Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:
  • Ny plattform
  • Förlossningsberättelse Juno 2012-08-16

    Jag vet inte riktigt vart jag ska börja för det känns fortfarande lite overkligt att vår lilla myra är här hos oss, och hon var ju faktiskt inte beräknad förrän i morgon. Alltså föddes hon 39+4 om jag inte är helt fel ute i min beräkning, och hon kom med besked kan jag säga. När vi åkte in till BB så ställde jag nästan in mig på att bli hemskickad och att det kommer ta lika lång tid som med William och att vi får se om det blir idag eller i morgon. Det var nog för att jag inte insåg vidden av mina värkar samt att slippa bli besviken om man själv inte kommit så långt in i processen utan att jag ”redan” hade så förbaskat ont.

    Som ni vet var vi på inskolningen och jag hade värkar hela förmiddagen där, men jag tycket inte att dom var speciellt jobbiga mer att dom var obekväma men jag kunde absolut tänka på annat eller vad man ska säga. När vi kom hem därifrån pratade vi om att ta en promenad för att jag tycket det gjorde susen kvällen innan man jag kom faktiskt snabbt fram till att jag inte orkade. Så när jag gick och sövde William så kände jag att jag ville sova en stund jag med och sagt och gjort så sov jag konstant i två timmar och jag vaknade av att det rann igen och funderade även denna gång på om det var vattnet som gått. Låg kvar en stund i sängen och slappade och kände faktiskt att lite mer värkar började smyga sig på, men funderade inte så mycket mer på det. Gick upp och gick på toaletten och även då kändes det som om det kom vatten, fick till och med fråga P om vad han trodde. Han sa även han att det var ju väldigt svårt att avgöra men jag sa att skit samma vi får se vad som händer. Efter det så tilltog värkarna något väldigt och jag hade knappt 30 sekunders vila mellan dom och efter en timma av pinna så sa jag till P att det nog var dags att ringa Sanna alltså hon som skulle ta hand om barnen och hundarna. Sagt och gjort P åker och hämtar henne och sedan ringer jag förlossningen och berättar hur det känns och dom sa att det var bara att komma in, jag sa att det blir nog om en timma då vi behövde hämta Sanne och sedan ta oss mot Danderyd.

    Ca 15.40 var vi inne på BB Stockholm och det kändes som om värkarna lugnade ned sig något, men det var nog bara jag som var rädd för att bli hemskickad. Jag går av och ann och vi går igenom papper, parkeringstillstånd och jag försöker verkligen vara lite pigg och glad för att peppa mig själv. För av någon anledning så kände jag mig inte peppad och redo och det var lite jobbigt att känna faktiskt.

    IMG_4978

    Ja ni ser jag försöker vara på bra humör och vill gärna dock att det snart ska vara över.

    16.10 Barnmorskan Patrik kommer in och lyssnar på magen och kollar om huvudet är fixerat och är där det ska vara. Han förklarar också att han inte vill göra någon undersökning i fall det är vatten som sipprar så han ber mig att behålla bindan nästa gång jag går på toaletten. Han vill koppla CTG och han vill helst att jag ska sitta ned. Jag är något skeptisk till just det pga att jag måste stå upp i värkarna, men han vill ändå att jag börjar med att sitta ned för att få bäst resultat i mätningen. Så jag gjorde det i kanske tre rejäla värkar men sedan måste jag ställa mig upp och då får jag sådan yrsel att jag måste sätta mig ned då jag svimmat annars… Efter det måste jag ligga ned.

    16.30 Inskrivning sker. Vi fortsätter prata efter mitt blodtrycksfall om lite smärtlindring i form av någon vete kudde, vi konstaterar med att jag måste se till att få i mig mycket dricka då jag sov över lunchen. Därför kom det plötsliga blodtrycksfallet då jag inte hade så mycket energi i kroppen. Vi fortsätter prata om det här med vattnet och att han vill avvakta en liten stund till innan han undersöker mig.

    17.05 Vattnet går som en ballong känns det som, jag har inte ens då hunnit klä av mig min vanliga kläder utan har fortfarande allt på mig så det blir ju ganska plaskblött allt jag har på mig och sängen… Jag vill gärna skölja av mig och det går ju såklart bra, Patrik kommer då in till mig och säger att nu kan det går RIKTIGT fort så jag var medveten om det. Jag tänker inte jätte mycket på det han sa just då men det räcker att jag fått av mig kläderna så känner jag att det är en helt annan kraft i värkarna och det trycker på som bara den nedåt. Det blev nog världens snabbaste avspolning för att sedan knappt kunna ta mig själv ut till det andra rummet… När jag väl kommer ut till sängen så säger jag bara att det inte går att hålla emot längre och att jag håller på att dö av smärta typ. Så det bli att lägga mig i den ställning jag känner var bekvämast då och det blev på sidan, han kollar och då är jag 8 cm öppen.

    Vet att jag tänkte då, fan bara 8 cm hur ska jag klara att ha sådana här värkar i två cm till utan att behöva någon smärtlindring…. Men jag hade ju aldrig behövt tänka så för sedan kom krystvärkarna ganska direkt på det, så det var bara att kämpa på. Fick hålla igen några värkar för att inte det skulle gå för fort och han höll tillbaka i någon.

    17.42 Huvudet framfött, vår lilla myra hade navelsträngen runt halsen så hon blev stående med huvudet ute i tre krystvärkar ungefär och enligt förlossningsjournalen så tillkallas extra personal i detta nu men jag tror han löste allt själv till slut och…

    17.43 Var vår älskade skatt ute hel och full av energi och gråt i halsen!

    IMG_4983

    Så här glad och nöjd var jag efter den utmaningen.

    IMG_4995

    Vår lilla Juno var äntligen hos oss.

    IMG_4998

    Stolt pappa som är nöjd med sina två tjejer.

    IMG_5004

    Lite käk och bubbel för att fira födelsedagen!

    IMG_5007

    Två glada och nöjda föräldrar

    IMG_5026

    Sedan mös vi med vår prinsessa ♥ hela kvällen lång!

    Det blev som sagt ingen smärtlindring alls då det inte hanns med eller fanns så mycket tid att få till den där rätta effekten. Jag är väldigt nöjd med det då jag inte ville ha någon men samtidigt inte kände mig helt på topp inför det som väntade. Så när vi diskuterade smärtlindring i början så sa jag det att jag kan vara lite öppen för förslag men tackade helt nej till epidural. Jag slapp undan att spricka och det är jag ju såklart med super nöjd med eftersom förlossningen gick så fort och jag tror det beror på hur min barnmorska hanterade hela situationen. Han var helt suverän och jag kan inte tacka honom nog för det jobb han gjorde både för mig och för att myran skulle komma ut hel utan komplikationer. Det som var lite gulligt av han var att han sedan kom in och tackade mig för att han fick vara med om en sådan häftig förlossning och jag tackade ju honom så klart med tusen tack för jag kände att han gjorde verkligen hela situationen hanterbar. Jag ska inte glömma bort sköterskan Marie tror jag hon hette, hon höll min ena hand och fick stå ut med både ett rejält nyp och en spark av min fot, så jag tror hon fick veta att det kändes i varje fall ;).

    Allt var ju så klart värt mödan och jag skulle göra om allt exakt som det blev för i slutändan är det priset som räknas!

    IMG_5055

    Vår plutt, myra, barn, lillasyster och älskade Juno är ju här hos oss ifrån den dagen och jag tror jag talar för oss alla att hon är världens bästa! ♥



    6 kommentarer på inlägget “Förlossningsberättelse Juno 2012-08-16”

    • Hanna skrev 19 augusti, 2012 20:17

      Undrar hur dina symtom var när du misstänkte att du var gravid och innan du plussa?:)

    • Sanna skrev 19 augusti, 2012 22:03

      Ah nu kommer gladje tararna ;0)
      Bamse KRAM!

    • Sandy skrev 19 augusti, 2012 22:15

      Såå häftigt. :) Hon är jättefin er lilla tjej! Här kom en tår här också!

    • Jannice skrev 19 augusti, 2012 23:59

      Vilken snabb och bra förlossning du verkar ha haft.. och du ser oförskämt pigg ut på bilderna! ;)

    • soon to be skrev 21 augusti, 2012 15:08

      HANNA: Jag har inte jätte bra symtom men jag har alltid haft bra koll på min mens, och den har alltid kommit regelbundet så jag har alltid haft den kollen. Symtom som jag haft är väl extrem trötthet, jag kan sitta och somna i soffan och somna i stort sätt hur som helst.

      Hoppas det gav lite svar på din fråga :)

    • Emelie skrev 22 augusti, 2012 11:57

      Åhh va roligt att få läsa din berättelse!!
      Låter lite som min, gick med förvärkar hela dagen och när väl vattnet gått så satte det fart!! ;)
      Såååå himla fin är hon lilla Juno.. och så fina stolta föräldrar!
      Måste säga att du ser riktigt fräsch ut efter att ha genomgått en förlossning;)
      Stor kram till dej

    Kommentera


    åtta + = 16