Tack för en jätte bra blogg!

Jag tänkte bara fråga en liten sak om barn nr 2. Hur orkar man med en till och vad är bättre/sämre?
Jag har en underbar dotter på 1 år (hon är dock ganska krävande och har så varit från dag 1…).
Vill jättegärna få ett syskon till henne men nu, när man ser ljuset i tunneln, efter 1 år hemma av amning, spyor och kolik, och man ska få tillbaka sitt liv med social stimulans av arbete och arbetskompisar plus en heltidsinkomst, så är tanken på att börja om denna resa otroligt olockande…

Jag är fullt medveten om att det är såhär för alla och att glädjen och lyckan av att få ett barn är värt varenda sömnlös natt och alla kastspyor som landar i munnen, MEN hur är det när man får sitt andra barn jämfört med sitt första? Går det lättare? Känns det som graviditeten snabbare?
När man knappt hämtat sig från chocken av allt jobb ETT barn kräver så blir tanken på ett till övermäktig..
Tacksam för svar!

Ella sommaren 2006

Hej R och tack för ditt mail, ledsen att mitt svar dröjde!

Nu talar jag bara utifrån mina egna erfarenheter kring att få två barn – ganska tätt ändå men inte like tätt som många andra, 1 år och 10 månader emellan.

När Ella var året och jag fortfarande inte hade fått tillbaka min mens bestämde vi oss för att vi skulle vänta med att bli gravid igen med nummer två. I min värld kändes 2,5 år som den perfekta tiden mellan barnen och den äldsta då kanske skulle slutat med blöjor.

Sen började jag ana någon gång i januari 07 att jag var gravid, man känner det när man varit det en gång tidigare, inte sant? Min vän sa till mig “Du är gravid, jag kan se det i dina ögon” när vi gick och pratade om att jag kände mig gravid. Precis dina tankar ovan R var det som jag funderade på, är det verkligen läge nu när man precis gått igenom bebistiden?

Jag gjorde ett graviditetstest kort därefter och mycket riktigt blev det ju ett plus på stickan, inte alls efterlängtat men ändå med tiden välkommet. Kan tillägga att vi bodde i en två och drev upp minbebis.com under tiden och kände av flera anledningar att det inte var läge. Ella hade inte varit särskilt “jobbig” men hon hade ammat och ammat och ammat och jag hade nästan aldrig barnpassning då jag trodde att det inte gick och att hon bara ville vara med mig annars skulle hon skrika.

Ett fel! Vi vågade inte prova att lämna bort henne en kväll/natt, tänk om vi ändå hade prövat det då hade det ju med största sannolikhet fungerat!

Gravid med Tuva sommaren 07

Graviditeten susade förbi nästan omärkbart men så är jag också lyckligt lottad med två lätta och komplikationsfria graviditeter och visst gick den mycket snabbare än första. Man har ju inte samma tid att fokusera på magen när man har en liten som tar all ens/dens vakna tid utanför magen. Jag läste om graviditeten vecka för vecka två gånger om dagen med Ella i magen men sällan med Tuva.

Och visst blir det mer jobb med ett till barn, det blir dubbelt så mycket jobb! Särskilt och man får barn tätt och det är två blöjbarn man har… Men vet du, man fixar det! För det är precis det som vi är skapta för att klara av. Man bara gör det. Precis som du klarar av förlossningen? koliken? och allt annat jobbigt du har känt det första året som du också skriver självklart att det är värt allt jobbigt i slutändan. Och är man två så får man hjälpas åt med allt där hemma för att få det att fungera. Man måste prata med varandra om hur man vill ha det.

Tuva nyfödd september 2007

Du undrar om det är läge att skaffa syskon nu. Jag kan ju inte avgöra i just ditt fall för jag känner inte dig men om du frågar mig så skulle jag ändå säga – vänta ett tag till.

Om du har haft det jobbigt och särskilt med kolik som jag vet är en hemsk tid för alla som varit med om det så tycker jag att ni ska njuta lite av tiden med er dotter som finns här och nu,
nu när den jobbigaste tiden är över. Hon är bara ett år, ge dig själv tid att komma tillbaka till det liv och den sociala stimulans du vill ha så kommer ni känna er redo när ni verkligen är det.

Men är du gravid och känner att du vill ha syskon så tycker jag, go with the flow, visst blir det jobbigt men kärleken övervinner allt!

Många kramar till dig från mig, hör av dig igen om du vill ha mer hjälp.

Många har säkert läst det här inlägget om att barnen fått “sluta” på ridningen för att de  inte kan uppföra sig hemma?! En del har tyckt till och andra inte. Det här med ridningen handlar ju inte bara om ridningen utan om hela vår situation, barnen bråkar och mamman skäller… Känns ibland som om jag inte gör något annat än skäller samtidigt som det känns som om de inte gör något annat än att bråka till största delen när vi är hemma! Visst, det är en period som pågår just nu! Men ändå så frustrerande! När de leker kan lekarna vara så bra och fina att man knappt kan förstå hur de ens KAN hålla på och bråka!

Mitt mål är förstås inte att ta bort ridningen för dem, jag VILL ju att de ska få rida. Jag skulle gärna gå på söndag men det går ju förstås inte nu när jag sagt att de kan få börja igen när vi har det bättre hemma, mellan mor och döttrar.

Jag har sedan i söndags arbetat massor med mig själv, istället för att “bråka” tillbaka så försöker jag vara en mer förstående mamma, klart jag vet att de egentligen inte vill bråka men för dem blir det inte att de tänker eller kan tänka på hur de uppför sig. De är barn, de är trötta, de vet inte orden för vad de känner och så tar de ut allt på mig. Vilket är helt normalt så klart!

Så istället för att jag hetsar upp mig - ja, det låter som om jag är en galen mamma som skriker och har mig men så illa är det inte, höjer tonen däremot har jag gjort många gånger och säkert helt i onödan – försöker jag prata lugnt och i normal ton för att på så sätt lugna ner barnen om de hamnar i en twist.  För vad ska de lära sig om jag blir arg? Självklart behöver de lite vägledning i hur man uppför sig och blir mamman arg för att de bråkar vet de ju det och blir arga på varandra när någon av dem gör något knäppt mot den andre istället för att prata eller säga ifrån lugnt och sansat.

Tuva har verkligen varit “lugn” hela veckan och när hon börjat få utbrott på att klänningen tex slutar under knäna och inte ner vid tårna som hon vill så har jag lyckats omvända henne och vi har på oss den kortare klänningen eftersom det inte finns någon som är så lång som den hon vill ha.

Jag vet att jag har en hel del att jobba på och det ligger antagligen bara hos mig själv, jag är den enda som kan förändra på mig och mitt sätt att uppfostra barnen.

Bråkar de får jag kanske släppa allt jag har i händerna för stunden och gå dit och prata tills det är så att de båda två vet att man kan göra annorlunda.

Jag har hittills gjort både och, det sistnämnda ovan blandat med att låta dem bråka eftersom de inte lyssnar i alla fall. Hur ska man göra när de bråkar? Till slut blir man så trött på det eviga syskonbråket att man i princip stänger av. Ska jag inte kunna laga mat, eller gå på toa under frukosten utan att de retar sönder varandra? Vid vilken ålder kommer detta att lägga sig?

Det är verkligen inte lätt att vara en bra mamma alla gånger! Annat var det när de var små, Ella var aldrig elak mot Tuva som liten och det var ju jätteskönt att inte behöva oroa sig då i alla fall!

Det är med stor sorg jag har beslutat mig för att göra det här. Det har varit så många gånger nu som jag lagt “tomma hot” om att det inte blir någon ridning för tjejerna om de inte uppför sig. Men nu är det gjort.

Förra söndagen sa jag till både Ella och Tuva hur viktigt det var att våra söndagförmiddagar skulle vara bra och att de skulle sköta sig och inte bråka etc… Påminde dem båda två igår kväll och i morse. Först vaknar vi tre glada allihop men sen händer det en så lite sak som att Ella lägger sig bredvid mig och Tuva blir svartsjuk och med det sur. Det har blivit hennes sätt att få som hon vill. Ella skötte sig fram till frukosten men sen är det igång, det retas och tjafsas fast man säger till och påminner om det här med ridningen.

Så idag blev det så att tjejerna vid frukosten fick höra att de får sluta på ridningen tills de kan börja uppföra sig hemma mot varandra och oss. Jag själv blir verkligen ledsen inombords, jag vill ju göra saker med Ella och Tuva och jag vill verkligen att de ska få rida för jag vet att de tycker det är kul plus att de båda två är jätteduktiga på lektionerna men morgon på söndagar och resten av dagen är inte lika kul. Så idag blev sista gången och ett farväl på obestämd tid…

I samarbete med Fisher Price har MinBebis en föräldrapanel. Föräldrarna i panelen svarar på frågor kring barn och familjelivet och testar produkter på marknaden för barn.

Idag skickade vi ut ett gäng paket från Fisher Price till panelens alla deltagare som vi hoppas ska anlända redan på torsdag till dem allihop!

Här är en liten smyggtitt på vad de kommer att få hem till sina barn.

Läste nyss en blogg om en mamma som besökt skolan efter att hon fått höra att de numer har talförbud på lunchen! Sjukligt gammaldags enligt mig! Vad tycker ni? Vad hade ni gjort?

Läs Fina Fruns blogg och tyck till!

Ibland är det superjobbigt att vara mamma! Det som är jobbigt är att barnen inte gör som man säger, man försöker med flera olika metoder för att få dem att vara snälla och lydiga men det går inte!

Om det inte fungerar med att först vänligt och lugnt ett par gånger säga att “nu får det vara nog, nu får ni lugna ner er”, men de inte lyssnar försöker man istället med den arga och lite stränga rösten för att märka att det inte heller fungerar… Vad gör man sen? Låser in dem på var sitt rum? Hjälp mig förstå en av livets svåra gåtor!

Nu blir det Idol och sen läsa bloggar! Kram på er

Catrin, tag för idag, det var som vanligt så kul att träffa er! Kramis

Go morgon!

Dagens fråga riktar sig till alla er som besöker minbebis.com! Vad vill ni läsa om? Vad ska vi skriva mer om, vad ska vi lyfta fram? Maila gärna dina tips och åsikter till redaktionen på info@minbebis.com!

Har du något du vill dela med dig av till Min Bebis läsare? Skriv och berätta!

Är onsdag en magisk dag i veckan? Lite av en brytpunkt, den får oss att känna att vi är på väg åt rätt håll, det vill säga HELGEN

Jag har två sidor att se på en onsdag, den ena är skön och den andra är stress. Onsdag betyder att helgen snart är här med allt det härliga som hör den till, vänner, god mat och ett glas vin, Let´s dance och mysiga utflykter när man är upplagd för det. Men onsdagen betyder också att jag bara kan jobba 2½ dag till denna vecka och jag skulle behöva 5 dagar till. Jag älskar mitt jobb, visst blir det lite extra jobb på kvällar och helger om man ska hinna med allt, men då kanske barnen ser på en film eller är hos kompisar eller farmor och farfar.

Här kommer lite onsdags musik, hörde den i bilen efter dagislämningen och fick en härlig onsdagskänsla!

Dubbelklicka så får du upp youtube i nytt fönster!

14/10 Mamma Stina

Förra veckan fick inte Ella gå på gymnastiken eftersom hon matvägrade, då sa jag till henne flera gånger att hon måste äta annars går vi inte på barngymnastiken. Men hon bråkade tills gränsen var nådd och fick till slut inte gå. Så klart var hon jätteledsen men man får väl sätta hårt mot hårt?!

Så imorse när vi satt i bilen och åkte till dagis sa jag till Ella att idag är det gympa och om man vill gå på den måste man ju äta middag. Ja det ska jag säger Ella. Sen i bilen på väg hem från dagis så sa jag, Ella idag är det gymnastik vad måste man göra då om man vill gå? Äta middag!! Säger hon till svar. Men vad händer vid maten? Jag tycker inte om det här, jag tänker bara äta pasta. Det var korvstroganoff som jag vet att hon gillar. Sen sitter hon och äter med händerna, vilket jag jämt fårs säga till henne om och så idag men hon lyssnar inte. Efter flera åtsägningar att skärpa sig och äta ordentligt så blev det att vi konsekvent inte lät Ella gå på gympan idag heller.

Jag vet inte om hon verkligen vill gå? Hon är så blyg och vill hålla mig i handen och springa runt, får hon inte det vill hon inte vara med på 40 minuter. Sen vill hon vara med men då ska jag vara med i mitten hela tiden och får absolut inte gå och sätta mig som de andra föräldrarna kan. Nu vill inte instruktörerna heller att föräldrarna ska stanna kvar i salen utan sitta i omklädningsrummet och vänta en timme, det skulle aldrig funka med Ella!

Kanske får sluta med gympan? Hur blyg kan man vara och hur länge ska man få vara så blyg på gympan men inte blyg på ridningen?

Trots rådande konjunktur verkar inte de blivande föräldrarna förändra sina inköp för den kommande bebisen. Den nya familjemedlemmen har hög prioritet hos föräldrarna. Egna inköp får ge vika för den kommande bebisens barnvagn, bilbarnstol och spjälsäng visar en undersökning som gjorts på www.minbebis.com

Läs hela artikeln om hur föräldrar väljer att konsumera här