Om det är något som totalt kan slå undan benen för mig och göra så att ögonen fylls utav tårar som vara rinner, utan begränsningar, så är det att läsa om just detta..

Jag är en människa som inte kan trycka ner den där sidan om barnet som far illa, om djuret som plågats eller föräldrar som förlorat sin mest dyrbara slatt.. Jag mår illa så att hela kroppen vrider sig i smärtor av tanken att det kunde varit jag..

Det är minst sagt fruktansvärt att det är så otroligt många som drabbats och att det händer vem som helst.. När man minst anar det..

Ofrivillig barnlöshet är ett ämne som gör mig ledsen. Det gör mig livrädd samtidigt som det gör mig så otroligt tacksam. Jag har en dotter, en underbar sådan som gjort mitt liv värt så mycket mer än vad det någonsin varit värt. Jag klarade min graviditet utan större problematik och trots att förlossningen blev lite utav en mardröm som slutade med ett akutsnitt så fick vi vår skatt, vår värdefulla och högt älskade skatt.

När jag läser om alla som kämpar, som kämpat men ändå inte fått ta med sig sin skatt hem.. Föräldrarna som kommit hem men som inte fått fira skattens första födelsedag.. Föräldrarna som fått ta ett på tok för tidigt farväl.. Det gör mig så ont.. 

Jag finner verkligen inga ord för att beklaga eller för att visa att man lider med varenda en utav dom som älskat och förlorat.. Även om det så bara har varit i några veckor efter att pluset visat sig på stickan.. Att föreställa sig att bära ett barn i flera månader och åka in till förlossningen men inte få höra skriket.. Att behöva möta rummet som står inrett i huset och veta att barnets skratt liksom gråt inte kommer att eka där genom de kommande åren..

Detta blir ett väldigt ledsamt men osammanhängande inlägg men jag måste få det ur mig.. Till varenda en därute som varit med om det – gudarna ska veta hur högt jag respekterar er, beundrar er och tänker på er.. Tack för att ni delar med er, framför allt för att ni får oss andra att sluta ta saker för givet ♡

♡♡♡

Jag tror, med handen på hjärtat, att vi har några utav skånes absolut mest underbara pedagoger på vår älskade onges förskola.. Dom är helt fantastiska och jag ler så tårarna rinner just nu!

Isabel har ju varit lite småkass med skumma blåsor som vi misstänkt har varit höstblåsor och hon har varit hemma sedan i lördags och bara fått kurrera sig och mysa med mig eller Nille.. Idag var det dock dags för dagis trots att det tog emot lite..
Jag lämnade en glad tjej till sina vänner i morse men som den hönsmamma man är så var jag tvungen att ringa och kolla läget vid lunch, jag fick inget svar men de ringde tillbaka efter en stund och meddelade att allt var precis som det skulle och att hon var på jättefint humör och åt bra!

Minuterna senare kom det ett mms..

Och det fick mina tårar att rinna – utav lycka.. Älskade pedagoger!

Sjukligt stolt över mig själv idag – känns galet bra såhär i efterhand och gudarna ska veta att jag BEHÖVDE detta!

När den långa arbetsdagen var slut satte sig denna morsa på tåget och hoppade av i Burlöv för ett efterlängtat spinning pass! Så jäkla skönt att känna svetten lacka och kroppen jobba! Riktigt jäkla najs minst sagt!

Till min glädje så hörde jag ett välbekant litet ”maaaammaaa” när passet var slut och när jag tittade upp kom min älskade lilla unge springandes och gav mig en stor varm kram och puss! Det var minsann skönt att Nille kände att de behövde komma ut en sväng – man blir ganska uttråkad av att vara hemma å vabba en hel dag.. Jag å Nille delar på vabbandet vilket är otroligt tacksamt när det behövs lite längre tid.. Blåsorna i munnen är envisa och vår lilla tjej har svårt för att äta och då vill vi icke ha henne på dagis ♡

När jag var klar tog vi en snabbis inom stadium och Isabel fick handla en present till sin lilla katt också ♡

Nu är det fotboll som gäller och vi hejar SJÄLVKLART på Malmö!

♡♡♡

Jag var verkligen helt tom på ord när jag vaknade i morse och såg att vår lilla prinsessa hade fått utslag lite här och var på kroppen.. Febern var borta men den hade ersatts av utslag och en tjej med blåsor även i munnen..

Jag valde att försöka få hjälp av alla härligföljare på instagram och la ut en bild på hennes lilla fot och de flesta skrev samma sak – scharlakansfeber.. Klumpen i magen var ett faktum och första tanken blir ju såklart varför tänkte jag inte på det..? Men ja, det är väl inte så att man tänker på det förens det är väldigt uppenbart antar jag..

Blev ett samtal till jourmottagningen i Lund och en tid 1 1/2 h senare..

Det visade sig, tack å lov, att det inte var scharlakansfeber men däremot virusprickar och att blåsorna uppkommit var ju såklart pga av ett nedsatt immunförsvar.. Så det blir att inleda kommande veckan med VAB och hemmamys så att hon får vila upp sig och mysa hemma!

Stackars lilla foten.. ♡

Det ekar så tomt här inne att tom kollegorna på jobb börjat fråga – vilket för övrigt är så gullit och det gör mig väldans glad över att veta att även dom följer oss privat! Jag får nog säga förlåt för att det skrivs så lite!

Jag får skylla på en galen arbetslast, mycket ta igen tid med familjen på kvällar och helger – det tar verkligen sin tid! Och samtidigt så har jag SÅ lite att skriva om känner jag.. Bloggen skulle ju trots allt följa vår lilla sessas första tid och utveckling men numera har jag två h om dagen med henne.. =(

Det bryter ner mig… Att knappt se min älskade lilla unge som bara växer och växer och har gått och blivit en liten tjej! Jisses är det enda jag kan komma på och det gör fan ont.. Men, vi överlever och det är därför det ekar här inne tror jag..

SÅ – just nu lär det vara ekande men vi tar igen det längre fram – eller hur?

Det kommer faktiskt alltid vara så att Hon går före allt, varje dag..

Det ÄR sannerligen så att jag har svårt att sätta ord på hur underbara vänner jag har, kollegor likväl och även familjemedlemmar ♡ Jag är så jävla tacksam för var och en utav er och sänder miljoner TACK för alla sms, samtal och värmande ord på vägen!

Jag fullkomligt älskar er.

Jag har mått bra.. Jag har faktiskt mått riktigt bra och varit väldigt tillfreds med livet i sin helhet även om man liksom aldrig liksom verkar vara HELT nöjd.

Jag har haft en riktigt härlig period med riktig glädje och livet har känts jäkligt bra!

Men med det ska det ju givetvis komma något och förstöra – precis som alltid så får man ju fan inte sväva på moln för länge utan man ska ju känna att man lever också..

Jag lovar att jag alltför många gånger känner att jag lever i nån jäkla dokusåpa som går ut på att visa livets goda och riktigt sura stunder.. En typisk serie där man gång på gång kapas vid knäna känslomässigt och trots det förväntas resa sig och vara starkare och starkare för varje gång..

Men jag kan ju lätt påstå att NU FÅR DET FAN VARA NOG!

Jag ger liksom upp – jag fixar inte mycket mer. Jag ORKAR för i helvete inte mer!

Jag vill inte ha fler samtal om att något är fel, jag vill inte ha mer ont i magen utav oro och jag vill inte förlora något eller någon på ett bra jäkla tag nu! Jag är FÄRDIG!!

Så snälla någon därute eller däruppe – give me a fucking break!

Låt mig vara lycklig och bekymmerslös ett tag till..

Helgen har ju, utan något som helst tvivel, fullkomligt susat förbi!

Känns skönt måste jag erkänna, efter nästan fem veckors semester med sin älskade lilla familj behöver man nästan komma och jobba.. Det var riktigt najs att påbörja arbetsveckan så som vi gjorde efter semmen och börja en torsdag! Två dagars jobb innan helg liksom – sjukt najs! Sen att det är för att Nille gått på jouren och då alltså jobbar 24/7 är väl en helt annan femma..

Vi har iaf haft en härlig helg trots MYCKET trots och gnäll från vår stora lilla tjej som även hon verkat vara ganska nöjd med att umgås med oss bara haha! Det är verkligen en utmaning att vara hemma med en tvååring ensam en helg, även om pappan i huset är hemma sporadiskt så jobbar han ju här hemma också..

Gårdagen spenderade jag och Isso på Emporia då det var lite småbull väder, riktigt härligt att strosa där ensamma må jag erkänna.. Bara vi liksom, like the good old days.. Vi kan ju stället innan och utan efter en hel mammaledighet där!

En snabb sväng inom Triangeln på vägen hemåt för att krama om Frank, Caroline och deras lilla prinsessa och sen var det massa hemmamys med film och ostbågar ♡

Dagen har spenderats i trädgården – HELA dagen! Vi har busat, tjafsat, busat, käkat, fikat och busat lite till och lillskruttan har inte ens sovit middag! Därav det mesta tjafset tror denna morsa men så är det.. Vill hon inte sova så tvingas hon inte heller till det! Och det har gått an ändå!

Nu har vi käkat en god middag – grillat och ute i kvällssolen såklart! Nille är i väg på jobb och lillskruttan somnade nyss. För min del blir det en kopp kaffe och uppackning utav alla våra reafynd som FORTFARANDE ligger i sina påsar haha!

♡♡♡

Det är med blandade känslor som man skriver detta inlägg, men semestern är slut och vi tog en mjukstart och började jobba igen mitt i veckan!
Första dagen är alltså idag efter nästan 5 veckors härlig och VÄLBEHÖVLIG semester!

Sjukt härligt att träffa alla underbara kollegor och få dessa varma välkomnande kramarna! Gudarna ska veta att det i de flesta fall är just kollegorna som får en att STORMTRIVAS på sin arbetsplats! Och så även i detta fall – älskade och underbara!

Lämningen på dagis gick riktigt bra och Isabel var glad i hågen när hon tog sin favvisfröken i handen och vinkade hejdå till mig! Inga tårar, inga protester och bara glada miner – jag var minst sagt förvånad när jag cyklade till tåget en kvart innan det gick haha! Jag hade ju så fint förberett att det kunde ta längre tid men icke. Vår duktiga lilla tjej!!

Nu ska jag jobba vidare, halva dagen har ju snart gått – sjukt härligt! Tiden går fort när man har roligt!

Lets do this!

Just i detta nuet är jag, helt utan tvekan, tokförälskad i livet.

Jag är tagen utav att ha en underbar krets med vänner i min närhet, en underbar familj och hälsan så gott som i ett fint skick.

Denna semestern har verkligen helt och hållet gått ut på att få ta igen mig, att få lov att ta varje dag som den kommer och bara hitta tillbaka till den som jag vet om att jag varit och uppenbarligen fortfarande kan vara. Jag har kunnat vara jag, bara precis jag – en glad, tacksam och avslappnad person.. En älskande och trygg mamma.. Detta i en perfekt kompott där jag funnit mig själv, mamman Malin ♡

Jag har behövt detta, gudarna vet hur mycket och även om alla bitar inte är 110 procentiga ännu så mår jag bra! Jäkligt bra och jag njuter!

Småbilder som kompletterar kommer här:

Denna stunden tänker jag ta vara på, så länge jag bara kan..

♡♡♡