Tack för en jätte bra blogg!
Jag tänkte bara fråga en liten sak om barn nr 2. Hur orkar man med en till och vad är bättre/sämre?
Jag har en underbar dotter på 1 år (hon är dock ganska krävande och har så varit från dag 1…).
Vill jättegärna få ett syskon till henne men nu, när man ser ljuset i tunneln, efter 1 år hemma av amning, spyor och kolik, och man ska få tillbaka sitt liv med social stimulans av arbete och arbetskompisar plus en heltidsinkomst, så är tanken på att börja om denna resa otroligt olockande…
Jag är fullt medveten om att det är såhär för alla och att glädjen och lyckan av att få ett barn är värt varenda sömnlös natt och alla kastspyor som landar i munnen, MEN hur är det när man får sitt andra barn jämfört med sitt första? Går det lättare? Känns det som graviditeten snabbare?
När man knappt hämtat sig från chocken av allt jobb ETT barn kräver så blir tanken på ett till övermäktig..
Tacksam för svar!

Ella sommaren 2006
Hej R och tack för ditt mail, ledsen att mitt svar dröjde!
Nu talar jag bara utifrån mina egna erfarenheter kring att få två barn – ganska tätt ändå men inte like tätt som många andra, 1 år och 10 månader emellan.
När Ella var året och jag fortfarande inte hade fått tillbaka min mens bestämde vi oss för att vi skulle vänta med att bli gravid igen med nummer två. I min värld kändes 2,5 år som den perfekta tiden mellan barnen och den äldsta då kanske skulle slutat med blöjor.
Sen började jag ana någon gång i januari 07 att jag var gravid, man känner det när man varit det en gång tidigare, inte sant? Min vän sa till mig “Du är gravid, jag kan se det i dina ögon” när vi gick och pratade om att jag kände mig gravid. Precis dina tankar ovan R var det som jag funderade på, är det verkligen läge nu när man precis gått igenom bebistiden?
Jag gjorde ett graviditetstest kort därefter och mycket riktigt blev det ju ett plus på stickan, inte alls efterlängtat men ändå med tiden välkommet. Kan tillägga att vi bodde i en två och drev upp minbebis.com under tiden och kände av flera anledningar att det inte var läge. Ella hade inte varit särskilt “jobbig” men hon hade ammat och ammat och ammat och jag hade nästan aldrig barnpassning då jag trodde att det inte gick och att hon bara ville vara med mig annars skulle hon skrika.
Ett fel! Vi vågade inte prova att lämna bort henne en kväll/natt, tänk om vi ändå hade prövat det då hade det ju med största sannolikhet fungerat!

Gravid med Tuva sommaren 07
Graviditeten susade förbi nästan omärkbart men så är jag också lyckligt lottad med två lätta och komplikationsfria graviditeter och visst gick den mycket snabbare än första. Man har ju inte samma tid att fokusera på magen när man har en liten som tar all ens/dens vakna tid utanför magen. Jag läste om graviditeten vecka för vecka två gånger om dagen med Ella i magen men sällan med Tuva.
Och visst blir det mer jobb med ett till barn, det blir dubbelt så mycket jobb! Särskilt och man får barn tätt och det är två blöjbarn man har… Men vet du, man fixar det! För det är precis det som vi är skapta för att klara av. Man bara gör det. Precis som du klarar av förlossningen? koliken? och allt annat jobbigt du har känt det första året som du också skriver självklart att det är värt allt jobbigt i slutändan. Och är man två så får man hjälpas åt med allt där hemma för att få det att fungera. Man måste prata med varandra om hur man vill ha det.

Tuva nyfödd september 2007
Du undrar om det är läge att skaffa syskon nu. Jag kan ju inte avgöra i just ditt fall för jag känner inte dig men om du frågar mig så skulle jag ändå säga – vänta ett tag till.
Om du har haft det jobbigt och särskilt med kolik som jag vet är en hemsk tid för alla som varit med om det så tycker jag att ni ska njuta lite av tiden med er dotter som finns här och nu,
nu när den jobbigaste tiden är över. Hon är bara ett år, ge dig själv tid att komma tillbaka till det liv och den sociala stimulans du vill ha så kommer ni känna er redo när ni verkligen är det.
Men är du gravid och känner att du vill ha syskon så tycker jag, go with the flow, visst blir det jobbigt men kärleken övervinner allt!
Många kramar till dig från mig, hör av dig igen om du vill ha mer hjälp.