Får man säga ÄNTLIGEN har ett stycke hysterisk bebis somnat.
Nu väntar jag bar på att sambon ska komma hem så man får duschat också. Skönt att göra det när han är hemma så man kan tvätta sig i lugn och ro. Inte behöva springa ut duschen med schampo rinnande överallt. Speciellt idag när lillan haft en über jobbig dag..
Då har jag och Lova vart på återbesök hos barnmorskan vi hade under graviditeten. Vi har gjort efterkontrollen, som man i vanliga fall gör efter 6-8 veckor efter förlossningen. Den fick vi gjort nu, när Lova är 18 veckor å allt. Alltså 10 veckor försent. Någon koll i nedre regionen kände hon inte att hon behövde göra, då jag vart på kontroll på Gyn i Borås.
Men vi fick pratat om förlossningen. Å tiden efter. Å framtiden. Min kära barnmorska säger det att det blir troligtvis aktuellt med kejsarsnitt om det kommer bli en bebis nummer 2. Men då sa jag det att hon i Borås sagt att det skulle gå å föda som vanligt. ”Det är klart, det GÅR alltid att göra det..” Å då menade hon på att det är nog bästa att snitta nästa gång. Inte mig emot. Å anledningen till det är eftersom jag i stortsett (Inte helt å hållet) sprack från ända till ända när Lova såg dagens ljus. Men så sa dom ju på förlossningen att nästa gång går det lättare, för då har den första bebisen redan banat väg.
En enda röra det här. Men vi får ta det som det kommer. Känner mig alldeles nöjd som det är just nu med en liten skruttis. Men man vet ju inte om nått år eller så. Tills dess, tills den dagen, har jag nu i alla fall fått minipiller utskrivna som ska börjas med idag.
Jag fick även förklarat för mig hur man ska läsa journalen som vi fått med från förlossningen. Jag har faktiskt undrat så om jag är något makalöst klen, eller om mina värkar faktiskt gjorde hutlöst ont. Å på en skala mellan 1-10 bedömde dom att mina värkar i första skedet låg på 5-6 och i andra skedet ökade till 6-7 på den skalan. Det kändes så skönt när min barnmorska sa att ”Dom har ju bedömt att du hade g a n s k a så ont” (läs rejält, om man bedömmer efter BM’s tonläge) Så nu känner jag mig inte så vek längre. Tänker just på om hon sagt att jag legat på 2-3 på skalan. Då hade JAG ju känt mig som världens jävla vekling. Eftersom man låg där i fosterställning med lustgasmasken klistrad till ansiktet å önskade emellanåt att allt skulle ta slut..
Jag har ännu inte skrivit någon förslossningsberättelse här på bloggen. Kanske skulle ta mig i kragen å göra det?
Nytt i Lovas garderob: En mysig fleece overall. Kommer att värma gott i höst. Känner ni att det är höstvindar ute idag förresten?
Vi tog en tripp till Ica Maxi och gled runt. Inte för att vi skulle handla något. Utan mer för att ha något att göra. Är det normalt? Hur som helst kom vi hem med 1 paket blöjor, engångs underlägg till skötbord att ha i skötväskan, duschcreme till far, 2 små tunikor till lilla fröken i familjen och 2 par rejäla underbyxor till mor. Samt 2 par strumpor till mor också. + Tamponger till minisystern. Men där slutar kvittot allt.
Vad har ni för er en regnig lördagskväll som denna?
Lite degig, å lite.. skrumpen..? Å man kan fortfarande skymta lite brunt pigment i naveln. Men jag har prioriterat liiiite andra saker nu de senaste 17 veckorna och 6 dagarna. Viktväktandet har jag lagt på hyllan. Men ska börja på måndag igen. Det svär jag på. För nu har jag hittat boken i en flyttlåda igen, så nu är det bannemig viktväktande och barnvagnspromenader som gäller. Finns inga ursäkter. Längre. Eller..?
5 hårt sittande kilon till startvikten. Det är inte fy skam ändå? Men inga forna byxor tycks passa längre. Höfterna har breddat på sig serrni. Å det får man väl räkna med gissar jag. Så det är nog dags att ta farväl av i stortsett alla mina jeans där majoriteten är i strl 25-26. Jag får nog inse att det är ett minne blott. Det var i mina ungdomsår som jag kunde har så små pantalones.
Min minsta syster sa häromdagen att ”ÄNTLIGEN är jag smalare än dig” Jag undrar just om det beror på att hon har gått ner mycket i vikt eller om jag har gått upp en del. Å är också lite orolig att hon strävat efter detta.
Slänger in en bild på mig själv från veckan innan Lova blev till också. Hahaha. Oskyldigt ovetande att det var bye bye plattis mage.
Man får sakna kroppen innan bebis ibland också.
Jag trodde aldrig, för allt i världen att jag skulle sakna min tjocka, enorma, för att inte säga gigantiska, otympliga bebiskagge. Men nu sitter man här, snart 18 veckor efter förlossningen, å kikar på bilder på bebisboet. Å kan inte låta bli att sakna den. Å att ångra att man inte tog vara på gravidtiden.
Men hur jäkla lätt är det att ta vara på den när man som sagt så många gånger förr lider av hypokondri av den mildare graden (oftast..) fick lite inspiration i från missjoi och känner igen mig hutlöst mycket i det hon skriver.
1. Jag käkade prickigkorv (Ofryst) Googlade 248 olika kombinationer av gravid+medwurst, gravid+onsalakorv, ätit ofryst kallrökt korv osv, osv, osv. Och jag var därmed övertygad om att jag nu sabbat våran unge. ÅNGEST BIG TIMES. Det slutade med att jag bara åt kokta grönsaker och jag äter nu mer inte kött längre. Lika bra att dra gränsen där. Fattar ni hur fucked up jag är egentligen?
2. Jag började måla ett skötbord med oljefärg. Kom efter en stund på att det nog inte är så bra alla gånger. Googlade mig lite, och att måla med oljefärg när man jäser en bulle är ungefär det samma som halshuggning. Vi hade även fått vårat badrum ommålat med, just det, oljefärg. PANIK!
3. Jag tycker inte om katter på samma sätt längre. Eftersom jag förknippar dom med Toxoplasma. Katter har det i avföringen. Dom slickar sig i rumpan, och sedan i övriga pälsen. Jag är knäpp, jag vet.
4. Jag råkade komma emot med lite plast i ugnen så det smälte yttepytte. Nästa mening är ett citat av sambon ”Då fick vi sanera hela lägenheten..”
5. Jag tvättade händerna H E L A tiden och jag åt inte heller upp det jag hållt i. Med rädsla för alla tänkbara hemskheter som jag kunde få i mig. Hua.
Det är nog bara dom som har lite utav överdriven försiktighet? Hypokondri? Ångest? Tvångsbeteende? som verkligen kan förstå vad farao som ens rörde sig i mitt huvud. Jag har lite svårt att ens fatta det själv ibland vilken enorm förmåga jag har (hade känns fel att säga fortfarande) att göra fåglar av fjädrar om man säger så..
Jag tar ledigt lite ifrån att försöka uppfostra Lova efter mina värderingar, och vad jag tycker verkar vettigt. Efter hur jag vill. Alla andra tycks ju ständigt veta bättre ändå.
Jag vill inte att Lova ska kolla på Tv, med tanke på rönen om att det bla. kan ha ett samband med ADHD, så känns det bara onödigt. Vad är det för idé ens? Hon fattar ju inte vad som pågår på tv’n ens.. Andra tycker inte det är någon fara. ”När ska hon få se på tv då? När hon blir 23?” Ja, kanske. Eller när hon i alla fall är såpass medveten om vad det handlar om.
Hon har ju en miljon andra leksaker..
Kanske är jag en jävla mespropp. Skulle ni sätta era ungar framför tv’n ”för dom tycker det är sååå roligt” När dom är i stadiet att till och med fötterna är askalas roliga. När det talas om att det har ett sammanhang med inlärningsproblem i framtiden?
När Lova låg tryggt inbäddad i magen så lovade jag mig att JAG aldrig skulle bli en sån mamma som..
..BARA pratar om sin bebis och blöjbyten, sömn och spypölar. Men vad farao, det är ju det min verklighet handlar om nu. Det är bara (Världen SÖTASTE) bebis i hjärnan nu ju.
..Pratar i bebisens ställe, som om någon frågar vad man gjort svarar man som om man vore bejbin her self. Men det händer typ 95 av 100 gånger.
..Glömmer bort sig själv. Jag gick in i detta med inställningen att ”bara för att man har en bebis behöver ju inte hela livet stanna av” men jag har kommit ut på andra sidan och handlar bara det allra nödvändigaste till mig själv i kläd, smink, å ego väg. Men handlar mer än gärna till the mini love of my life.
..Överbeskyddar. Övereagerar. Men hur fanken kan man låta bli? Better safe then sorry tänker jag nu mer.
..Gnäller. Men ömma bröstvårtor, lite mindre sömn (Lova är nog snällare än dom flesta när det kommer till sömnen just) bebisskrik, disk, städ och tvätt och att alltid vara tillgänglig för sin lilla bebis gör sitt. Man har nog lättare till gnället nu än förr.
..Inte träffar sina vänner som förr. Ööööh..?
Nu är jag i och för sig fortfarande rookie i mammarollen. Men några punkter är det ju i alla fall som inte blev som tänkt. Men jag skulle aldrig byta bort mammlivet för allt i världen..
Jag har en sjuhelvetes massa ilska som ligger och bubblar under ytan just nu. Kan det tänkas vara PMS? För 2:a gången idag ilsknar jag till på 2 freeeeeaking röda.
Gamla hyresvärden sa härom dagen till min syster som ska ta över lägenheten att städa, det hade vi ju inte gjort. MEN om jag inte minns fel så är lägenheten våran fram till den 31/8-2011 ingen dag mer, ingen dag mindre. Även om vi inte bott där på en månad så är den ju vår att bruka som vi vill? Eller? Det är väl därför vi betalt hyra för Augusti? Så vad hon springer där å kollar sådant NU REDAN går över mitt förstånd.
Idag har världens bästa svärmor hjälpt mig att städa ur lägenheten. Jag har vart tvungen att vara med Lova, som inte lämnade långa luckor till att hjälpa till på. Så talade jag om för min syster att det vi inte gjort är att torka av väggarna i badrummet, samt putsat fönsterna. Men vet ni vad? Det visste dom redan. För kärrinjäveln har var där och sprungit IGEN. Funderar starkt på att åka dit å ställa upp en tält sängs jävel å sova där tills på onsdag. Snacka om att hon kommer bli paff nästa gång hon rycker upp dörr jäveln.
I’M ON FIRE! Fiiifan alltså.
