Det rör sig och far i magen nu på morgonen så jag knappt ligger still själv. Jag får ta och filma det någon gång så ska ni få ser hur hon försöker gräva sig ur. Men det är ju bara mysigt tycker jag och William han är med väldigt konfunderad varför magen rör sig på det vis det gör.

Vi tog bort Williams förband igår, och allt har läkt jätte fint så nu är det endast en tunn skorpa som är på såret på ryggen som vi ska underhålla med vaselin. Det känns skönt att det bara är det som syns och finns kvar efter det som hände.

Just nu har jag en super arg kille och fråga mig inte varför men inget man gör hjälper… I bland undrar jag vad man gör för fel när inget man gör hjälper mot hans gråt? Det lär ju vara en hel del trotts med, han är ju ändå en ganska bestämd herre när han sätter den sidan till. Det märks också att han fortfarande är väldigt trött då han somnade senare än vanligt…