Vad innebär det att vara överbeskyddande?
Kan jag skada mina barn psykiskt genom att vara en överbeskyddande mamma? Kan jag sänka deras självförtroende genom att skydda dem från saker som säkert aldrig skulle hända?
Jag känner att detta är en fråga som jag behöver lyfta upp nu när mina barn är 4,5 och snart 6,5 år gamla, vad innebär det att vara en överbeskyddande förälder?
Är jag överbeskyddande för att jag tycker att Ella är för liten för att gå själv på trottoaren till en kompis 5 minuter bort eller ännu värre (enligt mig) cykla dit? På en cykel går det mycket fortare och vid varje hus finns det en uppfart där en bil helt plötsligt kan backa ut – på en cykel är Ella så låg att den bilisten troligtvis inte kommer se henne när han/hon backar ut.
Alla är vi olika och tänker olika och det har jag full förståelse för. Jag har två kloka barn men jag kan inte känna mig trygg i att de ska klara sig själva utan att råka illa ut. För jag tänker att OM det händer (inte att det kommer att hända) så skulle jag aldrig förlåta mig själv. Det kanske inte behöver gå så illa att hon dör men kanske så svårt skadad att det inte går att “laga”.
Det är två små liv som jag har satt till världen – och jag tänker fortsätta vara en överbeskyddande mamma länge länge till…


























