honom utan att han vaknar/tassa därifrån utan att han VIPS är klarvaken är ju en utmaning i sig! Helst ska man vara hos mamsen eller pappsen 24/7 för att vara riktigt nöjd. Men mellan v. 8-9½ är bäbbarna visst inne i en utvecklingsfas så häng, kläng, skrik och gråt är vardagsmat… vad ska man göra förutom att ”gilla” läget?! Just i detta nu hänger han på min axel och sover, så man blir ju helt klart en fena på att göra allt med en hand!
Efter att ha försökt hållt oss undan alla sjukor som florerat så har vi börjat träffa vänner och bekanta nu på riktigt så att säga. Går fortfarande inte in i en fullsmockad mataffär, men igår tog jag med Milo på ett snabbt besök på kontoret eftersom jag var tvungen göra ett ärende och jag visste att det inte skulle vara så mycket folk där. Man kan inte vara nog försiktig, 8 veckor är faktiskt inte så mycket att hänga i gran trots allt!
Och apropå ”sjukor”, nu har pollensäsongen börjat vilket är ett helvete för mig. Jag mår verkligen dåligt de kommande månaderna och vanligtvis lever jag på allergimedicin men efter att googlat runt på tabletter+amning inser jag att den här våren och sommaren kommer att bli ruskigt tuff. Har kollat på Apotekets utbud och inte ett enda piller är att rekommendera när man ammar. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Nu däremot ska jag äta lite lurre och sen ta en promenad i det fina vädret!
<3 Här är mitt lilla hjärtegull <3
Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer
Mina första 5 veckor som mami!
Skrivet av Sessan den 05/3/13 - 22:57
I vanlig ordning är min blogg som en berg o dal-bana, antingen massor av inlägg eller total torka. Ledsen för det, men det är den där underbara bäbisen som tjuvar all min uppmärksamhet ^^
Så, hur har den senaste månaden varit? Den har varit kaotisk, underbar, full av mamma-panik-tårar, fantastisk, rolig, kärleksfull , relationstankar, utmattning… Ja, ni vet exakt vad jag pratar om.
Min älskade son var som jag kanske berättat en aningens gul när han kom till världen, så efter att vi varit på besök no. 2 hos BVC så fick vi en tid för provtagning då hon tyckte att gulheten inte riktigt gett med sig. Dagen efter åkte vi till sjukan och Milo var lyckligt ovetande om att han skulle utsättas för stick i foten under alldeles för lång tid. De hade nämligen lite svårt att få ut så mycket blod de behövde, dvs. 3 rör… och fy fan, jag led verkligen med det lilla livet när han låg där och skrek. I såna situationer känner jag extrem mycket att jag verkligen är mamma, det skär i mitt hjärta och jag önskar de kunde sticka i min jävla fot istället. Och sen tycker jag att sköterskorna som tog provet inte skötte det särskilt bra om jag får säga det själv. Åtminstone den ena av dem som verkade bli påtagligt stressad av att han skrek i högan sky när hon febrilt försökte få dropparna ner i röret. Det hela slutade med att de ringde tillbaka dagen efter och sa att vi måste komma tillbaka för det viktigaste provet hade hunnit koagulera. Dagen efter åkte vi dit igen och då var den bättre av sköterskorna där. Hon började med att värma upp foten ordentligt (det gjorde dom dagen innan också, men tydligen inte tillräckligt…), sen gav hon honom lite glukos/sockerlösning i munnen som bäbisen kan bli lite lull-lullig av som hon uttryckte det och den här gången kom det flera droppar blod utan problem. Som tur var.
Häromdagen fick vi besked och svaret var att det inte var någon fara, men de vill att vi kommer tillbaka om 3 veckor för uppföljning. Själv har jag inte reagerat på detta, för ögonvitorna är just vita, han är pigg, äter som en häst och bajset ser bra ut. Det var först när hon på BVC tryckte på hans ben med ena fingret som man kunde se att det fanns en aningens gult kvar i hyn. Hur som helst, jag hoppas att det försvinner omedelbums.
Förutom detta då så mår han finemang, efter förra veckans koll hade han ökat till 3910 gram och blivit 53,5 cm. Det går undan minsann! Han fäster också blicken jättefint även om han fortfarande skelar med ögonen ibland, men det kan de tydligen göra upp till 8 månaders ålder. Han har också börjat fatta att man kan skrika HÖGT, och han har börjat göra en del nya ljud som påminner om nåt som gnisslar eller som en sladdande racerbil.
Det har också blivit en del knorrande, och det verkar som att han ibland får kämpa lite med magen för att kunna släppa ut några av sina (mega)fisar. Jag tror dock inte att han har så ont, han skriker inte men det hela verkar vara mest besvärligt. Efter lite tips gick jag till Apo och köpte Minifom och Semperdroppar, men just nu kör vi bara med Minifomen som fått igång prutteriet rejält.
Idag var vi på besök på BVC för att joina föräldragruppen. Förra veckan hann vi inte för det var då vi var iväg och tog blodprov. Det var helt okej, fick mycket bra info och de andra mammisarna var ena trevliga prickar. Nästa träff är inte förrän om en månad, så vi bestämde att vi ses på egen hand en gång i veckan om man känner att man har tid och lust att dyka upp.
Vad det gäller att träffa folk för övrigt har vi varit superförsiktiga, vi har faktiskt avstyrt alla önskemål om att få träffa bäbbo i februari. Vi har bara träffat våra föräldrar än så länge och helt och hållet undvikit folkmassor och butiker. Jag har verkligen inte velat utsätta honom för en massa onödiga baciller, men nu har vi börjat bjuda över kärnfriska vänner i liten dos och det är så roligt att de äntligen får träffa Milo!
Så hur är känslorna hos mig då som nu varit mamma i hela 5 veckor och några dagar?! Jooo…. Det är fantastiskt! Jag älskar det, det är så maffigt att kunna titulera sig mamma åt en alldeles, alldeles underbar son! Och mitt bland dessa obeskrivliga kärlekskänslor, finns en ständig oro att nåt ska hända, nåt är tokigt, har jag gjort något fel, ska det vara så där???? Det är en gigantisk utmaning att vara förälder, men så otroligt spännade och lärorikt. Och så vansinnigt positivt för min egna utveckling. Det stärker min egen självkänsla och jag kan så mycket mer än jag tror! Men utan min kära man hade det ju inte varit fullt så ”enkelt” förstås.
Vi är ett grymt team <3
Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer
Bra salva mot röd rumpa och 1:a bvc-besöket.
Skrivet av Sessan den 21/2/13 - 23:31
I måndags traskade vi iväg till BVC för vägning och mätning. Vår fina lilla Milo har vuxit så det knakar under de här veckorna, och han har gått upp bra i vikt också. Jag var lite orolig att han inte fått i sig tillräckligt eftersom han kräks en hel del ibland, men att han har ökat från 3190 g i födelsevikt till 3770 på 3 veckor och 3 dagar var lugnande. Och han har blivit 5 cm längre också, från 48 till 53 cm. Det har faktiskt märkts väl, framför allt när han ligger i sitt snugglenest. Vips ser det mycket mindre ut! De mätte även huvudets omfång och det har ökat från 35 till 37,4 cm. Som tack för allt det där passade han på att kissa ner pappa och efterlämna en pöl på golvet till den dumma bvc-tanten. (Som jag för övrigt tycker är supertrevlig, men jag har en känsla av att Milo tyckte hon var en jävla kärring)
Han har också varit lite röd i rumpan, och vi har testat talk, bepanthen och lite babyolja. Alla 3 har funkat helt okej, men när jag var på BVC frågade jag om hon kunde rekommendera någonting bra och vi fick tipset att köpa:
Så bra salva, hans rumpa blev i princip bra på 1-2 dagar. Slår det andra vi har prövat med hästlängder!
Sen har vi då det där med återhämtning efter graviditeten. Jag tror att vågen stannade på 74-75 kg ca, och idag vägde jag mig för första gången efter att bäbbo gjort entré och nu visade den 64. Mycket trevligt, för jag har en del kvar jag vill bli av med och jag gissar att amningen har satt en himla fart på det hela. Ska lägga upp den sista magbilden jag har och sen en hur den ser ut nu. Inte så väldans tjusigt kanske men desto mer peppande att komma i form!
När det gäller kosten har jag äntligen tagit mig i kragen. Har en toppfördelning på frukost, lunch samt mellis*2 medans middagen blir gemensam med mannen och då äter vi exakt vad vi är sugna på och skulle jag känna för att äta nåt annat smarrigt på kvällen så gör jag det. (Inte en påse chips eller godis då, men jag kanske äter salta nötter, dricker ett glas saft istället för vatten, poppar popcorn…) När jag skriver toppfördelning menar jag i energiprocent, enligt iso. Vill hjälpa kroppen på traven en aning, men detta blir en snällare variant där jag inte är lika strikt som jag varit tidigare. För er som inte testat iso; kortfattat äter man först och främst ”ren” mat så att säga, du lagar allt själv och helst ska man välja det ekologiska alternativen. Man äter lika mängder protein, kolhydrater och fett, dvs. man utesluter ingenting och man är ständigt mätt och mår jäkligt bra i magen. Nöjer mig med att köra dessa 4 mål och avnjuta det femte med min stora kärlek. Nån måtta får det vara! 
Nu ska jag ta en grapefrukt och göra ett stooooort glas saft. Mumsimumsi.
Publicerad i Allmänt | 1 kommentar
Hunger vs. Snutt och möra tuttar.
Skrivet av Sessan den 19/2/13 - 20:53
Att lära känna sin bäbbo när det gäller amning är verkligen inte en lätt match. Nu, efter 3 ½ vecka har jag äntligen börjat komma underfund med hur H.M. Blöjbäraren funkar, och det är ungefär så här:
Han sover sött, slår upp sina bruna ögon, börjar knorra, sträcker på sig, fiser lite och sen kommer det; ”Wooooaaaaaaaah”. Då jäklar gäller det att vara snabbare än en vessla om man inte vill få bestående hörselskador. Och som tur är, skriker han bara så när han är hungrig. Annars hade jag nog varit döv vid det här laget. Det som sker sen, är en syn för gudarna. När man lägger honom vid bröstet förvandlas han från en fantastisk liten skapelse till en galen piraya! Han blir helt vild och hugger efter tutten som om han inte fått mat på 3 dagar. Sen ligger han där och mumsar, och för att se att han äter på ”riktigt”, kollar jag in att kinden rör sig i en sugrörelse. Och ibland händer det att han helt plötsligt somnar, då brukar han vakna till om jag killar honom i handen eller om jag liksom klappar honom på kinden. Då stimuleras sugreflexen.
Sen har vi ju det där med möra tuttar. Jag har ju haft amningsnapp tidigare, men då var det ju för att jag hade så larvigt mycket mjölk att han inte fick nåt bra tag, men nu har den faktiskt varit en räddning när jag helt enkelt tycker att det gör för ont med direkt-tutt-kontakt. Och i o m att jag kör varannan lök vid amningarna så hinner man återhämta sig litegrann.
Snuttet då? Jo, det börjar med att han äter intensivt för att sen släppa taget efter en stund. Sen rapar han och kanske kräks lite, men vill alltid äta mer så han får mera tutte. Efter att man gått igenom samma procedur en gång till så kan han ändå visa ”hungertecken”… men till slut upptäckte jag att han inte alls var intresserad av käket i sig, det var bara tuttmyset han ville åt. Så nu får han faktiskt napp efter diverse rapar och den brukar hänga med tills han somnar, eller tills han spottar ut den. Skönt att ha lite koll på hunger vs. snutt!
Vi har också tagit beslutet att ge ersättning en gång på natten för att jag helt enkelt ska få ett sömnavbrott mindre, och jag har faktiskt inget emot att vila tuttarna heller. Bäbisens pappa är alltid uppe senare än mig och att få sova de där 2 timmarna är verkligen guld värt. Först kändes det fel att ge ersättning eftersom amningen funkar så bra, men jag inser att jag som mami inte ligger på topp med så jäkla lite sömn så varför inte underlätta för sig själv?
Nu ska jag ta en kopp kaffe och låta mormor ta hand om lilla Milo en stund. Lyx!!!
Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer
Hembesök av BVC
Skrivet av Sessan den 13/2/13 - 14:24
Hej alla läsisar, ni som fortfarande orkar hänga med trots att jag numer är kass på att uppdatera min kära blogg..
Idag är det alltså onsdag och på fredag är min bäbis ofattbara 3 veckor. Jag är fortfarande lika chockerad över hur fort tiden går, även nu när jag inte är gravid. Shit, snart kommer min lilla kis att ropa på morsan med värsta basrösten. Haha!
I måndags var iallafall BVC på besök och det kändes tryggt att de kom hit och kollade läget med lilla Milo. De vägde honom i en så där häng-grej och hon gjorde en hälso-check-up på raringen. Han hade gått upp fint i vikt, hon tyckte han var pigg och såg hälsosam ut. Vi fick även D-vitamindropparna som han nu ska få varje dag i minst 2 år. 5 små droppar om dagen och bäbis blir nöjd! På måndag är det vår tur att hälsa på BVC för vårt första riktiga besök.
Annars rullar allting på, livet handlar inte om så mycket mer än om att försöka sova, äta, skicka fram lökarna i tid och otid och att byta blöja. De senaste dagarna har jag upptäckt att min son har blivit lite hungrigare än tidigare, och det är väl knappast konstigt med tanke på att det verkligen syns att han blivit större! Sen kan man väl tycka vad man vill om att amma var och varannan timme, självklart VILL jag det men det är ändå ett litet projekt i sig. Och man är ju inte alltid superpigg mitt i natten med ungefär 2 max 2½ timmes sömn åt gången. Finns säkert de som har det värre, men japp, lite segt är det allt ibland!
Just nu ligger bäbbo i sitt snugglenest (en sån fantastisk uppfinning alltså, helt klart det bästa köpet vi gjort tror jag!) i sin säng, och så fort det knorras och låter kutar jag ditt snabbare än Mr. Bolt. Gud va hönsig man är, haha! På nätterna sover han dock mellan mig och killen men fortfarande i sitt snugglenest så att det inte blir bäbbe-mos.
Och nu börjar jag längta efter att våra kära vänner ska få träffa familjens överhuvud! Vi har legat grymt lågt med besök för jag vägrar utsätta grabben för baciller i onödan, speciellt under februari. Jag tycker inte att det är värt det någonstans, och de enda som träffat honom är föräldrarna. Veckorna går ändå så snabbt så då väntar jag hellre med bäbisuppvisningen!
Nu ska jag ta mig en lååång dusch, vilken jäkla lyx va?
Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer
Sjukgymnastbesök efter graviditeten.
Skrivet av Sessan den 07/2/13 - 21:27
Då har jag varit hos sjukgymnasten för att försöka få ordning på domningarna i händerna, och han gav mig övningar att göra 2 gånger om dagen samt att han tejpade min högra handled. Detta ska ju då förhoppningsvis ge med sig, men skulle det inte göra det de närmsta dagarna (eller åtminstone bli bättre) så får man besöka vårdcentralen och ev. få något vätskedrivande beroende på om det är okej att ta det när man ammar. Ett av tipsen jag fick var att typ tejpa fast en stekspade som ”skena” på handleden för att hålla den still när jag sover, alla sätt är bra utom de dåliga, haha!
Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer
En nybliven mammas dag & så här ska bäbis heta!
Skrivet av Sessan den 07/2/13 - 11:10
Åh vad jag längtar tills snön försvinner så att man kan gå ut på en riktig vårpromenad! Efter 9 månader av flås och kommande veckor av försiktighet så vill jag verkligen komma ut och röra på mig. Självklart kan jag gå ut och promenixa nu, men hur roligt är det i det här vädret? Njäää, jag väntar nog litegrann.
Så, hur rullar dagarna på då som nybliven Mami? Jo, till att börja med hade jag aldrig trott att man kunde bli så trött. Inte en chans i hela världen alltså. Jag kan bokstavligen sitta rakt upp och ner och nicka till precis när som helst, haha! Jag försöker att lägga mig i hyfsad tid på kvällen så att jag inte är helt död på natten när det är dags att gå upp och ge käk och byta blöja. Det är ju optimalt att sussa när bäbisen gör det men så blir det ju inte riktigt alltid, men det blir oftast nån form av vila på dagen/eftermiddan. Jag brukar ta natt/tidiga morgonpassen och mannen sköter bäbisrapning och blöjbyten på dagarna. När det gäller utfodringen kan det gå från 2½ timmar till ca 3½, beror lite på vilken tid på dygnet det är. Efter käket följer alltid ett kräkrace plus nån liten rap. Sen fiser/bajjar vi gärna innan maten, under maten och efter maten. Jag kan inte låta bli att skratta högt när han sätter igång, för tamejfan om han inte fiser högre än vad jag någonsin lyckats med!
Amningen som sådan funkar bra, kör fortfarande med amningsnapp men det lutar åt att börja skära ner på den om ett par dagar, beror dock helt på lökarnas status. Den extrema tillströmningen av mjölk har lugnat ner sig nu så att det bör vara lättare för honom att få ett bra tag nu jämfört med när de var i explosionsstadiet.
Idag blir det ju då ett besök hos sjukgymnasten för att kolla händerna, jag hoppas verkligen att det blir bättre snart för detta är inte roligt… Jag vill verkligen inte operera, och att tappa lite av känseln i fingrarna vore en mardröm!Ska också försöka klämma in lite shopping under dagen, ska köpa trosor och strumpbyxor med gördeleffekt för att hjälpa magen lite på traven.
Och sen vill jag också säga tack till bäbisens mormor, som är ett ovärderligt stöd för oss! Tilläggas ska att mormor mer än gärna hjälper till i den mån hon kan, så det är inte så att vi tvingar hit henne, haha! Hon vill så gärna hänga med oss vilket jag tycker är supermysigt!
Och nu kanske jag borde namedroppa, för vår älskade son, H.M. Blöjbäraren, bäbbe, bäbbo, bäbis, bäjbis… har ju faktiskt ett namn även om pappersbiten inte är riktigt avklarad än! Ready..?!
<3 MILO <3
Han går även under smeknamnet ”Revolver”, eftersom en av mina vänner drömde att min kära mor tyckte att vår son skulle heta det. Och det passar ju faktiskt in med tanke på att det låter pang, pang, pang i hans blöja hela tiden
Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer
Karpaltunnelsyndrom. Nån som har?
Skrivet av Sessan den 06/2/13 - 14:46
Hade känningar i höger hand i slutet av graviditeten, men det har blivit lite värre nu och jag känner att det börjar smyga sig på i vänstern, så imorgon ska jag till sjukgymnasten och hoppas på att jag får några fiffiga övningar. Det kan tydligen hjälpa om man har handledsstöd eller lindar handlederna så att man behåller dom raka, så nu sitter jag här som en mumie. Det är iallafall fruktansvärt obehagligt, även om det inte ska vara farligt, men går det för lång tid kan man bli tvungen att operera. Mindre kul.
Symtomen är stickningar och domningar i händerna/fingrarna (förutom lillfingret) plus att man kan tappa styrka. Min högra tumme är helt körd, igår skulle jag klippa naglarna på vänster hand men det gick inte. Jag hade liksom ingen styrka att knipsa med nagelklipparen. Sjukt läskigt, fick använda nagelfilen i stället. Det som är allra värst är att jag är högerhänt och att jag inte kan skriva ordentligt. Dessutom ser det för jävligt ut, får hålla pennan annorlunda för att tummen och pekfingret inte riktigt är med i matchen. Suck.
Publicerad i Allmänt | 1 kommentar
Mina dagar på BB efter snittet!
Skrivet av Sessan den 05/2/13 - 20:11
Hej alla, jag är verkligen ledsen att jag inte skrivit på en hel evighet, men det kom visst en liten bäbis emellan!
Idag är mitt älskade hjärta 1 vecka och 4 dagar, och japp, livet förändras på en sekund kan jag lova. Jag har aldrig någonsin varit så in i helvitti trött i hela mitt liv, det är nästan så att jag garvar åt det. Men, vad är trötthet mot att få vara mamma till en alldeles fantastisk liten kille som trots sina 11 dagar får mig att skratta på mig med alla sina ansiktsuttryck, små nöjda ljud, fisar och rapar…?! Eller så är det bara jag som är sjukt övertrött och vansinnigt lättroad. Vet ni vad han nästan alltid gör innan han släpper en fis? Jo, han sträcker upp ena armen i luften så att han ser ut precis som Stålmannen när han flyger! Ser så roligt ut att jag tuppar av.
Men, jag ska också berätta lite kort om hur de övriga dagarna på BB var, efter snittet på fredagen stannade vi till tisdag lunch.
Efter operationen förberedde de mig för uppvaket. De lyfte över mig till min säng med hjälp av en lift, sen körde de in mig till avdelningen och efter kom pappa med bäbisen i korgen. Som tur var, var det inte alls många som låg där, tror det var 3 personer förutom jag, lugnt och skönt med andra ord. Jag fick stanna där i 2 timmar, och det som hände var i princip att bäbben låg hud mot hud med mig hela tiden, jag vill minnas att de tog blodprov på mig och de satte en sån där klämma på fingret för att sen kunna se på en monitor ovanför sängen hur jag mådde. Jag blev också tillsagd att vicka på tårna ett flertal gånger för att kolla om bedövningen börjat släppa, och det var en jäkligt lustig känsla! Jag tyckte så klart att jag viftade som en tok, men närrå, det rörde sig knappt där under filten! Någonting utlöste också klåda, men just då bara i ansiktet. Kanske var det nånting i bedövningen (?). Men som sagt, efter 2 timmar var jag redo att flyttas upp till BB och det var så skönt att få sitt egna rum och kunna stänga dörren om sig! Där väntade en säng till pappa och på rummet fanns toa och dusch.
Resten av fredagen var jag rätt mör, men jag hade absolut inte ont. Det som var en aningens drygt var att jag kände ett lätt illamående efter bedövningen, men inte så att jag kräktes, fast jag trodde jag skulle det ett tag. Illamåendent kom direkt efter att jag ätit, så det var bara att käka små, små mängder i början för att hålla det i schack.
Smärtstillande fick jag var 6:e timme under hela vistelsen, och morgonen efter var det dags att kliva upp ur sängen. Jag var jätterädd att det skulle göra riktigt ont, men det gjorde det inte. Ingen smärta i såret över huvudtaget, det som kändes var snarare att man var öm i magen. Bm visade mig hur jag skulle sätta mig upp och det var ju en liten utmaning i sig men det gick bra, och efter ett tag kom man på trixet. Katetern togs ut senare på eftermiddagen och jag trodde ju också att det skulle kännas ordentligt men det gjorde det inte heller, bm bad mig ta ett djupt andetag och vips drog hon ut den vilket inte kändes alls.
När jag kom upp på avdelningen blev jag ju också utrustad med en blöja deluxe, och ett par skitsexiga nättrosor. Under fredagen blödde jag ingenting , men på lördagen kom det igång och då var jag tacksam att jag hade megaskydd… Som tur var blödde jag bara mycket under 2 dagar, sen kunde jag använda en vanlig binda och nu har det slutat helt. Det var också viktigt att gå upp och kissa för att se att allt funkade, och även att ta en dusch och tvätta såret. Trodde även där att det skulle göra oooont, men icke, det kändes ingenting. Bm var också angelägna om att veta ifall jag kunde göra no.2 också, och.. alltså ja, det gick finemang. Det jag nämnde med klåda i ansiktet tidigare dök upp senare också, men då på rumpan och höfterna, för kombinationen av trosorna med kassa sömmar, jag var vattnig i kroppen och hade legat ner så pass länge och även blivit lite varm gjorde att jag höll på att gå i taket. Ville typ ta en kratta och klia! Till slut var jag tvungen att byta till mina egna gosiga bomullstrosor för jag stod inte ut.
Det togs ju också en massa prover på bäbis, och mig tog de tempen på varje dag. De kollade även såret och tryckte på magen för att känna på livmodern. Dag 2 fick vi träffa barndoktorn som vägde och mätte lillen igen, samt att hon såg att han var en aningens gul och hade lågt socker. Inte att det var någon fara på något sätt, men han fick förutom bröstmjölk extra ersättning under 2 dagar för att komma ikapp. Amningen var också någonting de la stor vikt vid att det skulle fungera, och jag hade så larvigt mycket mjölk att det bokstavligen rann. En av bm blev alldeles salig och slog ut med armarna och sa ”fantastiskt”! Hon hade inte sett något liknande på flera år, att det kommit igång så fort och så mycket på så kort tid. Det var t.o.m. svårt för bäbis att få ett bra tag så att säga för att mina lökar var redo att explodera, så vi fick en amningsnapp till hjälp och då funkade det utmärkt. Nu efter en vecka har det blivit bättre, tuttarna är inte lika fulla men det är fortfarande lättast att använda nappen.
Innan vi åkte hem tog de flera prov, bl.a hörselprov,och vi fick lite allmän info samt att vi bokade en återbesökstid 2 dagar efteråt. Då mätte och vägde de honom igen, och hon frågade hur ofta han kissar, bajsar… Vi hade också en amningsgenomgång, tips och trix och hon visade mig hur jag lättast ska göra iom att jag inte ska anstränga magen. Hon klämde också på min mage och tittade på såret, sen gav hon oss info om hur gå tillväga med val av BVC.
Det jag vill säga är i alla fall att jag har blivit så otroligt väl omhändertagen och det som jag i princip inte velat genomgå under hela mitt vuxna liv blev en enormt positiv upplevelse.
Detta är väl ungefär det som hänt, förutom det vardagliga bäbislivet som jag ska blogga mer om sen!
Publicerad i Allmänt | 2 kommentarer
Mitt kejsarsnitt och att äntligen få se sin älskade bäbis!
Skrivet av Sessan den 30/1/13 - 15:50
Nu mina vänner är vår älskade, älskade son 5 dagar gammal och jag avgudar det lilla livet så oändligt mycket att jag inte kan beskriva det! Äntligen har jag en alldeles ”egen” familj, och jag är så lycklig att det inte finns några gränser. Min underbara man, som jag älskar mer och mer för varje dag, och vår älskade lilla bäbis som ligger här bredvid mig och sussar ger mig en livskvalité jag inte trodde fanns.
Så nu tänkte jag berätta för er om den största dagen i mitt liv, nämligen fredagen den 25 januari då min bäbbe såg dagens ljus genom ett planerat kejsarsnitt!
Jag skrev ju några korta inlägg där på morgonen, men vi tar det från början.
I torsdags gjorde vi iordning allt inför den stora dagen, vi beställde en taxi som hämtade oss 7.45 på fredagmorgonen. Klockan 8:30 skulle vi infinna oss på KS för att anmäla oss. När vi kom till avdelningen fick vi vänta i dagrummet då det var fullt i alla rum, av mammor som precis blivit förlösta och av mammor och pappor som höll på att packa ihop sina grejer inför hemresan. En barnmorska gav oss information om vad som skulle hända innan snittet, hon dubbelkollade mina personuppgifter och satte på mig ett armband med namn och personnummer. Vi väntade ytterligare en liten stund och sen fick vi ta våra saker och gå in i ett rum där det redan var en kvinna som väntade på att få komma ner på op för att få sitt snitt. Jag var nr. 3 på tur så de trodde att det skulle bli min tur vid 12-13 någongång.
Först fick jag byta om till sjukhusskjorta och snygga strumpor som slutade nånstans långt åt helvete upp på låren, sen fick jag lämna blodprov och de satte en infart i min vänstra arm med glukos så att jag inte skulle bli yr och må dåligt eftersom jag fastat sen kl. 24.
Tiden gick konstigt nog väldigt fort, och när det inte var så långt kvar till lunchtajm satte de in en kateter. Jag kan ärligt talat säga att även om jag fick bedövningssalva så gjorde katetern ondare än spinalbedövningen i ryggen som jag var livrädd för. Innan jag skulle rullas ner på op. fick jag ta 2 alvedon. När klockan var strax efter 12 var det dags. Och konstigt nog var jag inte alls så nervös som jag trodde jag skulle vara, det var snarare många blandade känslor när jag låg där i min säng på väg mot att få se min lilla bäbis. Pirrig, och ja, självklart lite nervös men samtidigt så otroligt förväntansfull!
Barnmorskan tog ner mig till op och innan vi fick komma in i själva salen fick min kära man sätta på sig en mörkblå rymddräkt med tillhörande moderiktig mössa. Utanför själva operationssalarna finns det plats för massor av sängar så man blir helt enkelt parkerad på en av platserna innan de kör in en i op.salen. Klockan var ungefär 12.30 när de först visade mig ett rum dit de tar bäbisen direkt efter förlossningen om något skulle inträffa, sen blev jag ivägrullad in till det väntande teamet som befann sig i rummet bredvid. Nu minns jag faktiskt inte exakt hur många de var, men 10 st. plus en läkarstudent var det i alla fall. De frågade mig om det var ok ifall hon var med och det lugnt för mig.
Nu började jag känna mig jäkligt nervös, men absolut inte rädd. Mina ben darrade faktiskt så min man la sina händer på dom för att jag skulle sluta, men jag är rätt säker på att det inte hjälpte ett smack, haha. Jag fick sätta mig på britsen där de skulle utföra op. och jag fick en pall att sätta fötterna på. De började med att ta ett blodprov i fingret och sen satte de en infart i min högra arm.
Narkosläkaren bad mig luta mig framåt så att han kunde sätta spinalbedövningen. Jag har en tatuering i svanken som faktiskt var på håret att sitta ivägen, men det löste sig. Han kände på ryggen, hittade vart han skulle sätta sprutan men tvättade såklart området först. Vid det här laget var jag rätt skakig, detta var vad jag oroat mig mest för. Men som jag skrev tidigare, katetern gjorde alltså ondare. Det stack givetvis till, men det gick fort och efter några sekunder blev jag alldeles varm i rumpan. De hjälpte mig att lägga mig ner och de frågade upprepade gånger hur det kändes i benen. Det var en varm och stickande känsla och vips kunde jag inte röra benen, och när jag försökte röra på tårna så kändes de som att de var helt väck.
De satte upp ett ”tält” framför mig så att jag inte skulle kunna se något, och de sa även att om man tittar i lampan i taket kan det spegla sig så den kan jag lova att jag inte ägnade en blick.Teamet presenterade sig för varandra vid namn och vad deras uppgift var. Sen duttade narkosläkaren med något kallt på magen och upp mot bröstet i flera omgångar och han frågade varje gång om jag kände kyla. Efter en stund kände jag inte ett smack när han duttade så då sa han helt enkelt, varsågod, ni kan börja tvätta magen.
I det ögonblicket var nervositeten som borta. Jag kände mig supertrygg och alla verkade ha stenkoll på läget. De frågade mig hela tiden hur jag mådde och läkaren som satte bedövningen höll mig i handen då och då. Alla var väldigt gulliga och de berättade under tiden om läget, att allt såg bra ut osv. Ingenting under operationen gjorde ont, men däremot kände jag att de var i min mage och rotade runt, det kändes som om jag drogs till höger och vänster.
När klockan var 13.03 fick jag höra min bäbis ljuva stämma för första gången. Både jag och killen hade såklart tårar på g. Han mådde bra och fick komma direkt till mig och när jag fick se honom smälte mitt hjärta. Den finaste, finaste lilla pojken i hela världen. Tårarna rann på mig och jag kunde liksom inte förstå att det var sant, vår bäbis var äntligen här!
De rullade in en våg i salen och han vägde 3.190 gram och var 48 cm lång. Under tiden sydde de ihop mig och det tog väl en halvtimme kanske, jag var inte med i matchen där riktigt av någon anledning
Sen fick jag komma till uppvaket och där blev jag kvar i ca 2 timmar innan de skickade oss till rummet.
Jag slutar min snitt-story här, men jag ska berätta mer sen om hur lördagen till tisdagen var innan det var dags att åka hem!
Publicerad i Allmänt | 4 kommentarer
BB 2
Skrivet av Sessan den 25/1/13 - 10:44
Sådär! Nu har vi ett tf rum, jag har tagit blodprov och har fått en infart. Tror det smäller vid 12-13 nångång, tills dess softa. Dagens mantra är UFC UFC UFC, taggar till som en dåre som ska in i oktagonen 
Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer
På BB
Skrivet av Sessan den 25/1/13 - 9:36
Wow. Nu sitter vi här och softar i dagrummet och väntar på att få ett rum. Går ingen nöd på oss dock, skön soffa, nyhetsmorgon, fika (inte till mig då förstås) och lugnt å skönt. Har fått träffa 2 bm för lite info. Pirr pirr!
Publicerad i Allmänt | 2 kommentarer
Idag smäller det!
Skrivet av Sessan den 25/1/13 - 6:44
Vad ska man säga, av alla nätter på 9 månader har jag nog sovit sämst inatt. Undermedvetet superpirrig, men jag skyller också på nån som snarkar nåt för jävligt plus att domningarna i händerna jag känner när jag vaknar upp gör att hela min sömn störs duktigt. Hade det inte varit för detta hade jag sovit som en ängel 
Dags att försöka vila lite till dock innan kl. ringer, kram på er!
Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer
38+3 och imorgon kommer bäbisen!
Skrivet av Sessan den 24/1/13 - 23:43
Hej där!
Ledsen att jag inte har hunnit blogga lika flitigt som jag gjort den senaste veckan, men det har varit en hel del att stöka runt med! Mannen är så gott som klar med speedrenoveringen i sovrummet, vi har valt ut magbilder hos fotografen (åh… de blev så otroligt fina, är så glad att vi bokade tid!), shoppat, packat ner det sista OCH jag har gjort det, jag fullföljde min plan; nämligen köra ända in i kaklet! Jag körde sista träningspasset idag, vilket känns så jävla coolt. Jag fixade det!!!
Vaddååå undrar ni nu? Men vet ni vad? Imorgon är det 38+3, vilket betyder babydelivery! Jag befinner mig i ett sånt lustigt tillstånd nu, för den här kvällen känns som exakt vilken som helst, och morgondagen likaså. Först tänkte jag att jag på nåt mentalt vis lagt locket på, men jag tror snarare att det handlar om att jag aldrig varit med om detta förut, jag vet inte hur det är, jag vet inte hur det känns, jag vet bara att vår bäbis kommer imorgon och bara den känslan är fantastisk, overklig och överväldigande. Jag vill spara min energi, jag vill inte lägga den på att stressa upp mig i onödan. Jag kan ju som sagt inte göra nåt mer nu, det är bara att go with the flow! Återigen, en supermärklig känsla <3
Ska i alla fall vara på plats 8.30 imorgon, och så fort jag landat och blivit varm i kläderna så lovar jag berätta om mitt äventyr!
Nu ska jag äta lite till, blir inget mer intag av varken mat eller dryck efter 24 tänkte jag, och så ska jag ta en riktig rackarns dusch och även en imorgon så att man inte luktar gammal skunk, haha!
Puss och kram på er!
Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer
V. 39, näst sista träningspasset avklarat!
Skrivet av Sessan den 22/1/13 - 16:50
Då var dagens träningspass avklarat och nu är det bara ett kvar innan bäjbis är här.
På torsdag kör jag det sista och det kommer att vara ett superlugnt sådant, dvs. gå igenom kroppen lugnt och sansat samt avsluta det hela med avslappningsövningar och mental träning. Passet är absolut inget som man ska bli trött av så att säga, det handlar snarare om att fortsätta känna det lugn jag gör nu och inte stressa upp sig. Och där känner jag att träningen är en bra lösning.
Imorgon ska vi till studion där vi tog magbilderna, och det ska bli så in i helvitti spännande! Har verkligen längtat. När vi tog dom, den 18 december tror jag att det var, så tänkte jag att shit… det är ju en evighet tills vi får se bilderna, och då kommer det bara vara några dagar kvar tills dagen Bäbis. Och vips, nu så är vi där.
Det ordnade kaoset fortsätter här hemma, och det kommer att bli så bra! Annars är allt så gott som fixat, det är bara det sista i bäbivärran som ska packas, och sen shoppa lite bra-att-äta-om-man-blir-superhungrig på sjukan, som tex proteinbars, frukt, både färsk och torkad, nötter osv. Min PT förvarnade mig om att man får rätt lite mat så jag måste bunkra för säkerhets skull, haha! Jag frågade vad man kan få, och då sa hon att det är typ saft och macka-stuket, och då garvade jag på mig. Inte ett dugg roligt egentligen, men när man till vardags är en kost- och träningsmupp så är såna grejer inte direkt vad man käkar bara sådär. Men nu när jag är på smällen är åtminstone bröd ett fantastiskt hittepå!
Nu ska jag göra som mössen i Askungen och sy och tråckla lite, måste fixa en gardin. Kan sluta precis hur som helst!
Öh öh… ha den äran!
Dumsnut!
Just det, hur kunde jag glömma?! Det är v. 39 idag. Ofattbart. Har haft lite mer förvärkar de senaste dagarna men det är fortfarande molvärk som känns rätt ordentligt under en stund, sen försvinner det och kan hålla sig borta i flera timmar. Bäbis, snällaaaaa, gosa i magen i 3 dagar till är du världens bästa!
Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer
Presenter, 4 dgr kvar + hitta blodprovsställe.
Skrivet av Sessan den 21/1/13 - 20:21
Som ni kanske fattat har jag 120 poäng i fika/luncha, så idag var det mera bästishäng på same old café as usual för lite qualitytajm!
Den här fröken N är en av de mest generösa och givmilda människor jag känner, så när jag satt där vid bordet dränkt i bäbispresenter blev jag nästan lite generad. Jag fick ett par larvigt söta Pumagympadojjor, en body, 2 par strumpor och en skitsöt leksak i form av en rosa apa som har för sig lite sköna djungelljud. Tack snälla du för din givmildhet, jag uppskattar det enormt! Och till samma kategori hör fröknarna F, K, P & S, ni är fantastiska hela högen! <3
Efter vår fika tog vi en liten shoppingtur på Åhléns, och med mig i bagaget därifrån hade jag ett stycke gardin och 3 ramar med lika många svartvita fina vykort som jag hittade. Det är så kul när man stöter på grejer sådär lite otippat som man inte alls tänkt shoppa, men som helt enkelt bara måste följa med hem.
Här hemma är det ett, vad ska vi kalla det… ett ordnat kaos! Min kära man fixar det absolut sista innan det är bäbbetajm, dvs. gör en större ingång till sovrummet samt monterar ihop en stor garderob till hallen. Det kommer att bli toppenbra när allt är klart, vilket är tänkt imorgon.
På fredag är det alltså dags för lilla kisen att göra entré, och det innebär också att man ska skicka in ett blodprov till sjukhusets labb 3 dagar innan. Detta är faktiskt ett lite större projekt än vad jag trodde, för många av mottagningarna som finns i krokarna är privata och är inte knutna till just det labbet som mitt prov måste skickas till. Det krävdes lite rundringning för att kolla att stället ifråga hade min remiss, men idag hittade jag en vårdcentral där en supertrevlig sköterska hjälpte mig med mina frågor så på onsdag traskar jag dit. Man kan ju alltså lämna blodprovet samma dag på sjukhuset, men jag kände att det var skönt att få det gjort.
Bäbis har grejat runt i vanlig ordning, men inte varit sådär supergalen som han kan vara ibland. Men klockan är inte hans gympatajm riktigt än så att jag förväntar mig fet-röj om ett par timmar!
Idag ska jag också sätta mig och börja kolla igenom en bok som jag fick låna av F, som kort och gott handlar om kejsarsnitt. Jag har så klart fått väldigt mycket information om det, både från F (som själv gick igenom det för 2 år sedan) och självklart från sjukhuset, men jag har också valt att ligga lågt med att lusläsa en massa faktaböcker. Jag läser det jag har intresse av att veta så att säga, och jag nöjer mig så. Just nu känner jag ett behagligt lugn som jag vill försöka behålla så länge det går, inte stressa upp mig i sista sekund och sitta här och nästan kissa på mig av nervositet.
Under kvällen eller morgondagen ska jag också lägga upp bilderna på de fina presenterna jag fått under veckan! Och nu, helt plötsligt apropå absolut ingenting, kom jag att tänka på en grej jag fixade till inför en tjejmiddag för ett år sen, jag och har inte ens tänkt på det sen dess… nämligen snittar i form av tunnbröd med renkött och pepparrots-ost! Va? Vart i hela fridens namn fick jag det ifrån? Jag gillar inte ens pepparrot. Det fixade jag bara för att det var snabbt och enkelt. Hm.
Graviditet = Inget förvånar en alltså.
Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer
Korvfingrar a´la v. 38. Där rök förlovningsringen.
Skrivet av Sessan den 20/1/13 - 11:19
Nu är jag riktigt less på vatten i kroppen, framför allt i händerna. Detta eviga hand-somnande på natten och känslan av nyvakna tassar så gott som hela tiden är ju värdelös, så igår bestämde jag att min älskade förlovningsring får ryka. Saken är den att jag får på den men knappt av den… och skulle det vara så att man behöver åka in och den inte går att tvålas av eller nåt tänker jag inte få den bortbänd. Då får den ligga på ett safe ställe och vänta fint tills korvfingrarna har lugnat ner sig. Förra veckan hade jag ont i tummarna (?!) och det märkte jag när jag skulle sätta upp håret i en tofs. Det är borta nu, men nu ömmar händerna vid vissa rörelser, som igår när jag skulle ta kaviar på mackan och klämma på tuben. Hade varit lättare att göra som Stig-Helmer gör med solskyddskrämsflarran i Sällskapsresan, trampa på den så att allt flyger ut! Skumma saker ska man minsann vara med om när man är på tjocken!
Gladast är jag däremot över att jag kunnat gå på ladies och göra nr. 2 utan problem. Har varit så nojjig över att just den där grejen inte skulle funka, så det tackar jag för ^^
Nu ska jag glo på en film i sittande läge med armarna rakt ner så händerna inte försöker ta en tupplur. Ha en fin dag så hörs vi snart igen!
Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer
37+4. 6 days to go.
Skrivet av Sessan den 19/1/13 - 20:03
Vilken rolig dag jag har haft so far! Till att börja med var det så himla skönt att komma ut, trots kylan. Att få andas in härlig, iskall luft fick mig verkligen att vakna till. Jag träffade ju en av tjejerna för lite lunch, men det blev snarare en frukost för mig. Magen kurrade som bara den, men nu har jag lärt mig att ögat är ungefär dubbelt så hungrigt så jag sansade mig och tog en ostsmörgås med te och ett glas apelsinjuice till. Sen att jag stod och suktade efter pannkakor, varma mackor, bakverk är en annan femma för precis som jag misstänkte orkade jag halva mackan och sen var jag tvärmätt.
Efter det åkte jag och bäbismagen och kollade in bäbispappans träning, superkul! Skönt att för en gångs skull kolla in andra svettas när man själv har gosat ner sig i en hög på golvet och är så osvettig som det bara går. Hahaha. Nu är vi iallafall hemma och har käkat middag, sen blir det massor av slöa i soffan och bara klappa magen. Jag längtar så mycket efter vår älskade, älskade bäbis, fast jag fortfarande knappt fattat att jag är…på smällen?!
Det jag vet är iallafall, att jag på nåt lustigt sätt kommer att sakna magen, trots att den oftast är i vägen. Däremot kommer jag inte sakna vatten i kroppen, att ligga på vänster sida och be om hjälp för att få på mig strumporna, få av mig brallorna och bli dragen upp ur soffan.
Men, det är inte långt kvar nu… och tror ni min veckoplanering håller? Vore jäkligt grymt alltså.
Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer
-18 och vilka varma kläder kommer jag i?! Lurigt.
Skrivet av Sessan den 19/1/13 - 11:16
Godmorgon!
Vaknade precis och har sovit okej, vid 4 hade jag lite molvärk men det gick över rätt fort. När min sambo kom hem från jobbet inatt och vi pratade en stund, vaknade dessutom bäbbo till och körde nån form av gymnastik.
Idag ska jag iallafall trotsa kylan och gå ut. Om 11/2 h ska jag träffa min kalaspingla F. för lurre på favoritcafeet. Saknar henne massor så det ska bli supermysigt!
Dags göra sig i ordning och fundera ut vilka av mina riktigt varma kläder jag kommer i…
Publicerad i Allmänt | 1 kommentar
