Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:
  • Ezekiel Elliott Jerseys part
  • Sulmona
  • Hej världen!
  • Shake it off
  • Julpynt och födelsedag
  • Inlägg under 'Bebis nummer 3'

    Vi har slutat med amningen

    Klicka gärna in hos mig hur det går med Lilys amning

    HÄR

    IMG_2965-0.JPG

    Förlossningsberättelse

    Som ni vet var jag ju galet less på den där graviditeten och jag var så klar, det kändes ju i hela kroppen att det inte fanns någon mer plats för bebis och inte mer plats för ett bra tålamod heller för den delen. Så tre dagar över tiden skulle jag ändå gå trots allt, tänk så många turer denna graviditet haft fram och tillbaka med värkar och oro för en förlossning som skulle starta för tidigt. Men tre dagar över tiden blev det och när väl kroppen ville så satte det ju i gång precis på ett sådant sätt man egentligen bara kan drömma om.

    Min syster med familj kom upp till oss fredagen den 12 september kring halv nio snåret. Vi kramades och ojade oss om att bebis inte ville komma ut. Jag hade haft jätte mycket värkar och ont natten till fredagen men hade inga känningar på fredagen alls förutom att jag kände ett konstant tryck neråt och varje rörelse myran gjorde högg neråt. Så vi konstaterade nog att vi får vänta några dagar till för kroppen ville inte ha riktiga regelbundna värkar under en längre perioder det var ju uppenbart.

    Dom hade anlänt och vi hade plockat fram lite te och smörgås för att kunna äta det tillsammans innan  klockan blev för mycket, och när alla ungdomarn dragit sig mot soffan och vi hade plockat undan. Så frågade pappa P om inte syster var sugen på ett glas vin, och jag klagade lite över att jag också minsann var värd ett glas vin snart och då just då vid köksbordet så gick vattnet, helt utan förvarning, inte en minsta känsla eller värk som gav någon förvarning. Vattnet gick sa jag och sprang till toan i tron om att jag nog hade fel, men av med kläderna och byxorna var ju plaskvåta och det fortsatte rinna. Lite panik och ett adrenalin pådrag stressade vi ihop det sista, jag var sjukt rädd att det skulle dra igång på samma sätt som när Juno kom och kände att jag hade lite panik… Men jag spände mig något galet påväg in, jag vägrade föda i bilen, det ar min tanke hela tiden.

    Vattnet gick kring 22.30 tiden och vi var inne på BB Stockholm 23.30 så vi agerade ändå ganska fort, och det var ingen trafik ute så resan dit gick väldigt smidigt utan att behöva köra för fort. När vi kom in så var jag öppen tre centimeter, vilket kändes som ett nederlag då jag haft så ont i över en veckas tid, mina tankar blev ju då ska det här ta hela natten… Men dom satte CTG och vi pratade lite om bedövning och annat så vi hann prata igenom allt som jag kände att jag saknade sist. Jag och barnmorskan klaffade och med sköterskan var super gullig, pratade med mig om allt och lyssnade på mig. Dom förberedd mig på att tredje barnet alltid är lite osäkert när det kommer till förslossningsförlopp, så att jag inte skulle bli för besviken om det kunde ta ett par timmar till innan allt drar igång.

    IMG_1623.JPG

    Så jag gnällde lite över det när vi blev lämnade själva, men Pappa P sa till mig att spela någon spel på milen för att skingra tankarna lite så det gjorde jag, dessutom ställde jag mig upp för att vara så uppåt som möjligt, det är ju den bästa taktiken att stå upp. Så mellan tolv ungefär och halv två så ökade värkarna successivt och sköterskan peppade och pratade med mig om allt möjligt för att få mig att tänka på annat och det gick bra utan lustgas och någon annan bedövning, jag hade ifs bestämt mig för att skippa det där med ryggbedövningar ett tag innan för att slippa att dra ut på förloppet i onödan. Jag stod upp hela öppningsskedet och strax innan halv två kände jag att det var dags att förbereda sig på bebis, sköterskan och BM var inne hos oss hela tiden för dom märkte nog på mig att det började närma sig.

    Så BM ville att jag skulle välja en förlossningsställning för min barnmorska ville gärna inte att jag skulle stå upp, så hennes förslag var att stå på knä i sängen… Jag var lite tveksam till det men tänkte att jag provar, tanken fick mig att känna mig obekväm men väl ryggstödet som stöd både att hålla i och att bita så visade det sig vara en super ställning tycker jag. Synd att jag inte testat den tidigare, men alla förlossningar är olika helt klart.

    Så när jag väl kom upp så kom den första riktigt rejäla krystvärken och då var klockan 01.35 och sex, sju krystvärkar senare var hon där i min famn, så 01.52 var hon ute och var precis sådär söt som man förväntat sig. Efter det försvann all smärta, rädsla och det var bara kärlek som fanns. Gud vilken kropp man har som tjej som bara löser den där påfrestning det faktiskt är att föda barn. Allt gick så sjukt bra, inga bristningar och ingen smärtlindring denna gång heller vilket känns helt galet bra.

    IMG_1624.JPG

    Pappa P klipper navelsträngen 

    IMG_1839.JPGIMG_1844.JPG

    Så där är min förlossningsberättelse, det rullade på helt utan komplikationer hela vägen och all den där oron jag hade innan pratade min barnmorska bort och oj vad missnöjd jag hade varit om jag låtit rädslorna ta över. Så prata om dom med era barnmorskor om ni har minsta tveksamheter, dom kan ju inte alltid lova saker men dom kan ge en grym vägledning.

    IMG_1648.JPGIMG_1647.JPGIMG_1842.JPG

    En vecka gammal

    Tänk att myran är en vecka gammal, tiden går så fort när man har småttingar tycker jag. Nästan så jag tycker att det är lite läskigt fort… Vill ju ha min lilla knorrhane lite och pluttig ett tag till. Känns som om jag vill stanna tiden och leva i bebisbubblan ett tag till.

    Denna veckan har bara den gjort så man har fått en förståelse för hennes ätande och sovande. Vi har nog fått en ganska snäll lite söt sak för hon ammar två gånger på natten och sedan sover hon däremellan. Vi tackar så länge det kan vara så, känns inte som om jag är ett slut så det är ju skönt.

    IMG_1754.JPG

    PUK test och tandställning

    Idag blir det första dagen på vift med lilla myran, PKU står på schemat. Vilket aldrig känns så kul för det innebär ju att vi ska sticka henne och dom blir ju alltid så himla ledsna. Efter det ska vi med tindra till tandläkaren, dags för första steget emot tandställning. Gummiband tror jag det ska sättas in nu.

    Natten har varit toppen, hon åt när vi gick och lade oss vid tolv för att sedan sova till fyra, då fick hon mat igen och somnade om och sover fortfarande här bredvid oss. Ja so far so god, lär ju inte hålla i sig men jag njuter av sovandet medans jag kan!! Hon har börjat kräkas lite efter maten, det hoppas jag på kan försvinna, William var ett kräkbarn och det är lite jobbigt då det blir en del byten av kläder på en dag… Men hon är ju inte så gammal och hon fick ju faktiskt i sig sin första mat igår. Så jag får ha lite tilltro till att det löser sig helt enkelt.

    IMG_1701.JPG

    Lillebror-Polly

    Namn!

    Vi känner oss lost i namnträsket, vi kan inte riktigt hitta det där namnet… Vi letar, smyger in namn in emellan som vi tror den andra kan gilla men icke, inget som vi känner sådär hundra för. Jag kallar henne Juno det känns ju kanske lite fel, men sa det inatt när jag tyckte hon var söt, -men Juno… Vi kan ju inte ha Juno 1 och 2…

    William röstar på Lillebror-Polly, vad sägs om det? Känns väldigt unikt i varje fall, så just nu går hon under det namnet, tills vi kommit fram till det rätta.

    IMG_1695.JPG

    Sova äta och nummer två…

    Vår första natt med lite tuffare förhållanden, maten har precis börjar rinna till och myran har verkligen inte gjort annat en att sugit, sugit sugit för att få i sig lite käk. Vilket också inneburit att det varit en natt med i stort sätt bara slummer. Pappa P tog allt i morse så jag fick ligga kvar här i sängens värme, så nu är det tyst runt oss och myris har tagit sina första riktiga slurkar mat, vilket resulterade i en liten spya… Så nu känns det som om allt med sovande och ätande bara kan bli bättre.

    Pappa P är på ett möte nu på förmiddagen så jag kommer verkligen passa på att inte göra så mycket alls. Ska börja skriva min förlossningsberättelse tänkte jag så ni får veta vad som hände där kvällen/natten mellan fredag och lördag. Kan inte annat en att känna en helt galen ödmjukhet för sin egna kropp och vad den kan åstadkomma på bara några timmar… Men mer om det senare.

    Nu ni ska jag passa på att vila lite när knorrhane är mätt och belåten för första gången.

    Vår lilla skatt

    Ni kanske är lite nyfikna på vår lilla tjejs resa hit till oss. Skriver en förlossningsberättelse så fort jag hinner.

    Men i fredags kväll halv elva gick vattnet här hemma och vi åkte in nästan på direkten. Tror vi var inne på förlossningen strax efter halv tolv. 01.52 är vår lilla knorrhane född. Hon vägde då 4025 gram och var 50 cm lång så hon hade gottat på sig rejält där inne i magen.

    Så gårdagen var vi verkligen i den där bebisbubblan plus att vi inte sovit så bra på hela natten. Vi åkte faktiskt hem redan efter lunch och här hemma har allt gått jätte bra och vi försöker alla lära känna vår nya lilla skatt och framför allt försöker vi bolla en hel del namn.

    IMG_1677.JPG

    Så kom hon

    God morgon!

    Vill bara meddela att vår lilla tös är här hon är hel och frisk. Vi är i vår lilla bubbla idag tills vi åker hem så ni får reda på mer lite i morgon.

    Kram till alla er som stöttat de senaste dagarna!

    IMG_1649.JPG

    Graviditetsvecka 41

    Ja så blev det, missade lägga upp inlägget igår eftersom jag faktiskt hade så källans ont… Men ytterligare en dag att bocka av från listan, 12 idag alltså två dagar över tiden, vem hade trott det för några veckor sedan?

    Det är trångt där inne nu vill jag lova, varje liten rörelse hon gör får mig typ att vilja spy… Det finns liksom inget plats för mer bebis nu så kan jag säga… Lunchade med Sanna igår och hon sa att killar oftast stannar längre i magen… Ok är det nu en liten pojke som kommer ut kommer jag ju skratta ihjäl mig. Tänk vad inställd man i så fall varit på en flicka. Tids nog ser vi och det är som jag tänker varje dag att nu är det inte så långt borta i varje fall…;).

    Men ska det fortsätta såhär så blir det nog ett par dagar till…

    IMG_1612.JPG

    Lite trött i ögat

    God morgon, äntligen morgon det har varit en jobbig natt med mycket värk och ja, jag har varit rädd för att behöva åka in mitt i natten men jag har fixat det och det är skönt. Så nu är det nog inte så långt borta för oss vilket känns skönt efter allt väntande och velande.

    Vad gjorde jag då igår efter det jag var så sur, jo, städade Williams rum och klippte gräset… Blir lite irriterad på mig själv att jag inte gjort det jag velat för visst är det så att man mår bäst av att vara sig själv så länge som möjligt. Att klippa gräset för mig är terapi på något sätt, urskönt att rensa hjärnan på tankar och bara göra ett så simpelt jobb som det.

    Så nu vet ni inget mer vilande från mig, det verkar ha motsatt effekt på mig helt klart. Kanske blir det idag eller i morgon, vi snackar 11 september idag och om hon kommer idag så är det ett datum man inte glömmer så jag vet inte vad som är bäst egentligen.

    IMG_1610.JPG