Add Comment Register

Bortglömd

fredag 1 mars 2013 kl 03:35 | Tankar o Funderingar!

Ibland eller rätt ofta nu f ör tiden, så känner jag mej fruktansvärt bortglömd. Inte av alla. Men av många :(
Jag tycker att jag brukar höra av mej o ibland kan jag bara få för mej att ringa o säga Hej, känns det som. Har jag gjort något fel att folk tar avstånd till mej eller vad? Är det så vill jag ju gärna veta!
Visst, jag kan ibland oxå vara dålig med att höra av mej så de e inte de.
Men de kanske blir såhär när man har barn, jag vet inte!? Väldigt tråkigt är det iallafall. Bara för att jag är mamma så finns ändå Madde kvar!

Nån annan som känner igen sej?

Rädsla

lördag 19 januari 2013 kl 08:23 | Tankar o Funderingar!

Är det normalt att ifta vara rädd? Rädd för att ens älskade barn ska skada sej, eller ännu värre, lämna jordelivet före en själv? Hittade ju en hemsk blogg igår. Inte hemsk på det viset, utan om en förälder som hittade sitt barn på poolens botten helt livlös. Hennes lilla liv gick tyvärr inte att rädda!

Tankar bara snurrar. Snurrar tillbaka till i våras när Natalie ramlade ut ur båten och ner i den kalla sjön! Tänk om inte flytvästen hade fungerat, om hon hade försvunnit ner i det mörka vattnet. Tänk om jag inte hade hittat henne då! Eller om jag hade hittat henne för sent!
Usch, jag vet verkligen inte hur och om jag hade orkat leva vidare då! Men jag hade nog fått försöka iallafall, för Wilmas skull! Nej, jag ska inte tänka så! Allt gick ju som tur är väl den dagen! Rätt om det var himla otäckt!
Allt går ju så himla snabbt! Räcker att man vänder ryggen till i 1 sek!
Jag är så glad och taksam över att jag har mina barn. Man ska inte ta dagarna och livet för givet, istället njuta och ta tillvara på alla tillfällen som ges

Nattningen…..

torsdag 31 maj 2012 kl 18:53 | Tankar o Funderingar!

Ja just de!!! Skulle gå upp o lägga flickorna, o ni som följer min blogg vet ju att de ”tyvärr” ligger inne i våra sänger ÄNNU!!! Men ikväll när jag skulle upp o lägga de, säger Wilma att hon vill ligga i sin säng. Det säger man inte nej till! Natalie säger me att hon vill ligga i sin säng! Tillslut hamnar de båda två i Natalies säng, inte i vår säng iallafall :) Natalie får sin välling, jag säger godnatt till de, säger att de ska sova o inte busa!! Får till svar att de ska de inte, de vill sova…..

Vad lustigt då när man hör 2par små fotsteg som tassar omkring uppe, saker som ramlar i golvet o små röster!!! ”Vi vill sova…” Ja just de!!!! Vet inte om jag ska gå upp o lägga de åter igen i sängarna, eller om jag ska vänta en stund till o se vad som händer???!!!

Usch, våra nattningar har blivit till en riktig pest!!! Man ser verkligen INTE fram emot nattningen här hemma, tillslut så tappar man tyvärr tålamodet…. Ja, de e faktiskt så illa…. :(
Man lägger de, de ligger till en början tysta, sen börjar de jävlas med en rent ut sagt!!! De busar runt i sängen, springer o ska hämta något, blir hungriga osv osv…..
Det är inte alls kul o tar på alla krafter när man gång på gång lägger de i sängen. De trisar upp varandra hela tiden! Börjar den ena studsa i sängen måste den andra med göra likadant!!!

Skulle behöva alla råd vi bara kan för att få en lugn o rogivande nattning, nåt man ser fram emot mer än bara bävar inför!!!!
Skulle man dela på de, så de får sova i sina respektive rum?? Kommer att bli en katastrof med skrik o protester till en början, eftersom de nu legat hos oss i 2 år!!! Kan ju bli spännande, men en dag ska de ju ändå börja ligga i sina sängar!!! Det är kanske det ända som funkar, att få de i sina egna sängar???

Hur har du gjort??

Var går gränsen?

måndag 14 maj 2012 kl 14:16 | Tankar o Funderingar!

Fick ett rätt annorlunda samtal för en stund sedan!! De var om jag var intresserad av att känna lite extra pengar i månaden, kanske tom upp till 3000:-!! O visst hade jag vatt det, tills jag fick höra vad jag skulle göra!!!
Det var nämligen en man som var lite extra förtjust i kvinno strumpor, nylonstrumpor!!! Så det jag skulle göra var att använda ett par nylonstrumpor i typ 3 dagar o sen skicka de tillbaka så att han kunde få ha de o lukta på!!!
Visst, alla tänder vi väl på olika saker, men en  helt okänds fotsvett o fotdoft?!
Kände väl att det kändes lite obekvämt. Har ju faktiskt både man o barn! Skulle jag då stimulera en annans man med min fotdoft?? Nej, där går faktiskt gränsen, även för mej :)

Om jag sen hade velat känna ännu lite mer, så kanske vi kunde träffats o han hade fått ”låna” min fot, genom att känna o lukta under foten? Sen även ”massera” hans ljumske med min häl. Nej tack!!! De hade verkligen inte känts ok!!!!
Visst hade de suttit fint med kanske 3000:- extra i månaden o ”lånat” ut min fot i nån minut så. Men vafasen???

Samtidigt tycker jag synd om honom oxå, kan ju inte vara lätt o ringa runt så heller?!
Hade de nu vatt Johan som hade blvit stimulerad av min fot hade jag väl kanske ställt upp, men en helt okänd???

Vad hade du gjort??

Att sluta med napp!!

fredag 4 maj 2012 kl 17:44 | Tankar o Funderingar!

Behöver alla råd och knep jag bara kan få nu. Måste verkligen få Wilma att sluta med napp. Hennes tänder tar jätte skada av de :( Hon har fått vampyrtänder och ett hål när hon biter ihop med tänderna. Inte alls fint!!!
Försöker förtvivlat att sluta med den dumma nappen. Har erbjudit henne en fin Barbiedocka, men inte ens det hjälpte :(
Mammahjärtat ger tyvärr efter när hon skriker/gråter efter nappen!!! Vet att jag egentligen inte ska ge efter, men ändå!!!
Har du något bra råd att ge mej??

Långt

söndag 15 april 2012 kl 09:37 | Tankar o Funderingar!

Ibland sitter jag bara o funderar. Hur hade livet sett ut om jag/vi  inte hade bestämt oss för att flytta hit! Om vi hade bott kanske 1-3km precis utanför ett lite mindre samhälle, som tex Svängsta, Mörrum eller Asarum. Hade det då varit så att det vatt fler som velat umgås med mej? Hade man vatt samma person som jag är idag? Hade vi haft barnen, eller hade vi kanske haft fler??
Jag vet faktiskt inte…O tur är väl kanske det iofs!!!

Men, jag känner mej bara så himla ensam. Ofta! Ja, jag har Johan o barnen! Men eftersom jag inte har ett super socialt arbete o inte bor så himla super socialt heller, så saknar jag allt det socila. Johan har lite socialt på sitt arbete, nu är han iofs oftast själv men träffar ändå målare, rörmokare o elektriker lite då o då!!! Barnen är ju på dagis o träffar andra barn. Men jag då?? Hinner ju o prata med mina arbetskamrater kanske 10 min inna man säger hejdå o sätter sej för att köra sin runda. Pratar ju lite i tele med G o M, vilket jag e himla tacksam för. Men ändå!!!

Så ja, ofta känner jag att jag hade velat flytta nämre allt o alla. Hade det då vatt fler som hade ”velat” umgås med mej? Hade det vatt så att jag (mestadels oftast jag) ändå hade fått ta o åka hem till folk eller hade de velat kommit o hälsat på mej/oss oftare? Får ofta höra att de inte hinner för det är för långt att åka o tar tid, de har inte råd med bensinen, det är tråkig väg att åka!!! Nu är inte min umgängeskrets så himla stor, tyvärr. Men kanske den hade vatt de om man hade bott lite centralare, eller?? Kanske bara som jag tror o hoppas!!! Men jag har iallafall 1 som inte känner att det är för långt eller så, som ofta ringer!! O jag e tacksam för det!!!

Tycker det bara är synd att man glider ifrån varandra. Funderade häromdagen på att kanske haft en tjejkväll, men vilka hade kommit? Hade kanske återigen vatt för långt, för om man är här o kanske tatt ett glas vin eller nån cider, så är det ju inte bara sådär att ta bussen elelr gå ner till något dansställe. Nej, då får man åka bil!!!

Jaja, men det är som mamma säger. ”De har väl lika långt som dej att åka?” Ja, mamma, du har så rätt!!! Men ibland när man vill umgås med folk får man ju offra sej lite!!!

Men men….Förlåt, ville bara skriva av mej :)

Glad för dej…

lördag 10 mars 2012 kl 06:36 | Tankar o Funderingar!/ Vardagen

Inatt fick vi träffa personen som äntligen tatt modet till sej att berätta att h*n är transexuell!! Mycket starkt o modigt av dej!!!
Blev så himla glad av att se personen i”rätt” kläder!! Ögonen var oxå helt annorlunda! De är nu fulla av liv o glädje o inte de trötta sorgsna ögonen!!! Helt fantastiskt helt enkelt:)

Var sugen på en lång runda idag men vädret ser rätt trist ut:( Ska se om jag får familjen med mej, var länge sen vi var ute o gick tillsammans!!! Funderar oxå på att lista ut hur jag ändrar sömm på symaskinen så jag kan göra klart kläderna jag börjat på. Annars tar jag nog bara dagen som den kommer!!
Ikväll ska vi hem till fam.Mattsson o äta tacos:) Nice!!!

Lust med en riktig störd fjantbild på mej själv, så enjoy :)

20120310-064405.jpg
Inte lätt att vara som man är, när man inte blev som man skulle:) men det är jag, är bara sån:)

Transexualism!!

fredag 9 mars 2012 kl 13:34 | Tankar o Funderingar!

Ja, som jag skrev tidigare idag så fick jag veta att en arbetskamrat till mej är transexuell!!! Visste nog inte ens att det ordet fanns!!! Men jag har googlat en del om det oxå :) Vill ju ändå vara lite påläst eftersom jag ändå pratar en del med den här personen :)

Transexualism är när man födds i fel kropp. Alltså som tidigare: Kvinna på insidan och man på utsidan. Detta händer tidigt i fosterutvecklingen, men de har inte riktigt kommit fram till varför detta händer!!!
Man kan väl säga att det är en slags sjukdom. Så det är bara till att försöka acceptera läget. De flesta märker redan i tidig ålder att de har fötts i fel kropp.
Visst, tanken av att kanske en av mina barn känner sej att de är i fel kropp känns lite långt bort. Men visst, det är ju inte helt omöjligt heller och absolut inte de rår för isåfall, hur jobbigt det nu kan tänkas vara att ta som förälder. Men som förälder vill man väl oxå att ens barn ska vara lycklig, eller??? Och skulle det nu vara så, så ska jag göra allt i min makt för att få mina barn lyckliga o störta de så mycket jag bara kan.

Transvestit är inte alls samma sak som transexualism, utan en transvestit är en person som är nöjd över sitt kön, men gillar att klä sej i motsatta könet. Så blanda inte ihop det!!!!

Finns säkert mycket mer att skriva om, o jag tycker det är synd att det är så många som inte vet vad Transexualism är och har fördomar om män som byter kön och tvärtom. Jag var nog tyvärr en av de. Fattade liksom inte varför man gjorde det?! Men nu vet jag. Och det är jag faktiskt glad för. För det är verkligen inget man väljer att vara, utan man bara är född som helt enkelt!!!

Hittade oxå en intressant blogg om en tjej som från början föddes som kille. Vicky Eriksson, en himla intressant blogg faktiskt :)

En 3 årings tankar om att byta kön! [youtube]http://www.youtube.com/watch?v=9B29l3NzQqw[/youtube]

Jaha ok!!

fredag 9 mars 2012 kl 07:34 | Tankar o Funderingar!

Inatt berättade en av mina arbetskamrater att personen är transexuell!! Vet själv inte mycket om det, men ska. Forska mer i det :)
Vet lite, att det är något som är medfött redan i foster utvecklingen. Man får mer homoner av det andra könet, vilket blir att man tex får en mans hjärna fast man är kvinna eller tvärtom!! Så på insidan kvinna o utsidan man eller tvärtom!!
Men detta förändrar inte min relation till den här personen!! Tycker den här personen är stark som ändå vågar ta detta stora steget!!! Det är nog inte lätt!!
Är stolt över dej <3