Ett stort och trist beslut
Det är med stor sorg jag har beslutat mig för att göra det här. Det har varit så många gånger nu som jag lagt “tomma hot” om att det inte blir någon ridning för tjejerna om de inte uppför sig. Men nu är det gjort.
Förra söndagen sa jag till både Ella och Tuva hur viktigt det var att våra söndagförmiddagar skulle vara bra och att de skulle sköta sig och inte bråka etc… Påminde dem båda två igår kväll och i morse. Först vaknar vi tre glada allihop men sen händer det en så lite sak som att Ella lägger sig bredvid mig och Tuva blir svartsjuk och med det sur. Det har blivit hennes sätt att få som hon vill. Ella skötte sig fram till frukosten men sen är det igång, det retas och tjafsas fast man säger till och påminner om det här med ridningen.
Så idag blev det så att tjejerna vid frukosten fick höra att de får sluta på ridningen tills de kan börja uppföra sig hemma mot varandra och oss. Jag själv blir verkligen ledsen inombords, jag vill ju göra saker med Ella och Tuva och jag vill verkligen att de ska få rida för jag vet att de tycker det är kul plus att de båda två är jätteduktiga på lektionerna men morgon på söndagar och resten av dagen är inte lika kul. Så idag blev sista gången och ett farväl på obestämd tid…
Jobbigt och svårt, men så starkt! stå på dig, även om det skär i hjärtat. Lycka till! Kram
Middagen satt inte helt fel vill jag lova
Tufft beslut men starkt – jag beundrar dig! Lycka till och hoppas de snart visar sig vara värdiga tillbaka på hästryggen igen.
kram
Klart att det är jobbigt, men nu förstår de ju att du inte bara kommer med tomma hot så nu kanske de uppför sig bättre sedan. Kan ju i alla fall hoppas att de bättrar sig snart.
Vad duktig du är! Det är verkligen viktigt att de inte bråkar med varandra så det var ett bra beslut. Men det är klart att det var jobbigt!
Stå på dig, jag tyckte det var bra gjort. De måste ju lära sig att lyssna på dig. Jag förstår att det känns jobbigt men jag hade gjort precis lika dant! Man får försöka tänka på annat.
Stina, det är jätte trist att man måste göra allvar av tomma hot men tyvärr är det nog det enda sättet att få barnen att inse allvaret i det hela, även om det gör ont i en själv, vi har själva hamnat i den situationen både en och två gånger så jag vet hur det känns.
Ja… vad ska jag säga… alla har vi olika uppfostringsmetoder. Detta sjulle jag aldrig göra! Men men …alla är vi olika o tur är väl det.
Frågan är vad grundsyftet är o om du verkligen kan se saker ur ett barnperspektiv..?…Se saker ur barns perspektiv o barnperspektiv är INTE samma sak !
Hej Ninni!
Hur skulle du gjort då?
Jag känner att jag försökt med allt för att de ska kunna vara med själva och bidra till att det ska fungera.
Om varje söndag förmiddag och bort till ridningen är trist till största del, hur ska jag då göra för att barnen ska förstå att de inte kan bete sig hur som helst och ändå få rida.
Jag förstår att du reagerar, det känns både rätt och fel inom mig, men som sagt så har jag provat länge nu med att få det att fungera och ändå så går det inte.
Man måste testa olika metoder för att kunna känna av hur situationen förändras. Tycker du gör helt rätt som gör detta trots att det känns jobbigt. Det är nog viktigt att du pratar med dom så du känner att dom förstår kopplingen till konsekvensen av deras uppförande. Lycka till! kram
Usch vilket jobbigt beslut, men jag hoppas att de förstår och lär sig av det. Sen är det ju inte så lätt att vara det svartsjuka syskonet heller… Vet inte hur ni har det med ridningen, men kan du inte låta bli några gånger och sedan försöka igen då? Medans de minns att sist de bråkade blev det ju ingen ridning… Att umgås med djur är ju också väldigt givande för barn, de lär sig så mycket av det. Hoppas dina små söta damer snart får bege sig stallet igen och slutar strida! Kramar! Ps. Vilket vackert hus ni har!
Ja, det är väl så jag tänker, hoppa över nästa och kanske tom gången efter det så att det blir två söndagar de får sakna ridningen. Sen ligger mitt fokus här hemma nu på att just tala om för minsta Tuva att man inte får vara sur för att få som man vill. Vi får jobba på det varje dag ett tag framöver tror jag, det känns som om hon vet precis hur hon ska göra i dagsläget för att få sin vilja fram.
Ps. du hade inte länkat till din blogg så jag kunde inte komma in till dig. =)
En -05a och en -07a är ändå inte så stora, jag tror inte att sådana hot – eller konsekvenser hjälper, tror inte de ser och förstår det på det viset, men de går miste om något de förmodligen tycker är väldigt roligt och som ändå är utvecklande för dom. Syskonavundsjuka är ett gissel, men jag tror det är att närma sig det på fel vis. Det är alltså vad jag tror, och den sortens fråntagning av privilegier är inget jag skulle kunna använda på mina egna barn i min egen uppfostran, kanske “slutar ni inte bråka blir det ingen ridning idag” – direkt konsekvens – lätt att förstå. Men på obestämd framtid, ingen direkt konsekvens och jag tror inte det uppnår önskat resultat. Men om du tänker bara hoppa över denna gång känns det mer rimligt. Men det är en svår sits, absolut. Jag hoppas ni klarar av att rida ut stormen
Alla föräldrar hamnar i situationer där man inte vet om man gör rätt sak. I detta fall hade jag inte använt mig utav hot. Först skulle jag prata med Tuva (hon verkar ju vara en skärpt liten tjej) och berätta hur jobbigt det är när hon “blackmailar” er med sitt dåliga humör sen skulle jag fråga varför hon gör det. Kanske skicka henne till sitt rum tills hon kommit på bättre tankar. Skickar ofta min son till sitt rum när han är på ett omöjligt humör. Där sitter han en stund, ibland gråter han en skvätt men sen kommer han ut glad igen. Ofta är små barn också griniga för att de är trötta eller bara behöver “time out” eller för att de helt enkelt vill ha mer av sina föräldrars uppmärksamhet på vilket sätt de än kan få det. Många tycker det är taskigt att göra som jag gör men det är inte menat som en bestraffning utan mer som en stund för “meditation” och det funkar alltid. Sen tycker jag inte det är fel att visa sina barn att man blir arg över saker. Barn har lättare att förstå vad man menar om man verkligen visar känslan som ligger bakom.
Det blev en ganska lång och flummig kommentar men jag kände att jag ville dela med mig min åsikt.
Kram från en helt vanlig och operfekt mamma
Sv: I allmänhet är det svårt att tillämpa uppfostringsmetoder som andra använder sig utav. Man måste se på er unika helhet. Du vet hur dina barn fungerar och jag är säker på att det kommer att vara rätt sak. Så länge du är övertygad om det.
Kram!
Jag håller HELT me Andrea i “En -05a och en -07a är ändå inte så stora, jag tror inte att sådana hot – eller konsekvenser hjälper, tror inte de ser och förstår det på det viset, men de går miste om något de förmodligen tycker är väldigt roligt och som ändå är utvecklande för dom.”
Jag förstår dock att om hela grejjen med ridning blir till bråk o mer negativ energi än positivt ska man ta bort det. Du kan ju uppta det igen när de är äldre.
För att svara på din fråga-
Det jag skulle gjort är att ta bort det över en tid, men inte lägga skulden på barnen, vilket kan främja dåligt samvete o osäkerhet på ett barn om man får sådana stora konsekvenser som liten.
Detta med uppfostran är olika, jag har 2 pojkar o har aldrig haft nå problem med nåt,de de dukar på o av bordet varje dag utan att jag beöver säga till, de klär alltid på sig utan att bråka eller tjafsa.. osv.. Det jag gjort o då började när de va VÄDLIGT små är att uppfostra dem med positiva metoder- lyfta de positiva o beröm när de väl gjort nå bra. Sen alltid alltid varit konsekvent, vilket resulterat i att mina söner nu frågar på ICA- mamma får jag en klubba, o får svaret (om de inte är lördag) nej jag vill att du lägger tillbaka den där, du kan få hjälpa mig packa eller betala om du vill istället… o 99.99% av tiden gör de som jag säger. Aldrig varit me om nå skrik på affären efter olika saker, däremot busar de vilket alla barn måste få göra..
Jag har aldrig skrikit på mina barn- har aldrig behövt det,,, o då är jag helt ärlig. Det ska räcka med att man säger till dem ordentligt, gå ner sätt dig på knä- ögonkontakt o börja meningen med – Jag vill att du …slutar/ gör si så …osv..
Känner man att man vill läsa om barn o deras värld för att förstå deras tankeprocesser finns massa bra litteratur MASSA….
Hur skulle de se ut på förskolan om vi pedagoger skrek på barnen…??… nej- de ska finnas raka regler, direkta fasta rutiner – då mår barn som bäst.
Mvh Ninni
Tack Ninni för att du återkopplar till mitt svar.
Mitt mål är förstås inte att ta bort ridningen för dem, jag VILL ju att de ska få rida. Jag skulle gärna gå på söndag men det går ju förstås inte nu.
Jag har sedan i söndags arbetat massor med mig själv, istället för att “bråka” tillbaka så försöker jag vara en mer förstående mamma, klart jag vet att de egentligen inte vill bråka men för dem blir det inte att de tänker eller kan tänka på hur de uppför sig.
Så istället för att jag hetsar upp mig – ja, det låter som om jag är en galen mamma som skriker och har mig men så illa är det inte, höjer tonen däremot har jag gjort – försöker jag prata lugnt och i normal ton för att på så sätt lugna ner barnen om de hamnar i en twist.
Tuva har verkligen varit lugn hela veckan och när hon börjat få utbrott på att klänningen tex slutar under knäna och inte ner vid tårna som hon vill så har jag lyckats omvända henne och vi har på oss den kortare klänningen eftersom det inte finns någon som är så lång som den hon vill ha.
Jag kan bara säga grattis till dig =) Som har så “snälla” barn.
Jag vet att jag har en del att jobba på och det ligger antagligen bara hos mig själv, jag är den enda som kan förändra på mig och mitt sätt att uppfostra barnen.
Bråkar de får jag kanske släppa allt jag har i händerna för stunden och gå dit och prata tills det är så att de båda två vet att man kan göra annorlunda.
Jag har hittills gjort både och, det sistnämnda ovan blandat med att låta dem bråka eftersom de inte lyssnar i alla fall. Hur ska man göra när de bråkar?
[...] kommentarer Stina on Ett stort och trist beslutninni on Ett stort och trist beslutPethra on Makeup shoppingMaria on Makeup shoppingjenn on Glada [...]
Jag tycker det är jättebra att du sätter tydliga gränser för dina barn och visar att det inte är OK att uppföra sig hur som helst, vilket en del andra föräldrar också borde ta efter.. Visst ska man förklara för barnen varför o.s.v. men att vara förklara för små barn att “mamma blir ledsen när du blir arg” tror jag inte hjälper ett jota! Ibland blir det lite för överpedagogiskt och jag tror inte att dina barn får psykiska men för att de inte får gå på ridningen när de bråkar!